Tag Archives: lärare

Hur svårt ska det vara?

Jamen precis, hur svårt ska det vara?

När ska alla förslag till åtgärder börja handla om det som faktiskt behöver åtgärdas, frågade jag mig häromdagen. 

http://lrbloggar.se/mikaelbruer/storst-av-allt-ar-karleken/

Bort med all onödig dokumentation som lärare tvingas till eller känner sig tvingade till enbart för att hålla ryggen fri, renodla lärarrollen till att handla om undervisning och undervisningsrelaterade uppgifter, minska antalet undervisningstimmar och grupper för att planering och efterarbete ska bli bra, effektivt och mindre stressigt, se till att det finns annan personal på skolorna så lärare slipper vara rastvakter, matvakter, bussvakter eller ”vadsomhelst-vakter”. Sist men inte minst: höj lönerna för alla lärargrupper.

Annonser

När någon säger…

…precis det man tänker.

”Den svenska skolans kris går långt tillbaka” | Forskning & Framsteg | Populärvetenskapligt magasin.

Förslag för att avlasta lärarna

”Lär av den franska skolans metod att avlasta lärarna” – DN.SE.

Den här artikeln hade en bekant länkat till på Facebook idag. Jag har läst någon tidigare version av den för ett tag sedan, så den har publicerats tidigare.

Jag har precis som många andra funderat över de dåliga resultaten i förra årets PISA-undersökning och tyckt att det varit näst intill underhållande att läsa alla förslag som framförts om vad det beror på att det blev så illa som det blev.

Visst kan alla de förklaringar som framförts vara mer eller mindre bidragande, men jag tror ändå att det ligger något i att man som lärare får så lite tid att jobba med det man framför allt är där för, nämligen undervisning samt förberedelse och efterarbete av densamma. Det blir inget djup i det man lär ut eftersom man inte har tid att göra det ordentligt.

Det här systemet som man har i Frankrike och som beskrivs i artikeln satt jag och fantiserade ihop på egen hand innan jag läste det här. Allt det här som man idag gör inom det löst definierade uppdraget ”mentorskap” skulle absolut kunna ligga på någon annan.

”Det franska skolsystemet har en organisatorisk lösning som underlättar för lärare att utöva sin profession. Den kallas elevvårdsenhet och den har till uppgift att stödja och hjälpa elever, avlasta lärare och sköta direktkommunikationen med föräldrar. En elev som kommer sent får inte gå direkt till lektionen utan måste först anmäla sig till enheten och förklara vad den sena ankomsten beror på. Om en elev stör undervisningen skall läraren anmäla detta till elevvårdsenheten, och det är den som har den övergripande kontrollen över elevens närvaro och uppförande. Det är denna enhet som tillsammans med lärarna ser till att elever som stör, vantrivs, mobbas eller är frånvarande inte faller mellan stolarna. Det är ofta den som administrerar föräldramöten och kallar berörda parter till möten. Det är denna enhet som har det administrativa initiativet, inte lärarna. Elevvårdsenheten är med andra ord specialiserad på att hantera det som lärare i svenska skolor har som uppgift utöver sin ordinarie undervisning. Lärarna frigör därmed tid och energi så att de bättre och mer fokuserat kan bedriva sin undervisning.”

Mentorn behöver ju faktiskt inte vara undervisande lärare. Som ämneslärare kan man ändå bara redogöra för sitt eget ämne vid ett utvecklingssamtal, sedan läser man ändå innantill vad kollegorna skrivit om sina ämnen. Det kan man göra även om man inte undervisar eleven.

Jag tror att de har något liknande system i USA, att man som förälder där endast ringer läraren om det är någon ämnesspecifikt man vill diskutera. Annars sker all kontakt med den här personen som alltså gör det man som mentor gör i Sverige, utöver att försöka hinna undervisa. 

Gränslös undervisning?

Petra Brask & Partner's blogg

respektDen ena efter den andra droppar in i lokalen försenade och uppspelta. Mobilerna är på och kommentarerna haglar högljutt om de senaste uppdateringarna på Instagram och Facebook. ”Som mest har jag fått femhundra likes! Men det är mitt rekord, liksom!” Tio minuter in på lektionen har den propert klädde läraren längst fram fortfarande inte fått tyst i lokalen. Jag ser att han är rödflammig på halsen och svettpärlor rinner ur pannan. Förtvivlat försöker han ta kontroll över gruppen. Men en klunga i mitten har bestämt sig för att göra livet surt för honom. De får snabbt med sig flera av sina kamrater med spydiga kommentarer och uppnosiga attityder. Till slut brister det. Läraren skriker ”Håll käften nu!” En förvånad tystnad uppstår tills en av eleverna utbrister. ”Så får du inte säga till oss. Det är respektlöst.”

Varje termin brukar jag och barnens pappa ägna oss åt att vara med en…

View original post 991 fler ord

Språklärarens ställning pressad – Debatt – UNT.se

Intressant läsning med hög igenkänningsfaktor för mig:

Språklärarens ställning pressad – Debatt – UNT.se

En tidigare kollega hade länkat till detta på Facebook och jag fyllde på med följande (textstorleken i första stycket följde med från Facebook, kan inte göra något åt det):

Sedan tänker jag på alla administrativa smådetaljer, som var för sig kan tyckas överkomliga, men alla tillsammans bidrar till extrajobb som många andra ämneslärare slipper. Jag tänker främst på det faktum att man alltid har grupper bestående av elever från 3-4 klasser, vilket innebär att så fort man ska skicka ut något till föräldrar måste gå via 3-4 mentorer, alternativt skicka ut lika många meddelanden på skolwebb eller motsvarande, där det räcker med ett om man undervisar en helklass. 

Sedan blir det alltid kaos med grupperna vid terminsstart, det går aldrig att få en komplett lista över vilka elever man ska ha innan alla står där i klassrummet och sedan kan man räkna med att det tillkommer minst en varje lektion under de två första veckorna, och ett par andra försvinner. Det gör att man nästan varje läsår börjar med kaos, man får själv springa runt till respektive mentor och be att få åtminstone en siffra på hur många från deras klasser som ska läsa det språk jag undervisar i.

På grund av det tar det längre tid att komma igång och få något vettigt gjort tidigt på terminen än om man direkt får veta att man ska ha 7A, 8B och 9C i t.ex. matte.

Ja, det här är kanske småsaker, men tillsammans med det som räknas upp i artikeln skapar det en arbetssituation som är ganska olik den som andra ämneslärare har.

Det där med fortbildningen är också intressant. Någon sådan har jag aldrig fått. Däremot får jag ständigt frågan om hur ofta jag reser till Frankrike, som om jag förväntas tillbringa all min lediga tid där för att fortbilda mig på egen bekostnad.

Sedan läste jag häromdagen ett förslag att göra språken obligatoriska. Det vore nog inte helt galet, men då får man också göra organisationen kring undervisningen lite smidigare så att man får lärare som orkar och vill jobba med det också.

”Dragkampen om arbetstiden”

Dragkampen om arbetstiden « Christoffer Saar

Ibland stöter man på ett blogginlägg som säger precis det man själv skulle vilja säga. Då nöjer jag mig med att ”reblogga det” och tala om hur mycket jag håller med. Här har vi ett sådant inlägg.

På en av de skolor där jag arbetat infördes inför ett läsår regeln att man skulle vikariera minst tre timmar under varje termin. Man fick inte säga nej till detta och om man ansåg sig ha förhinder skulle man prata med skolledningen och få hjälp med att prioritera om. Det var bara det att planering aldrig räknades som ett tillräckligt bra skäl att slippa dessa vikarietimmar. Planering var något man liksom inte fick säga att man behövde lägga tid på. Min kollega fick till och med under ett samtal med biträdande rektorn höra att språkundervisning väl inte krävde så mycket för- och efterarbete, ”det är väl bara att prata”. Förutom att detta visar på en total brist på både insikt om och respekt för vårt arbete, så visar det också att man anser att planeringen är något som, om den ska göras, lika gärna kan göras på fritiden.

Nu är det visserligen så att lärare har något som kallas för ”förtroendetid”. Det innebär att man, förutom de timmar man måste vara på skolan har ytterligare tio timmar som man får välja om man utför hemma eller på skolan. Arbetsgivaren får inte heller gå in och styra hur och till vad denna tid ska användas. Alltså kan inte rektorn kräva att den planering som läraren skulle ha utfört under den timme han tvingades vikariera ska läggas på förtroendetiden. (Den tiden fyller man gott och väl i alla fall, jag kan tala om.)

Men som författaren av det länkade inlägget säger – det krävs ju att alla lärare ställer upp för varandra och helt enkelt vägrar att ställa upp på att planeringstiden skärs ner. Lärarna kan helt enkelt inte ta ansvar för sjunkande kunskapsresultat om man inte får planera undervisningen och sedan även ägna tid åt efterarbete i form av rättning och uppföljning. Det fungerar inte att några lärare ensamma protesterar medan övriga tiger, lider och sedan planerar på sin fritid.

Brittiska lärare har hemliga adresser | www.skolvarlden.se

Brittiska lärare har hemliga adresser | www.skolvarlden.se.

Det här var intressant läsning. Brittiska lärare förväntas alltså inte ge ut sina privata telefonnummer till elever och föräldrar. Det hade jag i och för sig inte förväntat mig heller. Jag har aldrig hört talas om att det sker någon annanstans än i Sverige.

I och för sig finns det väl telefonkataloger och motsvarigheter till Eniro även i Storbritannien och har man inte ett jättevanligt namn kan man förmodligen hittas i alla fall om den som letar anstränger sig lite.

I Sverige har det ju länge varit mer eller mindre regel att man lämnar ut sitt hemtelefonnummer. Jag har under de nio år jag var lärare aldrig gjort det. Jag gick dessutom en kurs via Lärarnas riksförbund medan jag sökte jobb och fick lite praktiska tips både för hur man söker jobb som lärare och hur man bör bete sig när man fått ett. Kvinnan som ledde den kursen sa bland annat att vi absolut inte skulle lämna ut något telefonnummer. Jag har också sluppit bli hittad på eniro, även om en förälder en gång avslöjade att hon försökt. Jag hade på den tiden ett av Sveriges vanligaste efternamn, och hon påpekade att det var ju inte så lätt att hitta i telefonkatalogen. Nu hör det till saken att jag inte ens stod med där, hemtelefonnumret har alltid stått på min man, så man måste veta både vad han heter och var vi bor för att hitta rätt.

Det intressanta i den frågan var ju dock att hon faktiskt hade tänkt att ringa hem till mig, på kvällstid, på vad som var min fritid och störa mig i mitt privatliv. Det den här kursledaren sa var att folk ofta resonerar som så att ”Lärare jobbar ju faktiskt hemifrån”. Ja, det gör vi, men det är bara vi som vet exakt när. Man vill inte bli sittande i telefon med föräldrar som ringer på helger och lov eller väldigt sent på kvällen. Man vill faktiskt inte bli sittande i telefon med dem hemma alls. Jag har vid ett tillfälle bestämt med en förälder att ta ett samtal efter arbetstid. Då bestämde vi en tid, jag ringde upp henne, hemifrån. Men aldrig att jag hade gett henne mitt privata nummer.

Det man skulle vilja fråga dessa föräldrar är ju om de ringer hem till sin läkare eller till bilmekanikern eller någon annan yrkesperson vars tjänster man använder sig av. Förmodligen inte. Där har man en spärr, men inte när det gäller lärare. För de jobbar ju hemifrån. 

En vän till mig, som är från Österrike, blev jätteförvånad när hon hörde talas om hur det fungerar i Sverige. I Österrike har lärarna en telefon- och besökstid en gång i veckan, då kan man ringa komma dit och prata.  

Visst har lärarna sin så kallade förtroendetid, som på en heltid motsvarar tio timmar utöver den tid man ska vara på skolan. Men den tiden kan man förlägga var man vill. Kanske väljer man att sitta kvar på jobbet två timmar varje dag och rätta och planera, och då har man faktiskt rätt till privatliv när man är hemma.

Som jag ser det är detta en bidragande orsak till att lärarjobbet ser ut som det gör. Gränserna mellan arbete och fritid suddas ut lite för mycket och man sitter till slut och pratar hela kvällarna om man har oturen att få de där gränslösa föräldrarna som ska ringa om precis allt, på alla möjliga tider.

Vi har nog en del att lära av Storbritannien (och Österrike) där.