Att gå på Husdjursmässan har blivit en tradition för oss, så i fredags kom vi dit strax efter att de hade öppnat. Det var i princip samma innehåll som tidigare, men det kändes av någon anledning mindre ändå. Det var illrarna som fattades, inte en enda iller syntes till. Vi brukar tillbringa ganska mycket tid hos dem, så det kanske var det som gjorde att det kändes mindre.
En del bilder blev det i alla fall, och vi kom hem med en stor påse godis och leksaker från Gnagarboden!
När jag började städa på datorn igår hittade jag en bild på Julius, som vi aldrig lagt upp. Här är han sju veckor och har varit hos oss i exakt tre dagar. Den lilla omplaceringsninen hoppade rakt in i både matte- och hussehjärtat på en gång.
Idag har vi varit på Husdjursmässan, det är lite av en tradition för oss. Vi kom hem därifrån med en hel kasse spännande saker från Gnagarboden, precis som vi brukar. Vi får väl se om de hittar några nya favoriter. Några bilder från dagen kommer inom kort.
(Första bilden tog jag, den andra tog maken)
Intressant sida om hur man kan tolka kaninens signaler. Vad säger din nin egentligen? Rätt många av de här sakerna stämmer bra in på Julius…
Utslagen Julius!
Jag har lite bilder liggande på datorn, jag har helt enkelt inte haft tid eller ork att lägga upp dem på bloggen. Men vi börjar med Husdjursmässan, som ägde rum för ett par veckor sedan.
Vår älskade lille Ninus somnade ju in för ett par veckor sedan. Bara ett par dagar senare hörde en god vän av sig och frågade om vi kunde ta hand om en liten kaninunge som behövde omplaceras. Så rätt som det var satt vi där med en liten fluffig, lejonhuvad kanin på åtta veckor. Det var riktigt oväntat, men glada blev vi.
Julius
Marsvinen var inte lika imponerade, så vi har fått vänja oss vid delvis andra rutiner här hemma. Första kvällen gick det utmärkt, men de fick vara i olika burar. Det fick vi sedan fortsätta med, då tjejerna inte uppskattade Julius försök att leka med dem. Han är ju bara en liten unge och tycker så klart att de var hur roliga som helst att jaga.
Så fort han vant in sig ordentligt vid köket och oss kommer vi att försöka sammanföra dem igen, lite försiktigt. Men förmodligen kommer vi aldrig att kunna ha dem tillsammans så som vi gjorde med Ninus. Men allt förändras, så även husdjurens rutiner.
Nu har vi fullt upp med liten ninbebis som hoppar och skuttar och redan har lärt sig var godiset finns.
Det är tur att man är lite envis när man är marsvin i det här huset. När man är kanin i det här huset tycker man nämligen inte att man behöver flytta sig från vattenflaskan när marsvinet vill dricka.
Kan tillägga att han vände lite på huvudet som om han undrade vad hon höll på med, men flyttade sig gjorde han inte! Kan nog ha haft att göra med att han var på dåligt humör över att sitta instängd i buren, men det är ju tur att en liten gris inte ger upp så lätt 🙂
Den här bloggaren skriver om sina husdjur. Den första meningen är ”I talk to my animals”. Det gör jag med. Läste någon form av undersökning för inte så länge sedan om att sju av tio djurägare pratar med sina djur.
Jag tycker att det är konstigt med folk som inte gör det. Själv har jag långa, djupa, intelligenta diskussioner med mina pälsklingar. Det är nästan lite läskigt att tänka sig folk som har djur och som inte pratar med dem…
via Analyfe
 | gealach om Postcrossing – hur funka… |
| gealach om Lite mer vykort |
 | miatankar om Lite mer vykort |
| miatankar om Postcrossing – hur funka… |
| gealach om Experiment: Kokbananchips |
Gealachs Blogg 