De berömda statyerna på Påskön har tydligen kroppar som inte syns ovanför markytan och som inte undersökts tidigare. Egentligen låter det lite märkligt att man aldrig någonsin grävt sig ner under någon av statyerna tidigare, men tydligen är det så. Dessutom har de här kropparna spännande inskriptioner. Det här var riktigt skoj!
Scientists Uncover A Shocking Discovery Underneath The Easter Island Heads! Unbelievable!.
The Exodus Quest – Will Adams
On the trail of the lost Dead Sea Scrolls, archaeologist Daniel Knox stumbles upon a theft in progress at an ancient temple near Alexandria. Then a senior Egyptian archaeologist is violently killed, and the finger of suspicion points at Knox himself. To add to his mounting worries, his partner Gaille Bonnard is kidnapped while showing a television crew around the ruins of Amarna. She manages to smuggle out a message, pleading with Knox to rescue her, but he’s locked in a police cell on suspicion of murder hundreds of miles away. His only hope of clearing his name and saving Gaille is to crack one of the greatest unsolved mysteries of the ancient world…before it’s too late. (Adlibris)
Den här fick maken på Bookcrossingkonventet i Göteborg. En annan deltagare satte den i händerna på honom. Det var verkligen ett intressant sammanträffande med tanke på att just det här ämnet är något som sysselsatt honom i flera år. Jag fick boken efter honom och läste ut den för ett par dagar sedan.
Den påminde till viss del om Dan Browns böcker, men utan de invecklade ”pussel” dessa brukar innehålla. Som vanligt var jag trött vissa gånger under läsningen och missade förmodligen en och annan detalj, men jag tyckte att det var lite konstigt med avstånden mellan olika platser och hur lång tid det tog för personerna att färdas mellan dem.
Hur som helst var det spännande och väckte många tankar om hur vissa bibliska berättelser uppstått och vad som skulle ha kunnat ligga till grund för dem.
Publicerat i Böcker
Märkt Alexandria, Amarna, Archaeology, arkeologi, Böcker, bok, bookcrossing, Dead Sea Scrolls, Egypt, egypten
The Magyar Venus – Lyn Hamilton
Nu var det ett tag sedan jag läste någon av böckerna i den här serien.
”After the unveiling of the Magyar Venus—a head and torso of a woman carved from ammoth ivory during the Upper Paleolithic period—one of Lara’s friends commits suicide. Determinedly tracing the Venus’s provenance to Budapest, Lara discovers a truth that arises from the secrets of the past.” (text lånad härifrån)
Den här var lika bra som de tidigare, jag gillar verkligen den här kombinationen av historia, arkeologi och deckare. Dessutom utspelar de sig på nya, spännande platser varje gång.
Övriga delar jag bloggat om:
The Maltese Goddess
The Moche Warrior
The African Quest
The Etruscan Chimera
The Thai Amulet
För ett tag sedan satt jag och letade efter konstrelaterade filmer på Youtube då jag behövde en liten paus i läsandet. Jag ramlade på en serie från BBC, som visade sig vara riktigt intressant. Jag tror att det är fem delar, jag har i alla fall inte lyckats hitta fler.
Jag hoppas verkligen att de här får ligga kvar på Youtube, för de är absolut värda att se.
Del 1 – More human than human:
Del 2 – The day pictures were born:
Del 3 – The art of persuasion:
Del 4 – Once upon a time:
Del 5 – To death and back:
Bronåldersmordet – Jonathan Lindström
Den här köpte jag i vintras och började läsa då, sedan kom saker emellan och den glömdes bort ett tag. För någon vecka sedan plockade jag upp den igen och läste slutligen ut den igår.
En solvarm junidag år 1953 hackade dikesgrävaren David Zetterström upp skallen efter en brutalt mördad man i 50-årsåldern i en åker tre mil nordväst om Stockholm. Tillkallad expertis kunde konstatera att det rörde sig om ett ”cold case”, och det med råge. Brottet var begånget tusentals år tidigare.
Efter en kortare uppsats i en tidskrift kom den döde och hans föremål att ligga bortglömda i Historiska museets magasin i årtionden. Men dagens arkeologer gräver inte bara upp fynd i marken utan också i magasinen.
Det blev upptakten till ett av Nordeuropas mest spännande arkeologiska forskningsprojekt som nyligen avslutades med sensationella resultat. Projektet syftade inte bara till att lösa den gamla mordgåtan, hur, varför och av vem mannen mördades, utan också till att kartlägga mannens liv, från det att han föddes i en rökig bronsåldersstuga, till den dag ett halvsekel senare då han mötte sin mördare vid en havsfjärd i Mälardalen. Med modern teknik som DNA-analys, isotopmätningar, rättsmedicin och osteologi, men också traditionellt analytiskt deckarslit (à la Sherlock Holmes) har forskarna kunnat följa mannens liv i alla faser, inklusive de sista skrämmande ögonblicken.(Adlibris)
Det var riktigt spännande. Jag bli alltid så fascinerad av att läsa om sådant här, hur mycket information man kan få fram ur några gamla benbitar. Man har också gjort en rekonstruktion av den här mannens ansikte, så nu har man en bild av hur han förmodligen såg ut. Utifrån den här mannen beskrivs också allt man vet om hela bronsålderns samhälle, hur mannens liv förmodligen var från barndomen till dess att han dog. Man har också tagit reda på hur han dog och även försökt få fram vad som kan ha legat bakom det.
Vissa partier var ganska segdragna, med långa beskrivningar som jag faktiskt måste erkänna att jag skummade lite, det allra roligaste var att läsa om hur man gått tillväga för att få fram all denna information, till exempel att man utifrån skelett och tänder kan få reda på var personen levt under olika perioder i sitt liv.
Baksidestexten utlovade ett överraskande avslöjande, och det blev det, även om jag hade förväntat mig att det nog skulle vara ännu mer överraskande. Men det var i alla fall inte som man trodde.
Nytt stort silverfynd på Gotland – DN.SE.
Jag blir alltid lika fascinerad av sådant här. Dels av fynden i sig, det måste vara otroligt häftigt att få vara och med och hitta de här sakerna som legat i jorden så länge, men det är också intressant att man fortfarande gör nya fynd på Gotland, där man tycker att det mesta borde vara hittat vid det här laget.
Publicerat i historia, Tidningsartiklar
Märkt arkeologi, fynd, gotland, historia, silvermynt
Här får man veta lite om ett ställe på Malta som vanligtvis inte är öppet för allmänheten. Tänk om jag haft möjlighet att vara där 10 februari 🙂
(Skrivet 28 februari, jag hade alldeles för dyr uppkoppling på hotellet och kunde inte lägga ut dem på både bloggen och Facebook)
Idag har vi utforskat Valletta. Jag var här för tio år sedan, och såg inte så mycket av staden då, eftersom vi bara gjorde en dagstur för att titta på det viktigaste. Idag började vi med att följa vattnet och gå runt staden på ”utsidan”. Vi besökte bland annat Lower Baracca Gardens, där jag hälsade på en katt och tog några bilder på den, samt fotade utsikten över Grand Harbour. (Observera att jag här inte har några problem att använda de engelska namnen på platserna eftersom dessa är officiella. Däremot gör jag det inte om jag besöker platser där engelska inte är officiellt språk, då tycker jag att man ska använda originalnamnen eller översätta dessa till svenska. Så det så.)
Vårt hotell
Många av gatorna i Valletta har sådana här trappsteg. Jag har fått förklarat för mig att det beror på att det är lättare för en riddare i rustning att ta sig upp för en trappa än en backe.
När jag blir stor ska jag också bli rik och köpa en sådan här båt!
Lower Baracca Gardens
En katt som inte hade något emot att ställa upp på bild!
Efter det gick vi vidare mot Upper Baracca Gardens och hittade fler fina saker att fota, bland annat en fin staty av några barn. Sedan fikade vi på caféet precis intill trädgården, drack kaffe och åt något som kallades för ”cream donuts”, och såg ut som en muterad semla med en klick sylt ovanpå. Gott var det hur som helst.
Vädret var soligt och fint på förmiddagen och solen värmde, vilket man inte är van vid efter de senaste månaderna hemma. Det kom några regnstänk på eftermiddagen, men då var vi för det mesta på inomhusaktiviteter i alla fall.
Under promenaden besökte vi också den s.k. belägringsklockan, ett monument som uppfördes 1992 till minne av de malteser som stupade under andra världskriget.
Belägringsklockan
Från caféet letade vi oss fram till turistinformationen, som tyvärr inte var så informativ. Vi fick tag i några broschyrer, men dessvärre ingen busskarta, som vi ville ha. Denna köpte vi sedan i en museishop på eftermiddagen.
När vi fått ut vad vi kunde av turistinformationen knatade vi vidare till St. John’s Cathedral. Förutom att det är en riktigt häftig kyrka har de också en målning av Caravaggio, som jag missade att se förra gången, fast vi var inne i kyrkan. Den finns nämligen i ett sidorum, där den täcker nästan en hel vägg och inte drunknar i allt bling-bling i resten av kyrkan. När jag läste konsthistoria för alldeles för länge sedan hade vi en föreläsare som var ett stort Caravaggiofan och höll en hel lektion bara om honom, vilket inte var några problem, för den mannens liv skulle räcka till att göra en väldigt spännande film om. Hur som helst var målningen ingen besvikelse, vilket annars är risken när man byggt upp förväntningar på att se något. Man fick inte fota inne i det rummet, men det finns tillräckligt många avbildningar av målningen, bättre än jag hade kunnat få i alla fall.
Så här ser målningen ut i alla fall - men bilden är lånad!
Kyrkan är som sagt spännande i övrigt också. Golvet är fullt av gravar, precis överallt, ungefär som i Riddarholmskyrkan i Stockholm, för er som varit där, men med skillnaden att de här är i färgglad marmor och har betydligt lägre snubbelfaktor, då de är helt släta*. Kyrkan är ganska mörk, men dekorerad med starka färger och mycket, mycket guld. Man fick fota hur mycket man ville, om man lät bli att använda blixt (vilket jag tycker att man ska undvika i alla fall, det blir så tråkiga bilder).
Vansinnigt amatörmässig film inifrån kyrkan:
Lägg märke till de inte så korta ljusen på altaret!
Detalj av golvet
Efter besöket i kyrkan åt vi lunch på en restaurang utanför. Uteservering i februari! Visserligen med infravärme, men i alla fall! Vi kunde sitta ute, snacka om att jag behövde få en sådan upplevelse efter all snö och minusgrader! Vi åt kycklingburgare med pommes frites, och mätta och glada fortsatte vi promenaden, jag träffade på en bedårande lite två månaders Jack Russelvalp, som hoppade upp i min famn och anföll min sjal. Sedan tog vi oss tillbaka till hotellet för att vila en liten stund och fundera på vad vi skulle göra under eftermiddagen. Jag föreslog ett besök på arkeologiska museet, eftersom vi planerar att besöka några av templen under veckan. Museet är litet och informativt och ger en bra bakgrund till templens historia. Innan vi gick dit laddade vi med kaffe och ett par goda kakor på ett café intill museet.
På museets övervåning fanns en helt oväntad utställning med art nouveau-bilder, som vi också passade på att se. Dessutom var det kul att se salen där utställningen fanns, det var en del snygga väggmålningar där. Hur det kom sig att den utställningen fanns i arkeologimuseet vet jag inte, kanske brukar övervåningen användas till lite av varje, för själva museet håller till på bottenvåningen. Hur som helst, jag ägnade en liten stund åt att fota de kvinnostatyer som hittats i stora mängder på Malta. Intressant är att nästan alla saknar huvud. En av dem har ett par tydliga hål som i alla fall jag tycker borde vara fästen för ett huvud, men varför har man i så fall inte hittat ett enda huvud? Min tanke var att dessa kanske gjordes i något annat material, som inte bevarats. Men vad vet jag, jag är ingen arkeolog, jag gillar bara att titta på gamla saker Finast av alla är ”Den sovande kvinnan”, från ca 2500 f. Kr. Souvenirbutikerna säljer fina kopior av henne, och jag köpte en sådan vid mitt förra besök, hon finns nu i vårt vardagsrumsfönster. Nu passade jag på att köpa en miniatyrversion på en nyckelring, så kan jag alltid bära med mig henne. I övrigt tittade vi på modeller av templen och annat spännande, bland annat fynd från Għar Dalam-grottan som jag hoppas att vi hinner besöka denna vecka. Där har man hittat massor av fynd från både människor och numera utdöda djur, dvärgelefanter har funnits här en gång i tiden.
Djurhuvuden
Djurbilder från ett av templen. De flesta originalen finns här på museet, i templen finns kopior.
Det här "Hypogeum" som texten talar om tänkte vi besöka, men de släpper bara in 80 besökare per dag och man måste boka biljett i förväg. Nåja, det får bli en annan gång, men det lär vara riktigt häftigt!
Min lärare på kursen i konsthistoria pratade om de här som "semlorna". 🙂
Fästen för ett huvud. Man verkar ha hittat väldigt få huvuden till de här figurerna. Men tydligen verkar det ha funnits, annars vore ju hålen rätt meningslösa.
Sådana här spiralmönster fanns det gott om.
Modell av Tarxien-templet
Taket i museets entrérum
Efter museibesöket promenerade vi en stund längs de större affärsgatorna, jag passade på att plåta statyn av drottning Victoria på Republic Square, köpte en väska, och sedan började det regna, så vik gick tillbaka till hotellet för att lägga ifrån oss inköpen, och traskade sedan iväg för att äta middag på Pizza Hut som ligget ett kvarter från hotellet.
Drottning Victoria
Liten unge som hoppar när vattnet börjar spruta:
Frukten och grönsakerna här var otroligt fräscha - tänk om det var så i vår ICA-butik!
Det var första dagen, det. Nu ska vi fundera ut vad vi gör imorgon!
*Missförstå mig rätt nu, jag älskar verkligen Riddarholmskyrkan, även om jag varit nära att drutta omkull där ett par gånger.
Märkt arkeologi, Caravaggio, Grand Harbour, kyrka, Malta, museum, Valletta
 | gealach om Postcrossing – hur funka… |
| gealach om Lite mer vykort |
 | miatankar om Lite mer vykort |
| miatankar om Postcrossing – hur funka… |
| gealach om Experiment: Kokbananchips |
Gealachs Blogg 