Årets luciabråk

 

Hej och hå! Så var det dags för årets luciabråk i tidningen. Lika troget som årets julklapp eller årets glögg eller vad det nu är.

I år handlar det om huruvida förskolebarn ska tvingas lussa för föräldrarna eller inte, Aftonbladet har en debattartikel från vardera sidan.

För: Låt barnen lussa för sina föräldrar

Emot: Barnen borde slippa lussa för oss vuxna

Jag vet inte vad jag tycker, jag kan väl hålla med båda sidor på sätt och vis, men jag kan inte låta bli att roas över det liv som denna högtid ska framkalla, år ut och år in. Är det inte killar som inte får vara lucia är det förbud mot tomtar eller pepparkaksgubbar och jag vet inte allt.

Och kränktast av alla verkar föräldrarna vara, oavsett vad det råkar gälla just detta år.

Sedan kanske jag roas lite extra av att jag lider av en viss luciatågsallergi, ett år då jag slipper se ett luciatåg är ett bra år.

 

Här är världens mest fotograferade platser

Här är världens mest fotograferade platser | Resa | Aftonbladet.

Maken hittade precis denna artikel i Aftonbladet och kände sig tvungen att lämnade följande kommentar, som jag tar mig friheten att citera här:

”Nr 5. Jungfrutornet/Leandertornet/Kız Kulesi

Nr 10. Sankt Stefansbasilikan/Szent István-bazilika

Det är inte särskilt svårt att ta reda på om någon av de här byggnaderna eller platserna har ett inhemskt eller ett svenskt namn. ”

Nej, det är inte speciellt svårt. Framför allt borde väl en journalist, som har språket som sitt främsta arbetsverktyg, reagera när han sätter sig och skriver ner dessa engelska namn och sedan låter dem följas av platsangivelser som ”Istanbul” eller ”Budapest”. Att namnet på kyrkan i Budapest dessutom är särskrivet gör inte saken bättre.

Varför reagerar jag på det här när en journalist som fått betalt för att skriva det inte gör det?

Jag skrev om något liknande för ett tag sedan

Förslag för att avlasta lärarna

”Lär av den franska skolans metod att avlasta lärarna” – DN.SE.

Den här artikeln hade en bekant länkat till på Facebook idag. Jag har läst någon tidigare version av den för ett tag sedan, så den har publicerats tidigare.

Jag har precis som många andra funderat över de dåliga resultaten i förra årets PISA-undersökning och tyckt att det varit näst intill underhållande att läsa alla förslag som framförts om vad det beror på att det blev så illa som det blev.

Visst kan alla de förklaringar som framförts vara mer eller mindre bidragande, men jag tror ändå att det ligger något i att man som lärare får så lite tid att jobba med det man framför allt är där för, nämligen undervisning samt förberedelse och efterarbete av densamma. Det blir inget djup i det man lär ut eftersom man inte har tid att göra det ordentligt.

Det här systemet som man har i Frankrike och som beskrivs i artikeln satt jag och fantiserade ihop på egen hand innan jag läste det här. Allt det här som man idag gör inom det löst definierade uppdraget ”mentorskap” skulle absolut kunna ligga på någon annan.

”Det franska skolsystemet har en organisatorisk lösning som underlättar för lärare att utöva sin profession. Den kallas elevvårdsenhet och den har till uppgift att stödja och hjälpa elever, avlasta lärare och sköta direktkommunikationen med föräldrar. En elev som kommer sent får inte gå direkt till lektionen utan måste först anmäla sig till enheten och förklara vad den sena ankomsten beror på. Om en elev stör undervisningen skall läraren anmäla detta till elevvårdsenheten, och det är den som har den övergripande kontrollen över elevens närvaro och uppförande. Det är denna enhet som tillsammans med lärarna ser till att elever som stör, vantrivs, mobbas eller är frånvarande inte faller mellan stolarna. Det är ofta den som administrerar föräldramöten och kallar berörda parter till möten. Det är denna enhet som har det administrativa initiativet, inte lärarna. Elevvårdsenheten är med andra ord specialiserad på att hantera det som lärare i svenska skolor har som uppgift utöver sin ordinarie undervisning. Lärarna frigör därmed tid och energi så att de bättre och mer fokuserat kan bedriva sin undervisning.”

Mentorn behöver ju faktiskt inte vara undervisande lärare. Som ämneslärare kan man ändå bara redogöra för sitt eget ämne vid ett utvecklingssamtal, sedan läser man ändå innantill vad kollegorna skrivit om sina ämnen. Det kan man göra även om man inte undervisar eleven.

Jag tror att de har något liknande system i USA, att man som förälder där endast ringer läraren om det är någon ämnesspecifikt man vill diskutera. Annars sker all kontakt med den här personen som alltså gör det man som mentor gör i Sverige, utöver att försöka hinna undervisa. 

Snälla, rara Expressen!

Idrottsministern avstår invigningen av OS | OS 2014 | Senaste nytt | Expressen – Allt om OS i Sotji 2014.

”Att OS går i Ryssland – med de människliga rättigheter som finns där – har upprört många.”

Vad får vi veta här? Många är upprörda över att OS äger rum i Ryssland. Men varför? På grund av de ”människliga rättigheter” som finns där. Till att börja med kan man fråga sig vad ”människlig” är för något, jag är inte så insatt i vad som finns i Ryssland, så jag kanske har fel, men om det skulle vara så att det är samma sak som ”mänskliga rättigheter”, då borde man väl snarast uppröras över avsaknaden av sådana?

Dessutom ifrågasätter jag valet av ordet ”finns” här. ”Gäller” hade väl varit bättre?

”Skolan tar stryk när barn tillåts vara gränslösa”

Debatt: Skolan tar stryk när barn tillåts vara gränslösa – Debatt – Göteborgs-Posten.

Ungefär vad jag också sagt sedan PISA-resultaten presenterades. Det handlar inte om att hänga politiker i allmänhet och Jan Björklund i synnerhet.

Krav ska ställas på alla parter, tycker jag. Problemet när man läser dessa eviga artiklar och diskussioner kring PISA är det inte så många som man skulle kunna önska som tittar på hur det faktiskt ser ut i klassrummet utan man tar den enkla vägen att vilja kasta skit på politiker istället för att undra varför det är kaos i klassrummet, det kan det nämligen vara oavsett hur stora grupper man har och hur läroplan och annat ser ut. Om barnen inte får uppförandekoder etc. hemifrån, hur ska då skolan kunna ge dem det om föräldrarna sedan inte står bakom utan skriker ”KRÄNKT!” så fort någon lärare haft mage att säga till deras lilla ängel att inte springa runt och skrika eller greja med mobilen i klassrummet?

Visst tror jag att de dåliga resultaten både kan vara ett resultat av politiska beslut och av ordningsproblemen, men när man väljer att bara titta åt det ena av dessa håll för att lösa problemen kommer de nog inte att lösas.

Dags för Luciabråk igen!

Skolan inför förbud mot tomtar i luciatåg | Kvällsposten.

Alltså – är det inte något varje år med något luciatåg? Är det inte killar som inte får vara lucia så är det tomteförbud eller så tjafsas det om något annat. 

Bör man inte fråga sig varför man gör det alls? Alla verkar ha olika uppfattning om vad som är tradition när det gäller luciatåg och trots allt gör man det väl för att det ska vara roligt, både för de personer som deltar och de som tittar på? 

Just i det här fallet får stjärngossarna inte ha några stjärnor, vare sig på pinnar eller på struthatten. Är de då verkligen stjärngossar längre, undrar jag? Kan de inte lika gärna få vara tomtar i så fall?

”Det säger sig självt att nioåriga pojkar inte vill gå i vita nattlinnen” säger pappan. Gör det det? Det är ju ändå ett rätt stort antal killar i den åldern som gör det varje år, så en del tycker tydligen att det är OK.

Sedan är det alltid lika roligt med bilder på folk som försöker få till snygga ”kränkt-miner”. Tycker att killen på den här bilden får godkänt. Frågan är ju om det inte hade varit med relevant med bilder på barnen som skulle vilja ha luciatåget på ett annat sätt, än på föräldern som – får jag anta – ändå inte ska gå med i tåget.

Ja, jag säger då det, jag har ändå aldrig gillat luciatåg, men det är då märkligt att det ska ge upphov till så mycket konflikt vartenda år.

UPPDATERING: Hittade detta i DN idag. Jag säger inte så mycket mer, utan citerar följande:

””Skolan har valt att inte föra någon dialog i frågan”.

Men varför skulle skolan göra det? Detta är inget beslut där föräldrarna är remissinstans. Men själva den aggregerade vreden måste, tillsammans med mediernas uppmärksamhet, vara mäkta svår för en skola att stå emot.

Alvikenskolan försöker. Till Kristianstadsbladet fäller rektorn, Malin Winther, en replik som skulle kunna vara det slutliga svaret på både detta och andra liknande mediala tumult. Tidningen citerar henne indirekt: ”Hon berättar att några elever har reagerat, men säger att alla inte kan få sin vilja igenom”. Kanske kan man hemställa om att Malin Winther får någon sorts civilkuragepris, varför inte i form av en gigantisk pepparkaka?

Tills vidare kan vi väl ersätta alla skolornas luciatåg med en lång demonstration, där hysteriska debattörer i stället för ljus och krona kan bära handskrivna plakat och foliehattar.”

Har man inga bra argument får man nöja sig med dåliga… (del 2)

Bajsblöjan på brickan visar brist på respekt | Eva Franchell | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet.

Så var det dags för Eva Franchell att klaga på politiker igen.

Grejen är att allt hon skriver om är politikernas fel, regeringens i allmänhet och Jan Björklunds i synnerhet. I just det här fallet kan jag dock hålla med om att en del föräldrar beter sig som idioter, de där mailen hon citerar har jag också fått, men intressant nog är att de värsta av dessa fall kom under mina första år som lärare (minns det eftersom jag vet under vilka år jag jobbade på den skolan) och det var innan vi fick borgerlig regering. Så även om hon börjar bra med att ifrågasätta föräldrars agerande faller det när hon i vanlig ordning gör det till en ”politikernas fel”-historia.

Läs även detta.

 

Skillnad i rapportering

Intressant att se hur två tidningar rapporterar samma händelse.

Folk som handlat med ICA-kort kan ha råkat ut för att summan dragits två gånger. ICA-banken lovar att korrigera det. Inte mer än så att säga, egentligen.

SvD rapporterar det inträffade och intervjuar ICA-bankens VD som berättar att man gör allt man kan för att det ska rättas till så fort som möjligt.

Aftonbladet väljer att berätta det hela ur en stackars småbarnspappas perspektiv och kryddar med bild på hela den kränkta ledsna familjen, som om det varit någon som medvetet varit elak eller behandlat dem illa. Det handlar ju för 17 om någon sorts tekniskt fel, som ingen egentligen kan rå för och som kommer att rättas till.

Varför väljer man att göra snyftreportage av det? Det enkla svaret är ju: ”Det är Aftonbladet”, men jag nöjer mig inte riktigt med det. Varför kan man inte rapportera något sakligt utan att göra en ”stackars barnfamilj”-koppling av det?

Vems ansvar?

Metro: Instagram-mamman: Jag har inte råd med böterna

Idag läste jag i Metro om de två tonårstjejerna som dömts att betala över 500 000 i skadestånd för förtal som lagts ut på Instagram och som sedan ledde till kravaller i Göteborg i vintras.

Mammorna gråter nu ut i tidningarna om att de inte har råd att betala. En av dem slår ifrån sig med att säga att det är dottern som begått brottet och ”får stå för det hon har gjort”. Det kan ju tyckas rätt självklart, men är man minderårig är det föräldrarna som åker dit om man gör något.

Jag har läst en del kommentarer om detta under dagen, både på Facebook och i kommentarsfältet till artikeln jag länkar till ovan. De flesta är inne på att det är föräldrarnas ansvar att hålla koll på vad deras barn gör, och att det handlar om hur man uppfostrar sina barn från början.

Själv tycker jag att sådant där är svårt. Jag tycker absolut att föräldrarna ska tvingas ta ansvar för minderåriga barns handlingar, vem ska annars göra det? Samtidigt är det i det närmaste hopplöst att hålla koll på precis allt som händer på nätet. De som är föräldrar till tonåringar idag är ju själva inte uppväxta med nätet och de nya former av mobbning detta för med sig. Så visst är det svårt. Och visst kan man säga att det är upp till föräldrarna att lära barn vad som är rätt och fel, men samtidigt tar barn och ungdomar intryck från betydligt fler än bara föräldrarna. Jag har själv suttit i samtal med elever och föräldrar i fall där det handlat om konflikter och olika sorters dåligt beteende. Det har hänt att föräldrarna blivit fullständigt chockade och inte alls förstår hur deras barn kunnat göra något sådant. Det har liksom inte funnits minsta indikation, barnet är två helt olika personer hemma och i skolan.

Så visst är det svårt, det är jättesvårt. Men samtidigt vet ju alla att det är så här det fungerar. Så länge man inte är myndig är det föräldrarna som får ta smällen om man begår brott.

Vad tycker ni om det här?

LOT-avdrag – för lärare som offrar sig för framtiden | Jenny Strömstedt

LOT-avdrag – för lärare som offrar sig för framtiden | Jenny Strömstedt.

Tack för att sådant här skrivs! Ja, för så här är det verkligen. Jag känner att stressklumpen i magen kommer tillbaka bara jag läser de här raderna. Det som vi sagt så många gånger i personalrummen på de skolor där jag jobbat.

Nu har det ju kommit ett förslag om att slopa IUP:er och elände i åtminstone år 6-9. Det var inte en dag för tidigt. Slopandet av IUP:n var ju något som lovades redan inför valet 2006 om jag inte är helt ute och cyklar.

Visst har arbetsbördan för lärarna ökat de senaste åren, det har jag ju varit med och upplevt den hårda vägen. De sista två åren hade jag i alla fall en rektor som åtminstone såg och förstod det. Tidigare hade jag erfarenhet av skolledare som bara suckade och hänvisade till ”politiker”. Det jag inte förstod var varför Sveriges samlade skolledare inte är bättre på att stå bakom sin personal och protestera. Varför acceptera att dessa politiker får göra så här med skolan och se till att mer och mer av lärarens tid går åt till sådant som inte har med undervisning att göra? Att det är viktigare att läraren står i ett orienteringsspår eller i en blöt längdhoppsgrop på idrottsdagarna istället för att rätta prov, eller rastvaktar, kollar så att eleverna inte begår det stora brottet att ha keps i matsalen, planerar temavecka om något obskyrt ämne, genomför densamma, sitter i evighetslånga samtal med föräldrar om sådant som är förälderns ansvar… och så vidare längre än ni orkar läsa.

När man sedan skrivit dessa omdömen och IUP:er får man sitta i nya evighetslånga samtal via mail eller telefon med föräldrar som inte förstått, eller som ifrågasätter vartenda kommatecken. Sedan ska man dessutom ta ansvar för allt de små änglarna hittar på på fritiden.

Och sedan kommer rubrik efter rubrik i tidningarna om att resultaten sjunker och att Sverige ligger långt efter andra länder när det gäller kunskap. Ja, varför då, kan man ju undra?

Jag är oerhört glad att skoldebatten äntligen börjar omfatta även dessa frågor och inte bara lönen. Lönen är givetvis en viktig fråga, tro inget annat, men jag hade inte orkat jobba kvar på det sätt jag gjorde ens med 30 000 i månaden. Dygnet har nämligen inte fler timmar för det och ljudnivån i skolan är precis densamma, provrättning och lektionsplanering får inte mer utrymme mellan alla möten och rastvaktarpass bara för att min lön ökar. Tvärtom ökar prestationsångesten för att jag nu har så mycket pengar att jag inte får gnälla över att jag har mycket att göra…

(Sedan gör ju många det lite för lätt för sig genom att enbart skylla på nuvarande regering och skolministern i synnerhet. Det som många väldigt bekvämt glömmer, det är att denna förhatliga IUP infördes i januari 2006, när skolministern hette Ibrahim Baylan. Att den sedan inte försvann fort som attan när det blev en ny minister, det kan man självklart fråga sig, men det är tydligen lite för frestande att radera vissa bitar av historien när det passar.)