Etikettarkiv: språk

När maskinöversättningar inte funkar så bra

Maskinöversättning måste inte alltid vara dålig. Det händer ofta att den ger en fullt begriplig översättning och ibland blir det till och med 100 % rätt.

Något som ofta fungerar riktigt dåligt är den version Facebook använder sig av. Ikväll hade en vän till mig delat en bild från finske presidentens Facebooksida, från en fest i samband med självständighetsdagen, som ju är idag, 6 december.

Eftersom min finska lämnar en del att önska klickade jag på länken som erbjöd mig en översättning av texten i inlägget. Tilläggas kan att eftersom jag förstod kontexten och kan en hel del av orden kunde jag ta till mig innehållet i alla fall, men av nyfikenhet klickade jag i alla fall på länken.

oumlversaumlttning_fi_zps6ppy6buh

Här har alltså presidenten blivit en helt annan president, i ett annat land, som ju dessutom är det land de firar att de blev självständiga ifrån.

Hans fru har dessutom blivit en ”make” och maskinen kan inte heller bestämma sig för vilket språk den ska översätta till. Det här är roligt på så många nivåer.

Jag blir galen!

Nu såg jag det igen. OK, jag retar mig på många småsaker när det gäller språk, men den här är riktigt jobbig:

Om jag pratar om en bok och ska berätta vem som skrivit den, så säger jag ”[Boktitel] AV [författare]”. Jag ser fler och fler säga ”med” istället för ”av”. Någon hade nyligen läst en bok ”med” Camilla Läckberg.

Det är ju en sak om man talar om uppläsaren av ljudboksversionen, då är det ju rimligt att säga ”med”, men talar man om den som skrivit boken är det ”av” och inget annat.

Sedan ger jag högaktningsfullt 17 i att språket utvecklas, det gör mögelsvamp också!

Tack för mig!

De längsta orden i Europa

Mots européens les plus longs.

Lite kul läsning för alla som kan franska. Här får man se de längsta orden i alla europeiska språk. Sedan är det ju så att det går att sätta ihop ännu längre ord i flera av språken, däribland svenska, men här pratar man tydligen om ord som går att slå upp i en ordlista, i varje fall är det så i det svenska exemplet (jag har inte läst igenom allt jättenoga, så jag vet inte om något annat av språken har gått på några andra kriterier.)

40 Most Bloodcurdling Chinese Mistranslations Ever! Warning: You Will Laugh To Death! – Seenox

40 Most Bloodcurdling Chinese Mistranslations Ever! Warning: You Will Laugh To Death!

En sorglig kväll som denna behöver man få skratta lite också. Den här skickade vår vän D till mig imorse.

Det är ju inte utan att man undrar vilken betydelse som ligger i de kinesiska tecken som översatts.

Favoriterna var i alla fall de här:

”Whatever” måste ju vara något hopplock av rester de har liggande, eller någon kinesisk variant av pyttipanna?

Den här var faktiskt lite söt. Gräset håller på att växa upp och behöver sova. Det här var mer gulligt än komiskt.

Dagens språkinsikt

Dagens språkinsikt: Jag skrev just ett inlägg i en diskussionstråd och använde det trevliga uttrycket ”I godan ro”. Då slog det mig att jag någon gång sett det skrivas som ”I grodan ro”. I det fallet tror jag att det var en serie eller sagobok eller något sådant där huvudpersonen var just en groda. Men jag fick ändå lust att googla på det och se om någon faktiskt använder det som om det hette så. Hela 6800 resultat fick jag. En del som faktiskt verkar handla om grodor, men även ”Här sitter man i grodan ro och äter middag”, ”Underbar kväll! i grodan ro i efterstimmet på jobbet”.

Jag tycker att det är lite underhållande med sådana här uttryck som missförstås och blir så vanliga.

Hur är det med språkkänslan?

Har du känsla för svenska – Gör vårt test! | Samhälle | svenska.yle.fi.

”Bevingade uttryck eller idiom är bland det svåraste i ett språk att få grepp om”, står det på sidan under länken här ovan. Ja, så kan det vara. Här kan du göra ett test för att se hur bra koll du har!


							

Historien bakom ett ord

Våren 2005 tittade maken i Teknikmagasinets katalog och hittade en annons för en discokula. Han fastnade på ett ord i beskrivningen. Samma formulering har funnits med i alla kataloger sedan dess. Så här ser det ut i årets:

Värper? Det här hade vi inte sett någon annanstans. Det är ju ett ord som används på samma sätt som ”äger”, ”suger”, ”rockar” och allt vad det är. Men just denna variant verkar inte finnas i något annat sammanhang.

Följande sommar var vi på lajv och på vägen till lajvområdet stannade vi i en matbutik för att handla det vi skulle äta under dagarna i skogen. I butiken fanns ett gäng sådana där godis- och leksaksautomater. I en av dem såldes miniatyrdiscokulor för tio kronor. Eftersom vi skämtat så mycket om det här med ”disco som värper” var jag bara tvungen att köpa en sådan.

Kvällen innan lajvet skulle börja satt vi och pratade med ett gäng kompisar ute på området och av någon anledning berättade vi om detta märkliga ord vi hittat. De hade också väldigt roligt åt detta och jag fick för mig att hänga upp den lilla discokulan i vårt tält och vi var alla överens om att det absolut värpte.

Sedan dess har vi skojat om detta lite då och då. Vi gick till och med in i en butik för att fråga personalen om var ordet kom ifrån. Killen som jobbade där just då hade inte lagt märke till det förut och blev lika road som vi av det.

När det nu dök upp även i årets katalog tog vi bilden här ovan och jag lade in den på Teknikmagasinets Facebooksida och bad dem berätta var detta ”värper” kommer ifrån. Idag fick jag svar:

”Hej! Ordet härstammar från före min tid och jag har försökt forska lite i var det kommer ifrån och vad det kan tänkas betyda. Min research tog mig till både vd och lagerchef men tyvärr så verkade ingen av dem riktigt minnas ursprunget. Det sägs att ordet yttrades av en herre under en båttur för mer än tio år sen, men ingen kan dra sig till minnes vem det egentligen var som gav liv till detta fantastiska uttryck. Dess språkhistoriska ursprung och betydelse verkar därför vara hopplöst förlorat. /Nils”

Tydligen finns det alltså ingen som minns exakt var det kommer ifrån.

Jag plockade nyss fram den lilla discokulan ur en låda med diverse småsaker jag sparat på. Den fungerar fortfarande, så även om vi inte har plats för en sådan tjusig spegelboll som den från Teknikmagasinet kan vi nog ändå få till ett disco som värper.

Språklärarens ställning pressad – Debatt – UNT.se

Intressant läsning med hög igenkänningsfaktor för mig:

Språklärarens ställning pressad – Debatt – UNT.se

En tidigare kollega hade länkat till detta på Facebook och jag fyllde på med följande (textstorleken i första stycket följde med från Facebook, kan inte göra något åt det):

Sedan tänker jag på alla administrativa smådetaljer, som var för sig kan tyckas överkomliga, men alla tillsammans bidrar till extrajobb som många andra ämneslärare slipper. Jag tänker främst på det faktum att man alltid har grupper bestående av elever från 3-4 klasser, vilket innebär att så fort man ska skicka ut något till föräldrar måste gå via 3-4 mentorer, alternativt skicka ut lika många meddelanden på skolwebb eller motsvarande, där det räcker med ett om man undervisar en helklass. 

Sedan blir det alltid kaos med grupperna vid terminsstart, det går aldrig att få en komplett lista över vilka elever man ska ha innan alla står där i klassrummet och sedan kan man räkna med att det tillkommer minst en varje lektion under de två första veckorna, och ett par andra försvinner. Det gör att man nästan varje läsår börjar med kaos, man får själv springa runt till respektive mentor och be att få åtminstone en siffra på hur många från deras klasser som ska läsa det språk jag undervisar i.

På grund av det tar det längre tid att komma igång och få något vettigt gjort tidigt på terminen än om man direkt får veta att man ska ha 7A, 8B och 9C i t.ex. matte.

Ja, det här är kanske småsaker, men tillsammans med det som räknas upp i artikeln skapar det en arbetssituation som är ganska olik den som andra ämneslärare har.

Det där med fortbildningen är också intressant. Någon sådan har jag aldrig fått. Däremot får jag ständigt frågan om hur ofta jag reser till Frankrike, som om jag förväntas tillbringa all min lediga tid där för att fortbilda mig på egen bekostnad.

Sedan läste jag häromdagen ett förslag att göra språken obligatoriska. Det vore nog inte helt galet, men då får man också göra organisationen kring undervisningen lite smidigare så att man får lärare som orkar och vill jobba med det också.

Vad jobbar du med? (Språkfråga)

Språkfundering 1: Jag läste nyss en diskussion om hur en del uttrycker sig när de får frågan om vad de jobbar med. ”Jag är utbildad undersköterska”, till exempel. För mig låter det som om personen är utbildad till det, men inte jobbar med det för tillfället. Andra i diskussionen vill ha det till att man vill skilja sig från folk som gör samma jobb, men utan att vara utbildade.

Hur tänker ni om någon säger sig vara ”utbildad sjuksköterska/lärare/ekonom/annat”?

Personligen tycker jag att det är relevant för mig att säga ”Jag är utbildad lärare”, för det är jag. Men jag jobbar med något annat. När jag jobbade som lärare sade jag just så, ”Jag jobbar som lärare”.

Vilket leder mig in på:

Språkfundering 2: Jag tycker att man allt oftare hör folk säga ”Jag JOBBAR SOM lärare/jurist/präst” eller vad det nu kan vara, snarare än ”Jag ÄR lärare/jurist/präst”. Enligt något jag läste om det skulle det ha att göra med att man vill skilja personen man är från yrket man har, det vill säga ”Jag är inte mitt jobb”. Just på det sättet använder jag det uttrycket. Men är det så alla menar? Eller är det bara ”något man säger”?

”Jag jobbar som…” kan ju även låta som om man jobbar med något man inte är utbildad för.

Hur tänker du? Hur svarar du på frågan ”Vad jobbar du med?” Säger du ”Jag är utbildad [vaddetnuär]” eller ”Jag är [vaddetnuär]” eller ”Jag jobbar som [vaddetnuär]” eller något helt annat?

In eller ut?

För ett tag sedan kom vi in på en liten språkdiskussion på jobbet. Vi pratade om att man oftast (verkade det som i alla fall) säger att man ska ”gå ut i köket”, enligt uppgift för att köket långt tillbaka låg i en separat byggnad. Enligt google ger en snabb sökning resultatet 1 140 000 träffar på ”in” och bara 593 000 på ”ut”. Det motbevisar ju vår teori.

Jag kom dessutom att tänka på att jag gärna säger att jag går ”ut i badrummet”, har för mig att vi sa så hemma när jag var liten. Eftersom både mamma och pappa troligen läser detta får ni väl dementera om jag har fel. 🙂 De jag pratade med tyckte inte att de hört ”gå ut i badrummet” tidigare.

Google gav mig 794 000 träffar på ”gå in” och 52 100 på ”gå ut”. Det visar ju att ”ut” inte är helt ovanligt i alla fall.

Hur gör du? Kanske finns det helt andra möjligheter också?