Drömmar

De senaste nätterna har varit fulla av konstiga drömmar. Natten till igår skulle maken och jag åka iväg med ett tåg tillsammans med en äldre man och en yngre kvinna, som båda satt i rullstol. Vi skulle hjälpa dem med ett hemligt uppdrag som gick ut på att hitta skador på järnvägen, som man tydligen försökte dölja. Det var tydligen jättefarligt att åka på den här järnvägen, men ändå klev vi på tåget tillsammans med de här två och åkte iväg.

Under resan visade kvinnan bilder på de här trasiga delarna, men dessa bilder var lite märkligt gjorda. Järnvägen som vi åkte på var byggd i två våningar, en som låg på en sorts hängbro och en nedre som flöt på vattenytan (tydligen åkte vi alltså över någon flod eller sjö eller något sådant. Istället för att visa foton hade hon gjort en modell av den här järnvägen genom att sticka (!) remsor som hon gjort lite hål i här och var för att visa var skadorna fanns. Vi satt och vred och vände och tittade på de här garnremsorna utan att tänka på att vi just då åkte på en lika trasig järnväg.

Sedan vaknade jag, så jag fick aldrig veta om vi lyckades avslöja felen.

Natten till idag sov jag inte speciellt bra. Det brukar innebära väldigt tydliga, detaljerade drömmar.

Jag kommer gående genom en stor lokal som såg ut som något i stil med Älvsjömässan. Jag har på mig mina arbetskläder och plötsligt kommer en man gående mot mig (det är en person som finns på riktigt och som jag träffat ett par gånger i jobbsammanhang) och har med sig en hundvalp, den är riktigt stor, har för mig att det kan ha varit en Berner sennen. Han ger mig valpen och jag håller den i famnen, jag minns att min första tanke är att jag får se till att inte kavajen blev full med hundhår. Sedan går vi till en bil på en parkeringsplats. I den bilen finns en eller ett par vuxna hundar av samma ras, samt tre eller fyra valpar till. Jag sätter ner ”min” valp bland de övriga. Det finns en känsla av oro i luften, som om vi inte riktigt vet vad som kommer att hända med de här hundarna, samtidigt som jag känner att jag innerst inne tror att det bara är jag som oroar mig i onödan.

Den här drömmen har hållit sig fast under dagen och dykt upp då och då. Vad står den här valpen för?

Järnvägen i den första drömmen tror jag inte står för så mycket annat än att jag rotade bland några garnrester i ett skåp i förrgår och så blandades nog allt ihop med makens modelljärnvägsprylar. Var personerna i rullstol kom ifrån har jag däremot ingen aning om.

Men hunden kan jag inte riktigt släppa, varför var jag så orolig för den här valpen och varför fick jag bära den när han kunde ha gjort det själv? Jag fick inte känslan av att han bara ville att jag skulle få gosa med valpen, det var tydligen viktigt att just jag bar den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s