De berömda statyerna på Påskön har tydligen kroppar som inte syns ovanför markytan och som inte undersökts tidigare. Egentligen låter det lite märkligt att man aldrig någonsin grävt sig ner under någon av statyerna tidigare, men tydligen är det så. Dessutom har de här kropparna spännande inskriptioner. Det här var riktigt skoj!
Scientists Uncover A Shocking Discovery Underneath The Easter Island Heads! Unbelievable!.
Barnbruden – Anna Laestadius Larsson
Det är juni 1774 och det kungliga linjeskeppet Sofia Albertina närmar sig Sveriges kust efter en orolig färd över Östersjön. Ombord finns Hedvig Elisabeth Charlotta, femton år gammal och den yngsta kungliga bruden i Sveriges historia. Där finns också den omsvärmade adelsfröken Sophie von Fersen, som tyst förbannar sin mor som tvingat med henne på resan. Hon vill inte passa upp på en trilskande tysk barnrumpa, i tankarna är hon på bal i prins Fredriks armar.
I Stockholm förbereder Gustav III och hans hov ett ståtligt mottagande av den blivande prinsessan. Förväntningarna på henne är höga, hon ska gifta sig med kungens bror Karl och skänka landet den tronarvinge man så länge väntat på.
Och långt under slottets vackra paradvåningar vaknar Pottungen den stumma flickan som tar hand om andras skit.(Adlibris)
Oj, vad jag hade höga förväntningar på den här boken! Och oj, vad besviken jag blev. Det är egentligen inget fel på berättelsen i sig, den är absolut inte ointressant och beskrivningarna av miljöer och kläder känns riktigt bra.
Men måste man vältra sig i snusk bara för att man kan? OK, jag är inte så pryd att jag inte klarar av att folk i böcker har sex, men jag vill inte läsa k*k och f*a i en text som annars håller en bra nivå. Jag vill inte heller se det kvinnliga könsorganet benämnas som ”musen”, det är nog det absolut larvigaste uttryck jag känner till (och kallade man det så på 1700-talet? Det har jag ingen aning om, så jag ska väl egentligen varken säga bu eller bä där.)
Sedan blir jag också lite trött på att man inte kan beskriva ett samhälle så som det var utan att från vårt nutida perspektiv prata om kvinnans situation i den tid man beskriver. OK, det fanns säkert en och annan kvinna på den tiden som satt och funderade över varför de inte hade samma villkor som männen, men här känns det snarare som om författaren känner sig tvungen att peta in lite modern feminism mellan raderna här och var.
Jag säger väl inte att något av detta är fel utifrån något annat perspektiv än mitt eget, men jag gillade det inte, tyvärr. Jag läste ut den mest för att jag kände att det börjar bli lite väl många halvlästa böcker just nu.
Igår kväll var jag på en trevlig föreläsning på Historiska museet, tillsammans med min vän Peter, som tipsade mig om detta för några veckor sedan. Föredraget handlade om ”Den gröne mannen” och hölls av Adèle Schreiber, som även skrivit en bok i ämnet. Den köpte jag så klart, i den finns de bilder hon visade samt mycket information om ett ämne jag inte hade mer än ytlig kunskap om. Här kan man läsa mer om vad det handlar om.
”A Green Man is a sculpture, drawing, or other representation of a face surrounded by or made from leaves. Branches or vines may sprout from the nose, mouth, nostrils or other parts of the face and these shoots may bear flowers or fruit. Commonly used as a decorative architectural ornament, Green Men are frequently found in carvings on both secular and ecclesiastical buildings.”
Visst har jag sett avbildningar av sådana här ”gröna män” och hade något minne av att jag läst om att de skulle finnas i ett fåtal kyrkor i Sverige, men tydligen finns de i riktigt många, och inte bara i kyrkor. Dessutom finns åtskilliga här i Stockholm, så nu ska jag ut med kameran och leta!
”Rebloggar” ett inlägg på portugisiska, men även om man inte kan läsa det tycker jag att man ska gå in och titta på de fina bilderna från Versailles.
Publicerat i "Reblogs"
Märkt arkitektur, Frankrike, historia, konst, park, slott, Versailles
Intressant inlägg om konstnären Giovanni Boldini och två personer han avporträtterade!
Att få sitt porträtt målat var viktigt för den europeiska aristokratin förr i tiden. Genom att anlita och gynna den porträttmålare som var på modet visade man inte bara på omvärldskoll utan även på sofistikation och god smak. En av de mest framgångsrika och eftertraktade porträttmålarna under de sista, pulserande åren innan första världskriget var italienaren Giovanni Boldini, som med sina svepande penseldrag väckte den kräsna och allra rikaste aristokratins gillande.
Giovanni Boldini föddes in i en konstnärlig familj i norra Italien, 1842. Hans far målade religiösa motiv och en karriär inom måleri verkar ha varit den självklara vägen i livet för unge Giovanni. Efter konststudier i Florens försökte han sig på en karriär som porträttmålare i London. Han blev mycket framgångsrik och fick måla flera av samtidens salongslejon i den brittiska huvudstaden, inkluderande den mycket förmögna hertiginnan av Westminister. Konkurrensen i London var dock mycket hård under denna…
Visa originalinlägg 1 547 fler ord
Tempelbranden – Catharina Ingelman-Sundberg
Ljudet av annalkande ryttare bryter tystnaden. Det är mitt i höstblotet och folket på den lilla gården anar inte vad som väntar. Tiderna är oroliga och mitt under festligheterna rider främmande män in på tunet med order om att omvända hedningarna till den nya läran. Den nye guden dyrkas redan i Sigtuna, Täby och Vallentuna, och nu ska även folket i trakterna kring Uppsala omvändas.
Åsa blir ensamt vittne till vad som sker denna natt. Långt senare kommer minnesbilderna tillbaka till henne och hon ställs inför ett ödesdigert val. Samtidigt närmar sig slutstriden mellan det gamla och det nya. (Adlibris)
Detta är tredje delen i serien ”Släkten”, jag har ju nyligen läst om de två första delarna innan det var dags att börja på denna. Del fyra ligger nu i min Ipad, lånad från biblioteket, den får jag ta tag i nästa vecka, tror jag.
Jag har inte läst något av den här författaren tidigare, faktum är att jag av någon anledning varit lite skeptisk till henne, har fått känslan av att hennes böcker inte byggde så mycket på verklighet utan var mer av det här ”önsketänkandet” jag tycker är så tröttsamt när det gäller historiska romaner. Men sedan läste jag att hon faktiskt är arkeolog och fick lite större förtroende för henne.
Idén med att låta olika författare skriva varje del av en serie kan verka lite riskfyllt, alla har ju olika stil, men hittills tycker jag att det fungerar och känns väl sammanhållet.
Den här boken handlar mycket om motsättningar mellan kristna och asatroende och hur mycket strider det var mellan de två. Jag har egentligen aldrig tänkt på att det var på det sättet, har väl mer uppfattat det som en fredlig övergång, men nu vill jag ta reda på mer om den här tiden.
Att följa en släkt på det här sättet blir också en spännande resa genom den svenska historien, på ett mer personligt plan.
Jag hoppas bara att det blir lite balans längre fram och att vi får se en del manliga huvudpersoner också, det har jag ju nämnt redan när jag skrev om de tidigare böckerna.
Övriga delar:
Intressant inlägg om något som jag även läste om i den här boken för ett par år sedan.
I inlägget finns också en länk till en dokumentär som jag inte hunnit titta på, men det tänker jag göra vid tillfälle.
Om man skulle fråga folk om vilken monark som varit mest framträdande och bidragit mest till historien, skulle flera säkert svara drottning Victoria av England. Victoria regerade i över 60 år och influerade alla delar av samhället; det är ingen slump att tiden som hon levde under idag kallas för den viktorianska eran. Victoria och hennes make prins Albert fick nio barn ihop, varav de flesta ingick äktenskap med prinsar och prinsessor ur Europas främsta kungahus. Ironiskt nog skulle det visa sig att några av dessa äktenskap, som delvis ingåtts för att stärka de egna kungahusets ställning genom bandet till Storbritannien, skulle komma att innebära en försvagning eller till och med slutet för monarkin på flera ställen i Europa. Vad ingen visste när äktenskapen mellan Victorias barn och deras tillkommande ägde rum var att Victoria bar på en gen som orsakar hemofili (blödarsjuka) och att hon hade fört vidare den…
Visa originalinlägg 1 171 fler ord
[BOK] Sigrids hemlighet | Gealachs Blogg.
Läste om denna bok, som jag läste 2010. Detta för att jag nu satt igång med del tre. Tyckte inte att den var lika bra som första delen, men en viktig transportsträcka till kommande delar.
Tyvärr börjar jag ledsna lite på de här ”Oj, vad det är jobbigt att vara kvinna”-böckerna, oavsett vilken tidsperiod de utspelar sig i. Men kan jag bortse från det är det en spännande historia.
Blandat blod – Katarina Mazetti
Den här läste jag redan 2009, när den var nyutkommen, och nu läste jag om den för att kunna fortsätta med serien, då del fem nyss kom ut. Jag skrev om den här när jag läst ut den första gången, och det jag skrev då gäller väl i stort sett fortfarande, så jag citerar det:
”Jag tyckte om berättelsen, framför allt var det roligt att läsa författarens efterord, där hon förklarar vad som är historiskt belagt och inte. Jag måste ju säga att det är modigt att hon, som inte är historiker själv, vågar ge sig på något sådant här, med tanke på hur mycket kritik hon riskerar att få från experter, både självutnämnda och andra. Det är ju lite minerad mark, speciellt jag som rör mig bland folk som håller på med lajv och liknande aktiviteter, vet att det för många räcker att ha varit på ett eller två fantasylajv, så vet man ”allt” om hur det var på medeltiden, eller vikingatiden eller vad det nu kan vara, och så sågar man per automatik allt som folk försöker sig på att skriva.
Mazetti har utgått ifrån det lilla man faktiskt vet om Blekinge på 900-talet, och spunnit vidare på det. En del av händelserna är kanske osannolika, men absolut inte omöjliga.”
Det jag tänker på nu, när så många fler delar kommit ut och fler lär vara planerade, är att jag hoppas att några delar kommer att skrivas av manliga författare också, hittills är det bara kvinnor (och kvinnliga huvudpersoner). Det känns som om det skulle vara intressant med lite mer balans där. Men vi får se vad som händer.
En kollega berättade om det här för mig idag, och jag googlade lite för att läsa om det ikväll. Konspirationsteorier är ju alltid kul, så varför inte, liksom? 😉
Jag hittade även en länk där en del motargument presenteras.
Ja, vad ska man tro? Personligen tror jag ju inte att det stämmer, det hade varit alldeles för lätt att avslöja, men konstiga saker har ju alltid hänt, så varför inte?
 | gealach om Postcrossing – hur funka… |
| gealach om Lite mer vykort |
 | miatankar om Lite mer vykort |
| miatankar om Postcrossing – hur funka… |
| gealach om Experiment: Kokbananchips |
Gealachs Blogg 