Tag Archives: kläder

Självinsikt?

Spillover cleavage, armpit bunching and the dreaded uniboob… Why is the bridal market so flooded with unflattering strapless gowns? | Mail Online.

En bekant länkade till denna artikel på Facebook. Den handlar om hur många tjejer väljer riktigt osmickrande brudklänningar, det ska vara axelbandslöst vare sig man passar i det eller inte. Utbudet av sådana klänningar är dessutom enormt eftersom de är lättare att göra än klänningar med ärmar och axelband.

Har också tänkt på det där. Det är ytterst få som kan bära upp en sådan där klänning, och det gör nästan ont i mig när man ser vissa bröllopsbilder och man vill, men inte kan, säga ”Vad fin du var”. Jag brukar också tänka på det här med alla som vill ha glansiga tyger och inte tänker på att ett sådant tyg framhäver precis allt när det sitter tajt, speciellt på dåliga blixtbilder, och sådana vet man kommer tas i mängd av alla gäster.

Jag har en liten dröm om att öppna en bröllopsbutik, och när en blivande brud kommer in för att prova klänning kommer jag att ta fram en riktigt kass kamera, knäppa några usla blixtbilder på henne, låta henne titta på bilderna och se om hon fortfarande vill ha den klänningen. Om både man själv och klänningen fortfarande är snygga på sådana bilder är det rätt klänning.

Utställning om drottning Victoria

Ny permanent utställning om Victoria… | Bakom Kulisserna.

Här kan man se bilder från en ny utställning om drottning Victoria på Kensington Palace i London. Den ska jag se nästa gång jag kommer dit. Roligt med en permanent utställning också, annars hittar man så mycket roligt som bara går under begränsad tid och som man inte har tid eller möjlighet att ta sig till.

Speciellt roligt tyckte jag att det var att få se ett foto av brudklänningen, som jag bara sett på målningar tidigare.

Ny permanent utställning om Victoria… | Bakom Kulisserna

Jag skrev om den i det här inlägget, apropå det här med vita brudklänningar.

Lite ögongodis i form av vackra klänningar!

Couple Finally Reveals Child’s Gender, Five Years After Birth

Couple Finally Reveals Child’s Gender, Five Years After Birth | Parenting – Yahoo! Shine.

De här föräldrarna har först efter fem år avslöjat könet på sitt yngsta barn, som de har försökt uppfostra så könsneutralt som möjligt.

OK, folk får göra hur de vill och det finns säkert en poäng i att låta barnet växa upp utan att stoppas in i en stereotyp och allt det där.

Men jag reagerar på att barnet, som då alltså är en pojke, får vi veta, först sägs har fått välja kläder helt själv och då har blandat ärvda kläder från sina äldre syskon, en bror och en syster. Så långt allt lugnt. Men – det intressanta är ju att han inte har fått ha ”hyper-masculine outfits like skull-print shirts and cargo pants” medana shiny pink girl’s swimsuitfunkat utmärkt. Varför det ena och inte det andra, frågar jag mig genast? Nu menar jag inte att ett barn inte ska kunna ha vare sig det ena eller det andra, får jag väl snabbt lägga till, men jag ifrågasätter varför man i så fall inte försöker blanda och ge honom lika mycket av allt. Vill han ha baddräkten, så låt honom ha den, men förbjuder man samtidigt det som är ”stereotypt” för killar, visar man ju indirekt att det är något fel med de kläderna och det är väl också påverkan? Eller vad är det jag missar?

Jag tycker att det är lite motsägelsefullt att eftersträva könsneutralitet och sedan aktivt förbjuda det som förknippas med det ena könet.

Lite gnäll och lite glädje

Vi börjar med gnället: Varför ska det vara så stört omöjligt att hitta en snygg sommarklänning som uppfyller mina krav? Tror att det är tredje sommaren jag försöker med detta konststycke nu! Alltså – hur svårt kan det vara att få tag i en klänning som a) har bredare axelband än en halv centimeter och b) går till eller nedanför knäna? Varför är det antingen en skitlång klänning med spaghettitunna axelband eller idiotkort som i princip ingen kan ha med värdigheten i behåll och breda axelband? Om man som jag inte kan gå utan BH och inte vill flasha mina lår av hänsyn till omgivningens välmående, ska man inte få tag i en klänning då? *morr*

Sedan till det roliga: Jag har kommit igång att träna på allvar, och så länge jag inte blir förkyld nu kommer jag att kunna hålla igång ordentligt. Har precis kommit hem från ett dubbelpass (Cykel och core) på SATS och det känns verkligen som om det här är precis vad jag ska syssla med för att bli av med den här förbaskade magen!

Jag vill kunna sitta på ålderdomshemmet och titta tillbaka på åtminstone några bilder på mig själv där jag är nöjd med vad jag ser.

Jag vet att rätt många inte betraktar mig som överviktig och undrar vad jag tjafsar om. Men det är inte det det handlar om. JAG känner mig inte bekväm med min mage, JAG känner mig inte bekväm med min dubbelhaka. JAG vill operera ned brösten ett par storlekar för att få en slankare silhuett. Sedan skiter jag i hur andra ser ut i jämförelse eller vad de tycker om hur jag ser ut. Jag tänker inte lyssna på ”Acceptera dig själv som du är”, för jag tänker inte göra det. Jag ser min kropp som ett renoveringsprojekt som jag tänker investera tid och pengar på att få ordning på. Jag kan inte göra något åt mina förbannade 180 cm över havet, men jag vill inte höra ett enda ”Var stolt över din längd” till, för vad är det att vara stolt över? Det är inget jag presterat på egen hand, utan en förbannelse jag får dras med. Men det ska f-n inte kombineras med hängmage och dubbelhaka.

Så varför tänker jag så här? Tja, jag har alltid betraktat mig själv som stor, ful och klumpig, det är de signaler omgivningen sände ut till mig under tonårstiden, och sådant sitter kvar. Under flera år stod jag ut genom att skita fullständigt i hur jag såg ut, klädde mig i säckiga byxor och formlösa toppar och en del av de skor jag hade på mig på den tiden ska vi inte prata om… Nu har jag under de senaste åren plötsligt fått uppskattning för hur jag ser ut och då blir det plötsligt roligt att göra det bästa jag kan av det.

Så just nu har jag faktiskt riktigt roligt med att se vad jag kan göra av den här kroppen, för jag kan ju inte få en ny, men den jag har behöver inte se sunkig och nedgången ut ”bara för att”.

Royal Wedding: Vote for your favourite royal bridal gown – hellomagazine.com

Royal Wedding: Vote for your favourite royal bridal gown – hellomagazine.com.

Här kan man rösta på vilken kunglig brudklänning man tycker är finast! Inte helt lätt… 🙂

Ny jacka och ny bok

Imorse var det -14 och när jag gick till jobbet vid halv elva hade det blivit lite varmare, ”bara” -10, men jag höll på att frysa fast i marken när jag väntade på tåget och det var galet kallt i luften när jag gick från t-banestationen till jobbet.

Efter jobbet bestämde jag mig för att göra det jag tänkt ett bra tag, nämligen köpa en dunjacka. Jag har en fin, grå vinterjacka som är bra (även om det var precis på gränsen idag), som inte riktigt står emot en rejält kall dag. Den funkar fint mellan hemmet och jobbet, men ska jag vara ute någon längre stund går det bara inte. Jag blev alltså tvungen att försöka lösa problemet.

Jag knatade alltså iväg till Stadium i centrumet vid jobbet och kikade lite. Jag hade räknat med att de här jackorna var ganska dyra, men de jag såg här låg på 1200 till 4000 och ingen var så fin att jag studsade av glädje, direkt. Jag köpte i alla fall en mössa och ett par vantar som jag behövde och frågade tjejen i kassan om de hade fler jackor på övervåningen. ”Skidjackor”, svarade hon kort, som om hon direkt kunde se att jag i alla fall inte var typen som åkte skidor. I övrigt var hon extremt sur och grinig, och ni som känner mig vet att jag är mycket petig med att butikspersonal ska vara trevlig om jag ska handla av dem. Nu köpte jag i alla fall vantarna och mössan, och log översvallande och supertrevligt mot expediten, som jag alltid gör när de är sura och oengagerade.

Hur som helst, jag gav inte upp, utan vandrade bort en liten bit till Team Sportia, där jag tänkte se om jag hade större tur. När jag var på väg nedför rulltrappan var en ur deras personal på väg upp. Han hälsade på mig som om han kände igen mig, och jag tyckte att han var bekant, men jag kunde inte placera honom. Och jag kan inte minnas att jag varit inne i den butiken förut heller. Så nu har jag ett mysterium att lösa.

På nedre planet hittade jag nästan direkt en hängare med vita(!) dunjackor, nedsatt från 1499 kr till 799, eftersom det var ”andrasortering”. Jag och en annan kvinna tittade på samma och diskuterade vad som kunde ha orsakat detta. När vi fick tillfälle att fråga en kille i personalen förklarade han att det rörde sig om en missfärgning, ett litet område på ena axeln hade blivit lite svagt gulfärgat och att de bestämt sig för att sälja dem billigare hellre än att slänga dem. Jag hade absolut inte sett denna missfärgning om han inte sagt det. Jag var bara glad att det inte handlade om lösa knappar eller något sådant.

Så hon som aldrig köper något vitt har nu en vit dunjacka! Den är rätt tung, men helt underbar och har massor med fickor, dessutom är den riktigt lång i ärmarna, vilket jag inte är bortskämd med, med mina långa orangutangarmar…

Den här ska väl inte ens jag frysa i?

När jag kom hem låg ett paket innanför dörren, med en bok vi beställt, så nu kan vi börja planera våra kommande äventyr! (Då kommer jag inte att ha på mig jackan jag köpte idag) 😀