Etikettarkiv: roman

[BOK] Barnbruden

Barnbruden – Anna Laestadius Larsson

Det är juni 1774 och det kungliga linjeskeppet Sofia Albertina närmar sig Sveriges kust efter en orolig färd över Östersjön. Ombord finns Hedvig Elisabeth Charlotta, femton år gammal och den yngsta kungliga bruden i Sveriges historia. Där finns också den omsvärmade adelsfröken Sophie von Fersen, som tyst förbannar sin mor som tvingat med henne på resan. Hon vill inte passa upp på en trilskande tysk barnrumpa, i tankarna är hon på bal i prins Fredriks armar.
I Stockholm förbereder Gustav III och hans hov ett ståtligt mottagande av den blivande prinsessan. Förväntningarna på henne är höga, hon ska gifta sig med kungens bror Karl och skänka landet den tronarvinge man så länge väntat på. 
Och långt under slottets vackra paradvåningar vaknar Pottungen den stumma flickan som tar hand om andras skit.(Adlibris)

Oj, vad jag hade höga förväntningar på den här boken! Och oj, vad besviken jag blev. Det är egentligen inget fel på berättelsen i sig, den är absolut inte ointressant och beskrivningarna av miljöer och kläder känns riktigt bra.

Men måste man vältra sig i snusk bara för att man kan? OK, jag är inte så pryd att jag inte klarar av att folk i böcker har sex, men jag vill inte läsa k*k och f*a i en text som annars håller en bra nivå. Jag vill inte heller se det kvinnliga könsorganet benämnas som ”musen”, det är nog det absolut larvigaste uttryck jag känner till (och kallade man det så på 1700-talet? Det har jag ingen aning om, så jag ska väl egentligen varken säga bu eller bä där.)

Sedan blir jag också lite trött på att man inte kan beskriva ett samhälle så som det var utan att från vårt nutida perspektiv prata om kvinnans situation i den tid man beskriver. OK, det fanns säkert en och annan kvinna på den tiden som satt och funderade över varför de inte hade samma villkor som männen, men här känns det snarare som om författaren känner sig tvungen att peta in lite modern feminism mellan raderna här och var.

Jag säger väl inte att något av detta är fel utifrån något annat perspektiv än mitt eget, men jag gillade det inte, tyvärr. Jag läste ut den mest för att jag kände att det börjar bli lite väl många halvlästa böcker just nu.

[BOK] Och bergen svarade

Och bergen svarade – Khaled Hosseini

Den här läste jag ut för ett par veckor sedan, men har inte kommit mig för att blogga om den ännu. Eftersom jag tyckte om både Tusen strålande solar och Flyga drake var jag så klart nyfiken på den här. Tyvärr blev jag lite besviken. Den här berättelsen höll inte riktigt måttet, den var helt enkelt inte lika intressant som de tidigare.

I den fattiga lilla byn Shadbagh i Afghanistan säljer Sabor sin fyraåriga dotter Pari när han inte längre kan försörja sin växande familj. Pari och hennes bror kommer för alltid att känna saknaden av varandra, och den dag de äntligen möts igen är det kanske redan för sent ? (adlibris)

Sedan hade jag en del synpunkter på översättningen, dessa hade jag antecknat i e-boksläsaren i min iPad och när lånet av e-boken gick ut försvann dessa anteckningar. Läser jag någonsin om boken lovar jag att redogöra för det jag reagerade på. 

[BOK] Ödets hav

Ödets hav – Elisabet Nemert

Som genom ett under har Aurora Eken och hennes familj skonats från Digerdöden som härjat på Gotland och som ödelagt hela byar. Hon har haft en lycklig barndom på den välbärgade gården och kan nu börja se fram emot ett gott liv i Visby som hustru åt en tysk förmögen köpman. 

Elin Persdotter föddes i den fattiga delen av Visby och när döden skördade hela hennes familj stod hon helt ensam och utblottad. Till slut hittar hon mat och husrum hos Aurora där hon får en tjänst som piga. De båda kvinnorna kommer varandra mycket nära och det är en början på livslång vänskap. 

När Gotland invaderas av den danska armén utlöser förräderi och svek en katastrof och livet blir sig aldrig mer likt. Blod färgar marken röd när flera tusen gotlänningar förlorar livet på slagfältet och Aurora och Elin tvingas fly undan kriget. Livet tar nya vägar där svåra prövningar och farofyllda äventyr väntar dem, men också vänskap, tillit och kärlek. (Adlibris)

Den här köpte jag på Gotland när vi var på väg att åka därifrån i somras. Det var den första bok av Elisabet Nemert som jag läst, de övriga har jag lyssnat på. Jag såg just att de bytt uppläsare till denna, och jag var väldigt förtjust i den förra, så det gjorde inte så mycket.

Hur som helst, jag känner att det nog får räcka med den här författaren nu. Även om alla böcker varit spännande, så även denna, känns det som om det är samma sak som upprepas hela tiden. Det ständiga tuggandet om hur jobbigt det är att vara kvinna. Det var säkert inte lätt att vara kvinna på 1300-talet (eller någon av de andra perioder då hennes böcker utspelar sig), men jag har svårt att tro att kvinnorna på den tiden gick runt och tänkte på hur förtryckta de var, det är nog snarare så att vi tolkar det så när vi ser på det från vårt moderna, jämställda perspektiv.

Sedan känns det lite märkligt att låta personerna slänga sig med citat som känns alldeles för moderna. ”Det finns ingen som kan få dig att känna dig mindervärdig,att du inte duger, om du själv inte tillåter det”, säger huvudpersonens mamma till henne i början av berättelsen. Det känns lite för modernt för 1300-talet, tycker i alla fall jag. Tyvärr är händelserna ibland lite för tillrättalagda för att få berättelsen dit författaren vill. När Aurora gifter sig med Claus får man intrycket av att han är en snäll och vänlig person, men den händelse som gör att han helt plötsligt visar en annan sida (Jag är medvetet otydlig, vill inte avslöja för mycket) känns inte logisk, helt plötsligt kan han inte lyssna på och lita på sin hustru, som han gett så mycket ansvar för företaget. Så den händelsen har jag svårt att ”köpa”. Men den måste till för att få berättelsen dit den ska, så att säga.

Precis som i författarens övriga böcker störs jag lite av den ”föreläsande” tonen, det är mycket detaljer kring platser, kläder och situationer, som gör att berättelsen ibland får karaktären av historielektion. Men faktum är att jag tycker att det var mindre av det i denna bok än i de tidigare.

Men det är en spännande berättelse, det är fina, detaljerade beskrivningar och det är oerhört romantiskt och engagerande. Jag tyckte om den, trots att jag som ni ser har en och annan invändning. Men jag känner att det får räcka med Nemert ett tag nu. 😀