Category Archives: skola

Hur svårt ska det vara?

Jamen precis, hur svårt ska det vara?

När ska alla förslag till åtgärder börja handla om det som faktiskt behöver åtgärdas, frågade jag mig häromdagen. 

http://lrbloggar.se/mikaelbruer/storst-av-allt-ar-karleken/

Bort med all onödig dokumentation som lärare tvingas till eller känner sig tvingade till enbart för att hålla ryggen fri, renodla lärarrollen till att handla om undervisning och undervisningsrelaterade uppgifter, minska antalet undervisningstimmar och grupper för att planering och efterarbete ska bli bra, effektivt och mindre stressigt, se till att det finns annan personal på skolorna så lärare slipper vara rastvakter, matvakter, bussvakter eller ”vadsomhelst-vakter”. Sist men inte minst: höj lönerna för alla lärargrupper.

Skrämmande

Boken är fruktansvärt oattraktiv

”På föreläsningen hade nämligen läraren berättat om hur svårt det är för många unga studenter att klara sig i universitetsvärlden. Studenterna som nu gör entré till högre studier är både läs- och skrivovana.”

Har inte tid att skriva något längre om detta just nu, men låter citatet och länken ovan tala för sig själva.

När vansinnet går över alla gränser

Källa: Han kan sparkas – satte för låga betyg – Sydsvenskan

Oj, vad detta väckte många tankar hos mig. Detta riskerar att bli ett långt och jobbigt inlägg.

Man måste våga underkänna elever som inte når upp till målen, oavsett vad detta beror på. Många kastar sig väl nu på kommentarsknappen och vill säga att man måste hjälpa elever som har svårt att uppnå målen och inte bara underkänna dem. OK, men vet vi att han inte försökt? Jag vägrar tro att så många som 51 av 177 har så svåra inlärningsproblem att de inte åtminstone når upp till ett E.

”Har man fullföljt en kurs med sex examinationer om man bara lämnat in två uppgifter?”

Nej, det tycker jag inte att man har. Det är ju olika saker som testats i dessa sex examinationer, utgår jag i alla fall ifrån. För ett godkänt betyg måste man väl visa att man behärskar allt detta? (Eller beroende på hur upplägget ser ut kanske man till och med kan få missa en?)

Ser jag tillbaka på min egen betygssättning har jag underkänt en handfull och av dessa kanske det var en eller två som hade så svåra problem att de inte klarade av kursen. Om jag inte hade underkänt dem hade det ju dessutom inte synts någonstans att de hade problem och det hade inte ansetts finnas någon grund för stödåtgärder. Läraren i artikeln skulle enligt mig har begått ett större misstag genom att godkänna elever som presterat så lite, med tanke på att ingen då sett att de hade så stora kunskapsluckor.

(Nu undervisade jag i franska, som är ett ämne som man inte måste läsa, vilket gör att det sällan ges någon extra hjälp, mycket för att de få speciallärare som finns inte kan hjälpa till i språkämnena och det ofta är så att man låter eleverna jobba extra med engelskan istället, det är ju bättre att lägga krut på det istället för att kämpa med ytterligare ett språk).

Ofta har jag kämpat till vansinnets gräns för att få eleverna att åtminstone prestera så mycket att jag kunnat få in något som motiverar ett godkänt betyg. De som jobbat på och gjort det de skulle med minsta möjliga ansträngning har faktiskt nått över gränsen på egen hand, genom att genomföra uppgifterna på lektionerna och göra läxorna. Det räcker.

Den här lärarens situation är lite värre än det jag hört talas om tidigare. På en av de skolor där jag jobbade höjde rektorn ett betyg under sommarlovet, för att föräldrarna tjatade. Den lärare som satt betyget fick inte veta något om detta förrän han kom tillbaka efter lovet. Han tillfrågades överhuvudtaget inte om motiveringen till det betyg han satt.

Det som berättas i artikeln om vad rektorn på den här skolan i Malmö sagt känns lika världsfrånvänt som den rektor som till sist gjorde att jag slutade på den skola som jag pratar om i stycket ovan.

Om jag vore rektor på en konkurrerande skola hade jag ringt upp den här killen och frågat vad han ville ha i lön och erbjudit honom omedelbar anställning. Det behövs fler lärare som vågar underkänna där det verkligen behövs. 

Hur kan sådant här få hända?

Källa: Elev sätter skräck i skola – Finspång – Folkbladet

Jag har varit med om en liknande situation. Jag var dock inte klasslärare och hade tack och lov inte den aktuella gruppen mer än två gånger i veckan, men det räckte.

Som språklärare har man ju, som jag nämnt i något tidigare inlägg, en liten speciell situation. Man har en gruppsammansättning som ingen annan lärare har, vilket gör att elever som inte fungerar i min grupp kanske fungerar i sin helklass, men inte när han eller hon hamnar med elever som normalt inte går i samma klass.

Detta gör att det kan vara svårt att som lärare få någon vettig reaktion från mentorer, rektor och föräldrar, för det funkar ju så bra överallt annars. (Det gjorde det inte i just detta fall, kan jag tala om, även om jag tror att det var gruppsammansättningen som gjorde att det stegrades lite på just mina lektioner, eleven ifråga kände sig tvungen att stöka lite extra eftersom det var andra elever närvarande än under övriga lektioner.)

Redan vid höstterminens början påtalade jag problemen och då dessa stegrades vartefter terminen gick fortsatte jag med detta. Ingen tog till sig vad jag sa, jag förväntades bara stå ut. Det intressanta är att ingen verkade ta någon hänsyn till att 16 elever fick sin undervisning förstörd på grund av den här eleven, som såg till att inget vettigt blev gjort, då han sprang runt, skrek och slogs, och till och med hotade att hoppa ut genom ett fönster vid ett tillfälle.

Inför påsklovet (alltså efter att ca 75 % av läsåret gått) skrev jag ett mail till samtliga i skolledningen där jag hänvisade till mina tidigare mail och samtal om detta och sa att om detta inte fått någon lösning efter lovet fick de ta in vikarie på dessa lektioner. Jag hotade alltså att arbetsvägra, vilket jag aldrig någonsin gjort förut. Först då tog det skruv och man såg till att det fanns en annan vuxen (en elevassistent och en av de biträdande rektorerna turades om) att närvara på dessa lektioner och kunde ta med sig eleven ut om det behövdes.

Vad som egentligen var en riktigt trevlig och duktig grupp fick alltså nästan ett helt läsår förstört på grund av att en elev tilläts härja och störa undervisningen utan att någon gjorde något åt det.

Jag tror tyvärr att detta är vanligare än man tror. Jag kan i alla fall säga att jag bad om hjälp och därmed riskerade att utmålas som en dålig lärare som inte kan hålla ordning. Jag vågar nog tro att jag har många kollegor som håller tyst om sådant här för att de är rädda att framstå som inkompetenta. Frågan är väl vem som faktiskt kan hantera sådant här själv?

Hoppas bara att läraren i artikeln får det stöd hon behöver.

Gränslösa arbetsplatser

Hittade just denna artikel via Facebook. Just det här med tydliga gränser och klara beskrivningar av vad som faktiskt ingår i ens arbetsuppgifter är något jag känner igen från tiden som lärare. Allt verkade kunna stoppas in i det som var arbetsuppgifter, arbetstiden kunde ändras och förskjutas hur mycket som helst och allt man fick var ett luddigt löfte om ”komp i juni”.

Jag tror inte att jag någonsin under mina nio år i yrket kände att jag hade koll på vad som faktiskt förväntades av mig, känslan av att det var saker jag missat och som jag borde ta tag i fanns alltid där. Studiedagar ägnades åt uppgifter med otydliga instruktioner och allt man faktiskt fick gjort kändes tveksamt eftersom man inte var säker på att man faktiskt gjorde det som var tänkt, samtidigt som rättningshögarna ropade på en från arbetsrummet och kändes mycket viktigare och mer relevant än att sitta i en alldeles för stor arbetsgrupp och babbla och producera ett papper ingen förstod poängen med.

Det märkliga var ju bara att man aldrig protesterade, man satt snällt i dessa grupper under den avsatta tiden och försökte lösa uppgiften.

Jag kan absolut relatera till det här, fler och fler arbetsuppgifter liksom ”smögs” på en hela tiden, tills det kändes som om man höll på att drunkna.

Boven i dramat är arbetsplatser som saknar tydliga gränser för hur mycket som måste göras och vad som är en acceptabel nivå.

viaLarm från stressforskare: Gränslösa arbetsplatser ger rekordstress – Veckans Affärer.

Föräldrar måste sluta trakassera lärarna

Föräldrar måste sluta trakassera lärarna | Sakine Madon | Expressen.

Nu är jag inne i en sådan här period när jag bara ”rebloggar” saker från tidningar, men när man hittar sådant här, då bara måste man!

När någon säger det man själv tänkt…

… så många gånger.

Detta hände idag. Speciellt sista stycket.

Läraryrket kan inte vara ett skitjobb | Ann-Charlotte Marteus | Expressen.

Jag var inne på samma sak här.