De längsta orden i Europa

Mots européens les plus longs.

Lite kul läsning för alla som kan franska. Här får man se de längsta orden i alla europeiska språk. Sedan är det ju så att det går att sätta ihop ännu längre ord i flera av språken, däribland svenska, men här pratar man tydligen om ord som går att slå upp i en ordlista, i varje fall är det så i det svenska exemplet (jag har inte läst igenom allt jättenoga, så jag vet inte om något annat av språken har gått på några andra kriterier.)

[BOK] Le déjeuner de Sousceyrac

Le déjeuner de Souseyrac – Pierre Benoit

Den här fick jag med mig hem från BookCrossing-konventet i Göteborg i maj. Som ni märker har jag inte hunnit igenom den enorma hög jag fick med mig därifrån, det är fortfarande en del kvar. Jag hade hoppats att hitta något på franska bland alla böcker folk tagit med sig och det blev den här.

Huvudpersonen Philippe är på bilsemester med sin vän Jean och passerar Sousceyrac, en by där han tillbringade några somrar som barn, då hans mormor och moster bodde där. När mormodern dog tappade familjen kontakten med mostern på grund av en konflikt och när mostern dog trodde alla att hon var utfattig. När Philippe kommer till Sousceyrac får han veta att mostern var miljonär och dessutom testamenterat alla sina tillgångar till en man som visar sig vara en riktigt otrevlig typ. Philippe bestämmer sig för att stanna kvar i byn under falskt namn och reda ut hur det här har gått till, han borde själv ha varit den enda arvingen.

Den här berättelsen började bra, med en lättsam ton och lite kul, underliggande humor och ironi. Sedan blev det trassligt. Mycket av det Philippe får reda på berättas genom att han, när han kommer tillbaka till Paris, redogör för Jean vad som hänt. Hur han själv fått reda på det är oklart, och det återges i detalj med exakta citat, som om Philippe själv hört det, vilket han inte kan ha gjort. Det blir också knepigt att hänga med i alla långa, återberättade stycken.

Men på det hela taget var det OK, området runt byn beskrivs också väldigt ingående och alla platser i boken finns på riktigt.

[BOK] Et puis, Paulette

Et puis, Paulette… – Barbara Constantine

Kul att läsa något på franska igen! Jag fick tips om boken av en vän, men då hade inte översättningen kommit ut ännu, så jag beställde den i original.

Ferdinand är i sjuttioårsåldern och lever ensam på en stor tom gård sedan sonen flyttat därifrån med sin familj. En dag, efter en våldsam storm, hotar grannen Marcelines tak att rasa in och Ferdinand föreslår att hon ska flytta in hos honom. Efter hand ansluter fler personer och bildar ett udda kollektiv på gården. Den nyblivna änklingen Guy, systrarna Lumière som drivs från sitt hus, ett par vilsna studenter, en spirande kärlek och några djur. Och sedan Paulette … (Adlibris)

Det här var en mysig berättelse, bara tanken på att gamla människor bestämmer sig för att bo ihop istället för att sitta ensamma på varsitt håll gjorde mig glad, men jag tycker att vissa händelser visslade förbi lite för snabbt, det var mycket som lämnades ”mellan raderna”. Slutet kom dessutom som en blixt från klar himmel och kändes lite konstigt, faktiskt. Men på det hela taget var det en berättelse jag uppskattade mycket. Nu måste jag kika på översättningen också för att se hur de har löst vissa saker. Jag kan snart inte läsa böcker på andra språk än svenska längre. Det är väl en yrkesskada, att inte kunna läsa utan att fundera över hur jag skulle översätta. Det gör att jag fastnar lite för mycket och för ofta.

Länk till sida om den svenska översättningen på förlaget Sekwa.

[BOK] Pars vite et reviens tard

Pars vite et reviens tard – Fred Vargas

Den här boken hittade jag via förlaget som gett ut den svenska översättningen, men jag ville hellre läsa den i original. Språket är inte helt lätt alla gånger, men boken är roligt skriven och jag satt och roade mig med att fundera över hur jag skulle ha översatt vissa saker.

Någon hotar Paris med en ny pestepidemi, någon
som märker dörrar med medeltida symboler och som inte verkar sky några medel. Stadens befolkning är skräckslagen och snart hittas det första offret … (Adlibris)

Det fanns en hel del intressanta karaktärer här. Nyhetsutroparen Joss med sitt minst sagt udda jobb, han inspireras av sin gammelfarfar, som åkte runt mellan fiskebyarna i Bretagne och ropade ut nyheter. Joss tillverkar en sorts urna där folk lägger lappar som han sedan läser upp på ett torg i Paris. Poliskommissarie Adamsberg är rätt rolig, han med, med sina små minnesanteckningar för att komma ihåg vem som är vem av alla poliser på stationen.

Som vanligt när jag läser deckare vill jag kunna känna att jag, när jag läst färdigt, skulle ha kunnat lista ut vem mördaren var, även om jag inte lyckats. Jag vill kunna säga ”Just det, så klart!”, kan jag inte göra det blir jag besviken.

I det här fallet snuddade jag väl lite grann vid det, ett tag, även om jag tyckte att det kanske kändes lite väl uppenbart. Helt rätt hade jag inte, och fullt så uppenbart var det inte. Dessutom gjorde jag det misstag jag ofta gör, nämligen att läsa när jag är stressad, trött, distraherad eller något annat, så att jag insåg att jag missat en viktig detalj som nämnts i början. Jag upptäckte detta när jag bläddrade tillbaka lite.

Jag kan väl säga att jag tycker att avslöjandet kom lite plötsligt och det var inte så mycket ”pussel” för att komma fram till det, jag vill helst ha lite fler gömda ledtrådar så att jag kan känna att jag hade en chans. Men kul uttänkt var det i alla fall.

Det finns fler böcker av samma författare, där samma poliser är med. Skulle vara kul att läsa dem också, men jag väntar ett tag, det finns annat som drar i min uppmärksamhet just nu.

(Den svenska översättningen heter ”Budbäraren”)

Fransk läsövning

Jag brukar ju bara skriva på svenska i min blogg, men det här var lite kul, så ni får stå ut med att det blir lite utrikiska! 😀

Q1. Dans quelle bataille Napoléon est-il mort ?
Sa dernière bataille

Q2. Où a été signée la déclaration d’indépendance ?

Au bas de la dernière la page

Q3. Dans quel état se trouve la rivière Rio-Grande ?
Liquide

Q4. Comment expliquer autant de divorces ?
Trop de mariages

Q5. Quelle est la raison principale de l’échec scolaire ?
Les examens

Q6. Qu’est-ce que vous ne pouvez jamais manger au petit déjeuner ?
Un dîner ou un souper

Q7. Qu’est-ce qui ressemble le plus à une demi-pomme ?
L’autre moitié

Q8. Si vous jetez une pierre bleue dans la mer Rouge, que va-t-elle devenir ?
Humide…très humide

Q9. Comment un homme peut-il rester huit jours sans dormir ?
En ne dormant que la nuit.

Q10. Comment pouvez-vous soulever un éléphant avec une seule main ?
Impossible, ça n’existe pas, un éléphant avec une seule main..

Q11. Si vous aviez trois pommes et quatre oranges dans une main, et quatre pommes et trois oranges dans l’autre, qu’auriez-vous ?
De grandes mains

Q12. Il a fallu 8 heures à 10 hommes pour construire un mur. Combien de temps faudrait-il à quatre hommes pour le construire ?
Inutile, le mur est déjà construit.

Q13. Comment peux-tu laisser tomber un œuf cru sur un sol en béton sans le fissurer ?
Pas de problème, les planchers de béton sont très difficiles à fissurer.

Q14. Complète la phrase : ”Certains hommes n’ont que ce qu’ils méritent…”
”…les autres sont célibataires !

[BOK] Au Bon Roman

Au Bon Roman – Laurence Cossé

Den här boken hade jag läst en massa om, eftersom jag följer förlaget Sekwas sida på Facebook. De har gett ut den svenska översättningen, Drömbokhandeln. Det ska tydligen vara en riktigt bra översättning och kanske hade det varit kul att läsa både den och originalet, för att jämföra, i studiesyfte. Det gjorde jag ju med Igelkottens elegans för ett tag sedan. Det tar ju dock lite längre tid att göra på det sättet, så jag valde att enbart läsa originalet, som landade hemma hos mig och blev ”Dagens bild” 24 maj 🙂

Den före detta vagabonden Ivan och den italienska arvtagerskan Francesca öppnar en minst sagt ovanlig bokhandel, där deras litterära drömmar kan få fritt spelrum. De gör uppror mot bästsäljarhysterin genom att bara erbjuda bra romaner: ett stort antal litterära mästerverk har valts ut av en topphemlig kommitté bestående av likasinnade litteraturkännare. Till Ivans och Francescas förvåning visar sig drömbokhandeln bli en succé. Men då börjar också problemen. De utsätts för anonyma hot och giftiga kommentarer om bokhandeln på internet, men när tre av de åtta medlemmarna i den hemliga urvalskommittén blir attackerade, bestämmer de sig för att kontakta polisen. En efter en faller de olycksbådande pusselbitarna på plats och det blir alltmer tydligt att Ivans och Francescas drömmar kommer att bemötas med småaktighet, avundsjuka och våld. (Adlibris)

Det var kul och intressant läsning, även om man tyvärr missar en del referenser till franska författare och romaner om man inte är så insatt i fransk litteratur och det kan jag nog påstå att jag inte är. Själv läser jag nog mest sådana böcker som personerna i den här berättelsen dömer ut, men visst kan jag uppskatta en del av det som anses som ”fin” litteratur också. Tyvärr har jag sällan den mentala orken för böcker som kräver att jag ska fatta en massa underliggande saker och grubbla över vad saker betyder.

Jag roade mig lite med att fundera över hur en sådan här bokhandel skulle tas emot i verkligheten. Förmodligen skulle det kunna bli populärt och uppskattat, men kanske skulle man inte behöva stå ut med hot och attacker av den typ som inträffar i berättelsen. De blir till exempel stämda av ett förlag för att de vägrat ta in det som förlaget gett ut. (Vilket de inte gjort, de beställer in allt det folk frågar om, men de har inte allt på hyllorna).

Trots att jag har mycket svårt för litteratursnobberi tyckte jag om den här boken, men jag var lite orolig innan jag började med den. Jag blev glatt överraskad över att den inte alls kändes ”snobbig”. Och vem ska egentligen ha rätt att bestämma vad som är en ”bra roman” och vad som inte är det? Många av de böcker som berört mig starkast är sådant som kanske inte klassas som ”finlitteratur”, medan mycket av det som räknas in i den kategorin lämnat mig tämligen oberörd.

[BOK] Une gourmandise

Une gourmandise – Muriel Barbery

Nu var det länge sedan jag läste ut någon bok, i april blev det ingen alls och nu har snart hela maj gått. Mitt mål var ju att läsa ut minst två böcker i månaden, men det har redan spruckit.

Hur som helst, den här blev jag nyfiken på efter att jag läste ”Igelkottens elegans” för ett år sedan. Den här boken utspelar sig i samma hus som den andra, och handlar om en av personerna som finns med även i den boken. Den här är mycket kortare och tog inte så lång tid att läsa.

Handlingen (lånat från adlibris, om den svenska översättningen):

Monsieur Pierre Arthens är världens främste matkritiker, gastronomins Påve, de överdådiga festmåltidernas Messias. Han kommer att dö i morgon. Han vet om det men han bryr sig inte: vid dödsrikets port söker han desperat efter en smak som vibrerar i hans hjärta, en smak från barndomen eller ungdomsåren, en originell och underbar anrättning som han anar är mer värd än alla de gästabud han har upplevt i egenskap av fulländad finsmakare. Så han minns. Tyst och ibland hetsigt följer han smakminnets slingringar, dyker ned i barndomens grytor, vandrar längs stränder och i köksträdgårdar, mellan land och hav, aromer och smaker, väldofter, vilt, kött, fisk och sina första likörer Han minns men han hittar inte. Inte än.

Vartannat kapitel är huvudpersonens tankar, och vartannat handlar om någon person i hans närhet (till och med katten får ett kapitel). Alla är inte lika imponerade av honom, kan man väl säga.

Jag blev nyfiken på vad denna fantastiska maträtt skulle vara, som han längtar så efter. Det blev en överraskning, helt klart.

Här kan man läsa en lite längre sammanfattning av handlingen, på engelska.

Varför är det så roligt?

Det finns en sak jag tycker är lite konstig (OK, det finns rätt många, egentligen, men just nu tänker jag bara ta upp en)

Jag har läst ganska många olika språk under ett antal år. Jag får lite olika reaktioner när jag berättar vilka det är. OK, engelska läser ju alla, så det kan vi lämna därhän just nu. Tyska och franska läser rätt många i skolan, så det enda folk säger när man nämner det är ”Jaha, det läste jag i skolan, men jag kan ingenting”. Detta beror i 99 % av fallen på att de inte använt det sedan de slutade skolan och är en rätt naturlig följd av att man inte hållit språket vid liv.

Italienska är inte heller helt ovanligt att man läst på gymnasiet, så det brukar folk inte säga så mycket om.

När jag berättar att jag läst en termin iriska på universitetet frågar de flesta vad det är. När jag förklarar att det är det språk som talas på Irland förutom engelska och som faktiskt är Irlands förstaspråk, brukar de säga: ”Jaha, men det är väl som engelska?” En del tror till och med att det är engelska med irländsk dialekt, men det har jag än så länge inte stött på några speciella kurser i.

Hittills inga märkliga reaktioner. Lite nyfikna när det gäller iriskan, annars inget speciellt. Sedan kommer vi till det märkliga och här behöver jag er hjälp.

Våren 1997 gick jag en nybörjarkurs i finska. Tio lektioner på Medborgarskolan, inte för att jag trodde att jag verkligen skulle lära mig några större mängder, men jag har alltid varit nyfiken på språket och velat få en inblick i det, så alltså gick jag denna kurs. När jag berättar att jag läst finska möts jag i nio fall av tio inte av en reaktion liknande den ovan. Istället skrattar folk när jag säger det. Vad är det som är så roligt? Jag skulle kunna förstå om man blev förvånad över att jag läst ett språk som det faktiskt är rätt ovanligt att man läst om man inte har någon koppling till Finland, men jag ser absolut inte vad som skulle kunna vara så roligt att man börjar skratta när man får höra att någon läst en kurs i finska. Jag fattar verkligen inte.

Jag är dålig på att läsa av folk och förstå alla reaktioner, speciellt känslig är jag när någon skrattar och jag inte förstår hur jag gjort bort mig denna gång. Så snälla förklara, varför är det så roligt?

Roliga djur…

…som pratar franska! Tänkte dela med mig av ett par underbara klipp jag hittade i helgen:

(Maken tycker nog att katten i det sista klippet påminner om mig…)

Svårt att förstå?

‎”Filmen är på franska vilket kan göra att man förlorar lite i dialogerna om man inte kan språket, men det är överkomligt.” Eh… det gäller väl vilket språk det än handlar om? Kan man inte arabiska förlorar man rätt mycket i dialogerna i en arabisk film också. Eller är det så att man utgår från att alla filmer som inte är svenska är på Det Utländska Språket (dvs engelska)?