Category Archives: Resor

Minisemester i Barcelona

Igår kom maken och jag hem från en tre dagar lång semester i Barcelona. Väldigt intensiva dagar, det är svårt att hinna med allt man vill på så kort tid. Men det betyder ju bara att man får åka tillbaka vid ett senare tillfälle och se resten. Vi hann med det viktigaste i alla fall, och det blev en hel den spanande på roliga byggnader för min del. Här kommer ett litet, litet urval av alla bilder jag tog. Fler kommer, så fort jag får tid.

Santa Maria del Mar:

Katedralen:

Barri Gotic:

Arenan på Plaça d’Espanya:

Parc Güell (en liten detalj, jag tog rätt många bilder här):

Sagrada Familia:

Casa Milà (La Pedrera):

Casa Batlló:

Reseminne

Sommaren 1999 åkte pappa och jag till England och reste runt i två veckor. Vi hamnade bland annat i Nottingham. När maken och jag jobbade med en översättning av en beskrivning av ett hotell i just den staden kom jag att tänka på ett av de roligaste minnena från resan.

Vi besökte den här puben, som ska vara den äldsta i England.

(bilden har jag lånat, då jag inte har någon egen inscannad från besöket). 

Huset är, som man kan se på bilden, byggt mot bergväggen, så att delar av puben utgörs av en grotta. Där satt vi, minns inte vad jag drack, men förmodligen var det cider, jag tycker ju inte om öl.

Förutom oss satt där ett gäng med gubbar som såg ut att vara stammisar, samt ett par packade amerikanskor. Dessa roade sig med ett litet spel, som gick ut på att man skulle kasta en ring, som satt fast i ett snöre i taket, mot ett tjurhorn på väggen och försöka träffa detta. De var som sagt rätt onyktra och flamsade och tramsade och ringen hamnade överallt utom dit den skulle.

Jag kunde inte låta bli att utmana dem, så jag reste mig för att göra ett försök jag också. Jag var ju dessutom betydligt nyktrare. En av stammisgubbarna smög fram och gav mig lite tips om hur jag skulle kasta och så satt ringen på plats på första försöket. Jag fick applåder av hela puben. Tror inte att amerikanskorna märkte något, men lite kul var det i alla fall 😀

 

Kryssning till Helsingfors

Vi fick en kryssning i julklapp av våra vänner, vilket blev mycket trevligt! Vi åkte i fredags och kom hem i söndags morse. Jag fick möjlighet att gå en halvtimme tidigare från jobbet och det var tur, för annars hade det blivit knepigt att hinna med båten.

Eftersom vi har bröllopsdag den 30 december, passade vi på att fira dagen innan istället, då vi ju var ute på havet och hade trevligt. Plus att vi fick nästan en hel dag i Helsingfors, som jag tycker om.

Mumin välkomnade oss ombord!

Ros, choklad och champagne i hytten!

Mitt i natten stannade vi till i Mariehamn för att plocka upp fler passagerare!

Så här fint väder var det när vi anlände till Helsingfors på morgonen. Sedan blev det lite dimmigare under dagen.

Båten!

Svenska ambassaden, som ligger på torget precis vid hamnen. Byggnaden är en kopia av kungliga slottet i Stockholm.

En vacker fasad vi gick förbi.

Julskyltning på Stockmann.

Supergod varm choklad!

Och mumsig hallonmousse till!

Bilder från Paris

Jag inspirerades av ett antal blogginlägg jag läst nyligen, med fina resebilder från olika håll i världen. Jag kände för att lägga upp några egna, nu var det ett tag sedan jag var i Paris, bilderna är tagna 2007, men jag har inte delat med mig av dem på bloggen, så jag tänkte att det nog var dags. Det kommer att dyka upp inlägg med bilder från andra resor under de kommande veckorna, bland annat har ni ju ännu inte fått se vad jag hade för mig i Köpenhamn i november. Men nu tar vi Paris först. Det här är bara ett litet urval av alla bilder jag tog under den veckan.

Vi åkte aldrig upp i Eiffeltornet, det var helt enkelt för mycket folk, vi kände inte för att köa bort semestern. Det är dessutom rätt roligt att ta bilder nedifrån också.

Av samma skäl gick vi inte in på Louvren heller, jag slipper gärna trängas, för då blir jag sur, och det vill jag inte vara på semestern. Jag har dessutom sett det tidigare. 🙂

Vi var däremot inne i Sacré-Coeur, men där fick man inte fota…

Utanför satt en mimare, jag brukar ha lite svårt för sådana, men den här var riktigt häftig.

Vi gick förbi Notre Dame ganska många gånger, vid olika tider på dygnet. Extra vackert var det med alla vårblommor:

Några av alla statyer på fasaden. Har man sett Disneyversionen av ”Ringaren i Notre Dame” känner man igen flera av dem, den stora höjdpunkten i den filmen, i alla fall om man frågar mig, är i början, när man får se hur exakt avbildad kyrkan och de här statyerna är.

Vi klättrade upp i tornen och hälsade på gänget som bor där. Här är en av dem.

Och så här ser det ut i nattbelysning!

Och så tar vi lite mer nattbelysning när vi ändå håller på!

Innan jag lärde mig att det går att ställa ner kameran på till exempel ett broräcke hade jag inte kunnat ta den här bilden! 😀

Nu följer riktigt många bilder av en annan kyrka, Sainte Chapelle, som jag inte besökt förrän denna gång. Det är lite krångligt att komma in, eftersom den ligger mitt inne bland en massa myndighetsbyggnader och det är säkerhetskontroll och en massa trassel för att ta sig in, därav att det inte blivit av. Inte ens under det år jag bodde i Paris tog jag mig tid att gå in. Maken orkade inte utan stannade på en bänk utanför. Men jag tänkte att nu skulle det faktiskt bli av, med tanke på allt jag läst om den och alla bilder jag sett. Det rätt få turistattraktioner som faktiskt lever upp till, och till och med överträffar, bilderna i guideböckerna. Den här kyrkan gjorde det. Byggnaden är ganska liten, men väldigt hög. Fönstren går nästan hela vägen upp och är helt otroligt vackra. Jag hade kunnat gå runt där inne hela dagen och bara njuta.

Från utsidan – kyrkan är svår att fota då den ligger väldigt trångt inne bland en massa andra byggnader, det är svårt att få med hela och få bilden snygg.

 

Bilder från Pellworm

Sommaren 2006 besökte maken och jag Pellworm, en helt underbar liten ö i norra Tyskland. Planen var att besöka en ännu mindre ö några kilometer från Pellworm, som man bara kan nå genom att vandra på havsbotten under lågvatten. Den lilla ön heter Süderoog och maken tillbringade en sommar där när han var liten.

Vi tyckte så mycket om Pellworm att vi bestämde oss för att komma tillbaka sommaren därpå och stanna en hel vecka. Nu har jag haft anledning att berätta för vänner om stället vid ett par tillfällen nyligen, så det är väl dags att lägga upp lite bilder här och visa.

Dags att ge sig ut på den (nästan) vattenfria havsbotten. 6,5 kilometer i varje riktning blev det, så vi fick rejäl motion den dagen. Man går med guide, allt annat är livsfarligt, då de flesta inte vet när vattnet kommer tillbaka eller var man ska gå för att inte bli fast där ute och omringad av vattnet.

Så här ser det ut på Süderoog, ön är bara någon kilometer tvärs över.

Och så här ser det ut på Pellworm:

Det finns fler får än invånare på ön!

Det drar ihop sig till åskväder:

Ett av alla fina hus, som tagna ur en sagobok:

Kyrkan med tornet som kommer från en äldre kyrka som stod på samma plats långt tidigare, 1100-talet, tror jag bestämt att det var.

I tornet bodde den här sötnosen med familj:

En av höjdpunkterna var båtresan ut till sälarna, som man kom riktigt nära:

Restips

Restips: ”Reser man under regnperioden kan ett paraply vara bra” Jag kanske har tråkig humor, men jag tyckte att det var hysteriskt roligt…

Malta dag 5

Skrivet 4 mars

Idag gjorde vi det vi tänkt göra igår, nämligen att åka till Gozo (alltså Maltas grannö). Vi hade bokat en transport till färjan för att sedan hoppa på sightseeingbussen på andra sidan. Vi bokade den tidiga transporten för att verkligen hinna med så mycket som möjligt, men på grund av trafiken kom den tjugo minuter för sent. Vi var lite griniga, men på det stora hela tror jag att det blev bra ändå. Vi var ganska så möra när dagen väl var slut.

Det blåste en hel del, så det gungade, och jag som har lätt att bli sjösjuk tyckte att det var lite läskigt. En del av tiden tillbringades dock med att gosa med en gullig liten hund, som var väldigt social och klängig, och tyckte att vi var jätteroliga.

Hur som helst, vi började med att hoppa av bussen vid Ggantija-templet, som sägs vara det äldsta av alla de tempel man grävt ut på öarna. Det består egentligen av två tempel, som ligger precis intill varandra, hopbyggda, kan man säga. Det ena var stängt, men vi fick komma in i det större av dem. Vi köpte en liten guidebok av en man som stod vid ingången och sålde, en ganska lagom liten sammanfattning med en skiss över templet och rätt många bilder. Ggantija grävdes ut 1827 och anses vara det äldsta byggnadsverk som fortfarande finns kvar i hela världen. Det är rätt häftigt! Stonehenge och pyramiderna är rena nymodigheterna!

På vägen tillbaka till bussen skuttade jag in i en souvenirbutik och hittade en bok som verkade spännande, ”People of the Temples”, som är en roman som utspelar sig på den tiden då de här templen byggdes. Ska bli spännande.

Sedan åkte vi vidare till Calypsogrottan, där jag var vid förra besöket. Nu gjorde bussen ett kort stopp på tio minuter för att fota, om man inte ville vänta på nästa buss 45 minuter senare. Olle stannade kvar i bussen, jag skuttade ut för att fota utsikten. Det betydde att jag inte hann ned i själva grottan, men det gjorde inget, den minns jag rätt bra från förra besöket, den är visserligen häftig, den är öppen ut mot havet så att man har en fin utsikt, men jag vågade inte riskera att missa bussen, så det fick vara.

Utsikt från ingången till grottan

Nedgången till grottan. Eftersom jag fick med en person på bilden ser man hur smalt det är.

Nästa stopp blev staden Victoria, eller Rabat, som invånarna kallar den. Lite rörigt, eftersom det finns ett Rabat på Malta också. Invånarna gillade inte namnbytet till Victoria, och behöll det gamla. Där åt vi en snabblunch i form av en pizzaslice som vi tog med oss på vägen upp mot citadellet och katedralen. Vi hade planerat att göra ett dubbelstopp här, bussarna går med 45 minuters mellanrum, men vi tänkte hoppa över en för att verkligen hinna. I och med att vi inte la en massa tid på att äta hann vi med nästa buss i alla fall. Den vi kom med var dessutom för tidig, så vi hade 50 minuter på oss. Vi kom upp till katedralen och Olle ville inte följa med in, så jag betalade de fyra euro det kostade att gå in (och fick en biljett som de ändå inte kollade), knatade in och fotade lite. Jag var antagligen här inne förra gången också, men har av någon anledning otroliga minnesluckor när det gäller just Victoria. Hur som helst tog jag en hel del bilder, jag fick också se en alldeles äkta helgonrelik, ett finger från en gammal påve som helgonförklarades för ett antal år sedan, och kyrkan har ett finger från honom.

Kupolen som syns här är inte riktig, det är bara målat för att se ut som en kupol. Det tänkte jag inte på förrän jag kom hem och läste om den, annars hade det blivit mer detaljerade bilder av den.

En riktig helgonrelik - en bit av ett finger eller något.

De här kristallkronorna var riktigt häftiga!

När jag kände mig klar med kyrkan knatade vi vidare upp till toppen av citadellet, där man har en otrolig utsikt. Mina bilder därifrån är inte så otroliga, dels var det väldigt disigt och så bestämde sig min kamera för att bråka, så det blev inte mycket att visa, tyvärr.

Nästa stopp blev kyrkan Ta Pinu, som är Maltas viktigaste kyrka och vallfartsort. Det är många som kommer hit för att be för sjuka anhöriga och många anser sig få sina böner hörda och skänker gåvor till kyrkan i form av de kryckor, gips och annat de inte behöver för att de blivit botade från sina skador. Jag är lite fascinerad av sådant här, jag tror inte alls på det egentligen, men det är vansinnigt rörande att se allt detta, och läsa alla brev från folk som tackar för att jungfru Maria gjort dem friska.

Ta Pinu

En del av gåvorna

Det finns en berättelse om en kvinna som hörde Maria tala till henne inne i det innersta kapellet år 1883. Ytterligare någon ska ha hört en röst därinne. (Oss ville hon inte tala med, tydligen.) Det här kapellet är tydligen kvar från den ursprungliga kyrkan och när man försökte riva det vid ombyggnaden var det någon av arbetarna som bröt armen, vilket man tog som ett tecken på att det inte fick rivas, alltså finns det kvar).

Kapellet

Efter det besöket hade vi tänkt oss att fortsätta till det s.k. Azure Window, som är ett högt klippvalv ute i vattnet. Det ska visst finnas en massa annat spännande att se därute också. Nu fick vi veta att vägen dit var stängd och bussen kunde inte köra upp. Det var 25 minuters promenad i varje riktning och jag var visserligen lockad, men hade lite ont i fötterna, plus att jag gärna vill vara lite mentalt förberedd på en sådan strapats. Dessutom hade det tagit längre tid än annars. Vi sparar det till nästa besök.

Istället åkte vi ned till Xlendi, som är en semesterort på södra Gozo, en otroligt vacker liten vik med restauranger längs kajen. Vi hade tänkt oss att ta en fika där, och hittade till sist ett ställe som inte bara serverade mat, utan kunde erbjuda oss kaffe och en galet god chokladtårta med vaniljglass. Vi satt precis intill vattnet och lyssnade på vågorna som var lugna här inne i viken. Jag minns att vi gjorde ett kort besök i Xlendi förra gången och jag älskar verkligen stället. Varken då eller nu gavs dock tid att klättra upp på klipporna, men det får också bli en annan gång. Jag vet inte vad det är som gör att jag tycker så himla mycket om just detta lilla ställe med tanke på allt häftigt som finns att se här, men det gör mig verkligen glad, jag skulle gärna komma tillbaka på sommaren och bada där.

Xlendi

På uteserveringen vid den vita byggnaden satt vi och fikade.

Efter Xlendi var det dags att fortsätta till hamnen och ta färjan tillbaka. Den här gången satt vi längst fram på den öppna övervåningen i bussen och det var nästan som att åka berg- och dalbana när bussen slingrade sig ned för de smala vägarna. Lite läskigt var det, ska erkännas. Vid hamnen finns en kyrka som jag försökte fota från bussen och jag vet inte om jag ska visa upp de bilderna, de är tragiskt dåliga, bussen skakade och ryckte och när den var tillräckligt stilla för att jag skulle få en vettig bild fick jag ett gäng elledningar framför kyrkan istället. Nåja, man kan inte få allt.

Tillbaka på andra sidan blev vi upplockade av samma chaufför som kört oss dit. Han var glad och pratsam och skojade med ett par kinesiska tjejer som åkte med och som inte visste vad deras hotell hette, det skulle alltså kunna bli lite problematiskt att veta var han skulle släppa av dem. Det löste sig så småningom. Vi var de enda som skulle hela vägen till Valletta, och vi sa att de gick bra om han släppte oss vid stadsporten så att han inte behövde krångla sig in i staden. Det var han tacksam för. Det var jag med, för jag höll på att dö av åksjuka när vi väl kom ur minibussen och jag hade verkligen inte klarat en meter till. Olle sa att jag inte riktigt var grön i ansiktet, men nära på.

Medan jag stod och återhämtade mig kom en gullig hund som jag hälsade på och fick annat att tänka på en stund.

Vi gick till hotellet, vilade en stund och gick sedan ut och hamnade mitt i karnevalen, som började idag. Vi tog massor av bilder, men det var inte superbra ljus och bilderna blev inte så bra, men kanske har jag fått en eller två som är riktigt bra. Det spelar inte så stor roll, det är roliga minnen att ha i alla fall.

Helt fantastiskt var det att se alla dräkter och vagnar som folk ägnat hela året, sedan förra gången, åt att sätta ihop. Mycket glitter, blingbling och kitsch, och musik och blinkade lampor också! Otroligt fantasifulla och färgglada dräkter, det märks att de går in för det här! Riktigt roligt att se att alla åldrar var med, allt från små barn till äldre personer och allt däremellan.

Jag noterade också att denna otroliga feststämning verkade åstadkommas utan den mängd alkohol som förmodligen skulle ha förekommit på en liknande tillställning i Sverige. Jag såg en och annan som bar på en ölburk, men det var snarare åskådare än deltagare. Sedan vet man ju inte om de gick för att tokfesta när allt var klart, men ingen av de personer vi mötte verkade vara påverkad.

När vi kom tillbaka till hotellet en stund senare upptäckte Olle ett missat samtal på mobilen, från vår vän Ali i Egypten! Vi har ju varit lite oroliga för honom eftersom vi inte hört något från honom sedan oroligheterna började där nere. Vi har skickat ett par SMS och inte fått svar. Nu ringde Olle upp honom och vi vågar inte tänka på vad det kostade, men det är ointressant just nu, vi har i alla fall fått veta att han mår bra.

Imorgon är det näst sista dagen, vi åker på söndag eftermiddag, så vi kommer att ha halva söndagen på oss också, vi får se vad vi hittar på.