Pride and Prejudice – Jane Austen
Jaha, så har jag till sist tagit mig igenom den här, för första gången sedan jag gick i gymnasiet. Jag köpte den i London när jag gick i nian, började läsa den, höll på att somna, lade undan den.
Sedan tvingades jag läsa den på svenskan i gymnasiet, då jag hade en av de få lärare jag verkligen avskytt, så hon kan ha haft inflytande på hur jag sett på den här berättelsen.
När jag sedan skulle på Jane Austen-lajv för ett par veckor sedan satte jag mig in i vad de olika böckerna handlar om, såg ett par filmversioner av några av dem och fick tag i Pride and Prejudice som ljudbok via Spotify. Så jag satte igång att lyssna och blev klar för några dagar sedan.
OK, jag kanske inte tycker att den är fantastisk, men nog var den roligare än förra gången i alla fall, så mycket måste jag erkänna. Som vanligt när det är mycket folk i en berättelse får jag skärpa mig för att hålla ordning på alla, men det gick rätt bra.
Så jag har väl blivit lite mer kompis med den än jag var i mitten av 90-talet i alla fall. Nu har jag köpt en sådan där gigantisk tegelstensbok med alla Austenromaner samlade, så jag ska väl ta tag i de andra så småningom.