[BOK] Larma, släcka rädda i Rosengädda

Larma, släcka rädda i Rosengädda – Emma Hamberg

Det här är uppföljaren till Rosengädda nästa! som jag läste för någon månad sedan. Den här läste jag ut redan för ett par veckor sedan, men har inte haft tid att skriva om den.

Tessan och hennes get Bella har flyttat in i Rosengäddas förfallna
stationshus. Tapeterna flagar och murbruket förfaller
men hoppet om att förvandla förfallet till en mysig bykrog
brinner starkare än allt annat. Samtidigt som hon spacklar och
målar provlagar hon vinångande vildsvinsgrytor.

Brandmannen Jonny sitter ensam i sin enorma tv-soffa med ett
par 3D-glasögon på näsan, tittar på en dokumentär om delfiner
och gråter. När han inte klarade årets fys-test så försvann
snabbt det gamla livet. Nu får han istället på egen hand sköta
pappersjobb på Rosengäddas lilla jourstation.

Rafael kliver av tåget i Rosengädda med sina fladdrande svarta
Armanikläder. Elegant som få och med en doft av hemligheter,
dekadens och äventyr flyttar han in i det stora godset Smörkulla. (Adlibris)

Den här var tyvärr inte lika mysig och rolig som den första boken, men kul ändå och jag hoppas att det blir ännu en fortsättning.

[BOK] Barnbruden

Barnbruden – Anna Laestadius Larsson

Det är juni 1774 och det kungliga linjeskeppet Sofia Albertina närmar sig Sveriges kust efter en orolig färd över Östersjön. Ombord finns Hedvig Elisabeth Charlotta, femton år gammal och den yngsta kungliga bruden i Sveriges historia. Där finns också den omsvärmade adelsfröken Sophie von Fersen, som tyst förbannar sin mor som tvingat med henne på resan. Hon vill inte passa upp på en trilskande tysk barnrumpa, i tankarna är hon på bal i prins Fredriks armar.
I Stockholm förbereder Gustav III och hans hov ett ståtligt mottagande av den blivande prinsessan. Förväntningarna på henne är höga, hon ska gifta sig med kungens bror Karl och skänka landet den tronarvinge man så länge väntat på. 
Och långt under slottets vackra paradvåningar vaknar Pottungen den stumma flickan som tar hand om andras skit.(Adlibris)

Oj, vad jag hade höga förväntningar på den här boken! Och oj, vad besviken jag blev. Det är egentligen inget fel på berättelsen i sig, den är absolut inte ointressant och beskrivningarna av miljöer och kläder känns riktigt bra.

Men måste man vältra sig i snusk bara för att man kan? OK, jag är inte så pryd att jag inte klarar av att folk i böcker har sex, men jag vill inte läsa k*k och f*a i en text som annars håller en bra nivå. Jag vill inte heller se det kvinnliga könsorganet benämnas som ”musen”, det är nog det absolut larvigaste uttryck jag känner till (och kallade man det så på 1700-talet? Det har jag ingen aning om, så jag ska väl egentligen varken säga bu eller bä där.)

Sedan blir jag också lite trött på att man inte kan beskriva ett samhälle så som det var utan att från vårt nutida perspektiv prata om kvinnans situation i den tid man beskriver. OK, det fanns säkert en och annan kvinna på den tiden som satt och funderade över varför de inte hade samma villkor som männen, men här känns det snarare som om författaren känner sig tvungen att peta in lite modern feminism mellan raderna här och var.

Jag säger väl inte att något av detta är fel utifrån något annat perspektiv än mitt eget, men jag gillade det inte, tyvärr. Jag läste ut den mest för att jag kände att det börjar bli lite väl många halvlästa böcker just nu.

[BOK] Analfabeten som kunde räkna

Analfabeten som kunde räkna – Jonas Jonasson

Jag är ju väldigt förtjust i Jonassons första bok, Hundraåringen, så jag har väntat ett bra tag på att den här skulle bli tillgänglig som e-bok på biblioteket. Det blev den för ett par veckor sedan och jag laddade ner den direkt.

Tyvärr hade jag nog lite väl höga förhoppningar, för den här boken blev lite av en besvikelse. Visst, man känner igen språket och den här lite lågmält humoristiska tonen som jag gillade i den förra boken. Men berättelsen blir lite tjatig och faktiskt rätt larvig på slutet.

Men den är absolut inte dålig, egentligen, den föll mig bara inte i smaken. Den börjar bra, men sedan blir det lite väl galet när man kommer lite längre fram.

Hon började arbeta som femåring, blev föräldralös vid tio, överkörd vid femton. Ingenting tydde på annat än att hon skulle leva ett tag i sitt skjul i Sydafrikas största kåkstad och sedan dö, saknad av ingen. Om hon nu inte varit den hon var, men det var hon ju. Nombeko Mayeki var analfabeten som kunde räkna. Ödet tillsammans med hennes talang för henne bort från Soweto, till internationell storpolitik, till andra sidan jordklotet, till två identiskt lika och väldigt olika bröder. Under resan lyckas hon reta upp världens mest fruktade säkerhetstjänst innan hon en dag finner sig själv instängd i skåpet till en potatisbil. Där och då är världen som världen känner den hotad.(Adlibris)

[BOK] Och bergen svarade

Och bergen svarade – Khaled Hosseini

Den här läste jag ut för ett par veckor sedan, men har inte kommit mig för att blogga om den ännu. Eftersom jag tyckte om både Tusen strålande solar och Flyga drake var jag så klart nyfiken på den här. Tyvärr blev jag lite besviken. Den här berättelsen höll inte riktigt måttet, den var helt enkelt inte lika intressant som de tidigare.

I den fattiga lilla byn Shadbagh i Afghanistan säljer Sabor sin fyraåriga dotter Pari när han inte längre kan försörja sin växande familj. Pari och hennes bror kommer för alltid att känna saknaden av varandra, och den dag de äntligen möts igen är det kanske redan för sent ? (adlibris)

Sedan hade jag en del synpunkter på översättningen, dessa hade jag antecknat i e-boksläsaren i min iPad och när lånet av e-boken gick ut försvann dessa anteckningar. Läser jag någonsin om boken lovar jag att redogöra för det jag reagerade på. 

[BOK] Divergent

Divergent – Veronica Roth

Den här boken hade en kollega glömt på jobbet, så jag kikade lite på den och tyckte att den verkade intressant och lånade den som e-bok (jag bara älskar att kunna göra det, förresten!)

I Beatrice Pryors dystopiska hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska eller att vara den hon innerst inne är.

Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under den hårda initieringsfas som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina medkandidater för att upptas av De tappra. Bara de tio bästa släpps in, de övriga tvingas leva utanför samhället som falanglösa. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vad hon egentligen känner för sin mystiske instruktör, Four. (Adlibris)

Den här berättelsen påminner om flera andra jag läst, det finns vissa likheter mellan alla sådana här framtidsskildringar. Jag tänker framför allt på att staden eller landet där berättelsen utspelar sig ofta är isolerad från resten av världen. Här är det Chicago, men det verkar inte finnas någon omvärld som är intressant för personerna. På samma sätt verkar det inte finnas någon värld utanför det framtida USA som skildras i Hungerspelen.

Likaså är dessa samhällen alltid strikt indelade, ofta på lite märkliga sätt. Här är det de olika ”falangerna”, som verkar ha väldigt lite kontakt med varandra, i Hungerspelen är det distrikten, som inte får ha med varandra att göra.

De här falangerna är verkligen extrema och det känns inte som om det skulle gå att renodla egenskaper på det här sättet. Det är inte möjligt att alltid utplåna sig själv för andras skull eller att alltid vara ärlig i alla lägen. Eller ja, det finns det ju folk som är och de brukar sällan vara helt populära. 😉

De tappra känns ofta mer galna än tappra. I min värld är det inte speciellt modigt att hoppa av tåg i farten bara för att man kan, till exempel, det känns mest dumt. I och för sig verkar de här tågen inte ha några stationer och det verkar inte heller finnas så mycket att åka till utanför Chicago, så man undrar ju vart alla de här tågen är på väg.

Men hur som helst var det en intressant bok, även om jag tycker att tempot trappades upp lite väl snabbt på slutet, det hade gärna fått bli lite mer av ”uppladdning” för att det skulle bli helt trovärdigt.

Men jag ser i alla fall fram emot att läsa fortsättningen.

En annan sak som slog mig är att jag knappt lade märke till att boken är skriven i presens. Det verkar som om det blir vanligare. Första gången jag stötte på det gav det mig lite motstånd, man är ju van vid att en roman ska vara skriven i dåtid. Det här känns som om det kommer närmre, ökar tempot, eller hur jag ska säga. Kanske är det ett sätt att skriva som blir vanligare, jag har egentligen inga problem med det, men det kräver lite invänjning.

[BOK] Barnflickan

Barnflickan – Hanna von Corswant

Det här var en riktigt obehaglig berättelse, som jag hittade av en slump när jag letade runt bland e-böckerna på bibliotekets hemsida.

Karin kommer som au pair till ett stort hur på den franska landsbygden. Hon har lämnat Sverige efter ett tragiskt dödsfall i familjen och tanken är att miljöombytet ska göra henne gott. Men ingenting blir som hon hoppats. Pojken hon skulle ta hand om sägs vara död och madame förnekar att tanken någonsin varit att Karin skulle vara barnflicka. 

Det är något som inte står rätt till i det ödsliga huset och om nätterna hör Karin hasande steg från den tillbommande översta våningen och musik från ventilen i sitt rum. 
Allt eftersom Karins oro växer, inser hon också att hon är helt ensam. Huset ligger ensligt, hon känner ingen och har inga pengar. Droppen blir när hon får håret avklippt i sömnen. Men när hon försöker ringa hem är det ingen som svarar. Varför har hon egentligen skickats iväg och hur ska hon ta sig där ifrån? (adlibris)

Allt är jättemärkligt redan från början. Man anar att det inte riktigt ligger till så som Karin beskriver det. Vartefter får vi också koll på hennes familj, mormodern och sedan mamman, som vårdas på mentalsjukhus. Men vem är det egentligen som är sjuk? Vad är sant av allt som händer?

Det är möjligt att jag missat någon detalj, men jag kan i alla fall inte svara riktigt på hur det hela hänger ihop. Märkligt och läskigt var det i alla fall.

[BOK] I döden dina män

I döden dina män – Niklas Ekdal

Flera etablerade män i Stockholm mördas – en UD-tjänsteman, en generaldirektör, en amiral, en professor i skogsförädling. 

Morden blir genast politiskt laddade när journalisten Kalle Holm på Aftonbladet får tips som pekar mot militanta islamister. Kriminalinspektör Johanna Tott vid Stockholmspolisen följer ett annat spår och blir allt mer besatt av fallen. 

Den konverterade muslimen och medieprofilen Felix Martini tros ligga bakom minst ett av morden. Han häktas men lyckas rymma och begår nya allvarliga brott. Är han offer för en komplott eller hjärnan bakom ett internationellt terrornätverk? Medan klockan tickar söker en liten, sammansvetsad grupp efter sanningen. 

Niklas Ekdal är politisk chefredaktör på Dagens Nyheter och programledare i Axess Television. Han har arbetat som analytiker på försvarsstabens säkerhetsavdelning och som FN-officer i Libanon och Saudiarabien. (Adlibris)

Den här fick jag tips om via Knallhattens blogg och även om han när jag frågade honom sa att han inte tyckte att den var bra blev jag nyfiken, det här verkade vara något sorts försök att skriva en svensk Da Vinci-kod, eller något sådant. Jag laddade ner den som e-bok från Stadsbiblioteket.

Här har vi en kille som verkligen gillar konspirationsteorier! Ojoj! Och han har klämt in varenda en han lyckats hitta! Och i den värld han beskriver är samtliga sanna. Det blir nästan lite för mycket även för mig som inte har problem med att saker är lite overkliga.

Tyvärr kommer jag inte överens med språket heller, även om det inte är några fel, men det blir ytligt och korthugget. Väldigt snabba hopp mellan de olika paralelltrådarna gör också att man ibland inte fattar att det handlar om en ny person helt plötsligt. (Detta kan i och för sig ha att göra med e-boksformatet, att det inte blir lika tydliga styckeindelningar, eller något sådant). Dessvärre hittade jag ett litet ”lämna” även här. ”Bruno ställde ifrån sig glaset på disken och skulle precis lämna när…” – Jag blir skogstokig på det här. Tyvärr kommer det väl snart att vara etablerat som ”korrekt” svenska, bara man säger fel tillräckligt ofta så blir det rätt, eller något sådant.

Vid ett tillfälle besöker ett par av karaktärerna Livrustkammaren och då uppstår en liten diskussion som jag tyckte var intressant. ”Varför måste alla museer se ut som Disneyland nuförtiden? Tror de inte att någon är intresserad av tingen i sig utan att allt måste vara färdigtuggat som för småbarn?”

Nu är väl i och för sig inte Livrustkammaren speciellt ”skyldig” i den frågan, men visst har tanken slagit mig på en del museer, att det antingen är en massa blaj eller så avskalat att föremålen liksom försvinner. Samtidigt är det inte helt lyckat med det ”gamla” upplägget heller, med monter efter monter fylld med prylar som inte sätts i sitt sammanhang och därför blir obegripliga för den som inte redan är insatt i ämnet.

När huvudpersonerna är och smyger runt i Riddarholmskyrkan blir det också lite komiskt, inte bara för att städarna lämnar dörren öppen så att vem som helst kan knata in efter stängning. Läs mer om detta i Knallhattens inlägg som jag länkade till ovan. Den hemliga luckan de hittar på Slottet är också kul, hur hade författaren tänkt sig att det skulle vara rimligt med en lucka som ingen kände till? (Man får ta sig friheter, det räcker med att läsa Dan Browns ”Änglar och demoner” och ta boken med sig till Rom (som jag gjorde) och gå runt till de olika kyrkorna med den som guidebok, men det är fortfarande inte rimligt med luckor som verkar hur lätta som helst att hitta men som ingen ser.)

Det som störde mig mest med boken var egentligen att man inte fick veta hur det gick för ankungarna på slutet. Förmodligen släpptes de ut och allt gick bra, men i alla fall… 🙂

[BOK] Att de i tid må väckas

Att de i tid må väckas – Frida Arwen Rosesund

Hilda flyr hemmet eftersom hon är gravid och inte vill att hennes far ska upptäcka det. Hon rymmer en natt genom Bergslagens skogar och når utkanten av en by där tvillingarna Lia och Märta bor. De tar hand om henne men uppträder allt mer märkligt.

Johanna förlorar sin man Herman i en tragisk gruvolycka. Hon sörjer, men slåss samtidigt med sitt dåliga samvete eftersom hon blivit förälskad i Georg.
Hennes vän Sofia flyttar in och de tar hand om en flicka som blivit stum och som sägs ha fött ett odjur. Johanna kan inte låta bli att undra om olyckan är hennes straff för att hon haft syndiga tankar och när predikanten Mindor och hans Manda dyker upp i byn dras hon sakta in i den sektlika sammanslutningen.

Vad är det som lurar i skogarna? Är odjuret självaste Djävulen som kommit till bygden? Och vilka väsen bor djupt nere i sjön Noran och manifesterar sig i kvinnornas mardrömmar? (Adlibris)

Jag fick syn på en länk till bokens Facebooksida och blev nyfiken. Det här lät som något läskigt, och det är ju alltid trevligt. 🙂

Tyvärr måste jag erkänna att jag blev lite avskräckt av författarens namn, ”Arwen”, det kändes lite oseriöst, faktiskt, varför använda något fantasynamn som man plockat? Men jag blev ändå nyfiken på berättelsen, så jag gav den en chans, om än lite tvekande i början.

Det blev en intressant upplevelse, berättelsen grep tag i en och ”växte”. Det som slog mig rätt ofta var att det kändes äldre än 1940-tal. Även om hänvisningar till det pågående kriget dök upp ibland, och personerna hade radio och grammofon, fick jag hela tiden anstränga mig för att inte tänka mig kläder och miljöer som betydligt äldre. Men det tror jag främst låg hos mig själv och inte i någon brist i beskrivningarna.

Språket håller också, det är ju en av de saker som kan få mig att bli tokig på en bok eller helt enkelt lägga undan den. Jag känner mig ändå tvungen att påpeka att det i kapitel 20 finns ett litet ”lämna”, använt på det sätt jag blir mer och mer tokig på. ”Jag är på väg bort, tänkte hon. Jag är på väg att lämna”. Det här är väl något man kommer att få vänja sig vid, tyvärr är det nog ett fel som är här för att stanna och som kommer att betraktas som rätt inom en snar framtid. Men jag kan inte låta bli att gnissla tänder lite grann varje gång jag ser eller hör det.

På det hela taget en intressant läsupplevelse, jag är glad att min inledande skeptiska inställning inte fick mig att sluta.

[BOK] En död ängel

En död ängel – Åsa Schwarz

Det här med e-böcker var ju riktigt skoj! Nu har jag läst fortsättningen på Nefilim, som jag läste ut förra månaden. Den här var spännande, men ändå var det något som gjorde att den inte grep tag i mig.

Nova åker till berget Ararat för att resa en ark som symbol för kampen mot klimatförändringarna tillsammans med andra Greenpeaceaktivister. Hon övertalar sin nyfunna pojkvän Benjamin att följa med till ruinstaden Ani där kyrkor, stadsmurar, fort och grottor ligger tätt. I en av ruinerna hittar Nova en golvmålning som det är något bekant över. Där blir hon brutalt nedslagen. Hon vaknar upp på Karolinska Sjukhuset i Stockholm efter att ha varit medvetslös i en vecka. Ingen har sett Benjamin efter överfallet. Varför är han spårlöst försvunnen? Varför blev Nova nedslagen i ett tempel där änglar tidigare dyrkades? Vem vill att Nova inte ska få reda på sitt ursprung? Hon finner till slut att alla frågor leder åt ett håll: jakten på världens mest omtalade artefakt, Noas ark. (adlibris)

Det här med Noas ark är något som jag tycker är lite spännande, det finns ju många teorier om vad som ligger bakom den myten, om det finns någon verklig historia bakom det som sedan utvecklades till historien om arken. (Kanske inte det vi spånade ihop på en fest i helgen, om att Noa skulle ha rott sina getter över ån och sedan överdrivit historien lite… 😉 )

Tyvärr fastnade inte berättelsen, även om det absolut inte är dålig. Kul ändå att ha läst den, eftersom det är en vän till en vän som skrivit den. Jag blir trots allt lite nyfiken på den här staden Ani, så det kommer nog att bli något jag sätter mig och tar reda på mer om.

[BOK] Nefilim

Nefilim – Åsa Schwarz

Miljöaktivisten Nova gör inbrott hos Vattenfalls VD för att skriva slagord på väggarna. Nu ska en av Sveriges största miljöbovar äntligen få vad han förtjänar. Men någon har hunnit före. I sovrummet finner hon lägenhetens innehavare brutalt mördade som i en scen från helvetet. Nova flyr från platsen men lämnar spår och blir snart misstänkt för morden av polisen. Hon försöker själv ta reda på vem mördaren är och varför denne verkar följa hennes egen lista på miljöbovar. Frågetecknen blir allt fler. Varför återkommer ständigt referenser till Syndafloden och Noas ark? Vem har genomsökt Novas hus i Gamla stan? Var hennes mors död verkligen en olycka? Vem försöker sätta dit Nova för morden? (Adlibris)

Den här boken är skriven av en vän till en vän och då blev jag så klart nyfiken. Det var en spännande berättelse och extra roligt blev det när det visade sig att den utspelar sig i Gamla stan, precis i de krokar där jag rör mig så gott som dagligen. Huvudpersonens hus skulle jag inte ha något emot att bo i, till exempel 😉

Nyfikenheten väcks omedelbart eftersom man undrar vad som egentligen hänt med huvudpersonens mamma. Jag gillar den här typen av trassliga mysterier, som jag är lite dålig på att lista ut i förväg. Det är nog en fördel, för jag tycker om att bli överraskad. (Ändå vill jag ha känslan av att jag skulle ha kunnat lista ut det när jag väl får reda på det.)

Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om huvudpersonen Nova. Förmodligen är det en person jag inte skulle komma speciellt bra överens med. Personligen har jag svårt för aktivister av alla slag, tycker inte att det är OK att begå brott för att visa sin ståndpunkt, till exempel.

Jag hade även lite svårt att komma överens med språket i början, men det är å andra sidan ett språk som är lättsamt utan att bli tråkigt och simpelt, berättelsen håller ett högt tempo, precis som jag vill ha det.