1942 ‘Time Capsule’ Apartment Discovered In Paris

En lägenhet som stått orörd mellan 1924 och 2010, när ägaren dog. Tydligen flyttade hon till Sydfrankrike under kriget, kom inte tillbaka men fortsatte att betala för lägenheten. Inte förrän hon dött gick någon in i den.

Jättespännande bilder och jag hoppas verkligen att det här är sant och att de inte är arrangerade.

Sedan undrar man ju om det är möjligt att ingen behöver komma in i lägenheten på 70 år, det händer väl att man behöver göra underhållsarbeten och då måste ha tillgång till alla lägenheter i huset?

BELLO

This real-estate story sounds almost like a fairy tale or the beginning of a big Hollywood production.

Back in 2010 a Parisian apartment on the Right Bank, near the Opéra Garnier, left unoccupied since 1942 was discovered.

It was owned by Madame de Florian – a socialite and an actress – who fled to the South of France during the second world war, leaving everything behind. She never came back to Paris but kept on paying her rent until the day she died when she was 91.

It’s only after she died that someone – a Commissaire Priseur – Auctioneer – re-enter her apartment for the first time in over 70 years.

”There was a smell of old dust,” said Olivier Choppin-Janvry who made the discovery. Walking under high wooden ceilings, past an old wood stove and stone sink in the kitchen, he spotted a stuffed ostrich and a Mickey…

Visa originalinlägg 170 fler ord

Versalhes

”Rebloggar” ett inlägg på portugisiska, men även om man inte kan läsa det tycker jag att man ska gå in och titta på de fina bilderna från Versailles.

[BOK] Et puis, Paulette

Et puis, Paulette… – Barbara Constantine

Kul att läsa något på franska igen! Jag fick tips om boken av en vän, men då hade inte översättningen kommit ut ännu, så jag beställde den i original.

Ferdinand är i sjuttioårsåldern och lever ensam på en stor tom gård sedan sonen flyttat därifrån med sin familj. En dag, efter en våldsam storm, hotar grannen Marcelines tak att rasa in och Ferdinand föreslår att hon ska flytta in hos honom. Efter hand ansluter fler personer och bildar ett udda kollektiv på gården. Den nyblivna änklingen Guy, systrarna Lumière som drivs från sitt hus, ett par vilsna studenter, en spirande kärlek och några djur. Och sedan Paulette … (Adlibris)

Det här var en mysig berättelse, bara tanken på att gamla människor bestämmer sig för att bo ihop istället för att sitta ensamma på varsitt håll gjorde mig glad, men jag tycker att vissa händelser visslade förbi lite för snabbt, det var mycket som lämnades ”mellan raderna”. Slutet kom dessutom som en blixt från klar himmel och kändes lite konstigt, faktiskt. Men på det hela taget var det en berättelse jag uppskattade mycket. Nu måste jag kika på översättningen också för att se hur de har löst vissa saker. Jag kan snart inte läsa böcker på andra språk än svenska längre. Det är väl en yrkesskada, att inte kunna läsa utan att fundera över hur jag skulle översätta. Det gör att jag fastnar lite för mycket och för ofta.

Länk till sida om den svenska översättningen på förlaget Sekwa.

1700-talets stora modeikoner

MADAME SCANDALEUSE

“Fashion fades, style is eternal”. Yves Saint Laurent satte huvudet på spiken när det kommer till mode och dess förändringar. Mode och kläder har i alla tider påverkat oss, förändrat oss och gett oss medel till att uttrycka oss. Och kanske har vi alltid blickat, sneglat och ibland även glott på människor som klär sig annorlunda och som får oss att chockeras och inspireras. Idag följer miljontals människor modebloggar, det finns internetsidor med de flesta stilar. Tidningar och magasin uttrycker sig passionerat om vem som klär sig bäst och sämst, vissa utpekas som ikoner. De som har det där lilla extra, de som skapar nya stilar och får oss att följa trender. Under 1700-talet fanns det inga modebloggar, men det fanns passion for kläder och stil. Det fanns trendsettare redan då. En av dessa var Marie Antoinette.

Marie Antoinette var hustru till Frankrikes kung Ludvig XVI. Som drottning av Frankrike…

Visa originalinlägg 779 fler ord

[BOK] Pars vite et reviens tard

Pars vite et reviens tard – Fred Vargas

Den här boken hittade jag via förlaget som gett ut den svenska översättningen, men jag ville hellre läsa den i original. Språket är inte helt lätt alla gånger, men boken är roligt skriven och jag satt och roade mig med att fundera över hur jag skulle ha översatt vissa saker.

Någon hotar Paris med en ny pestepidemi, någon
som märker dörrar med medeltida symboler och som inte verkar sky några medel. Stadens befolkning är skräckslagen och snart hittas det första offret … (Adlibris)

Det fanns en hel del intressanta karaktärer här. Nyhetsutroparen Joss med sitt minst sagt udda jobb, han inspireras av sin gammelfarfar, som åkte runt mellan fiskebyarna i Bretagne och ropade ut nyheter. Joss tillverkar en sorts urna där folk lägger lappar som han sedan läser upp på ett torg i Paris. Poliskommissarie Adamsberg är rätt rolig, han med, med sina små minnesanteckningar för att komma ihåg vem som är vem av alla poliser på stationen.

Som vanligt när jag läser deckare vill jag kunna känna att jag, när jag läst färdigt, skulle ha kunnat lista ut vem mördaren var, även om jag inte lyckats. Jag vill kunna säga ”Just det, så klart!”, kan jag inte göra det blir jag besviken.

I det här fallet snuddade jag väl lite grann vid det, ett tag, även om jag tyckte att det kanske kändes lite väl uppenbart. Helt rätt hade jag inte, och fullt så uppenbart var det inte. Dessutom gjorde jag det misstag jag ofta gör, nämligen att läsa när jag är stressad, trött, distraherad eller något annat, så att jag insåg att jag missat en viktig detalj som nämnts i början. Jag upptäckte detta när jag bläddrade tillbaka lite.

Jag kan väl säga att jag tycker att avslöjandet kom lite plötsligt och det var inte så mycket ”pussel” för att komma fram till det, jag vill helst ha lite fler gömda ledtrådar så att jag kan känna att jag hade en chans. Men kul uttänkt var det i alla fall.

Det finns fler böcker av samma författare, där samma poliser är med. Skulle vara kul att läsa dem också, men jag väntar ett tag, det finns annat som drar i min uppmärksamhet just nu.

(Den svenska översättningen heter ”Budbäraren”)

PARIS 1914

PARIS 1914.

På den här sidan finns massor av färgbilder från Paris, tagna i början av 1900-talet. Alla är alltså inte från 1914, även om sidan heter så 🙂

In Paris, An Inflatable Trampoline Bridge

In Paris, An Inflatable Trampoline Bridge – DesignTAXI.com.

Haha, vilken rolig bro! Det jag skulle vara mest orolig för är väl att studsa av den och ramla ner i Seine, det vill jag verkligen inte göra, så fräscht ser det vattnet inte ut att vara… Men annars skulle jag gärna hoppa runt på den här ett tag.

Nu finns inte den här (ännu) och jag vet inte om det är tänkt att den faktiskt ska byggas, men roligt vore det ju.

Apropå på det hittade jag för ett tag sedan en länk (som jag tappat bort) om alla broar över Seine. De som ligger mest centralt har jag ju både sett och gått över ett antal gånger, men jag funderar på att ta en liten brosightseeing nästa gång jag kommer till Paris, och kika lite på andra broar också.

Nu ska fransmännen bli trevligare | Nyheter | Expressen | Senaste nytt – Nyheter Sport Ekonomi Nöje

Nu ska fransmännen bli trevligare | Nyheter | Expressen | Senaste nytt – Nyheter Sport Ekonomi Nöje.

Jaha, vi får väl se hur det här går, då. Lustigt, eftersom jag senast i eftermiddags tänkte på det jag skrev om i detta inlägg.

Fint slott

Noblesse & Royautés » Le château de Vaux-le-Vicomte.

Det här fina slottet besökte jag när jag var 13-14 år, tyckte om det, men som med så mycket annat önskar jag att jag hade kommit dit idag istället när jag förmodligen fått ut lite mer av det. Dessutom har jag inte så tydliga minnen från ställen jag besökte då. Tur att det finns Internet idag så att man kan kolla upp saker man borde ha kommit ihåg 🙂

Saker som är annorlunda

Igår pratade jag med ett par brittiska turister på jobbet. De berättade bland annat om en sak de reagerat på när de gått runt i Stockholm och sett hur fönstren i våra hem ser ut. De hade lagt märke till att vi har så många lampor i fönstren och undrade varför. ”You give light to the street”, tyckte de. Jag funderade lite på det, jag har liksom aldrig reflekterat över att det skulle finnas någon speciell anledning till att man har lampor i fönstren. Det är lite mysigt, i alla fall är det därför vi har fönsterlampor här hemma. Sedan är det ju en tanke att man vill ha extra ljuskällor på vintern när det är mörkt så många timmar om dygnet.

Jag hade väl egentligen inget bra svar till dem annat än att det är mysigt med lite extra ljus på vintern, för lampor i fönstren är ju något man ”bara har”.

Sedan började jag fundera över saker jag lagt märke till i andra länder och som skiljer sig från hur vi vanligtvis gör här hemma.

Något som jag sett i både franska och engelska hem är att man har tvättmaskinen i köket, det har jag bara sett hos en person i Sverige och hon har det för att hon inte har någon tvättstuga i huset där hon bor och inte får in tvättmaskinen i badrummet. Annars är det ju standard att den står i badrummet om man inte bor i hus och har en egen tvättstuga.

I Frankrike är det också rätt vanligt att man inte har toaletten i badrummet, utan i ett separat utrymme. Det brukar heller inte finnas handfat i anslutning till toaletten.

I England har många heltäckningsmatta i badrummet, något som jag aldrig sett i Sverige.

Sedan har vi det här med fönster igen. I många av de europeiska länder jag besökt har man fönstren täckta av tunna, vita gardiner för att hindra insyn. Detta har jag sett från Danmark och söderut, däremot inte i Norge och Finland. Kan det vara så att vi skiljer oss från mängden på grund av våra mörka vintrar där vi vill få in ljuset?

Förutom allt detta har jag lagt märke till småsaker som hur dörrhandtag, lås och lysknappar ser ut, samt toalettstolars utformning och liknande (Tyska toaletter är nog de allra mest fascinerande).

Vad säger ni andra? Har ni också lagt märke till sådana här skillnader, små eller stora? Berätta gärna!