1942 ‘Time Capsule’ Apartment Discovered In Paris

En lägenhet som stått orörd mellan 1924 och 2010, när ägaren dog. Tydligen flyttade hon till Sydfrankrike under kriget, kom inte tillbaka men fortsatte att betala för lägenheten. Inte förrän hon dött gick någon in i den.

Jättespännande bilder och jag hoppas verkligen att det här är sant och att de inte är arrangerade.

Sedan undrar man ju om det är möjligt att ingen behöver komma in i lägenheten på 70 år, det händer väl att man behöver göra underhållsarbeten och då måste ha tillgång till alla lägenheter i huset?

BELLO

This real-estate story sounds almost like a fairy tale or the beginning of a big Hollywood production.

Back in 2010 a Parisian apartment on the Right Bank, near the Opéra Garnier, left unoccupied since 1942 was discovered.

It was owned by Madame de Florian – a socialite and an actress – who fled to the South of France during the second world war, leaving everything behind. She never came back to Paris but kept on paying her rent until the day she died when she was 91.

It’s only after she died that someone – a Commissaire Priseur – Auctioneer – re-enter her apartment for the first time in over 70 years.

”There was a smell of old dust,” said Olivier Choppin-Janvry who made the discovery. Walking under high wooden ceilings, past an old wood stove and stone sink in the kitchen, he spotted a stuffed ostrich and a Mickey…

Visa originalinlägg 170 fler ord

Catacombes de Paris

Ett intressant inlägg, med väldigt mycket information till bilderna, om ett ställe i Paris som jag inte haft tillfälle att besöka ännu. Det påminner om en kyrka i Rom som jag sett ett par gånger, där man gjort ungefär samma sak med skeletten.

Researching Paris

Honestly, I am completely embarrassed that it has taken me 3+ years to make it to the Catacombs of Paris, deep in the 14^th arrondisment. This was not due to a lack of effort – in fact, today marked my third attempt to gain entry, the first two blocked due to poor timing (we almost made it in time) and an electricity outage (now that I have been deep down there, I can only imagine how terrifying that must have been).

After a long wait in line (about an hour, in scattered rainshowers), we finally made it into the tiny vestibule where tickets are bought and one starts their initial descent. Both my visitor and I commented on how stark everything was and moreover, if this was the US there would be eerie organ music and an introduction voiced-over by Morgan Freeman looping the background. To say that…

Visa originalinlägg 467 fler ord

Bilder från Paris

Jag inspirerades av ett antal blogginlägg jag läst nyligen, med fina resebilder från olika håll i världen. Jag kände för att lägga upp några egna, nu var det ett tag sedan jag var i Paris, bilderna är tagna 2007, men jag har inte delat med mig av dem på bloggen, så jag tänkte att det nog var dags. Det kommer att dyka upp inlägg med bilder från andra resor under de kommande veckorna, bland annat har ni ju ännu inte fått se vad jag hade för mig i Köpenhamn i november. Men nu tar vi Paris först. Det här är bara ett litet urval av alla bilder jag tog under den veckan.

Vi åkte aldrig upp i Eiffeltornet, det var helt enkelt för mycket folk, vi kände inte för att köa bort semestern. Det är dessutom rätt roligt att ta bilder nedifrån också.

Av samma skäl gick vi inte in på Louvren heller, jag slipper gärna trängas, för då blir jag sur, och det vill jag inte vara på semestern. Jag har dessutom sett det tidigare. 🙂

Vi var däremot inne i Sacré-Coeur, men där fick man inte fota…

Utanför satt en mimare, jag brukar ha lite svårt för sådana, men den här var riktigt häftig.

Vi gick förbi Notre Dame ganska många gånger, vid olika tider på dygnet. Extra vackert var det med alla vårblommor:

Några av alla statyer på fasaden. Har man sett Disneyversionen av ”Ringaren i Notre Dame” känner man igen flera av dem, den stora höjdpunkten i den filmen, i alla fall om man frågar mig, är i början, när man får se hur exakt avbildad kyrkan och de här statyerna är.

Vi klättrade upp i tornen och hälsade på gänget som bor där. Här är en av dem.

Och så här ser det ut i nattbelysning!

Och så tar vi lite mer nattbelysning när vi ändå håller på!

Innan jag lärde mig att det går att ställa ner kameran på till exempel ett broräcke hade jag inte kunnat ta den här bilden! 😀

Nu följer riktigt många bilder av en annan kyrka, Sainte Chapelle, som jag inte besökt förrän denna gång. Det är lite krångligt att komma in, eftersom den ligger mitt inne bland en massa myndighetsbyggnader och det är säkerhetskontroll och en massa trassel för att ta sig in, därav att det inte blivit av. Inte ens under det år jag bodde i Paris tog jag mig tid att gå in. Maken orkade inte utan stannade på en bänk utanför. Men jag tänkte att nu skulle det faktiskt bli av, med tanke på allt jag läst om den och alla bilder jag sett. Det rätt få turistattraktioner som faktiskt lever upp till, och till och med överträffar, bilderna i guideböckerna. Den här kyrkan gjorde det. Byggnaden är ganska liten, men väldigt hög. Fönstren går nästan hela vägen upp och är helt otroligt vackra. Jag hade kunnat gå runt där inne hela dagen och bara njuta.

Från utsidan – kyrkan är svår att fota då den ligger väldigt trångt inne bland en massa andra byggnader, det är svårt att få med hela och få bilden snygg.

 

While in Versailles – some thoughts on photography (via The Infinite Shelf – A Book Blog)

Fina bilder från Versailles, som jag hoppas att jag får möjlighet att besöka igen snart. Inlägget handlar om hur man tar egna, unika bilder av något som är så väl dokumenterat. Inte helt lätt, kan tyckas. Men en rolig utmaning, helt klart!

When visiting the famous Versailles on our trip to France a year ago, I was faced with a contradiction I have rarely met in my short photography life : as beautiful and rich in details and history as the place was, I found it almost impossible to photograph. Not because of the crowd – which was, let’s say it, an attraction in itself. You could hardly take a picture without having another tourist standing in the way. If photographs really do captu … Read More

via The Infinite Shelf – A Book Blog

[BOK] Marie Antoinette – The Journey

Marie Antoinette – The Journey – Antonia Fraser

Den här boken ska tydligen vara inspirationen till filmen som kom för ett par år sedan. Den skrev jag om här, men det var ett tag sedan. Igår läste jag ut boken, vilket tagit mig ett tag, precis som med så många andra böcker läser jag inte hela på en gång, utan gör avbrott för att läsa annat, och så tar det en halv evighet.

Filmen täcker inte hela Marie Antoinettes liv, utan slutar när det börjar bli jobbigt, har för mig att den slutar precis när familjen tvingas lämna Versailles. Det är nog rätt OK, filmen är så vacker, så det skulle vara tråkigt att ta med allt elände som hände sedan. Men det får man veta i boken. Nu hade jag visserligen koll på det mesta av historien, men det skadar aldrig att repetera lite.

”The acclaimed author of The Six Wives of Henry VIII describes her life, from her betrothal as an unsophisticated, poorly educated fourteen-year-old girl to the future King Louis XVI, through her difficult marriage in the French court, to her courage in the face of revolutionaries who sent her to the guillotine twenty-three years later.” (Adlibris)

[BOK] Le lit d’Aliénor

Le lit d’Aliénor – Mireille Calmel

Den här boken köpte jag i Frankrike våren 2002, och larvigt nog kom jag mig inte för att läsa den förrän förra sommaren. Jag köpte den för att den såg spännande ut, och sedan blev den stående som en av de där böckerna jag ska ta tag i ”någon gång”. Jag tog den med till Gotland i augusti, började på den där och sedan blev jag klar med den idag. OK, jag har gjort ganska långa uppehåll med den, fullt så sakta läser jag inte 🙂

Uppehållen berodde dels på att den bitvis är rätt seg, och dels på att den är stor och tung, den går inte ned i väskan, så det är inget jag läst på tåget.

Romanen bygger på en sann historia, men med åtskilliga fantasyinslag, vilket jag så klart tycker är kul.  Jag visste inte så mycket om Aliénor d’Aquitaine (Eleonora av Akvitanien), så jag fick läsa på en del för att få reda på vad som stämde och inte. Den egentliga huvudpersonen, Loanna de Grimwald, ska tydligen också ha funnits, enligt vad någon skrev inne på ett franskt bokforum, som jag hittade.

”En 1137, Loanna de Grimwald est envoyée à la Cour d’Aquitaine pour être la dame de compagnie de la duchesse Aliénor, qui a quinze ans comme elle. Mais Loanna a une autre mission: élevée à la Cour d’Angleterre, descendante de Merlin, elle doit veiller à ce qu’Aliénor épouse le moment venu le jeune Henri Plantagenêt, prétendant au trône d’Angleterre auquel elle apportera l’Aquitaine en dot. Aliénor est fière, piquante, encline à l’amour et aux festivités. Mais l’Aquitaine fait des envieux: le père d’Aliénor est assassiné et la jeune duchesse mariée au roi de France Louis VII. Qu’à cela ne tienne: Loanna veillera à ce que le mariage soit un échec, à commencer par une absence d’héritier.” (Lånat härifrån)

Tyvärr var berättelsen bitvis lite rörig, med många namn att hålla reda på, vilket jag tycker är ganska jobbigt. Det kan ju i och för sig ha haft att göra med att jag gjorde så långa uppehåll.

Det kändes också som om de övernaturliga inslagen kunde ha fått lite större plats. Loanna har magiska krafter, men använder dessa väldigt sällan och det känns inte riktigt trovärdigt, det hade kunnat ges större betydelse.

[BOK] Axel von Fersen och drottning Marie Antoinette

Axel von Fersen och drottning Marie Antoinette – Margareta Beckman

”Det här är första gången någonsin som en forskare har fått tillstånd från franska riksarkivet att läsa Marie-Antoinettes kärleksbrev i original. Det har gjort att det är en annan bild än den gängse som här framträder av den legendariska drottningen. Margareta Beckman har lyckats tränga bakom karikatyrbilden och drottningvärdigheten och hittat kvinnan Marie-Antoinette.” (Adlibris)

Hmm… den här boken tänkte jag köpa. Jag är rätt glad att jag inte gjorde det, utan att jag fick tag i den via Bookcrossing istället.

Jag hade rätt höga förväntningar, här var en författare som fått komma till franska riksarkivet och titta på breven, på riktigt! Men jag tycker inte att det gav så mycket nytt, tvärtom känns boken väldigt tunn och jag fick egentligen inte reda på något jag inte visste sedan tidigare. Nog hade jag väntat mig någon sorts ”avslöjande”. Men inte, det blev mest ett stort *gäsp*.

Jag fattar inte riktigt vad som skiljer den här från alla andra böcker som berättat den här historien.  Trist, och jag är glad att jag inte la en massa pengar på den.

Vill man läsa en bok om Marie Antoinette tycker jag att man kan välja den här istället, den håller jag på att läsa just nu.

Marie Antoinette’s beauty secrets (via Melanie)

Ännu ett läsvärt inlägg från en av mina favoritbloggar:

At the end of her life, Marie Antoinette’s cosmetics were reduced to a tarnished mirror, a swansdown puff with some powder and a vial of scented water. As she patted the powder onto her already pallid cheeks, she must have reflected with some wonder and sadness about the fact that not too long ago, her toilette had been one of the high points of the court day, attended by dozens of courtiers, all vying for attention and dictated by an arcane and … Read More

Hittade ett trevligt blogginlägg

…som jag tänkte dela med mig av:

The Jewels of Marie Antoinette

Bild från Wikipedia

 

Émilie de Sainte-Amaranthe (via ) Melanie

Melanies blogg är alltid mycket intressant och trevlig. Här är ytterligare ett spännande inlägg:

Not much is known about Émilie, who was reputed to be one of the most beautiful women in Paris at this time. She was born Charlotte-Rose-Émilie Davasse de Saint-Amarand on the 18th July 1775 in Paris and although her mother was married to Monsieur de Saint-Amarand (Sainte-Amaranthe was an affectation) at the time, it is speculated that he was not in fact her father as the beautiful Madame de Sainte-Amaranthe was mistress to several prominent men … Read More

via