Den senaste veckan har det diskuterats på nätet och i tidningar om huruvida det är OK att kungen ”överlämnar” kronprinsessan till hennes blivande man den 19 juni. Jag har dragit mig för att skriva något om det, men jag ska nog ta och göra det i alla fall. Jag vet, och till skillnad från rätt många, verkar det som, har jag vetat ett bra tag att det här inte är någon svensk sed och att många präster i Svenska kyrkan (dock inte alla!) inte godtar den typen av vigselceremoni. Men det är inte förbjudet att gifta sig på det viset, vare sig för prinsessan eller någon annan.
”– Varför vill moderna kvinnor med utbildning och frihet leka med den typ av symbolik som brudöverlämning uttrycker?” skriver Annika Borg i DN. Tja, Victoria är både modern och välutbildad, men vill tydligen göra så här i alla fall. Varför kan nog bara hon svara på, men är det något som vi behöver lägga oss i?
Jag tycker egentligen att det är konstigt att de inte följer den svenska traditionen. Å andra sidan är det ju rätt många brudpar som inte gör det, och är det OK med prästen så måste det få vara OK.
Jag tycker inte om vad överlämningen står för, men samtidigt är det deras bröllop och de har säkert en anledning till att vilja göra på det sättet. Ingen kan väl tvivla på att Victoria gör det här av egen vilja, med tanke på att hon kämpat för att få gifta sig med just Daniel.
Dessutom läste jag nyligen att kungens systrar överlämnades av sin farfar, så det kan ju faktiskt vara någon sorts familjetradition för dem, som vi inte känner till.
Så sammanfattningsvis – låt dem göra som de känner för, det är tillräckligt mycket av bröllopet som de inte får bestämma över, så låt dem bestämma över det de kan. Visst, de är inte vilka som helst, och allt det där, men de är människor de med. Jag fick göra som jag ville på mitt bröllop, framför allt behövde jag inte gifta mig inför miljontals TV-tittare och få min klänning och frisyr granskad och bedömd i bloggar, tidningar och TV-reportage i veckor efteråt.