Category Archives: drömmar

Dröm (igen)

Inatt var jag på bröllop. Personerna som skulle gifta sig var inga jag känner i verkligheten, men flera vänner var med bland gästerna.

Det började med att vi skulle gå till kyrkan från festlokalen där vi tydligen varit och förberett saker. Det var vinter och jag hade på mig ett par högklackade skor i 1700-talsstil, som inte var jättebra att gå i när det var halt och eländigt. Rätt fula var de faktiskt också.

Tydligen hade vi gått den här vägen flera gånger redan men lyckades ändå gå vilse. Bröllopet skulle börja klockan två och två minuter i två var vi alldeles för långt bort för att hinna dit. Jag gick tillsammans med en tjej som är en ytligt bekant i verkligheten och plötsligt fick vi syn på ett stort gäng uppklädda människor som skulle på samma bröllop, visade det sig. Tillsammans med dem hittade vi fram till en kyrka som dock var fel kyrka, den vi skulle till var en gammal, medeltida kyrka, men vi hade hamnat vid en tegelbyggnad från 70-talet. Jag pratade med en av killarna i sällskapet vi mött och förklarade vilken kyrka vi skulle till och han visste tydligen hur vi skulle ta oss dit.

När vi till sist kom fram lyckades jag klämma fingret på något och nageln blev alldeles blå och det började blöda under den. Någon fick fram ett väldigt konstigt plåster och allt var OK igen. Tydligen var vi inte så försenade som det verkat, för brudparet hade inte kommit än. Jag stod och småpratade en stund med prins Carl Philip, som var en av gästerna. Vi pratade om vilka hundar som kan fungera att ha om man är allergisk. Efter en stund kom bruden åkande upp i en hiss (som fanns i en byggnad i anslutning till den här kyrkan, hur man nu kan få för sig att bygga ihop en fin liten medeltidskyrka med en hypermodern byggnad och ett stort restaurangkök, som också plötsligt uppenbarade sig bredvid oss. Jag tog några bilder när hon klev ur hissen och reagerade på att hon hade en väldigt tråkig klänning.

Hon såg inte så glad ut och berättade att hon började fundera på om hon verkligen ville gifta sig med den här mannen (som aldrig dök upp, så han kanske hade ångrat sig, han med).

Innan jag vaknade stod jag ensam kvar i det här restaurangköket med en massa mat som skulle ha serverats på bröllopsfesten, som nu inte blev av. Jag var hungrig och började fundera på om jag inte skulle kunna äta lite av maten eftersom de andra dragit därifrån i alla fall. Jag öppnade en kylskåpsdörr och plockade fram en stor låda sushi. Här vaknade jag, så jag fick inte veta om det var gott 😀

Annonser

Dramatisk morgon

Temat ”I don’t do mornings”…

Den här morgonen blev inte som alla andra. Jag vaknade till vid klockan sex, behövde inte gå upp förrän en timme senare, försökte somna om, men det gick inte, eftersom maken låg och snurrade så att det rörde sig lite för mycket. Tog kudde och täcke och gick ut och la mig i soffan istället, det brukar gå lättare att somna om där. Det gjorde jag. Och drömde…

… maken och jag höll på att hjälpa mormor och morfar att arrangera en stor julfest i deras lägenhet. Gästerna var en massa kompisar till oss, inga som de kände, alltså. Det var lite oklart hur många som skulle komma, och jag var rädd att mormor skulle bli förtvivlad om maten inte räckte till alla. Bland gästerna fanns dessutom en massa folk ingen av oss kände, men de flesta var som sagt vänner. Bland annat kom en vän som berättade att han just dumpat sin flickvän . ”Inte för att vi är osams eller så, men hon är så himla respektlös”, sa han. 

Strax därefter befann maken och jag oss på T-Centralen, vi hade tydligen fixat något till festen och skulle ta tunnelbanan tillbaka. Jag gick ut genom spärrarna, vet inte om jag skulle hämta något eller gå på toaletten, men när jag gick tillbaka in gick jag genom de smidiga dörrarna med ansiktsigenkänning. Ni vet, de där som känner igen ansiktet på alla som har giltigt månadskort? Inte? Nähä, de kanske inte finns på riktigt, då… Hur som helst, precis innan rulltrappan stod det en massa SL-personal och talade om att det brann där nere, så det gick inte att åka från den perrongen. Maken hade hittat upp igen och vi letade efter en annan linje att åka med. Jag ringde mamma för att tala om att vi var på väg, hon svarade att hon var ute på ärenden, hon med. ”Jag är på ICA och handlar skallerorm”, sa hon. Det var tydligen inte riktig skallerorm, utan någon som mormor tydligen kallade för ”skallerorm”… 

Vi får väl hoppas att det blev en lyckad fest till slut, för här vaknade jag. Väckarklockan bestämde sig för att det var dags att ringa. Jag hoppade upp ur soffan, tog på mig glasögonen som låg på vardagsrumsbordet och gick in i sovrummet för att stänga av klockan. När jag kom fram till nattduksbordet märkte jag att jag inte såg siffrorna på klockradion. Jag tänkte att jag var lite nyvaken och gnuggade mig i ögonen. Såg fortfarande ingenting. Tanken att jag fått en hjärnblödning eller höll på att bli blind hann fara genom min inte helt vakna, pigga och alerta skalle innan jag  insåg att jag hade makens glasögon på mig. Han ser inte alls lika dåligt som jag, så det var väl inte så underligt om de inte var till så stor hjälp för mig.

Sedan fick jag kaffe och livet blev lite normalare igen.

Drömmar

De senaste nätterna har varit fulla av konstiga drömmar. Natten till igår skulle maken och jag åka iväg med ett tåg tillsammans med en äldre man och en yngre kvinna, som båda satt i rullstol. Vi skulle hjälpa dem med ett hemligt uppdrag som gick ut på att hitta skador på järnvägen, som man tydligen försökte dölja. Det var tydligen jättefarligt att åka på den här järnvägen, men ändå klev vi på tåget tillsammans med de här två och åkte iväg.

Under resan visade kvinnan bilder på de här trasiga delarna, men dessa bilder var lite märkligt gjorda. Järnvägen som vi åkte på var byggd i två våningar, en som låg på en sorts hängbro och en nedre som flöt på vattenytan (tydligen åkte vi alltså över någon flod eller sjö eller något sådant. Istället för att visa foton hade hon gjort en modell av den här järnvägen genom att sticka (!) remsor som hon gjort lite hål i här och var för att visa var skadorna fanns. Vi satt och vred och vände och tittade på de här garnremsorna utan att tänka på att vi just då åkte på en lika trasig järnväg.

Sedan vaknade jag, så jag fick aldrig veta om vi lyckades avslöja felen.

Natten till idag sov jag inte speciellt bra. Det brukar innebära väldigt tydliga, detaljerade drömmar.

Jag kommer gående genom en stor lokal som såg ut som något i stil med Älvsjömässan. Jag har på mig mina arbetskläder och plötsligt kommer en man gående mot mig (det är en person som finns på riktigt och som jag träffat ett par gånger i jobbsammanhang) och har med sig en hundvalp, den är riktigt stor, har för mig att det kan ha varit en Berner sennen. Han ger mig valpen och jag håller den i famnen, jag minns att min första tanke är att jag får se till att inte kavajen blev full med hundhår. Sedan går vi till en bil på en parkeringsplats. I den bilen finns en eller ett par vuxna hundar av samma ras, samt tre eller fyra valpar till. Jag sätter ner ”min” valp bland de övriga. Det finns en känsla av oro i luften, som om vi inte riktigt vet vad som kommer att hända med de här hundarna, samtidigt som jag känner att jag innerst inne tror att det bara är jag som oroar mig i onödan.

Den här drömmen har hållit sig fast under dagen och dykt upp då och då. Vad står den här valpen för?

Järnvägen i den första drömmen tror jag inte står för så mycket annat än att jag rotade bland några garnrester i ett skåp i förrgår och så blandades nog allt ihop med makens modelljärnvägsprylar. Var personerna i rullstol kom ifrån har jag däremot ingen aning om.

Men hunden kan jag inte riktigt släppa, varför var jag så orolig för den här valpen och varför fick jag bära den när han kunde ha gjort det själv? Jag fick inte känslan av att han bara ville att jag skulle få gosa med valpen, det var tydligen viktigt att just jag bar den.

Dröm igen

Drömde inatt att Olle  och jag åkte på lajv, vi kom till området, mitt ute i skogen, slog upp vårt tält och hade allt i ordning. Då visade det sig att vi skulle dela tält med en liten kille på ca 12 år, som dessutom var riktigt kaxig och otrevlig. Vem som hade bestämt att han skulle sova i vårt tält framkom inte. Lajvet ska börja när vi vaknar morgonen därpå, så än så länge har det inte kommit igång. Mitt i allt detta kommer Olle på att han inte har tid med det här lajvet och behöver åka hem. Han tycker däremot att jag ska stanna kvar. Jag blir så klart besviken och känner att det inte kommer att bli bra om vi inte är där båda två eftersom det vi tänkt göra bygger på att vi är två. Jag vill också åka hem, för jag ser definitivt inte fram emot att bli lämnad ensam med den där odrägliga ungen heller. Olle går för att hämta minibussen vi åkt dit i (vilket är extra intressant med tanke på att han inte har körkort) . Det slutar alltså med att vi åker båda två, och ungen fick förmodligen sova under en gran eller något, för tältet var ju vårt.

På vägen hem kommer jag på att jag inte skickat något kort till mormors bror som fyller år och blir tokstressad över att jag inte kommer att få fram något kort till honom i tid. Faktum är att han fyllde år i mars, han fick ett kort av mig, så varför jag blir stressad av det i en dröm i april kan man ju fråga sig.

 

Märklig dröm

Satt barnvakt åt lille M i förmiddags. Vi satt i soffan, han tittade på film och jag läste. Plötsligt hörde jag att han snarkade, sedan vaknade han till, la sig med huvudet i mitt knä och somnade om. Sedan somnade jag också till en stund och drömde lite konstigheter. Vi måste ha sett rätt roliga ut.

Under den lilla stund jag sov, det kan inte ha rört sig om mer än tio minuter eller något sådant, hann jag drömma lite grann. Jag drömde att jag satt och läste i en tidning, det var ett uppslag med små, korta notiser, det såg ut ungefär som de där frågesidorna i ”Världens historia”. Jag minns inte vad det handlade om, men det intressanta var att rubrikerna i drömmen var helt logiska och rimliga. Sedan, medan jag höll på att vakna upp, blev jag mer och mer medveten om att det bara var nonsenstext. När jag vaknade hade jag helt glömt vad det stod.

Märkligt att drömmen liksom ”smulades sönder” på det sättet på väg till vaket tillstånd. Det har jag inte varit med om förut. Oftast vaknar jag bara upp och kommer tillbaka ur drömmen omedelbart, om jag minns den eller inte beror lite på. Men det här var en ny upplevelse.

Ännu en märklig dröm

Drömde att maken och jag hade ett extra rum i vår lägenhet, som inte användes, annat än att en annan person bodde där ibland. Jag tyckte att det här var ett extremt slöseri med utrymme och förklarade att det ju vore perfekt att ställa in våra bokhyllor där och frigöra utrymme i vardagsrummet.

En stund senare behövde jag gå på toaletten och det fanns två stycken i lägenheten, vilket också var en överraskning. Tilläggas kan att lägenheten inte alls såg ut som den gör i vanliga fall. Båda toaletterna var upptagna, oklart av vilka. Den ena personen kom ut, jag gick in. Toaletten var helt fylld med vatten och gick inte att använda. Jag gick ut och tänkte gå till den andra toaletten, men då kom en liten kille på ca. 5 år och försökte springa före mig, bara för att jäklas. Jag skrek ”Skitunge!” och försökte få honom att stanna, men det gjorde han så klart inte.

Sedan minns jag inte så mycket av vad som hände med det här toalettbesöket, men jag upptäckte en massa rum innanför den korridor där de här toaletterna låg. Dessa rum var inredda som ett museum och jag tyckte, förutom att det var lite konstigt att de fanns i vår lägenhet, att de var ganska dåligt ordnade, dörrarna var i vägen så att man inte såg speciellt mycket. Men det var uppställda scener ur någon 1800-talsmiljö, ganska fina, men som sagt inte så lätta att se. Jag minns att jag undrade hur det var tänkt att folk skulle kunna komma och titta på det här när vi bodde i lägenheten.

När jag vaknade funderade jag lite över hur jag skulle ha kunnat använda det här extrarummet om jag haft det. Det här förekommer ganska ofta i mina drömmar, att jag upptäcker utrymmen i mitt hem som jag inte sett tidigare och som jag inte blir speciellt förvånad över i drömmen, jag börjar bara se en massa möjligheter.

En riktigt märklig dröm

Det här drömde jag natten till söndag, men har inte haft tid att skriva ner den förrän nu.

Jag skulle till jobbet, började av någon anledning tio i ett, vilket är en helt galen tid. Jag tog det lugnt hemma och hade gott om tid, trodde jag, tills jag insåg att klockan var kvart över tolv och jag inte skulle ha en chans att hinna.

Jag smög ut för att ringa en taxi, ville inte att maken skulle få veta att jag tänkte lägga pengar på det. Pappa var visst på besök också, varför jag inte bad honom skjutsa mig fattar jag inte.

Hur som helst befann jag mig plötsligt en bra bit hemifrån, åt helt fel håll från jobbet och ringde efter denna taxi. När jag ringer i drömmar brukar jag aldrig kunna slå rätt nummer, men här gick det till sist bra och jag hamnade hos Taxi Kurir. Platsen jag uppgav hade ett konstigt namn som började på ”Då”, men jag minns inte resten. Plötsligt dök en av mina arbetsledare upp när jag stod och väntade på taxin, och jag berättade för honom att jag nog skulle bli lite sen. Han sa att det var lugnt och att jag kunde jobba lite längre på eftermiddagen istället.

Sedan orkade jag inte vänta på taxin, utan började promenera in mot stan. Plötsligt befann jag mig på Järntorget, som är jättenära jobbet, men jag gick av någon anledning inte dit utan fortsatte promenera tills jag kom till en Disneybutik som låg precis intill en stor motorväg.

Jag gick in i butiken och där stod en okänd tjej och höll i lille M, som sedan hamnade vid ett bord där ett gäng satt och fikade, det var både vuxna och barn. Jag gick fram och sa hej till M och frågade honom om Felix var där. Plötsligt var lille M mycket äldre, såg ut att vara runt åtta år och talade om att Felix inte alls var där. ”Vem har hand om dig då?” frågade jag och fick veta att det var någon sångare och dansare vid namn Tommy. Felix hade tydligen bara dragit. Jag blev plötsligt orolig att det var jag som skulle ha passat M idag och försökte få honom att tala om ifall han visste något om det. Det var tydligen inte jag som skulle vara barnvakt, så jag fortsatte att ringa taxi. Fick till sist tag i Taxi Kurir igen och började av någon anledning att prata franska med personen som svarade. Hon frågade var jag var och jag svarade ”Disneyland”. Sedan frågade hon om jag behövde en djungel, men det gjorde jag inte, det gick bra med en vanlig taxi.

Här någonstans vaknade jag och minns inte om jag någonsin fick någon taxi.