Category Archives: Ljudböcker

[BOK] Människohamn

Människohamn – John Ajvide Lindqvist

Pappa, vad är det där? På isen?
Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar.
Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.
Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår.
Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne.
Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till Domarös hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta. Genom avgrunden måste han gå för att finna den han älskar. Om det nu verkligen är hon.
En mopedmotor hörs i skogen om nätterna. Brevlådor vandaliseras och hus brinner. Havet kastar sig mot klipporna. Någon hatar oss.
Människohamn är en saga om kärlek, hat och magi. Det är berättelsen om de dolda krafter som har skapat skärgården. (Adlibris)

Den här började jag lyssna på flera gånger, bara för att bryta och välja något annat. Som vanligt tror jag att det var uppläsarrösten som störde mig. Men sedan vande jag mig och jag har faktiskt inget negativt att säga om den (och det är inte ofta det händer, som ni vet 😉 )

Berättelsen tog tag i mig ganska snabbt och jag gillade hur mer och mer av hemligheterna rullades upp allteftersom.

Dessutom blev jag positivt överraskad av författaren, det enda jag läst av Lindqvist tidigare är ”Låt den rätte komma in”, som jag inte fastnade för, även om jag läste ut den. Den passade mig inte alls, så därför har jag inte gett mig på någon av hans övriga böcker förrän nu. Vi får se om jag fortsätter att kika på det övriga han skrivit.

Annonser

[BOK] Oskuld och erfarenhet

Oskuld och erfarenhet – Tracy Chevalier

Det var ett tag sedan jag läste något av Tracy Chevalier, senast var det ”Falling Angels”, som jag tyckte mycket om. Jag hade ganska höga förväntningar på den här, och de uppfylldes, även om jag tycker att den slutade lite väl abrupt, det var ett par trådar jag hade velat följa.

Året är 1792. Frankrike skakas av revolutionen. I England växer fabrikerna upp och storstadslivet i London präglas av trängsel och fattigdom, men också av nöjen som cirkus, parader och fyrverkerier.

Hit anländer stolmakare Thomas Kellaway med sin familj för att arbeta som snickare åt den store Philip Astley och hans cirkus. De kommer från en lantlig miljö och det tumultartade, hårda storstadslivet påverkar dem alla. Men det är sonen, Jem, som snabbast anpassar sig tack vare den växande vänskapen med Londonflickan Maggie ? en överlevare med en mörk hemlighet.

Jem och hans syster Maisie lär också känna den märklige mannen i grannhuset ? diktaren och konstnären William Blake. Han ses som en udda figur, inte bara för sina dikter och bilder, utan också för att han är öppen anhängare av den franska revolutionen.

Men många faror lurar också i ett dimmigt och skoningslöst London. Det blir uppenbart för dem alla ? både den egensinniga, erfarna Maggie och de två oskuldsfulla syskonen från landet. (Adlibris)

Uppläsaren var helt OK, även om hon gärna hade fått låta bli att sjunga de sånger som citeras i boken. Inte för att det lät illa, men det kändes som om det var samma melodi varje gång, så för min del hade hon gärna kunnat nöja sig med att bara läsa upp texterna.

[BOK] Igelkottens elegans – ljudbok

Den här läste jag för ett par år sedan och skrev om den i det här inlägget. De åsikter jag har om berättelsen gäller fortfarande. Du kan också läsa om den på förlagets hemsida.

Nu har jag lyssnat på ljudboksversionen, vilket var en rätt OK upplevelse. Uppläsaren är trevlig att lyssna på, ni vet ju att jag är lite känslig för sådant. Tyvärr tycker jag dock att hennes uttal av de franska ord, fraser och namn som förekommer ”skär” lite grann. Det låter ibland som om hon tar i från tårna för att få till det, som om hon egentligen är lite osäker. Hon är absolut inte okunnig om franskt uttal, för i så fall hade det inte alls fungerat, men till exempel hade det varit bra att kolla upp uttalet av ”haricots verts” och sådana rätt vanliga saker som dessutom råkar förekomma på svenska också.

Jag har ibland undrat hur det kommer sig att det får förekomma så mycket uttalsmissar i ljudböcker. Är det ingen som kollar dem på samma sätt som en bok blir korrekturläst. ”Korrekturlyssnare” tycker jag borde förekomma.

[BOK] Pride and Prejudice

Pride and Prejudice – Jane Austen

Jaha, så har jag till sist tagit mig igenom den här, för första gången sedan jag gick i gymnasiet. Jag köpte den i London när jag gick i nian, började läsa den, höll på att somna, lade undan den.

Sedan tvingades jag läsa den på svenskan i gymnasiet, då jag hade en av de få lärare jag verkligen avskytt, så hon kan ha haft inflytande på hur jag sett på den här berättelsen.

När jag sedan skulle på Jane Austen-lajv för ett par veckor sedan satte jag mig in i vad de olika böckerna handlar om, såg ett par filmversioner av några av dem och fick tag i Pride and Prejudice som ljudbok via Spotify. Så jag satte igång att lyssna och blev klar för några dagar sedan.

OK, jag kanske inte tycker att den är fantastisk, men nog var den roligare än förra gången i alla fall, så mycket måste jag erkänna. Som vanligt när det är mycket folk i en berättelse får jag skärpa mig för att hålla ordning på alla, men det gick rätt bra.

Så jag har väl blivit lite mer kompis med den än jag var i mitten av 90-talet i alla fall. Nu har jag köpt en sådan där gigantisk tegelstensbok med alla Austenromaner samlade, så jag ska väl ta tag i de andra så småningom.

[BOK] Equinox

Equinox – Michael White

En ung kvinna hittas brutalt mördad. Hennes hjärta har avlägsnats och ersatts med ett antikt guldmynt. Tjugofyra timmar senare finner man ytterligare en kvinna mördad. Ett glittrande silvermynt är placerat där hennes hjärta en gång suttit.

Polisfotograf Philip Bainbridge och kriminalreportern Laura Niven, hans livs stora kärlek, upptäcker att morden inte är begränsade till här och nu. Som ett eko från en svunnen tid träder en chockerande berättelse fram där Isaac Newtons liv flätas samman med en dödlig konspiration.

Philip och Laura stiger in i en mytisk värld av alkemi och astrologi. Kring vårdagjämningen står stjärnorna åter rätt på himlen för att en dödlig ritual ska kunna utföras. En ritual som ska leda till evigt liv.

En ursinning jakt på mördaren inleds. Snart befinner sig paret mitt uppe i ett livsfarligt spel, fångade i de mörka labyrinterna under Oxford. (Adlibris)

Det är så tråkigt när uppläsaren förstör berättelsen. Den här boken känns som något jag helt klart skulle ha läst ut om jag läst den, istället för att lyssna på den. Ni vet ju att jag brukar tjata om uppläsarröster, jag är väldigt känslig när det gäller sådana. Den här personen låter trött och lite ”avståndstagande”, i brist på bättre ord. Dessutom är hennes försök att ”spela” de olika karaktärerna rent pinsamma, speciellt när det gäller personerna i parallellhandlingen på 1600-talet.

När det gäller den delen av berättelsen känns det i alla fall som om författaren gjort ett medvetet försök att få språket lite ålderdomligare, genom att välja andra ord för saker. Det känns som ett bra knep.

Översättningen då? Jagbrukar ju tjata om den också. Ja, utan att ha läst originalet är det alltid svårt att säga något, men vissa uttryck känns som tydliga exempel på att översättaren inte kunnat frigöra sig från originalspråket. Till exempel känns det lite konstigt när någon säger ”Låt oss gå” och inte ”Nu går vi”, som jag förmodligen hade valt som översättning av ”Let’s go”. Det finns fler exempel på sådana uttryck som jag störde mig lite för mycket på.

Så tyvärr, jag orkade inte lyssna vidare, även om jag gav den en ärlig chans. Får väl se till att skaffa den i bokform så att jag får veta vart historien tar vägen.

[BOK] Ljusets dotter

Ljusets dotter – Elisbet Nemert

Den här hittade jag som ljudbok på en loppis på Gotland i somras. Samma härliga uppläsare som de två tidigare böckerna jag lyssnat på. Jag är ju som bekant väldigt kräsen när det handlar om uppläsare av ljudböcker, så säger jag att jag är nöjd menar jag det verkligen. Vacker, behaglig röst, mycket trevlig att lyssna på.

Det är sent 1700-tal och Edsbergs slott i Sollentuna utanför Stockholm sjuder av liv. På ladugårdsplanen samlas drängarna och traktens torpare för att tilldelas dagens arbetsuppgifter, fiskare lägger ut sina nät på Edsvikens vatten, i köket styr kokerskan över en rad pigor och från slottets salar hörs glada röster.

I den unga Marias liv är glädjen emellertid en sällsynt gäst. Hennes far, som är förman på Edsberg, styr sin familj med järnhand och tvekar aldrig att låta knytnävarna tala. Hans brutala uppfostringsmetoder har gett Maria en höftskada och hennes haltande gång och bortkomna sätt är ständigt föremål för grymma skämt och trakasserier.

Den enda ljuspunkten i hennes liv är musiken; då Maria sluter ögonlocken och lyssnar till mäktiga kyrkorgeln eller till spelmannens sprittande musik tonar skammen, ensamheten och hjälplösheten för ett ögonblick bort. I hemlighet lär sig Maria att spela fiol och en kväll får hon av en slump möjlighet att visa de danslystna edsbergarna vad hon kan. Föga anar hon att en ny väg nu håller på att öppnas i hennes liv, en väg som ska föra henne till Stockholm och Gustav III:s hov. (Adlibris, Bokus)

Jag tyckte om den här berättelsen, precis som de två tidigare av samma författare. Jag gillar de övernaturliga inslagen, framför allt för att de inte får ta alltför stor plats, de finns där när de fyller en funktion, men dyker inte upp hela tiden bara för att författaren tycker att det är kul.

Jag gillar de historiska miljöerna, speciellt roligt var det att lyssna när jag gick genom Gamla stan och råkade befinna mig på just den gata som för tillfället nämndes. Många av de platser som beskrevs har jag besökt.

Tyvärr blir författaren ibland lite väl ”föreläsande”, berättelsen stoppas upp av en lång utläggning om en byggnad, det känns som om författaren bara måste få med allt hon tagit reda på om stället. Att uppläsaren sedan inte heller klarar av de franska namn som förekommer här och var drar dessutom ner helhetsintrycket en aning. Men jag försöker att inte haka upp mig på det, även om jag tycker att uttal av namn är något man kan ta reda på innan man gör inspelningen.

Se även:

Ljudböcker – fusk?

Audio books are not cheating « Live to Write – Write to Live.

Det här inlägget hittade jag imorse bland toppinläggen på WordPress. Jag har hört något om det här förut, att det skulle vara ”fusk” att lyssna på en bok istället för att läsa den. Det är lite märkligt, tycker jag. Jag får ju samma berättelse, oavsett om jag läser eller lyssnar.

Som bloggaren skriver spar man ju också tid, det går att göra något annat samtidigt som man lyssnar. Jag har ofta en ljudbok i ipoden när jag åker tåg, det funkar utmärkt och jag får inte ut mindre av berättelsen för att jag lyssnar.

Vad tycker ni?