Gränslösa arbetsplatser

Hittade just denna artikel via Facebook. Just det här med tydliga gränser och klara beskrivningar av vad som faktiskt ingår i ens arbetsuppgifter är något jag känner igen från tiden som lärare. Allt verkade kunna stoppas in i det som var arbetsuppgifter, arbetstiden kunde ändras och förskjutas hur mycket som helst och allt man fick var ett luddigt löfte om ”komp i juni”.

Jag tror inte att jag någonsin under mina nio år i yrket kände att jag hade koll på vad som faktiskt förväntades av mig, känslan av att det var saker jag missat och som jag borde ta tag i fanns alltid där. Studiedagar ägnades åt uppgifter med otydliga instruktioner och allt man faktiskt fick gjort kändes tveksamt eftersom man inte var säker på att man faktiskt gjorde det som var tänkt, samtidigt som rättningshögarna ropade på en från arbetsrummet och kändes mycket viktigare och mer relevant än att sitta i en alldeles för stor arbetsgrupp och babbla och producera ett papper ingen förstod poängen med.

Det märkliga var ju bara att man aldrig protesterade, man satt snällt i dessa grupper under den avsatta tiden och försökte lösa uppgiften.

Jag kan absolut relatera till det här, fler och fler arbetsuppgifter liksom ”smögs” på en hela tiden, tills det kändes som om man höll på att drunkna.

Boven i dramat är arbetsplatser som saknar tydliga gränser för hur mycket som måste göras och vad som är en acceptabel nivå.

viaLarm från stressforskare: Gränslösa arbetsplatser ger rekordstress – Veckans Affärer.

Tur med shopping

I förra veckan köpte jag ett par skor för 160 kronor på second hand, som nya hade kostat över 2000.
Idag skulle jag göra ett blixtsnabbt besök i Nacka forum för att handla en liten grej, missade precis en buss när jag skulle hem och hade tjugo minuter att slå ihjäl. Jag gick in på Mediamarkt och hittade ett bord med en massa visningsexemplar de sålde ut till larviga priser. Jag kom hem med en sådan här för bara 745 kronor, de kostar egentligen runt 2900 och uppåt beroende på var man handlar, berättade Google för mig. Superfräsch trots att den varit visningsex. :-D

Jag har visst lite tur när jag shoppar!

Intressant läsning…

…läsning om den brittiska tronföljden och hur många som inte varit tronföljare från början men som av olika skäl tagit över ändå.

Den lilla prinsessan som föddes igår kan alltså rent statistiskt bli drottning, trots att hon har en äldre bror.

Second royal baby will meet ‘heir and spare’ obligation | Royal News Blog.

Second royal baby will meet ‘heir and spare’ obligation | Royal News Blog

Dramatisk morgon

Temat ”I don’t do mornings”…

Den här morgonen blev inte som alla andra. Jag vaknade till vid klockan sex, behövde inte gå upp förrän en timme senare, försökte somna om, men det gick inte, eftersom maken låg och snurrade så att det rörde sig lite för mycket. Tog kudde och täcke och gick ut och la mig i soffan istället, det brukar gå lättare att somna om där. Det gjorde jag. Och drömde…

… maken och jag höll på att hjälpa mormor och morfar att arrangera en stor julfest i deras lägenhet. Gästerna var en massa kompisar till oss, inga som de kände, alltså. Det var lite oklart hur många som skulle komma, och jag var rädd att mormor skulle bli förtvivlad om maten inte räckte till alla. Bland gästerna fanns dessutom en massa folk ingen av oss kände, men de flesta var som sagt vänner. Bland annat kom en vän som berättade att han just dumpat sin flickvän . ”Inte för att vi är osams eller så, men hon är så himla respektlös”, sa han. 

Strax därefter befann maken och jag oss på T-Centralen, vi hade tydligen fixat något till festen och skulle ta tunnelbanan tillbaka. Jag gick ut genom spärrarna, vet inte om jag skulle hämta något eller gå på toaletten, men när jag gick tillbaka in gick jag genom de smidiga dörrarna med ansiktsigenkänning. Ni vet, de där som känner igen ansiktet på alla som har giltigt månadskort? Inte? Nähä, de kanske inte finns på riktigt, då… Hur som helst, precis innan rulltrappan stod det en massa SL-personal och talade om att det brann där nere, så det gick inte att åka från den perrongen. Maken hade hittat upp igen och vi letade efter en annan linje att åka med. Jag ringde mamma för att tala om att vi var på väg, hon svarade att hon var ute på ärenden, hon med. ”Jag är på ICA och handlar skallerorm”, sa hon. Det var tydligen inte riktig skallerorm, utan någon som mormor tydligen kallade för ”skallerorm”… 

Vi får väl hoppas att det blev en lyckad fest till slut, för här vaknade jag. Väckarklockan bestämde sig för att det var dags att ringa. Jag hoppade upp ur soffan, tog på mig glasögonen som låg på vardagsrumsbordet och gick in i sovrummet för att stänga av klockan. När jag kom fram till nattduksbordet märkte jag att jag inte såg siffrorna på klockradion. Jag tänkte att jag var lite nyvaken och gnuggade mig i ögonen. Såg fortfarande ingenting. Tanken att jag fått en hjärnblödning eller höll på att bli blind hann fara genom min inte helt vakna, pigga och alerta skalle innan jag  insåg att jag hade makens glasögon på mig. Han ser inte alls lika dåligt som jag, så det var väl inte så underligt om de inte var till så stor hjälp för mig.

Sedan fick jag kaffe och livet blev lite normalare igen.

Överraskningfest

Jag fyllde år i fredags och jobbade på dagen. Sedan skyndade jag mig som en tok efter jobbet för att hinna i tid eftersom jag skulle vara barnvakt åt lille M på kvällen. Trodde jag.
När jag kom fram blev jag överraskad med jättekalas med Miniontema, som lille M:s mamma ordnat! Hon och maken hade tydligen kokat ihop det här ett tag.

Det var första gången någon fixade ett överraskningskalas till mig. Inte hade jag anat ett smack heller! Jag var helt övertygad om att jag skulle ha en helkväll med lille M, röja på lekplatsen och sedan titta på film.

Riktigt roligt var det, det kom närmare 20 personer, några var där när jag kom och hade gömt sig för att överraskningen skulle bli komplett :-D

Tårta

När man fyller år och ska bjuda på tårta, men har lite ont om tid, så kan man göra som jag och skippa den höga ambitionsnivån, men ändå få till en tårta som gästerna tycker är jättesnygg och jättegod.

Man går till sin lokala matbutik och förser sig med en färdig tårtbotten, ett marsipanlock, dekorationer, samt fyllning i form av vispgrädde, chokladmousse och mango- och passionsmousse. Sedan tar man ett lager av vardera moussen, och lite grädde ovanpå det översta lagret tårtbotten, på med marsipanlocket, dekorera – klart!

Någon gång ska jag göra en lite mer avancerad tårta av något recept i någon av de två fina tårtböcker jag har. Men då ska jag ha mer tid också.

Feministiska underkläder?

Jag skrattade åt det här aprilskämtet, sedan tittade jag i almanackan och insåg att det inte var 1 april än.

En designer har tydligen skapat en underklädeskollektion som ska vara ”feministisk” (Metro, 28 mars). Tydligen vill hon ”…visa hur kvinnor faktiskt ser ut, och inga av underklädesmodellerna har eller kommer retuscheras”. OK, det måste väl inte vara dåligt, även om jag hävdar att reklam är konst och att det finns en poäng med att vilja visa upp sina produkter på ett så fördelaktigt sätt som möjligt.

Men tydligen är man så rädd för att underkläderna ska vara sexiga att man ser till att de är helt odugliga istället. För att passa i den här orange BH:n måste man ha relativt små bröst som sitter där de ska, inte stora, tunga saker som hänger och dinglar. Alltså måste man för att kunna ha dessa nya produkter leva upp till det ideal dessa ”feminister” säger sig vilja motarbeta… 

Jag har personligen modell större, gick i för små BH:ar i flera år, tills jag blev tipsad om att det faktiskt fanns specialbutiker, gick till en sådan och kom ut med en påse innehållande en BH i F-kupa och undrade hur det gått till. Men den satt bra och saker och ting hölls på plats. Jag fortsatte att handla där i flera år, men inte ofta, för en BH kunde lätt gå på 600 eller 700 kronor. Vissa av dem hade lite dekor och bling, men mitt mål var inte att vara sexig, utan att ha det bekvämt.

Ingen av dessa BH:ar på bilden skulle funka på mig. Den orangefärgade har till att börja med riktigt mesiga axelband. Vad ska de hålla upp? Inte mina bröst i alla fall. Den svarta skulle glida ut på sidorna och brösten skulle ramla ur. Dessa BH:ar ser ut att vara alldeles för mjuka och mesiga. Den orange skulle dessutom få mina bröst att ligga som en ”limpa” och inte delas upp. Inte speciellt estetiskt tilltalande, men det var kanske poängen? Om det är fint kanske någon hemsk man får för sig att titta lite extra? ;-) Om jag skulle bli tvungen att springa efter en buss eller något sådant, då skulle jag få släppa allt jag bar på, för minst en hand skulle gå åt till att hålla tuttarna på plats, om jag inte skulle få helt sjukt ont.

”Underkläderna har varken vaddering, push-up eller förstärkning, och Hayat Rachi menar att underkläderna passar alla – oavsett kroppstyp, storlek eller kroppsbehåring.” Vad behåringen har med saken att göra lämnar jag därhän, för den kopplingen förstår jag inte. Men för mig går denna mening inte alls ihop. Om de inte har det där, då kan de rimligen inte passa alla. De passar definitivt inte mig. Förstärkning i form av bygel är en nödvändighet för mig. Inte för att jag vill vara sexig, utan för att jag ska kunna röra mig. Vaddering behöver inte jag, men jag vet många som vill ha det för att det inte ska skava. Inte för att de vill vara sexiga.

Jag förstår ärligt talat inte vad som är så feministiskt med det här? Om inte feminism går ut på att göra kvinnor så lite estetiskt tilltalande som möjligt och begränsa deras rörlighet. När jag för första gången fick tag i en bra sport-BH någon gång under högstadiet efter att ha haft någon sorts mjukt elände som det här på bilden i flera år, kunde jag plötsligt springa på gympalektionen. Det var något jag inte upplevt sedan jag innan fick bröst. Jag hade glömt bort att man kunde springa utan att det gjorde så ont att jag ville sätta mig på marken och gråta.

Vill man ha underkläder som fyller en funktion utan att riskera att vara sexig så finns dessa redan. Det finns massor av BH:ar utan minsta lilla spets eller annan dekoration, i de allra neutralaste färger. Så vad är så nyskapande med detta?

Eller så är det bara för att jag inte är feminist som jag inte förstått storheten med det här?

Jag tänker i alla fall fortsätta att handla på Hunkemöller, som har helt fantastiska BH:ar, som både är fina, billiga och gör vad de ska!