Tag Archives: dröm

Dröm (igen)

Inatt var jag på bröllop. Personerna som skulle gifta sig var inga jag känner i verkligheten, men flera vänner var med bland gästerna.

Det började med att vi skulle gå till kyrkan från festlokalen där vi tydligen varit och förberett saker. Det var vinter och jag hade på mig ett par högklackade skor i 1700-talsstil, som inte var jättebra att gå i när det var halt och eländigt. Rätt fula var de faktiskt också.

Tydligen hade vi gått den här vägen flera gånger redan men lyckades ändå gå vilse. Bröllopet skulle börja klockan två och två minuter i två var vi alldeles för långt bort för att hinna dit. Jag gick tillsammans med en tjej som är en ytligt bekant i verkligheten och plötsligt fick vi syn på ett stort gäng uppklädda människor som skulle på samma bröllop, visade det sig. Tillsammans med dem hittade vi fram till en kyrka som dock var fel kyrka, den vi skulle till var en gammal, medeltida kyrka, men vi hade hamnat vid en tegelbyggnad från 70-talet. Jag pratade med en av killarna i sällskapet vi mött och förklarade vilken kyrka vi skulle till och han visste tydligen hur vi skulle ta oss dit.

När vi till sist kom fram lyckades jag klämma fingret på något och nageln blev alldeles blå och det började blöda under den. Någon fick fram ett väldigt konstigt plåster och allt var OK igen. Tydligen var vi inte så försenade som det verkat, för brudparet hade inte kommit än. Jag stod och småpratade en stund med prins Carl Philip, som var en av gästerna. Vi pratade om vilka hundar som kan fungera att ha om man är allergisk. Efter en stund kom bruden åkande upp i en hiss (som fanns i en byggnad i anslutning till den här kyrkan, hur man nu kan få för sig att bygga ihop en fin liten medeltidskyrka med en hypermodern byggnad och ett stort restaurangkök, som också plötsligt uppenbarade sig bredvid oss. Jag tog några bilder när hon klev ur hissen och reagerade på att hon hade en väldigt tråkig klänning.

Hon såg inte så glad ut och berättade att hon började fundera på om hon verkligen ville gifta sig med den här mannen (som aldrig dök upp, så han kanske hade ångrat sig, han med).

Innan jag vaknade stod jag ensam kvar i det här restaurangköket med en massa mat som skulle ha serverats på bröllopsfesten, som nu inte blev av. Jag var hungrig och började fundera på om jag inte skulle kunna äta lite av maten eftersom de andra dragit därifrån i alla fall. Jag öppnade en kylskåpsdörr och plockade fram en stor låda sushi. Här vaknade jag, så jag fick inte veta om det var gott 😀

Drömmar

De senaste nätterna har varit fulla av konstiga drömmar. Natten till igår skulle maken och jag åka iväg med ett tåg tillsammans med en äldre man och en yngre kvinna, som båda satt i rullstol. Vi skulle hjälpa dem med ett hemligt uppdrag som gick ut på att hitta skador på järnvägen, som man tydligen försökte dölja. Det var tydligen jättefarligt att åka på den här järnvägen, men ändå klev vi på tåget tillsammans med de här två och åkte iväg.

Under resan visade kvinnan bilder på de här trasiga delarna, men dessa bilder var lite märkligt gjorda. Järnvägen som vi åkte på var byggd i två våningar, en som låg på en sorts hängbro och en nedre som flöt på vattenytan (tydligen åkte vi alltså över någon flod eller sjö eller något sådant. Istället för att visa foton hade hon gjort en modell av den här järnvägen genom att sticka (!) remsor som hon gjort lite hål i här och var för att visa var skadorna fanns. Vi satt och vred och vände och tittade på de här garnremsorna utan att tänka på att vi just då åkte på en lika trasig järnväg.

Sedan vaknade jag, så jag fick aldrig veta om vi lyckades avslöja felen.

Natten till idag sov jag inte speciellt bra. Det brukar innebära väldigt tydliga, detaljerade drömmar.

Jag kommer gående genom en stor lokal som såg ut som något i stil med Älvsjömässan. Jag har på mig mina arbetskläder och plötsligt kommer en man gående mot mig (det är en person som finns på riktigt och som jag träffat ett par gånger i jobbsammanhang) och har med sig en hundvalp, den är riktigt stor, har för mig att det kan ha varit en Berner sennen. Han ger mig valpen och jag håller den i famnen, jag minns att min första tanke är att jag får se till att inte kavajen blev full med hundhår. Sedan går vi till en bil på en parkeringsplats. I den bilen finns en eller ett par vuxna hundar av samma ras, samt tre eller fyra valpar till. Jag sätter ner ”min” valp bland de övriga. Det finns en känsla av oro i luften, som om vi inte riktigt vet vad som kommer att hända med de här hundarna, samtidigt som jag känner att jag innerst inne tror att det bara är jag som oroar mig i onödan.

Den här drömmen har hållit sig fast under dagen och dykt upp då och då. Vad står den här valpen för?

Järnvägen i den första drömmen tror jag inte står för så mycket annat än att jag rotade bland några garnrester i ett skåp i förrgår och så blandades nog allt ihop med makens modelljärnvägsprylar. Var personerna i rullstol kom ifrån har jag däremot ingen aning om.

Men hunden kan jag inte riktigt släppa, varför var jag så orolig för den här valpen och varför fick jag bära den när han kunde ha gjort det själv? Jag fick inte känslan av att han bara ville att jag skulle få gosa med valpen, det var tydligen viktigt att just jag bar den.

En riktigt märklig dröm

Det här drömde jag natten till söndag, men har inte haft tid att skriva ner den förrän nu.

Jag skulle till jobbet, började av någon anledning tio i ett, vilket är en helt galen tid. Jag tog det lugnt hemma och hade gott om tid, trodde jag, tills jag insåg att klockan var kvart över tolv och jag inte skulle ha en chans att hinna.

Jag smög ut för att ringa en taxi, ville inte att maken skulle få veta att jag tänkte lägga pengar på det. Pappa var visst på besök också, varför jag inte bad honom skjutsa mig fattar jag inte.

Hur som helst befann jag mig plötsligt en bra bit hemifrån, åt helt fel håll från jobbet och ringde efter denna taxi. När jag ringer i drömmar brukar jag aldrig kunna slå rätt nummer, men här gick det till sist bra och jag hamnade hos Taxi Kurir. Platsen jag uppgav hade ett konstigt namn som började på ”Då”, men jag minns inte resten. Plötsligt dök en av mina arbetsledare upp när jag stod och väntade på taxin, och jag berättade för honom att jag nog skulle bli lite sen. Han sa att det var lugnt och att jag kunde jobba lite längre på eftermiddagen istället.

Sedan orkade jag inte vänta på taxin, utan började promenera in mot stan. Plötsligt befann jag mig på Järntorget, som är jättenära jobbet, men jag gick av någon anledning inte dit utan fortsatte promenera tills jag kom till en Disneybutik som låg precis intill en stor motorväg.

Jag gick in i butiken och där stod en okänd tjej och höll i lille M, som sedan hamnade vid ett bord där ett gäng satt och fikade, det var både vuxna och barn. Jag gick fram och sa hej till M och frågade honom om Felix var där. Plötsligt var lille M mycket äldre, såg ut att vara runt åtta år och talade om att Felix inte alls var där. ”Vem har hand om dig då?” frågade jag och fick veta att det var någon sångare och dansare vid namn Tommy. Felix hade tydligen bara dragit. Jag blev plötsligt orolig att det var jag som skulle ha passat M idag och försökte få honom att tala om ifall han visste något om det. Det var tydligen inte jag som skulle vara barnvakt, så jag fortsatte att ringa taxi. Fick till sist tag i Taxi Kurir igen och började av någon anledning att prata franska med personen som svarade. Hon frågade var jag var och jag svarade ”Disneyland”. Sedan frågade hon om jag behövde en djungel, men det gjorde jag inte, det gick bra med en vanlig taxi.

Här någonstans vaknade jag och minns inte om jag någonsin fick någon taxi.

Stressdröm?

Ibland visar mina drömmar rätt tydligt att jag är stressad över något. Det tar sig rätt olika uttryck för det mesta. Inatt var det dags igen.

Det var jul, och jag hade fått några julklappar. Det var ju i och för sig trevligt, men då hittade jag plötsligt en julklapp jag fått året innan (det var för övrigt 2007, så alltså var det väl 2008 när drömmen ”utspelade sig”). Det var ett presentkort på en spahelg, och det följde med en broschyr med olika alternativ att välja mellan.

Då uppstod två stressmoment. Det ena var att jag inte tackat för den här julklappen, eftersom jag inte verkar ha märkt att jag fått den. Det var ett par släktingar som gett mig den och jag blev tokstressad av att jag måste ha missat att tacka dem, och sedan över att jag inte utnyttjat presenten. Det främsta minnet av drömmen är hur jag sitter där och bläddrar och vrider och vänder för att få reda på om presentkortet fortfarande gällde.

Sedan är det lite intressant att jag aldrig uttryckt någon önskan att åka på spahelg, och varför just dessa personer skulle ha gett mig en sådan i julklapp är också lite märkligt.

Som sagt är väl detta inget annat än ett uttryck för att det är lite mycket på gång i mitt huvud just nu.

Rörig dröm

Inatt skulle jag flytta ut ur mitt studentrum i Flogsta (som jag flyttade ut ifrån 2002, för övrigt). Det här utspelade sig dock i nutid och rummet var mycket större och hade bland annat ett stort matbord och en massa skrymslen och vrår som jag inte sett förut.

Jag packade som en lite tok i hur många väskor och lådor som helst, men det blev bara fler och fler saker hela tiden. Dels låg de plötsligt bara framför mig, dels hittade jag dem i skåp och lådor som bara fanns där utan förvarning. Det var allt från kläder till en massa gamla nostalgisaker från när jag var liten. Mitt bland alla saker låg Olles svarta ylletröja också, fast han själv var inte med någonstans. Det enda som var hans var den här tröjan.

Jag jobbade dessutom under en vansinnig tidspress. Killen som skulle flytta in i rummet dök och stressade mig. Han var riktigt skum och hade med sig sina föräldrar som var om möjligt ännu skummare. Han tyckte att jag inte behövde ha så bråttom, utan jag kunde lämna kvar ett par lådor till dagen därpå om det skulle behövas. Jag tackade ja till detta och bad att få hans telefonnummer så att jag lättare skulle kunna bestämma tid för att hämta sakerna. Det var bara det att jag inte lyckades skriva in numret i min telefon. För varje försök blev det fler och fler siffror.

Mitt i alltihop ringde Nennen och jag, som inte pratat med henne på hur länge som helst, kände mig jätteoartig som var tvungen att säga att jag absolut inte hade tid att prata. Vi lade på och jag fortsatte packa.

Maria dök upp och sa att hon kunde hjälpa mig att köra några av lådorna. Hon sa att hon kunde lämna dem åt mig i Hagaparken. Det var ju lite märkligt, med tanke på att vi båda bor på andra sidan stan, men i alla fall… Det hade ju hjälpt mig en bit på vägen.

Sedan fortsatte jag att packa denna enorma flod av saker som bara fortsatte att dyka upp från ingenstans och till sist vaknade jag och kände att det här nog var ett uttryck för att jag har lite för mycket att göra på en gång…

(Egentligen har jag inte så vansinnigt mycket som jag haft tidigare, men jag tror att jag upplever det som lite körigt…)

Skum dröm (igen)

Drömde inatt att jag skulle vikariera på en danslektion – ni som känner mig vet ju att jag och dans inte är den bästa kombination som finns. I alla fall – jag kom dit, men fick veta att som vikarie fick jag inte använda musikanläggningen, men hur 17 jag skulle kunna hålla en danslektion utan musik var det ingen som ville upplysa mig om. Jag gick in i salen där eleverna väntade. Så fort jag öppnade dörren ropade en tjej: ”Du gör ju ingenting åt att han har tagit min [minns inte vad det var han tagit]!” Jag hade alltså inte sett klassen alls innan jag kom in i rummet. Jag försökte förgäves få den här personen som tagit saken att lämna tillbaka den. Sedan försökte jag få dem att vara med på någon lek istället för att dansa, eftersom vi ju inte hade någon musik.

När jag efter lektionen skulle få tag i någon personal för att tala om att jag var klar vägrade alla att prata med mig, knuffade ut mig från expeditionen och stängde dörren mitt framför näsan på mig. Sedan vaknade jag.

För en gångs skull tror jag att jag förstår alla delarna av den här drömmen, med undantag för dansen. Varför det blev just dans kan jag inte förstå. Kanske för att det är något jag absolut inte kan, och än mindre kan lära ut…

Konstig dröm igen

Jag drömmer väldigt märkliga och detaljerade drömmar just nu. Natten till fredag, eller egentligen på morgonen, för jag höll på att vakna, var det dags igen. Jag lyckades till och med vakna till, somna om vara tillbaka i samma dröm.

Jag var på väg till något ställe där jag skulle träffa ett antal av mina kollegor från ett av mina jobb. Det var i ett hus någonstans i stan, inte så långt från Kungsträdgården, om jag inte minns helt fel. I alla fall kan jag garantera att det här huset inte finns på riktigt. Jag var sen, och hade letat efter stället en bra stund, först vid Hornstull, därav att jag nu var sen. När jag kom fram till huset stod en man i dörren och stack till mig en bunt papper som han bad mig läsa in mig på för att vara förberedd. Tydligen skulle vi delta i någon sorts lajv, i form av en deckargåta, där vi alla skulle ha en del av lösningen på mysteriet. (Det här låter faktiskt superkul och är helt klart något jag skulle vilja delta i på riktigt, fast under lite vettigare former, så klart).

I entrén såg jag ett par av mina kollegor, men de var upptagna med sina egna förberedelser och lade inte märke till mig. Jag frågade mannen vid dörren om jag kunde lämna mina saker någonstans. Jag hade ett par enorma kassar att släpa på, samt två gigantiska gosedjur. Han pekade på en trappa och jag gick upp för den. Min kollega Maria gick före mig, men hon såg mig inte och försvann snart. Trappstegen var pyttesmå och det var extremt lågt i tak i denna trappa, jag fick nästan krypa med alla mina saker. Ovanför trappan ställde jag ifrån mig all packning och fick veta att sakerna kanske inte skulle vara helt säkra där. Just då brydde jag mig inte, jag vill ju få tid att läsa alla papper jag fått.

Nu skulle vi sätta igång med spelet, jag var ju dessutom sen, så jag hann inte riktigt läsa allt. Ett av mina papper var ett långt, tättskrivet brev på franska, jag fick tips om att det fanns en översättning av det om jag behövde, men det tyckte jag inte att jag vare sig behövde eller hade tid att leta efter. Jag började läsa detta blev säkert tio gånger, men blev avbruten hela tiden. Alla andra verkade jätteinsatta och jag fick hänga med så gott jag kunde och låtsas att jag hade koll. Massor av folk for omkring överallt och verkade ha jättekul. Carolina hade dessutom lyckats hinna fixa snygga kläder till sin roll.

Efter en stund var det dags att äta middag, fortfarande i spelet. Här satt alla och pratade med varandra om saker som hade med gåtan att göra. Jag fick fortsätta låtsas att jag hade koll och ingen verkade heller inse att jag inte hade det. Mittemot mig satt Susanne, så det var alltså inte bara kollegor där.

Efter den här middagen smög någon upp bakom mig och viskade att min roll var mördad. Jag var alltså ute ur spelet och gick in i ett rum bredvid matsalen och pratade med en av arrangörerna till det hela. Jag tyckte att det var lite synd att jag inte hade hunnit läsa på ordentligt och att det kändes som om jag inte hunnit göra något. ”Men du har ju gjort jättemycket”, sade den här personen och visade mig en filminspelning, med scener från de senaste timmarna, där jag gjort massor av saker och dessutom hade på mig en snygg, röd klänning, som jag inte vet var jag fått ifrån eller vart den tagit vägen sedan. Jag hade så klart inget som helst minne av dessa händelser.

Eftersom min roll ändå var död tyckte jag att jag lika gärna kunde gå hem. Jonas gick ut ur huset samtidigt som jag, men försvann iväg innan jag hann fråga honom om han visste vad 17 allt detta handlade om. Inte hade jag fått med mig mina kassar och gosedjur heller.

Jag känner igen rätt många av detaljerna i detta, som saker som jag antingen sett eller tänkt på den senaste tiden, men hur fasen jag kunde få ihop allt detta, det fattar jag inte… Dags att be någon göra en seriös analys av min skalle?