[BOK] Pride and Prejudice

Pride and Prejudice – Jane Austen

Jaha, så har jag till sist tagit mig igenom den här, för första gången sedan jag gick i gymnasiet. Jag köpte den i London när jag gick i nian, började läsa den, höll på att somna, lade undan den.

Sedan tvingades jag läsa den på svenskan i gymnasiet, då jag hade en av de få lärare jag verkligen avskytt, så hon kan ha haft inflytande på hur jag sett på den här berättelsen.

När jag sedan skulle på Jane Austen-lajv för ett par veckor sedan satte jag mig in i vad de olika böckerna handlar om, såg ett par filmversioner av några av dem och fick tag i Pride and Prejudice som ljudbok via Spotify. Så jag satte igång att lyssna och blev klar för några dagar sedan.

OK, jag kanske inte tycker att den är fantastisk, men nog var den roligare än förra gången i alla fall, så mycket måste jag erkänna. Som vanligt när det är mycket folk i en berättelse får jag skärpa mig för att hålla ordning på alla, men det gick rätt bra.

Så jag har väl blivit lite mer kompis med den än jag var i mitten av 90-talet i alla fall. Nu har jag köpt en sådan där gigantisk tegelstensbok med alla Austenromaner samlade, så jag ska väl ta tag i de andra så småningom.

[BOK] The Shrouded Walls

The Shrouded Walls – Susan Howatch

Den här köpte jag på en loppis tillsammans med en hög andra böcker för några veckor sedan.

Although it was a marriage of convenience, Marianne finds herself falling in love with Axel, the hsuband she hardly knew…

Until he takes her to Haraldsdyke, the lonely house in the middle of the Kent marshes, where the atmosphere becomes oppressive with witchcraft and murder…

How had Axel’s father died? What happened to his half-brother? Did he really drown in the marshes? What is the secret Axel seems determined to keep from her? Alone, bewildered and friendless, Marianne is soon terrified for her life… (baksidestexten)

Det här med att Marianne börjar bli kär i maken, som hon knappt kände när hon gifte sig med honom, märks knappt alls. Tvärtom verkar hon misstänksam mot honom och det är inte förrän ganska långt in i berättelsen som man märker av några känslor för honom alls.

Jag var lite skeptisk först, men det var faktiskt spännande. Dessutom utspelar den sig under tidigt 1800-tal i England, en period jag håller på att sätta mig in i av en helt annan anledning just nu. Därför kändes det som om det var meningen att jag skulle hitta just den här boken i lådan på loppisen.

Tyvärr tyckte jag att slutet förstörde det hela, där blev det tramsigt, men jag är glad att jag läste den i alla fall.

[BOK] Flora’s Lot

Flora’s Lot – Katie Fforde

Ytterligare en av alla de böcker jag tog med mig från Bookcrossing-konventet i våras. Den verkade lite mysig och det visade sig vara riktigt trevlig läsning. Tanken var att läsa ut den medan jag var kvar i Visby och släppa ut den som jag gjorde med den förra boken jag läste ut. Nu blev det inte så, utan den kom med hem och lästes ut igår.

Flora Stanza has sub-let her London life in a bid to join the family antiques business. Her knowledge of antiques extends only to the relics of information she has crammed from frantic daytime TV watching, but what she lacks in experience she makes up for in blind enthusiasm. (Adlibris)

Förutom en kärlekshistoria med ett lite oväntat slut gillade jag beskrivningarna av den lilla byn som Flora flyttar till, stugan hon får låna verkar hur underbar som helst och jag satt och önskade att vi också kunde bo i ett sådant litet hus på engelska landsbygden.

Nu får vi se vem som får boken härnäst, det är ju en Bookcrossing-bok, så den ska vidare!

Reseminne

Sommaren 1999 åkte pappa och jag till England och reste runt i två veckor. Vi hamnade bland annat i Nottingham. När maken och jag jobbade med en översättning av en beskrivning av ett hotell i just den staden kom jag att tänka på ett av de roligaste minnena från resan.

Vi besökte den här puben, som ska vara den äldsta i England.

(bilden har jag lånat, då jag inte har någon egen inscannad från besöket). 

Huset är, som man kan se på bilden, byggt mot bergväggen, så att delar av puben utgörs av en grotta. Där satt vi, minns inte vad jag drack, men förmodligen var det cider, jag tycker ju inte om öl.

Förutom oss satt där ett gäng med gubbar som såg ut att vara stammisar, samt ett par packade amerikanskor. Dessa roade sig med ett litet spel, som gick ut på att man skulle kasta en ring, som satt fast i ett snöre i taket, mot ett tjurhorn på väggen och försöka träffa detta. De var som sagt rätt onyktra och flamsade och tramsade och ringen hamnade överallt utom dit den skulle.

Jag kunde inte låta bli att utmana dem, så jag reste mig för att göra ett försök jag också. Jag var ju dessutom betydligt nyktrare. En av stammisgubbarna smög fram och gav mig lite tips om hur jag skulle kasta och så satt ringen på plats på första försöket. Jag fick applåder av hela puben. Tror inte att amerikanskorna märkte något, men lite kul var det i alla fall 😀

 

Saker som är annorlunda

Igår pratade jag med ett par brittiska turister på jobbet. De berättade bland annat om en sak de reagerat på när de gått runt i Stockholm och sett hur fönstren i våra hem ser ut. De hade lagt märke till att vi har så många lampor i fönstren och undrade varför. ”You give light to the street”, tyckte de. Jag funderade lite på det, jag har liksom aldrig reflekterat över att det skulle finnas någon speciell anledning till att man har lampor i fönstren. Det är lite mysigt, i alla fall är det därför vi har fönsterlampor här hemma. Sedan är det ju en tanke att man vill ha extra ljuskällor på vintern när det är mörkt så många timmar om dygnet.

Jag hade väl egentligen inget bra svar till dem annat än att det är mysigt med lite extra ljus på vintern, för lampor i fönstren är ju något man ”bara har”.

Sedan började jag fundera över saker jag lagt märke till i andra länder och som skiljer sig från hur vi vanligtvis gör här hemma.

Något som jag sett i både franska och engelska hem är att man har tvättmaskinen i köket, det har jag bara sett hos en person i Sverige och hon har det för att hon inte har någon tvättstuga i huset där hon bor och inte får in tvättmaskinen i badrummet. Annars är det ju standard att den står i badrummet om man inte bor i hus och har en egen tvättstuga.

I Frankrike är det också rätt vanligt att man inte har toaletten i badrummet, utan i ett separat utrymme. Det brukar heller inte finnas handfat i anslutning till toaletten.

I England har många heltäckningsmatta i badrummet, något som jag aldrig sett i Sverige.

Sedan har vi det här med fönster igen. I många av de europeiska länder jag besökt har man fönstren täckta av tunna, vita gardiner för att hindra insyn. Detta har jag sett från Danmark och söderut, däremot inte i Norge och Finland. Kan det vara så att vi skiljer oss från mängden på grund av våra mörka vintrar där vi vill få in ljuset?

Förutom allt detta har jag lagt märke till småsaker som hur dörrhandtag, lås och lysknappar ser ut, samt toalettstolars utformning och liknande (Tyska toaletter är nog de allra mest fascinerande).

Vad säger ni andra? Har ni också lagt märke till sådana här skillnader, små eller stora? Berätta gärna!

[BOK] Nattvandraren

Nattvandraren – Andrew Taylor

Den här köpte jag i somras men tog inte tag i den förrän nu. Ojojoj, vilken sorglig upplevelse! Inte så mycket berättelsen i sig, den är spännande och man rycks med och vill veta hur det ska sluta, men hade jag inte fångats av handlingen så mycket som jag gjorde hade jag aldrig överlevt det dåliga språket.

När jag börjar haka upp mig på språket i en bok är det omöjligt att sluta, till sist har jag ett anteckningspapper i boken och läser med pennan i handen. Så även denna gång. Förutom rena översättningsmissar som är riktigt pinsamma förekommer det stavfel, ”svengelska” etc. hela tiden. (Nu känns det som om jag inte gör annat än klagar på språket i varenda bok jag läser, men då jag hittar mer och mer konstigheter i bok efter bok blir jag faktiskt lite ledsen över att de här människorna får översättningsjobb och inte jag, jag hade inte gjort de här missarna, och jag fattar bara inte hur först översättaren och sedan den granskare som jag förmodar har gått igenom den har kunnat undgå att se det här.) Nu har jag i alla fall lånat originalet på biblioteket för att kunna jämföra och kommer förmodligen att skriva ett nytt blogginlägg när jag är klar med det. Nu är jag faktiskt inte den typen av läsare som automatiskt klagar på översättningar bara för att visa hur himla bra jag själv är på originalspråket. Tvärtom läser jag precis lika gärna översättningar, det beror på vilken version jag får tag i först.

Berättelsen var som sagt riktigt intressant, även om jag av någon anledning hade svårt att koppla in hjärnan på att det var 1700-tal. Det fanns en del beskrivningar av kläder och liknande där det blev uppenbart, annars hade jag ständigt en känsla av 1800-tal hela vägen genom boken.

John Holdsworth lever ett gott liv i 1780-talets London. Han är lyckligt gift, har en liten son och trivs med sitt arbete som mångsysslare inom bokbranschen. Så en dag förändras allt, utan förvarning drabbas han plötsligt av en serie tragedier. Det hela börjar med att hans son och hustru drunknar i Themsen och slutar med att hans företag går omkull.

John är nu helt ruinerad, han har inte ens en egen bostad längre. När han kontaktas av en rik änka som ber om hans hjälp tvekar han inte. Arvodet är generöst, och han har inget mer att förlora.

Uppdraget innebär att John ska bege sig till Cambridge, där änkans son Frank studerar. Änkan har fått veta att Frank inte alls är sig lik längre, han sägs ha blivit mentalt instabil och är under läkarvård. Men det är något som inte stämmer. Vad är det egentligen som har hänt Frank?

Då John besöker Franks college förs han i en sluten värld präglad av urgamla traditioner, men också av farliga intriger, oskrivna regler och pennalism. En värld där alla vet vikten av att bevara en hemlighet, och där ett brutalt brott lätt skulle kunna döljas … (Adlibris)

Dagens fynd

Den här veckan och nästa är den internationella marknaden tillbaka på Sergels torg, så har ni möjlighet tycker jag att ni ska besöka den. Rekommenderar speciellt de holländska minipannkakorna! Sedan finns det franska grönsaker och ostar, och så ett helt stånd med engelskt porslin, jättefina koppar och kannor, bland annat. Och massor med mat och kakor och annat från olika länder.

Jag köpte två muggar förra gången, och den här gången fanns det en som jag absolut inte ville gå därifrån utan:

Intressant historia om en ring

Sapphire ring ‘belonged to Anglo-Saxon or Viking royalty’ – News, Archaeology – The Independent.

Hittade den här artikeln för ett tag sedan och tänkte dela med mig av den. Mycket spännande, tycker jag!

[BOK] Rovfåglarnas tid

Rovfåglarnas tid – Elisabet Nemert

I mars lyssnade jag på en annan bok av Elisabet Nemert, efter ett tips från en vän. Den tyckte jag väldigt mycket om, och jag gillade verkligen uppläsarrösten, så jag bestämde mig för att någon av de övriga böckerna en chans också, och fastnade för den här.

Uppläsarrösten är lika mysig och behaglig att lyssna på denna gång, även om jag störde mig på en del osäkerhet på uttalet av franska person- och platsnamn. Berättelsen är också spännande, även om jag måste erkänna att jag tyckte att den förra boken faktiskt var bättre. Den här utspelar sig dock i en tid som jag tycker är mer spännande, men det gjorde kanske också att mina förväntningar på berättelsen var lite högre.

”När prästdottern Angelica Blake får erbjudandet att följa med till Frankrike som sällskapsdam åt sin barndomsvän, grevedottern Diana, tvekar hon inte. Hon har alltid drömt om ett liv i adelns salonger. Men den verklighet hon möter i revolutionens Frankrike har föga att göra med hennes skira drömmar. Diana blir misshandlad av sin nyblivne make och hans far snärjer sina garn kring Angelica. Samtidigt accelererar skräckväldet under Robespierre och oron sprider sig ända till slottet i Polignac. Angelica dras in i en räcka av händelser som tvingar henne att omvärdera allt som hon dittills värdesatt och när väninnans liv är i fara måste hon agera. Hon förs av ödet till Paris, där även läkaren David Duchamp lever. Deras livsöden snuddar vid varandra ett flertal gånger, men de har en lång väg att vandra innan de är redo att mötas ansikte mot ansikte.” (Adlibris)

Den här David dyker faktiskt upp redan innan Angelica lämnar England, så man behöver inte vara professor för att lista ut att det skulle bli de två på slutet. Det intressanta blev istället att se hur det skulle gå till. Och det blev galet spännande många gånger, många olika personer och händelser vävdes ihop och det blev faktiskt rätt intressanta lösningar på en del saker.

Språket känns många gånger lite hopklistrat av ”stelnade” uttryck, men jag kan ha överseende med rätt mycket om berättelsen är tillräckligt intressant.

Ett problem som jag upplever när det gäller många historiska romaner är författarens vilja att få med precis ALLT. Alla kända personer, platser och händelser ska klämmas in, bara för att man kan, om det så bara är att en person kommer ut genom en dörr som huvudpersonen är på väg in genom. (Självklart är dessutom David den franska kungafamiljens privata läkare, så får de vara med i boken också). Dessutom har Nemert tagit sig lite friheter med historiska fakta på ett par ställen, men sådant kan göras mer eller mindre störande och just det här är inte så farligt. Det är trots allt en roman.

Men lite väl ofta blir det historielektion och föreläsning. Angelica har en medfödd förmåga att se in i framtiden och det är något som är ganska viktigt för hur berättelsen förs framåt. En bit in i berättelsen träffar hon Napoleon och berättar för honom vad som kommer att hända i hans liv. Så blir det en historielektion i form av en vision av en framtida händelse(!) där vi får veta precis allt om Napoleon och alla hans familjemedlemmar. Vi får också veta att han kommer att gifta sig två gånger och att han just lämnat Desirée för Joséphine (eftersom författaren är svensk måste man ju få med Desirée på ett hörn också, så klart!).

Vid ett annat tillfälle promenerar Angelica förbi Notre Dame i Paris och vi får veta massor om kyrkans historia och hur lång tid det tog att bygga den. Det lilla sidospåret stoppade snarare upp berättelsen och var inte viktigt för sammanhanget.

Men nu låter det som om jag sågar den här boken totalt. Det gör jag verkligen inte. Jag gillade den väldigt mycket. Jag hade faktiskt inte tagit mig tid att lyssna klart om jag inte tyckt att den varit OK. Så det så! 🙂

Queen Elizabeth, the Queen Mother

The Mad Monarchist: Consort Profile: Queen Elizabeth, the Queen Mother.

Delar med mig av ett intressant inlägg jag hittade nu på morgonen!