Apropå sökorden

Jag skrev ju i förra inlägget att det mesta som folk sökt på för att hitta hit är relevant och har att göra med sådant som jag skrivit om.

En del saker var lite roliga eller underliga, så jag tänkte göra ett extra inlägg om dem här.

marsvins peler

Vad är det? Marsvin har jag skrivit om, men inte ”peler” för det har jag inte en aning om vad det är. Men om du som sökt på det vill förklara vad det är så kanske jag har lite att säga om det…

karl den 16 staty slussen

Det står en staty vid Slussen, det är helt riktigt. Jag har skrivit om den. Men så vitt jag vet finns det ingen staty av vår nuvarande konung i Stockholm, och definitivt inte vid Slussen, för då hade jag vetat om det. Han som sitter på hästen vid Slussen har nummer 14, vilket vanligtvis skrivs XIV (16 blir förresten XVI med romerska siffror)

hur slutar tre apor

Jag har visserligen skrivit om den boken, men jag talar inte om hur den slutar. Det brukar jag inte göra. Den är inte speciellt tjock, jag lovar att du läser ut den på en förmiddag, så gör det istället för att kolla om någon annan gjort din läxa åt dig (förutsatt, så klart, att den som sökt läser boken som en skoluppgift och inte orkar läsa ut den. Jag kan ha fel.).

egyptyska bakelsel

Egyptysk? Kan det vara en person med egyptisk mamma och tysk pappa? Eller tvärtom? Har den personen satt ihop bakverk utifrån recept från sina båda hemländer? Och så får de heter ”bakelsel” istället för ”bakelser” eftersom de är lite nyskapande, så där?

Tyvärr visste jag inte om detta, så jag har inte skrivit om det heller. Men det låter ju spännande, så jag hoppas att du hittar vad du sökte. Om inte kan du kanske inspireras av den egyptiska mandelkakan jag gjorde för ett tag sedan. Inte samma sak, men gott…

töjer finskor ut sig?

Det är ju en rätt svår fråga att svara på, det beror ju på vilken sorts skor man anser vara finskor. Alla finskor är ju inte smala pumps med hög klack, det kan vara ett par glittriga sandaler eller något annat tjusigt. Så ja, en del töjer säkert ut sig, speciellt om man klämmer ner tjocka sockor i dem, vilket en del envisas med, då är de förresten omöjliga att ha tunnare strumpor i sedan.

(OK, här läste jag först ”finskor” i betydelsen ”kvinnor från Finland”. Då blev det genast mycket, mycket konstigare)

vem uppfann spotify

Det vet jag tyvärr inte. Synd att ni är hela fem stycken som sökt på just detta. En av er har frågat vem som ”uppfan” Spotify, men det har jag heller ingen aning om.

Jag får väl blogga lite bättre så att ni kan få svar på alla era undringar!

 

Blogginlägg på Facebook?

Min blogg har ju som ni vet en ”gillasida” på Facebook. Som det är nu lägger jag in vissa av inläggen på sidan på egen hand, men det skulle onekligen vara praktiskt om det kunde ske automatiskt. Jag fick ett par tips, men alla dessa verkar endast kunna användas via mitt privata FB-konto, och det är ju inte det jag vill.

Någon som vet hur jag gör?

Sökordslistan

Idag trillade jag in hos en bloggare som hade listat de sökord folk använt för att hitta hans blogg. WordPress talar nämligen om detta för oss, vilket jag tycker är skoj. Jag har ju inte haft den här bloggen så länge, så jag har inte kommit upp i någon lång lista, men här är den i alla fall:

Sök	Visningar
söta bakelser	1
bestrida tentaresultat	1

I går

Sök	Visningar
en liten kanin	2
gealach	2
koncentrationsövningar	1
söta marsvinsungar	1
norska kronprinsparet	1

 

Alla ord har ju någon koppling till sådant  jag skrivit, möjligen med undantag för ”bestrida”. Jag har skrivit om tentaresultat, men inte om att jag tänker bestrida sådana – det vore ju lite pantat, i och med att jag hittills klarat de jag haft). Sedan undrar jag vilka det är som söker på ”Gealach”, faktiskt. Det kan ju vara irländare som vill hitta något om månen, men troligare är nog att det är mig de letar efter… Ska jag känna mig förföljd nu? 😀

Kommentarer kommer inte fram?

Fick just frågan från en av mina läsare om hennes kommentar från igår inte kommit fram. Det verkar det inte ha gjort. Jag förhandsgranskar alla kommentarer, så jag vet att jag inte missar någon. Sedan har det varit färre kommentarer än vanligt de senaste dagarna, så kanske är det något knas med bloggen… Det vore ju synd, men nu verkar det tydligen funka igen.

Har jag blivit mesigare?

Jag gick och funderade över bloggen häromdagen och känner att jag blivit lite snällare och ”mesigare” i mitt bloggande. Förut hade jag väldigt mycket åsikter om saker jag läste i diverse tidningar och skrev långa inlägg om det. Nu är det väldigt sällan jag gör det. Snarare handlar inläggen om små roligheter jag kommit att tänka på, saker jag köpt, knäppa drömmar…

Men det är absolut inte lika ofta jag är allvarlig och säger något med tyngd (inte för att jag vet om det var så mycket tyngd över det förut heller, men det var i alla fall lite av en ambition). Det kanske har något att göra med någon fas i livet, eller något sådant, jag kanske inte retar upp mig över saker lika ofta längre, eller så har jag helt enkelt inte samma behov av att dela med mig av åsikter. Jag vet inte.

Jag har alltid varit lite feg, rädd för att få elaka kommentarer för att folk inte håller med. Folk som visar sitt ickemedhåll på ett civiliserat sätt har jag inget problem med, med de som måste vara elaka och angripa mig som person eller mitt utseende för att de inte håller med, de gör mig ledsen och sänker mitt självförtroende. Sedan är det så att jag är en sådan person som inte riktigt kan lita på att jag själv har koll eller att mina åsikter har någon tyngd bakom sig. Uttrycker någon en avvikande åsikt (både på nätet och IRL) tolkar jag (eller min hjärna gör det på egen hand) det som att jag måste ha fel och den andra personen har rätt, oavsett vad det handlar om, för jag har ju inte tänkt till, kopplat, fattat, eftersom jag ju inte så smart. Om detta stämmer eller inte vete katten, men min instinkt säger mig att det är så.

Sedan var det ju så att på Metrobloggen fanns det en rad med länkar till tidningsartiklar vid sidan av fältet där man skrev in inläggen. Då var det ju väldigt lätt att klicka sig in där och läsa och sedan infoga länkar och rubriker i sitt inlägg. Det underlättade ju.

Men jag har i alla fall kvar de flesta av mina trogna läsare, så någon anledning finns det tydligen för folk att komma hit fortfarande.

Vilka är ni?

Jag tycker att det är riktigt kul att se att samma personer – eller vad som verkar vara samma personer – kommer tillbaka till min blogg flera gånger. Jag är inte en sådan som tycker att alla måste skriva kommentarer, för det är inte alltid jag själv gör det, ens på bloggar jag besöker regelbundet.

Till exempel har jag ett par regelbundna gäster från USA – det är skoj, undrar vilka ni är? (Ni behöver inte tala om det om ni vill vara hemliga, jag är ju rätt anonym själv här, men nyfiken är jag) 😀

Sedan kommer det någon från Dalarna rätt ofta också.

Som sagt, ni är så klart jättevälkomna, allihop! Vill ni får ni gärna tala om vilka ni är, för att stilla min nyfikenhet, men ni måste så klart inte.

Förstår inte riktigt

WordPress har en hel del spännande funktioner som jag inte riktigt fått koll på ännu. Några andra WP-bloggar som jag följer har länkar under varje inlägg som leder till relaterade inlägg både i den egna och andra bloggar. Dessa länkar kommer upp automatiskt när ett inlägg postas.

Jag har letat efter stället där jag kan aktivera denna funktion, för jag tycker att det vore lite coolt. Men jag hittar bara stället där jag stänger av det.

Varför kan jag inte få dessa relaterade inlägg? Är det för att jag inte skriver något som kan relateras till något annat? Det tror jag knappast…

Någon som vet?

Bloggen + Twitter = sant?

Jag testar någon funktion som tydligen ska låta mina blogginlägg kopplas till Twitter, vi får se om det funkar. Detta är alltså ett testinlägg för att se om det dyker upp på Twitter…

Läsa andras bloggar?

Jag köpte Amelia igår för att läsa på tåget. På insändarsidan finns alltid ett citerat inlägg från Amelias forum, med ett antal kommentarer som skrivits till detta inlägg. Denna gång handlade det om en mamma som hittat sin 17-åriga dotters blogg, där man kunde läsa om allt från sex till skolk och festande. Mamman tyckte givetvis inte om det hon läste i bloggen, men frågade om det verkligen var rätt av henne att läsa den, eller om hon skulle respektera dotterns privatliv. Hon jämförde läsandet av bloggen med att läsa en dagbok.

Hon fick svar från en person som tyckte att bloggen är ”helig” och att det inte är OK att föräldrar läser barnens bloggar. Övriga tyckte att en blogg som är öppen på det här sättet ju är något som kan läsas av alla och väljer man att skriva en sådan blogg får man också finna sig i att vem som helst kan läsa den. En dagbok är något annat, där vet man ju att den är privat, och det blir en annan sorts samvetsfråga om man faktiskt läser den. Men en blogg ligger öppen för både föräldrar, lärare och andra som kan råka hitta den.

Mina elever är till exempel inte speciellt hemliga med adresserna till sina bloggar, skriver man dem på väggen i klassrummet måste man ju vara riktigt pantad om man tror att ingen går in och läser. Alternativt tror man faktiskt att lärare är sådana gamla dinosaurier att de inte vet vad en blogg är.

Jag räknar med att vem som helst kan läsa det här, därav att jag är hyfsat anonym, de som känner mig vet vem som döljer sig bakom ”Gealach”, ytterligare några skulle kanske kunna ta reda på det om de ansträngde sig, men resten behöver inte veta. De som tycker att de måste ha ett ansikte på den som skriver för att kunna ta inläggen på allvar får väl låta bli att läsa.