Tag Archives: facebook

Dagens bild, 1 april

Maken har ägnat en stor del av de senaste dagarna åt att spela Angry Birds, och jag har börjat fastna i det, jag med…

Blogginlägg på Facebook?

Min blogg har ju som ni vet en ”gillasida” på Facebook. Som det är nu lägger jag in vissa av inläggen på sidan på egen hand, men det skulle onekligen vara praktiskt om det kunde ske automatiskt. Jag fick ett par tips, men alla dessa verkar endast kunna användas via mitt privata FB-konto, och det är ju inte det jag vill.

Någon som vet hur jag gör?

Skamlös reklam!

Ni har väl inte missat att bloggen finns på Facebook också?

Barnet ska heta Facebook!

Un bébé baptisé Facebook voit le jour en Egypte – Metro.

Franska Metro berättar att en egyptisk familj bestämt att dottern, som föddes i förra veckan, ska heta Facebo0k. Det är föräldrarnas sätt att visa sin tacksamhet för Facebooks roll i det egyptiska upproret.

Mossiga lärare?

Läste Metro som vanligt på vägen till jobbet. Dagens krönika av Fridah Jönsson hade ett par poänger. Hon skriver om vilka förändringar hon skulle vilja se i skolan under 2011.

 En av punkterna handlar om lärare som inte kan starta en DVD-spelare. Tydligen har Jönsson en stor mängd lärare som inte klarar detta utan låter det ta fem minuter av lektionstiden till att starta filmen. OK, det finns mossiga lärare. Det finns rätt skrämmande många mossiga lärare, men jag har svårt att tro att så himla många inte har en egen DVD-spelare hemma och aldrig har satt igång den, för att sedan stå helt handfallna när de ska göra det på jobbet.

 Nu går ju Fridah Jönsson på gymnasiet och jag jobbar i grundskolan, så det kanske finns en del skillnader, men jag kan i alla fall berätta om mina erfarenheter av problem med DVD-spelare.

Jag vet att lärarna inte är uppvuxna med dvd:s på samma sätt som eleverna, men hur svårt kan det vara?

 Tja, det kan vara ganska svårt på en genomsnittlig högstadieskola. Jag har försökt starta DVD-spelare som bara vägrat gå igång, alternativt vägrat få kontakt med TV:n, eller något annat spännande. I samtliga av dessa fall har anledningen varit att någon (här får man väl förutsätta att det är de teknikkunniga eleverna som varit framme) petat in något i luckan (en bit av en linjal och en blyertspenna hör till det jag plockat ut ur DVD-spelare), bytt plats på sladdarna, snott sladdarna, pillat ut batterierna ur fjärrkontrollen, snott fjärrkontrollen. Då skulle jag vilja se den lärare som snabbt och smidigt får igång en film. Men det är kanske lite mer ordning på gymnasiet, vad vet jag? Sedan undrar eleverna varför de aldrig får se film. Tja, sluta ha sönder sakerna då, så ökar ju chanserna, eller hur?

 Vidare tycker Jönsson att lärare borde skaffa sig koll på Facebook och annat som hör till elevernas vardag. Det har jag både pratat och bloggat om tidigare.

Det går inte heller att förstå unga när man inte har en aning om vad de gör på fritiden.

 Så sant. Själv älskar jag Facebook, så det är inget problem för mig. Jag lever mitt liv på nätet i nästan lika stor utsträckning som eleverna. Jag är inte kompis med dem på FB, även om en del försökt adda mig. Jag har som regel att när de gått ut och jag inte är deras lärare längre, då får de skicka vänförfrågan till mig, jag söker aldrig upp dem. Om de tycker att jag är en så pass OK person att de vill ha kontakt med mig när de slutat skolan får de avgöra det.

 Men jag har lite svårt för dessa mossiga lärare som vägrar inse vilken användning man faktiskt har av nätet i undervisningen. Själv försöker jag hela tiden få eleverna att gå in på språksidor som jag tipsar om, ytterst få gör det, tyvärr, men kanske kan man så något frö någonstans.

 Jag försöker också att lyssna på vad eleverna pratar om vad som intresserar dem. Senast idag hörde jag dem prata om någon grupp de gillade, och jag har ju dels noll koll på musik och vill hitta nya, roliga saker att lyssna på, och dels vill jag hålla mig uppdaterad på det som är viktigt för eleverna, så jag frågade lite grann om vad det var för grupp. Kanske är det något jag också kommer att gilla?

 Jag försöker verkligen att inte bli en mossig gammal kärringlärare, man kan vara seriös i sitt arbete och lyckas lära ut saker utan att bli en mossig tant.

 Skjut mig om jag någonsin blir en tant! 

(Förresten sade en av mina elever häromdagen att hon minsann aldrig skulle bli någon tant. ”När jag är 50 vill jag fortfarande vara fräsch!” sade hon bestämt. Och här hade jag kunnat gå in och kläcka några moralkärringsklyschor om att ”Det spelar ju ingen roll hur man ser ut”. Nej, det gör det inte, men varför ska det vara så fel att ha för avsikt att hålla kroppen i trim lika väl som skallen?)

Det där med musik…

Nyligen gjorde jag något som rätt många andra redan gjort, nämligen att koppla ihop Spotify med Facebook. Det betyder att jag kan dela med mig av utvalda listor till mina FB-kompisar och även titta på vad de har lagt upp.

Jag var lite tveksam till att göra detta tills jag insåg att jag kunde välja vad de andra skulle se. Varför då, kan man undra? Det spelar väl ingen roll att andra ser på vilken musik man lyssnar på? Nej, det gör det ju egentligen inte. Men jag har alltid varit lite känslig med att tala om det, musiklyssnande är för mig något väldigt personligt och utlämnande.

Jag tror att det har att göra med att inställningen till musik när jag gick i skolan var att om man inte lyssnade på det absolut senaste var man en toktönt som inte fattade någonting. Bara att lyssna på något som kommit året innan var helt galet. Behöver jag tillägga att jag hade väldigt, väldigt dålig koll? Jag hängde inte med alls, fattade helt enkelt inte.

Jag tycker att det är skillnad idag, jag har elever som utan problem kan visa att de uppskattar musik som är bra mycket äldre än de själva, det är inget konstigt att lyssna på 60- eller 70-talsmusik, även om man är född på 90-talet. Hade jag, född -77, kommit till skolan och sagt att jag lyssnade på något från 60-talet hade jag inte kunnat gå tillbaka till skolan nästa dag. Det var bara det senaste som gällde.

Men jag är märkligt nog fortfarande känslig för att andra ska få veta vad jag lyssnar på, därav att jag varit väldigt selektiv med vad jag delar med mig av på Spotify. Inte för att det egentligen är något konstigt eller pinsamt med det övriga jag har bland mina listor. Men jag vill helst hålla det för mig själv.

Däremot får ni gärna veta att jag älskar den här, att den här är på hela tiden när jag jobbar, att jag sjunger med (högt och falskt) i många av låtarna på den här när jag druckit ett par glas vin för mycket, att den här tar mig tillbaka till mitt lilla vindsrum i Paris 1996, att den här påminner mig om att jag vill lära mig iriska ordentligt, så att jag kan fatta vad texterna handlar om, förutom ett par lösryckta ord här och var, och att den här bara är underbar!

Så det så!

 

Lurigt spammail

Jag tittade igenom spamkorgen på min mail nyss, ibland har ju saker hamnat fel. Nu hittade jag ett mail med avsändaren ”Your Facebook”, och rubriken ”Facebook Password Reset Confirmation! Customer Support.”

 Innehållet i mailet: ”Dear user of facebook, Because of the measures taken to provide safety to our clients, your password has been changed. You can find your new password in attached document. Thanks, Your Facebook.” Sedan fanns det en bifogad fil med vad som troligen inte var mitt lösenord.

Det lite luriga i detta var att avsändaradressen, networks@facebook.com, faktiskt ser ut att komma från Facebook, det brukar de ju inte göra. Ofta får man mail från vad som ser ut att vara något stort företag, skickade från en hotmailadress. Undrar hur många som kommer att gå på det här?