Etikettarkiv: e-bok

[BOK] Divergent

Divergent – Veronica Roth

Den här boken hade en kollega glömt på jobbet, så jag kikade lite på den och tyckte att den verkade intressant och lånade den som e-bok (jag bara älskar att kunna göra det, förresten!)

I Beatrice Pryors dystopiska hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska eller att vara den hon innerst inne är.

Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under den hårda initieringsfas som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina medkandidater för att upptas av De tappra. Bara de tio bästa släpps in, de övriga tvingas leva utanför samhället som falanglösa. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vad hon egentligen känner för sin mystiske instruktör, Four. (Adlibris)

Den här berättelsen påminner om flera andra jag läst, det finns vissa likheter mellan alla sådana här framtidsskildringar. Jag tänker framför allt på att staden eller landet där berättelsen utspelar sig ofta är isolerad från resten av världen. Här är det Chicago, men det verkar inte finnas någon omvärld som är intressant för personerna. På samma sätt verkar det inte finnas någon värld utanför det framtida USA som skildras i Hungerspelen.

Likaså är dessa samhällen alltid strikt indelade, ofta på lite märkliga sätt. Här är det de olika ”falangerna”, som verkar ha väldigt lite kontakt med varandra, i Hungerspelen är det distrikten, som inte får ha med varandra att göra.

De här falangerna är verkligen extrema och det känns inte som om det skulle gå att renodla egenskaper på det här sättet. Det är inte möjligt att alltid utplåna sig själv för andras skull eller att alltid vara ärlig i alla lägen. Eller ja, det finns det ju folk som är och de brukar sällan vara helt populära. 😉

De tappra känns ofta mer galna än tappra. I min värld är det inte speciellt modigt att hoppa av tåg i farten bara för att man kan, till exempel, det känns mest dumt. I och för sig verkar de här tågen inte ha några stationer och det verkar inte heller finnas så mycket att åka till utanför Chicago, så man undrar ju vart alla de här tågen är på väg.

Men hur som helst var det en intressant bok, även om jag tycker att tempot trappades upp lite väl snabbt på slutet, det hade gärna fått bli lite mer av ”uppladdning” för att det skulle bli helt trovärdigt.

Men jag ser i alla fall fram emot att läsa fortsättningen.

En annan sak som slog mig är att jag knappt lade märke till att boken är skriven i presens. Det verkar som om det blir vanligare. Första gången jag stötte på det gav det mig lite motstånd, man är ju van vid att en roman ska vara skriven i dåtid. Det här känns som om det kommer närmre, ökar tempot, eller hur jag ska säga. Kanske är det ett sätt att skriva som blir vanligare, jag har egentligen inga problem med det, men det kräver lite invänjning.

[BOK] Barnflickan

Barnflickan – Hanna von Corswant

Det här var en riktigt obehaglig berättelse, som jag hittade av en slump när jag letade runt bland e-böckerna på bibliotekets hemsida.

Karin kommer som au pair till ett stort hur på den franska landsbygden. Hon har lämnat Sverige efter ett tragiskt dödsfall i familjen och tanken är att miljöombytet ska göra henne gott. Men ingenting blir som hon hoppats. Pojken hon skulle ta hand om sägs vara död och madame förnekar att tanken någonsin varit att Karin skulle vara barnflicka. 

Det är något som inte står rätt till i det ödsliga huset och om nätterna hör Karin hasande steg från den tillbommande översta våningen och musik från ventilen i sitt rum. 
Allt eftersom Karins oro växer, inser hon också att hon är helt ensam. Huset ligger ensligt, hon känner ingen och har inga pengar. Droppen blir när hon får håret avklippt i sömnen. Men när hon försöker ringa hem är det ingen som svarar. Varför har hon egentligen skickats iväg och hur ska hon ta sig där ifrån? (adlibris)

Allt är jättemärkligt redan från början. Man anar att det inte riktigt ligger till så som Karin beskriver det. Vartefter får vi också koll på hennes familj, mormodern och sedan mamman, som vårdas på mentalsjukhus. Men vem är det egentligen som är sjuk? Vad är sant av allt som händer?

Det är möjligt att jag missat någon detalj, men jag kan i alla fall inte svara riktigt på hur det hela hänger ihop. Märkligt och läskigt var det i alla fall.

[BOK] Att de i tid må väckas

Att de i tid må väckas – Frida Arwen Rosesund

Hilda flyr hemmet eftersom hon är gravid och inte vill att hennes far ska upptäcka det. Hon rymmer en natt genom Bergslagens skogar och når utkanten av en by där tvillingarna Lia och Märta bor. De tar hand om henne men uppträder allt mer märkligt.

Johanna förlorar sin man Herman i en tragisk gruvolycka. Hon sörjer, men slåss samtidigt med sitt dåliga samvete eftersom hon blivit förälskad i Georg.
Hennes vän Sofia flyttar in och de tar hand om en flicka som blivit stum och som sägs ha fött ett odjur. Johanna kan inte låta bli att undra om olyckan är hennes straff för att hon haft syndiga tankar och när predikanten Mindor och hans Manda dyker upp i byn dras hon sakta in i den sektlika sammanslutningen.

Vad är det som lurar i skogarna? Är odjuret självaste Djävulen som kommit till bygden? Och vilka väsen bor djupt nere i sjön Noran och manifesterar sig i kvinnornas mardrömmar? (Adlibris)

Jag fick syn på en länk till bokens Facebooksida och blev nyfiken. Det här lät som något läskigt, och det är ju alltid trevligt. 🙂

Tyvärr måste jag erkänna att jag blev lite avskräckt av författarens namn, ”Arwen”, det kändes lite oseriöst, faktiskt, varför använda något fantasynamn som man plockat? Men jag blev ändå nyfiken på berättelsen, så jag gav den en chans, om än lite tvekande i början.

Det blev en intressant upplevelse, berättelsen grep tag i en och ”växte”. Det som slog mig rätt ofta var att det kändes äldre än 1940-tal. Även om hänvisningar till det pågående kriget dök upp ibland, och personerna hade radio och grammofon, fick jag hela tiden anstränga mig för att inte tänka mig kläder och miljöer som betydligt äldre. Men det tror jag främst låg hos mig själv och inte i någon brist i beskrivningarna.

Språket håller också, det är ju en av de saker som kan få mig att bli tokig på en bok eller helt enkelt lägga undan den. Jag känner mig ändå tvungen att påpeka att det i kapitel 20 finns ett litet ”lämna”, använt på det sätt jag blir mer och mer tokig på. ”Jag är på väg bort, tänkte hon. Jag är på väg att lämna”. Det här är väl något man kommer att få vänja sig vid, tyvärr är det nog ett fel som är här för att stanna och som kommer att betraktas som rätt inom en snar framtid. Men jag kan inte låta bli att gnissla tänder lite grann varje gång jag ser eller hör det.

På det hela taget en intressant läsupplevelse, jag är glad att min inledande skeptiska inställning inte fick mig att sluta.

[BOK] En död ängel

En död ängel – Åsa Schwarz

Det här med e-böcker var ju riktigt skoj! Nu har jag läst fortsättningen på Nefilim, som jag läste ut förra månaden. Den här var spännande, men ändå var det något som gjorde att den inte grep tag i mig.

Nova åker till berget Ararat för att resa en ark som symbol för kampen mot klimatförändringarna tillsammans med andra Greenpeaceaktivister. Hon övertalar sin nyfunna pojkvän Benjamin att följa med till ruinstaden Ani där kyrkor, stadsmurar, fort och grottor ligger tätt. I en av ruinerna hittar Nova en golvmålning som det är något bekant över. Där blir hon brutalt nedslagen. Hon vaknar upp på Karolinska Sjukhuset i Stockholm efter att ha varit medvetslös i en vecka. Ingen har sett Benjamin efter överfallet. Varför är han spårlöst försvunnen? Varför blev Nova nedslagen i ett tempel där änglar tidigare dyrkades? Vem vill att Nova inte ska få reda på sitt ursprung? Hon finner till slut att alla frågor leder åt ett håll: jakten på världens mest omtalade artefakt, Noas ark. (adlibris)

Det här med Noas ark är något som jag tycker är lite spännande, det finns ju många teorier om vad som ligger bakom den myten, om det finns någon verklig historia bakom det som sedan utvecklades till historien om arken. (Kanske inte det vi spånade ihop på en fest i helgen, om att Noa skulle ha rott sina getter över ån och sedan överdrivit historien lite… 😉 )

Tyvärr fastnade inte berättelsen, även om det absolut inte är dålig. Kul ändå att ha läst den, eftersom det är en vän till en vän som skrivit den. Jag blir trots allt lite nyfiken på den här staden Ani, så det kommer nog att bli något jag sätter mig och tar reda på mer om.

[BOK] Nefilim

Nefilim – Åsa Schwarz

Miljöaktivisten Nova gör inbrott hos Vattenfalls VD för att skriva slagord på väggarna. Nu ska en av Sveriges största miljöbovar äntligen få vad han förtjänar. Men någon har hunnit före. I sovrummet finner hon lägenhetens innehavare brutalt mördade som i en scen från helvetet. Nova flyr från platsen men lämnar spår och blir snart misstänkt för morden av polisen. Hon försöker själv ta reda på vem mördaren är och varför denne verkar följa hennes egen lista på miljöbovar. Frågetecknen blir allt fler. Varför återkommer ständigt referenser till Syndafloden och Noas ark? Vem har genomsökt Novas hus i Gamla stan? Var hennes mors död verkligen en olycka? Vem försöker sätta dit Nova för morden? (Adlibris)

Den här boken är skriven av en vän till en vän och då blev jag så klart nyfiken. Det var en spännande berättelse och extra roligt blev det när det visade sig att den utspelar sig i Gamla stan, precis i de krokar där jag rör mig så gott som dagligen. Huvudpersonens hus skulle jag inte ha något emot att bo i, till exempel 😉

Nyfikenheten väcks omedelbart eftersom man undrar vad som egentligen hänt med huvudpersonens mamma. Jag gillar den här typen av trassliga mysterier, som jag är lite dålig på att lista ut i förväg. Det är nog en fördel, för jag tycker om att bli överraskad. (Ändå vill jag ha känslan av att jag skulle ha kunnat lista ut det när jag väl får reda på det.)

Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om huvudpersonen Nova. Förmodligen är det en person jag inte skulle komma speciellt bra överens med. Personligen har jag svårt för aktivister av alla slag, tycker inte att det är OK att begå brott för att visa sin ståndpunkt, till exempel.

Jag hade även lite svårt att komma överens med språket i början, men det är å andra sidan ett språk som är lättsamt utan att bli tråkigt och simpelt, berättelsen håller ett högt tempo, precis som jag vill ha det.