Category Archives: Släktforskning

När man trodde att man sett allt…

När jag började med släktforskningen för några år sedan berättade pappa att han hade några böcker om Rättvik hemma, som kanske kunde vara intressanta. Totalt finns det fyra böcker, men än så länge har vi bara hittat en av dem. Jag kopierade några sidor ur de andra delarna på biblioteket i Rättvik för några år sedan, i väntan på att vi ska lokalisera även de övriga böckerna hemma hos pappa.

Böckerna är skrivna i slutet av 1960-talet och här omnämns på flera håll både min farfars far, farfars farfar och farfars farfars far. Det finns till och med ett par bilder på dem. Mycket intressant finns att läsa om Rättviks historia från långt tillbaka.

Ett av kapitlen är dock lite speciellt och inget som skulle kunnat tryckas idag, tack och lov, får vi väl säga. Men intressant är det i alla fall som historiskt dokument. Kapitlet har titeln ”Rastyper och ursprung” och är skrivet av en docent Bertil Lundman. Han återger och sammanfattar en studie han gjorde i slutet av 1930-talet, där han, som han själv berättar, ”undersökte […] inemot 600 vuxna, inhemska rättviksbor av båda könen, dessutom 1937 nära 100 i Bingsjö […] Jag mätte kroppslängden, huvudets längd och bredd, ansiktets bredd och höjd samt antecknade näsform, ögon- och hårfärg.”

Lite längre fram kommer en lång beskrivning av alla småbyar runt Rättvik, mycket ingående, där vi bland annat får veta att ”I all sin växling, alltefter släkter och byar, liknar folket dock här i stort sett hälsingarna (särskilt i det inre), jämtarna och – som jag håller för troligt – även härjedalingarna. Kroppsväxten är hög och kraftig, näsan kraftig, i vissa trakter hos männen rätt ofta något böjd o.s.v.I sammanhang härmed finnes det en viss storvulenhet i lynnet – övervägande sympatisk, men ”ej utan sina sidor”.”

Lundman menar vidare att denna typ är i hög grad ”nordisk” – även andligen, påpekar han också. Han fortsätter med att gå igenom vad som är typiskt för den ”nordiska” rasen, såsom ”…smalt eller högst medelbrett huvud och ansikte, ljusa (blå eller grå) ögon och åtminstone i ungdomen ljust hår…”

Han fortsätter med att säga att rättvikarna passar väl in i denna beskrivning, men att det finns vissa ”tillfälliga avvikelser”, som kan bero på ”någon främmande, men nu givetvis väl insmält inblandning. Huvudmassan av denna Rättviksgrupp är dock så praktfullt nordisk, man gärna kan begära.

Efter detta följer fler beskrivningar av olika byar och hur folket där ser ut, vilka som påverkats av invandring av t.ex. finnar, tyskar och valloner. ”Någon enda grov, mörk eller halvmörk typ med bred, plump näsa erinrar ock om den s.k. tydalsrasen”, som fått sitt namn efter Tydal i Norge, förklarar han lite längre ner. Han skjuter också in att det finns folk i Ovanmyra med utseende som kan kallas ”orientaliskt”.

När man läser en sådan här artikel idag, med allt vad vi vet om rasbiologistudier och vad dessa ibland använts till, blir detta nästan lite otäck läsning, men ändå fascinerande och jag kan inte låta bli att förundras över att så mycket arbete lades ner för att kartlägga olika ”rastyper” inom ett så begränsat geografiskt område. Vad skulle det användas till, undrar man ju lite försiktigt?

Men det intressantaste av allt kommer ett par sidor längre fram, när han berättar om att han inte bara gått igenom alla som levde i slutet av 1930-talet, utan även studerat foton av äldre rättviksbor. I denna uppräkning dyker nämligen farfars farfars far upp. Han dog 1880, och vi får veta att Lars Olof Hansson i Östbjörka – ”med en viss tvekan” – kan anses tillhöra ”Tydalsgruppen”.

Min farfars farfars far har alltså, ca femtio år efter sin död, ingått som studieobjekt för en rasbiolog. Inte utan att det känns lite småkonstigt och läskigt…

Farfars farfars far, Lars Olof Hansson


Annonser

Vill jag veta?

På vägen genom Gamla stan till jobbet på mornarna har jag gått förbi en anslagstavla på Prästgatan. Där sitter den här:

Undrar vem det är som absolut inte tycker att man vill veta mer. Kanske någon som själv släktforskat och funnit sig vara släkt med enbart tjuvar och mördare?

Själv har jag knappt hittat någon enda som gjort något brottsligt i min släkt än så länge. Kanske för att de verkligen varit snälla och hederliga hela bunten eller så är det för att jag inte kollat speciellt detaljerat. I och för sig har jag en anfader på 1600-talet som blev dömd för ”olaga ekfällning” och något slagsmål. Det låter ju inte som om han var någon extremt kriminell typ i alla fall…

 Men nog finns det rätt många som faktiskt vill veta mer, men man undrar ju över den stackaren som kände sig tvungen att skriva denna varning 🙂

 

Koncentrationsövning

Det kräver en hel del koncentration för att skriva in alla uppgifter i släktträdet. Jag som har svårt med siffror har en tendens att skriva in datumen tokigt, byter plats på månad och dag väldigt ofta, till exempel.

Sedan blir det snabbt många personer att hålla reda på, jag måste flytta mig upp och ned i det gamla släktträdet och försäkra mig om att jag inte missar någon. Att de har snarlika namn allihop gör inte saken lättare.

Men det är bra att friska upp minnet, jag har ju inte hållit på med det här på två år. Det är en speciell känsla att skriva in folk som föddes i slutet av 1600-talet och veta att de är släkt med mig. Just nu håller jag på att lägga in alla på farfars sida, och de har hållit sig inom samma byar i närheten av Rättvik, där många av deras ättlingar fortfarande bor. En del har dock rest iväg, vi får till exempel veta att min farfars farfars farmors far(!), som föddes 1744 i Gärdebyn, dog 1794 i Stockholm. Varför hade han rest dit, undrar man då. Var familjen också i Stockholm, eller var frun och barnen hemma och fick besked om att han dött långt borta? Vad dog han av? Det lär vi nog aldrig få veta, men spännande är det…

Släktforskning

Jag började släktforska 2006 och höll på med det ganska aktivt under ungefär två år. Sedan fick jag ont om tid, det trasslade med hemsidan jag lagt upp allting på, och sedan kraschade datorn och jag förlorade en massa information. Alltså lades det hela på is, tills nu, när vi skaffat ny hemsidesadress och verkar ha obegränsat med utrymme, så allt kan få plats.

Jag tänker bygga om hela släktträdet från början igen, trots att det är en galen mängd jobb det är frågan om. Programmet jag använt funkar inte på min nya dator, så nu har vi beställt en uppgradering, som jag hoppas ska komma i nästa vecka. Mycket av det som ligger på den gamla hemsidan är dessutom gjort innan jag riktigt fick kläm på hur programmet funkade.

Nu har jag ägnat ett par dagar åt att leta fram och sortera bilder, och sedan ska jag få maken att göra detsamma med sina släktbilder.

Nu ska det kanske bli lite ordning igen, jag har flera släktingar som frågat hur det går, och nu kan jag äntligen säga att det är på G igen!