Etikettarkiv: 1700-tal

[BOK] Barnbruden

Barnbruden – Anna Laestadius Larsson

Det är juni 1774 och det kungliga linjeskeppet Sofia Albertina närmar sig Sveriges kust efter en orolig färd över Östersjön. Ombord finns Hedvig Elisabeth Charlotta, femton år gammal och den yngsta kungliga bruden i Sveriges historia. Där finns också den omsvärmade adelsfröken Sophie von Fersen, som tyst förbannar sin mor som tvingat med henne på resan. Hon vill inte passa upp på en trilskande tysk barnrumpa, i tankarna är hon på bal i prins Fredriks armar.
I Stockholm förbereder Gustav III och hans hov ett ståtligt mottagande av den blivande prinsessan. Förväntningarna på henne är höga, hon ska gifta sig med kungens bror Karl och skänka landet den tronarvinge man så länge väntat på. 
Och långt under slottets vackra paradvåningar vaknar Pottungen den stumma flickan som tar hand om andras skit.(Adlibris)

Oj, vad jag hade höga förväntningar på den här boken! Och oj, vad besviken jag blev. Det är egentligen inget fel på berättelsen i sig, den är absolut inte ointressant och beskrivningarna av miljöer och kläder känns riktigt bra.

Men måste man vältra sig i snusk bara för att man kan? OK, jag är inte så pryd att jag inte klarar av att folk i böcker har sex, men jag vill inte läsa k*k och f*a i en text som annars håller en bra nivå. Jag vill inte heller se det kvinnliga könsorganet benämnas som ”musen”, det är nog det absolut larvigaste uttryck jag känner till (och kallade man det så på 1700-talet? Det har jag ingen aning om, så jag ska väl egentligen varken säga bu eller bä där.)

Sedan blir jag också lite trött på att man inte kan beskriva ett samhälle så som det var utan att från vårt nutida perspektiv prata om kvinnans situation i den tid man beskriver. OK, det fanns säkert en och annan kvinna på den tiden som satt och funderade över varför de inte hade samma villkor som männen, men här känns det snarare som om författaren känner sig tvungen att peta in lite modern feminism mellan raderna här och var.

Jag säger väl inte att något av detta är fel utifrån något annat perspektiv än mitt eget, men jag gillade det inte, tyvärr. Jag läste ut den mest för att jag kände att det börjar bli lite väl många halvlästa böcker just nu.

1700-talets stora modeikoner

MADAME SCANDALEUSE

“Fashion fades, style is eternal”. Yves Saint Laurent satte huvudet på spiken när det kommer till mode och dess förändringar. Mode och kläder har i alla tider påverkat oss, förändrat oss och gett oss medel till att uttrycka oss. Och kanske har vi alltid blickat, sneglat och ibland även glott på människor som klär sig annorlunda och som får oss att chockeras och inspireras. Idag följer miljontals människor modebloggar, det finns internetsidor med de flesta stilar. Tidningar och magasin uttrycker sig passionerat om vem som klär sig bäst och sämst, vissa utpekas som ikoner. De som har det där lilla extra, de som skapar nya stilar och får oss att följa trender. Under 1700-talet fanns det inga modebloggar, men det fanns passion for kläder och stil. Det fanns trendsettare redan då. En av dessa var Marie Antoinette.

Untitled

Marie Antoinette var hustru till Frankrikes kung Ludvig XVI. Som drottning av Frankrike…

View original post 779 fler ord

Porträtt av kvinnor med harpor

History And Other Thoughts: Female Harpists.

Under länken finns några fina porträtt att kika på!