Lidköping vill byta namn

Lidköping vill byta namn | Inrikes | TT | Senaste nytt | Aftonbladet.

Hmm… de vill byta namn från ”Lidköping” till ”Lidköping vid Vänern” för att slippa förväxlas med Linköping.

Är det bara jag som tror att det kommer att sluta med att de som förväxlar namnen snart kommer att säga ”Linköping vid Vänern” i så fall? Det är ju inte på grund av läget man förväxlar namnen utan på grund av likheten. Och om man inte kan skilja på städerna kanske man inte har koll på att den ena ligger vid Vänern och att den andra inte gör det…

Har jag missförstått?

Ur dagens Metro:

Får hon sitt namn den 22 maj? Heter hon alltså ingenting nu? Och vad skulle ha hänt om hon inte döpts alls? Hade hon fått gå genom livet som en namnlös stackare?

Eller är det jag som missat något som inte förstått att dopet handlar om namn?

 

 

Estelle

Så har vi fått veta den lilla prinsessans namn. Det var otippat, men kul, tycker jag! Extra roligt att det inte blev något av de namn som folk gissat på, utan något helt annat.

Jag gissade faktiskt inte alls. Namn är inte min starka sida, så jag nöjde mig med att vänta och se. Jag vågade mig i alla fall på att säga så mycket som att jag trodde på fyra förnamn, för det har resten av familjen, minst ett från prins Daniels familj. Och där fick jag ju rätt.

Det fjärde namnet, Mary, gissar jag beror på att danska kronprinsessan kommer att bli gudmor, det vet jag att några fler har gissat på också.

Johannes skriver ett bra inlägg om vem namnet kommer ifrån:

Johannes kungliga porträttblogg – Estelle Bernadotte – Prinsessans föregångare.

44. Forgetting someone’s name (via Awkward List)

(. . . when they remember yours.) I’ve always been good at remembering names. I don’t really have to try to do it, the name just sticks to me after they mention it the first time. Unfortunately, this always makes the other person feel awkward and I finally understand why! The Barista at Starbucks remembered me from a social gathering somewhere. I didn’t remember her, her name, or even the place where I met her, yet she knew my name. Instead of pr … Read More

via Awkward List

 Visst har vi alla råkat ut för det där med att möta en person som vi borde känna till namnet på, eller i vilket sammanhang man träffats, men bara inte lyckas? Man anstränger sig för att inte prata om något personligt som avslöjar att man inte har koll.

När jag träffar någon jag inte minns namnet på är jag alltid tacksam om jag är i sällskap med någon. Då kan jag alltid säga ”Har du träffat XX?” och presentera mitt sällskap för den jag inte kommer ihåg namnet på. Då lär den personen med största säkerhet presentera sig för mitt sällskap och jag kan låtsas som om jag alltid vetat var h*n heter.-

Valet av namn avslöjar föräldrarnas värderingar – forskning.se

Valet av namn avslöjar föräldrarnas värderingar – forskning.se.

Tydligen säger det namn man väljer till sitt barn en hel del om en själv. Ganska intressant, tycker jag. Det här presenteras i en ny avhandling, men jag tycker inte att det känns speciellt  nytt, faktiskt, även om det är intressant.

Accenter

Jag fick syn på den här annonsen inne på Facebook för en stund sedan:

Jag undrar hur den som tycker att det stavas ”genré” tycker att ordet ska uttalas. Det fick mig att tänka på ett blogginlägg som jag skrev på min gamla Metroblogg. En del slänger sig med accenter som om de vore strössel, vilket jag kan störa ihjäl mig på:

Vad heter de? (publicerat på min Metroblogg 27 april 2008)

Accenter är roligt. Accenter får namn och ord att se tjusiga och exotiska ut, lite ”utländska”, framför allt lite franska, och det är ju fint, eller nåt… tydligen. Tydligen verkar folk tycka det när de gödslar med accenter i sina barns namn. Det de inte tänker på är att accenter påverkar uttalet av namnen. Ett ”e” som skrivs ”é” ska uttalas, som ett långt e. I alla fall i min värld. Vill man inte att det ska uttalas så skriver man inte dit någon accent. De är inga dekorationer, utan uttalsmarkörer. OK, det finns ord i t.ex. franskan där de också funkar för att skilja två ord åt, som annars skulle se likadana ut (ou/où), men i 98% av fallen är det inte så. Accenten visar hur bokstaven ska uttalas. Undrar då hur föräldrarna till lilla Thérésé tänkte. Jag läste en diskussion på ett forum där en kvinna skrev att hon tänkte ge sitt barn namnet Elise. Det är ju ett fint och sött namn, som kan uttalas antingen med eller utan e på slutet. Hon ville att e:et på slutet skulle uttalas och ville då veta hur det skulle stavas. Hon fick det kloka förslaget ”Elisé” från någon hjälpsam själ. OK, det namnet borde rimligen uttalas som rim på ”café”. Jag tyckte att hon skulle stava det precis som vanligt, för det är så det stavas oavsett uttal. Det är ju ett kort e på slutet.

Under den senaste tiden har jag också sett namn som ”Odétte” och ”Emilié”. Undrar hur de tycker att deras namn uttalas. Jag vill ju spontant uttala det som det stavas, men då skulle de väl bli skogsgalna.

Det är så fascinerande att folk känner ett sådant behov av att krångla till sina barns namn, så att de kommer att behöva gå genom livet och förklara och bokstavera tills de blir galna. Jag tycker att det är tillräckligt tjatigt att säga ”Det ska vara C” varje gång någon ska stava till mitt namn. Hur ska inte den lilla tjej känna som fick tre förnamn – alla helt vanliga, fina, svenska namn, men med ett helt omotiverat ”h” instoppat någonstans i dem. Vem kommer spontant att stava rätt till hennes namn? Hon kommer att få tjata om detta ”h” varje gång någon ska skriva det. Och försök inte få mig att köpa att ”Chewin” ska uttalas som ”Kevin”. Och hur uttalar man ”Philiph”? Eller ”Chassandra”?

Förresten, apropå accenter:

I matbutiken kan man också få se många spännande användningar av accenter. Folk vet att det ska vara en accent någonstans i ordet, så då slänger man dit den där det ser bra ut. Vilket håll den ska vara åt råder det oftast också delade meningar om. I vår ICA-butik kan man ofta köpa billig ”fläskfilè”. Jag ska gå fram till någon i personalen nästa gång och säga att jag letar efter den där ”fläskfilään”. Men de skulle antagligen inte fatta.

Och apostrof och accent är inte samma sak! Många som skriver engelska på datorn tycker att det ser bra ut om man skriver ”don´t”, eller ”can´t”. OK, man ser vad det ska stå, men vad är det för fel på ”don’t” och ”can’t”? Det är dessutom lättare att skriva, eftersom det förra kräver två tangentnedslag och det senare bara en.

Visst, krångla till det hur mycket ni vill, det är ett fritt land, men bli inte sura när folk undrar och stavar eller uttalar fel

Uttal av ortsnamn

Vad säger ni? Är det fånigt att uttala ortsnamn på originalspråket? Eller är det OK? I vilka fall kan det vara OK? Åsikter?

Barnet ska heta Facebook!

Un bébé baptisé Facebook voit le jour en Egypte – Metro.

Franska Metro berättar att en egyptisk familj bestämt att dottern, som föddes i förra veckan, ska heta Facebo0k. Det är föräldrarnas sätt att visa sin tacksamhet för Facebooks roll i det egyptiska upproret.