Experiment: Kokbananchips

Ikväll bestämde jag mig för att göra chips på kokbananer. Har aldrig köpt sådana bananer tidigare, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Enligt receptet jag har skulle chipsen smaka någonstans mittemellan kålrot och potatis.

20160820_195718_zpstelwazgn

Så här ser bananerna ut, det intressanta är att den gröna färgen betyder att de är mogna, till skillnad från med vanliga bananer.

20160820_200028_zpsb0fxyzuw

De var lite mer svårskalade än jag väntat mig. Men det gick efter lite krigande.

20160820_200402_zpsx8kwegne

Jag skar bananen i skivor på ungefär tre millimeter. Ska försöka göra dem ännu tunnare nästa gång.

20160820_201315_zpsiqd1l0dk

På gång inne i ugnen!

f457bc45-a6db-43c7-b368-742138f99c93_zpshshvrdwm

Klart! Så hur gick det?

De kunde ha fått ett par minuter till i ugnen, de tjockaste var fortfarande lite för mjuka. Men det smakade bra, det där om potatis och kålrot stämmer nog rätt bra.

De bör ätas samma dag, då de blev lite mjuka efter att ha stått över natten.

Det här kommer jag att göra om, fick även tips om att göra chips på grönkål och rödbetor, så det blir fler experiment!

Nya vykort!

Idag testade jag en ny sajt, Postcard United, då jag har maxantalet ute på Postcrossing. Sedan var jag nyfiken på PU också, eftersom den är mindre och det enligt ryktet ska vara lättare att få skicka till ”ovanliga” länder då det inte är lika många medlemmar.

Det blev lite intressant, som tredje adress drog jag en i Sverige, det är nästan omöjligt på PC. Sedan blev det Bahamas och Luxemburg. I övrigt var det länder som jag skickat till ofta med PC – Polen, Hong Kong, Singapore och Tyskland.

Ska bli spännande, det här. Sidan funkar på samma sätt som PC, men är som sagt lite mindre och engelskan haltar lite emellanåt, samt att det varit segt som 17 att komma in på den under dagen.

Nu får vi se hur lång tid det tar innan de här korten landar i respektive brevlåda!

första sju

Dagens iakttagelse

På busshållplatsen: Kille och tjej står och pratar. De är väldigt klängiga på varandra och uppenbart ett par. Jag lyssnar inte på vad de säger, men jag uppfattade att han nyss sa ”I don’t like Star Wars”. Undrar om det är nu jag ska upplysa henne om att han inte är något att satsa på. Det finns så många bra killar där ute… 😉

Introvert?

introvert_zpsbnquhrjx
Jag vet inte om jag kan eller vill identifiera mig som introvert, men mycket av det här stämmer på mig. Jag tror att de flesta betraktar mig som allt annat än introvert, jag som snackar och babblar hela tiden och ”tar så mycket plats”.:-/
Nummer tre: Om jag är inställd på att gå ut och fika med dig, då är det dig jag vill träffa, inte din pojkvän, dina tre kompisar eller din mamma. Det är så klart skillnad om det är bestämt så från början, men jag har svårt att ställa om ifall det helt plötsligt dyker upp en massa andra. För många år sedan hamnade jag i ett läge där jag tröttnade på att gå ut med en viss kompis, för att det alltid var någon annan som skulle med, och sedan ägnade hon all tid åt den personen och jag blev mer eller mindre ett bihang. Hade jag vetat att den tredje personen skulle med hade jag kunnat välja att stanna hemma eller vara mer förberedd på hur det skulle bli. Hon tänkte antagligen ”Ju fler, desto roligare”, medan jag insåg att hon oftast hade mer gemensamt med den andra personen och jag därför hamnade vid sidan av då jag inte hade så mycket att tillföra deras samtalsämnen.
Nummer fyra är viktig. Jag behöver ibland få vara ifred, inte för att jag ska göra något speciellt, jag behöver bara få vara ensam. Jag avskyr när någon säger ”Vad gör du på söndag?” och jag svarar ”Inget speciellt” och personen då kommer med ”Bra, då kan vi göra X”, eller ”Då kan du följa med på Y”, alltså bara bestämmer att jag kan eller vill detta, som jag kanske inte ens är intresserad av, ”för jag skulle ju ändå inte göra något”. Jag klarar helt enkelt inte att säga nej då. Jag känner mig extremt taskig och tråkig om jag säger nej i det läget. Men kanske hade jag bara planerat att sitta och läsa eller bara vara hemma, för att ladda batterierna. Fråga hellre om jag kan eller vill göra vad det nu är med dig. Då har jag möjlighet att säga nej.
Ett annat läge när det blir jobbigt är om jag är ute på någon längre utflykt med ett sällskap och känner att jag behöver andas en stund, eller vill titta på något utan att känna att jag måste ta hänsyn till resten av sällskapet som kanske inte är lika intresserade. Om jag då insisterar på att få gå själv betyder det inte att jag inte gillar sällskapet, bara att jag behöver få rensa skallen en stund. Det jag inte vill höra då är ”Jamen då följer vi med!”, för jag kanske helt enkelt vill hitta en bänk i solen och plocka upp min bok. Ensam. För att kunna vara trevlig och social med er när jag är klar.
Medan jag jobbade som lärare avskydde jag studiedagar med gemensam lunch, först hade man suttit i långa, utdragna möten, ofta med luddiga instruktioner om vad man skulle göra, vilket är tärande, bara det. När jag sedan var som mest trött i skallen skulle det bli gemensam lunch, där man ofta inte kunde släppa förmiddagens diskussionsämne och sorlet var än värre. Ofta gjorde jag mig något ärende ”som jag bara måste fixa för det är jätteakut”, men oftast bara betydde att gå till centrum och äta lunch på egen hand och slippa prata. Antagligen blev jag ett samtalsämne för de andra då, om hur himla asocial jag var.
Femman: Jag tycker ibland att det är jobbigt att prata i telefon, beroende på vem jag pratar med, så klart. Jag har svårt att avsluta ett samtal utan att känna mig oartig och få dåligt samvete, men ibland har jag bara inte ork att prata, är det något som kan avhandlas via sms eller Facebook föredrar jag det.
Så hur komplicerad är jag egentligen? Inte speciellt. Men fråga mig. Förutsätt inte saker. Och säger jag nej till något eller vill göra något ensam, låt mig få göra det. Jag kommer då att vara trevligare, mer uthållig, intresserad och effektiv de gånger jag säger ja.

Nyårslöften

 – eller snarare nyårsmål

Håll i er – det här blir långt. Frågan är om någon kommer att orka läsa, men det är väl mest för mig själv ändå, egentligen.

Fram till för några år sedan vägrade jag bestämt nyårslöften. Man höll det ju bara i upp till en vecka i alla fall. Men sedan började jag tänka på dem som mål istället. Saker jag vill försöka uppnå under året som kommer. Då blev det lite lättare. Jag brukar få ihop en liten lista och så även denna gång.

Många av de lite större och ”tyngre” sakerna på denna lista kom jag fram till under min semestervecka på Gran Canaria i november. Då fick jag tid att bara ägna mig åt mig själv och tänka. Jag behövde komma till en helt ny plats och stänga av omvärlden för att verkligen kunna tänka igenom vad jag vill med olika saker. Dessutom var det varmt och skönt, vilket inte gjorde saken sämre.

De lite mer enkla och vardagliga sakerna behövde jag inte åka utomlands för att komma fram till, men de är viktiga på det stora hela ändå.

 

Ordningen på detta är inte genomtänkt för fem öre, det är skrivet allteftersom jag kommit på det.

Vi börjar med det lite mer vardagliga:

Läsa alla olästa böcker

Under det senaste året har jag köpt betydligt färre böcker än tidigare. Jag inser att jag har så otroligt många olästa böcker i hyllorna. I höstas gjorde jag även en utrensning, böcker som jag kände för att behålla, men inte måste ha i hyllan, fick flytta ner i källaren. Då är det ju bara att gå ner och hämta någon om jag vill, men de tar inte upp plats i lägenheten. Nu ska jag läsa det jag har i hyllorna och inte köpa fler förrän det är gjort. Undantag kan göras om det kommer ut en ny del i någon serie jag håller på med.

Läsa mer

Jag tar mig allt mindre tid att läsa. Det blir på tåget till och från stan, men inte så mycket mer. Nu tänker jag göra något som man brukar föreslå för skolbarn som behöver komma igång att läsa, nämligen att bestämma ett visst antal minuter varje dag då jag ska läsa den bok jag håller på med. Minst tjugo minuter i soffan varje dag med en bok, alltså.

Få ordning på träningen

Jag var riktigt duktig under 2015, fram tills jag kom hem från semestern, ungefär. Sedan havererade det. Nu är det minst två pass i veckan som gäller, helst på morgonen, det är då jag är som mest effektiv och så slipper jag bryta sönder dagen för att få tid med träningen. I år ska jag nå min målvikt med lite marginal. Förra året lyckades jag nå dit, gick upp lite igen under december, men nu ska jag tillbaka och sedan ner ett par kilo till, så att jag får den där marginalen.

Bli bättre på att planera inköp, både av mat och annat

Jag är less på att köpa hem mat som inte blir uppäten och som får slängas. Bättre planering, göra av med sådant som finns hemma innan man köper hem något nytt. Det sista gäller även andra saker till hemmet, inte köpa ”tre för två” bara för att det är billigt, utan man köper en ny tvål när den gamla är slut. Allt för att slippa överfulla skåp med de där sakerna som var så billiga.

Använda färre plastpåsar

För ett tag sedan såg jag en dokumentär om alla plastpåsar som hamnar i havet och sedan i magen på delfiner och andra djur. Jag funderade över hur många plastpåsar vi drar hem varje vecka från matbutiker och andra ställen. Nu har jag redan börjat ha med en tygkasse i väskan och planen är att släpa hem betydligt färre påsar under 2016. Visst kommer det att hända att jag glömmer tygkassen eller inte har med den för att jag inte planerat att handla och då blir det ju som det blir, men för varje gång jag kommer ihåg den sparar jag ett par kronor, dessutom.

Fota mer!

Det har blivit så otroligt mycket färre bilder de senaste åren. Antalet foton från årets Medeltidsvecka var sorgligt lågt. OK, nu är det mycket som är lika år från år, det mesta har jag redan bilder på, men jag vill hitta tillbaka till glädjen med att ta bilder.

Inga hobbies som genererar prylar

Jag har mer eller mindre lagt av med pärlplattorna. Jag har i princip slutat att sy. Vi behöver helt enkelt inte fler prylar i vårt överfulla hem. Pärlorna står i källaren, kanske kommer jag att ta fram dem igen någon gång, eller så gör jag mig av med dem. Jag vill inte ta några förhastade beslut, så just nu är de undanplockade. Jag har ett syprojekt under våren, om jag orkar, men jag får inte köpa tyg bara för att köpa tyg, jag måste veta vad det ska bli och kunna säga ett datum då det ska vara klart.

Denna vecka har jag provat på en annan grej som visserligen kommer att generera saker, men det är inget som riskerar att gå överstyr i alla fall.

Baka får jag göra, det är ju sådant som bara tar plats tills man äter upp det. Att baka är dessutom lite terapi för mig, det har en lugnande effekt.

 

Nu till de lite tyngre sakerna, som ligger på det mer personliga planet. (Tycker man att det är jobbigt när det blir personligt ska man alltså sluta läsa här, inte gnälla om man väljer att fortsätta!)

Bli socialare!

Av olika skäl har mitt och makens sociala liv blivit lite mer begränsat än vi skulle önska. Detta vill vi båda ändra på under året som kommer.

Mer tid för mig själv!

Detta kan låta konstigt med tanke på ovanstående, men för att orka vara så social som jag vill vara behöver jag ha tid för återhämtning. Ibland måste jag få stänga in mig, gå en promenad, åka på utflykt eller något annat helt ensam. Om jag säger att jag inte vill ha någon med mig betyder det inte att jag är ledsen, mår dåligt, är sur eller inte tycker om dig. Om jag får göra det jag behöver göra på egen hand kommer jag att ha mycket mer energi att lägga på att umgås med dig sedan. Det här behovet av egentid har blivit större på senare tid. Det var ingen slump att det var just i höstas som jag drog iväg utomlands alldeles själv.

Bli mer rädd om mig själv

Jag har en tendens att ta på mig skuld och ansvar för väldigt mycket som inte är min sak att ta på mig. Det tär på mig, stjäl all energi jag behöver till mig själv och till de personer som är viktiga för mig. Jag måste hålla ihop både för min egen skull och för deras och då finns det inte plats över till att fundera över saker som inte är mitt ansvar. Jag behöver helt enkelt bli lite mer rädd om mig själv och inte försöka lista ut saker, utan vänta tills folk talar om hur det faktiskt är.

Jag blir vansinnig på folk som förväntar sig att man ska tjata på dem, eller som tycker att jag ”ska fatta”. Jag är ganska trög av mig på den fronten, jag förväntar mig att det du säger är det du menar. Ändå har jag en tendens att försöka ligga steget före hela tiden och förutse saker istället för att ta allt lite mer som det kommer. Eftersom jag egentligen inte har någon talang för det är det rätt slitigt.

Så detta gäller från och med nu:

Frågar jag om du vill ha hjälp med något och du säger ja, då hjälper jag till om det är något jag kan göra, annars hade jag inte frågat. Säger du nej, då räknar jag med att du inte vill eller behöver ha hjälp. Jag tänker inte förutsätta att du egentligen menar ja. Går du runt och surar men vägrar tala om vad det är, då tänker jag inte gräva i det. Vill du att jag ska veta vad det är som är fel får du säga det. Så enkelt är det.  I likhet med de flesta andra är jag inte tankeläsare. Vill du att jag ska fatta något, säg det rakt ut. Jag tänker inte heller gå och försöka lista ut ifall du behöver hjälp eller inte, jag räknar med att du talar om det för mig. Om jag då säger nej är det för att det är något jag faktiskt inte kan hjälpa till med, om jag bara kan gör jag det gärna och då talar jag om det.

Jag inser till min fasa att jag fyller 40 om lite mer än ett år. Jag har ägnat alldeles för mycket tid av mitt liv åt att gå och fundera över vad andra egentligen tycker och försökt läsa mellan raderna i det de säger och gör, när jag egentligen inte borde göra något annat än att lyssna på det de faktiskt säger. Säger de att allt är bra, då utgår jag från att det stämmer och att de skulle tala om ifall så inte är fallet. Livet är för kort för att gå och fundera över vad andra kanske tycker när de inte sagt det.

Bli bättre på att sätta gränser

Precis som jag tänker förvänta mig att folk säger vad de tycker och vill till mig tänker jag säga vad jag tycker och vill till dem. När jag säger nej så är det nej. Detta för att jag ska orka säga ja när det är ja. Typ. Jag tänker inte heller uppmuntra beteenden jag inte tycker om. Jag vill inte ha en massa drama i mitt liv, sådant får de syssla med på teatern, de har det som jobb och får betalt för det. Under semesterveckan ploppade tanken att ”inte vattna det jag inte vill ska växa” upp i huvudet på mig. Det får bli någon sorts motto för året. På samma sätt kan jag ju faktiskt vattna det jag vill ska växa.

Puss och kram!

fireworks

Lärarbrist – en lösning?

Ibland hittar man blogginlägg som säger det man själv tänkt skriva hur många gånger som helst. Då ”rebloggar” man dem!

matteochno

Det råder en besvärande brist på lärare. Det har knappast undgått någon. Det görs mer och mindre fina försök att attrahera fler att bli lärare men vi har en akut brist redan nu. I Lärarpodden säger Gustav Fridolin att med 70 000 nyanlända flyktingbarn behövs ca 6 000 lärare till. Detta i ett land som redan har för lite lärare. Vi har dock inte brist på arbetskraft. Så nu är mitt förslag så här: Anställ massa andra yrkeskategorier i skolan!

Det är nog första gången jag får så många retweets men ingen som säger emot mig på twitter😉

Så här ser mitt förslag ut lite mer konkret, detta är enbart idéer, inte helt utarbetade färdiga lösningar.

Om vi nu ska ta och höja resultaten i svensk skola trots att vi har brist på lärare måste vi använda lärarna till det som de är bra på och låta andra göra…

View original post 641 fler ord

Vad händer med prepositionerna?

Språklig fundering: Jag ser allt oftare att folk använder ”på grund av” utan något ”att” efter. I min värld heter det ”Jag kom för sent på grund av ATT väckarklockan inte ringde.” Det jag alltså tycker blir vanligare och vanligare är ”Jag kom för sent på grund av väckarklockan ringde inte.”

Var kommer detta ifrån? Något som förekommit länge är att man lägger till ett extra ”av” efter förkortningen, eftersom man inte tänker på att det ingår ett ”av” i den. ”Jag kom för sent p.g.a. av…” Kan det vara så att man sitter och skriver och kommer ihåg något vagt om att det var något som inte skulle vara med efter ”på grund av”?

Eller är det något annat?

(Påminns om att en vän för ett tag sedan sa något om att det är vanligt att folk numera går ”ombord båten” istället för ”ombord PÅ båten”. Kanske hänger detta ihop, prepositioner är jobbiga, eller något sådant?)

Notera att jag ingenstans säger att jag är irriterad över detta. (Eller kanske ”irriterad detta”?) Jag bara undrar.

278700_3image