Etikettarkiv: drömmar

Dröm (igen)

Inatt var jag på bröllop. Personerna som skulle gifta sig var inga jag känner i verkligheten, men flera vänner var med bland gästerna.

Det började med att vi skulle gå till kyrkan från festlokalen där vi tydligen varit och förberett saker. Det var vinter och jag hade på mig ett par högklackade skor i 1700-talsstil, som inte var jättebra att gå i när det var halt och eländigt. Rätt fula var de faktiskt också.

Tydligen hade vi gått den här vägen flera gånger redan men lyckades ändå gå vilse. Bröllopet skulle börja klockan två och två minuter i två var vi alldeles för långt bort för att hinna dit. Jag gick tillsammans med en tjej som är en ytligt bekant i verkligheten och plötsligt fick vi syn på ett stort gäng uppklädda människor som skulle på samma bröllop, visade det sig. Tillsammans med dem hittade vi fram till en kyrka som dock var fel kyrka, den vi skulle till var en gammal, medeltida kyrka, men vi hade hamnat vid en tegelbyggnad från 70-talet. Jag pratade med en av killarna i sällskapet vi mött och förklarade vilken kyrka vi skulle till och han visste tydligen hur vi skulle ta oss dit.

När vi till sist kom fram lyckades jag klämma fingret på något och nageln blev alldeles blå och det började blöda under den. Någon fick fram ett väldigt konstigt plåster och allt var OK igen. Tydligen var vi inte så försenade som det verkat, för brudparet hade inte kommit än. Jag stod och småpratade en stund med prins Carl Philip, som var en av gästerna. Vi pratade om vilka hundar som kan fungera att ha om man är allergisk. Efter en stund kom bruden åkande upp i en hiss (som fanns i en byggnad i anslutning till den här kyrkan, hur man nu kan få för sig att bygga ihop en fin liten medeltidskyrka med en hypermodern byggnad och ett stort restaurangkök, som också plötsligt uppenbarade sig bredvid oss. Jag tog några bilder när hon klev ur hissen och reagerade på att hon hade en väldigt tråkig klänning.

Hon såg inte så glad ut och berättade att hon började fundera på om hon verkligen ville gifta sig med den här mannen (som aldrig dök upp, så han kanske hade ångrat sig, han med).

Innan jag vaknade stod jag ensam kvar i det här restaurangköket med en massa mat som skulle ha serverats på bröllopsfesten, som nu inte blev av. Jag var hungrig och började fundera på om jag inte skulle kunna äta lite av maten eftersom de andra dragit därifrån i alla fall. Jag öppnade en kylskåpsdörr och plockade fram en stor låda sushi. Här vaknade jag, så jag fick inte veta om det var gott 😀

Drömmar

De senaste nätterna har varit fulla av konstiga drömmar. Natten till igår skulle maken och jag åka iväg med ett tåg tillsammans med en äldre man och en yngre kvinna, som båda satt i rullstol. Vi skulle hjälpa dem med ett hemligt uppdrag som gick ut på att hitta skador på järnvägen, som man tydligen försökte dölja. Det var tydligen jättefarligt att åka på den här järnvägen, men ändå klev vi på tåget tillsammans med de här två och åkte iväg.

Under resan visade kvinnan bilder på de här trasiga delarna, men dessa bilder var lite märkligt gjorda. Järnvägen som vi åkte på var byggd i två våningar, en som låg på en sorts hängbro och en nedre som flöt på vattenytan (tydligen åkte vi alltså över någon flod eller sjö eller något sådant. Istället för att visa foton hade hon gjort en modell av den här järnvägen genom att sticka (!) remsor som hon gjort lite hål i här och var för att visa var skadorna fanns. Vi satt och vred och vände och tittade på de här garnremsorna utan att tänka på att vi just då åkte på en lika trasig järnväg.

Sedan vaknade jag, så jag fick aldrig veta om vi lyckades avslöja felen.

Natten till idag sov jag inte speciellt bra. Det brukar innebära väldigt tydliga, detaljerade drömmar.

Jag kommer gående genom en stor lokal som såg ut som något i stil med Älvsjömässan. Jag har på mig mina arbetskläder och plötsligt kommer en man gående mot mig (det är en person som finns på riktigt och som jag träffat ett par gånger i jobbsammanhang) och har med sig en hundvalp, den är riktigt stor, har för mig att det kan ha varit en Berner sennen. Han ger mig valpen och jag håller den i famnen, jag minns att min första tanke är att jag får se till att inte kavajen blev full med hundhår. Sedan går vi till en bil på en parkeringsplats. I den bilen finns en eller ett par vuxna hundar av samma ras, samt tre eller fyra valpar till. Jag sätter ner ”min” valp bland de övriga. Det finns en känsla av oro i luften, som om vi inte riktigt vet vad som kommer att hända med de här hundarna, samtidigt som jag känner att jag innerst inne tror att det bara är jag som oroar mig i onödan.

Den här drömmen har hållit sig fast under dagen och dykt upp då och då. Vad står den här valpen för?

Järnvägen i den första drömmen tror jag inte står för så mycket annat än att jag rotade bland några garnrester i ett skåp i förrgår och så blandades nog allt ihop med makens modelljärnvägsprylar. Var personerna i rullstol kom ifrån har jag däremot ingen aning om.

Men hunden kan jag inte riktigt släppa, varför var jag så orolig för den här valpen och varför fick jag bära den när han kunde ha gjort det själv? Jag fick inte känslan av att han bara ville att jag skulle få gosa med valpen, det var tydligen viktigt att just jag bar den.

En riktigt märklig dröm

Det här drömde jag natten till söndag, men har inte haft tid att skriva ner den förrän nu.

Jag skulle till jobbet, började av någon anledning tio i ett, vilket är en helt galen tid. Jag tog det lugnt hemma och hade gott om tid, trodde jag, tills jag insåg att klockan var kvart över tolv och jag inte skulle ha en chans att hinna.

Jag smög ut för att ringa en taxi, ville inte att maken skulle få veta att jag tänkte lägga pengar på det. Pappa var visst på besök också, varför jag inte bad honom skjutsa mig fattar jag inte.

Hur som helst befann jag mig plötsligt en bra bit hemifrån, åt helt fel håll från jobbet och ringde efter denna taxi. När jag ringer i drömmar brukar jag aldrig kunna slå rätt nummer, men här gick det till sist bra och jag hamnade hos Taxi Kurir. Platsen jag uppgav hade ett konstigt namn som började på ”Då”, men jag minns inte resten. Plötsligt dök en av mina arbetsledare upp när jag stod och väntade på taxin, och jag berättade för honom att jag nog skulle bli lite sen. Han sa att det var lugnt och att jag kunde jobba lite längre på eftermiddagen istället.

Sedan orkade jag inte vänta på taxin, utan började promenera in mot stan. Plötsligt befann jag mig på Järntorget, som är jättenära jobbet, men jag gick av någon anledning inte dit utan fortsatte promenera tills jag kom till en Disneybutik som låg precis intill en stor motorväg.

Jag gick in i butiken och där stod en okänd tjej och höll i lille M, som sedan hamnade vid ett bord där ett gäng satt och fikade, det var både vuxna och barn. Jag gick fram och sa hej till M och frågade honom om Felix var där. Plötsligt var lille M mycket äldre, såg ut att vara runt åtta år och talade om att Felix inte alls var där. ”Vem har hand om dig då?” frågade jag och fick veta att det var någon sångare och dansare vid namn Tommy. Felix hade tydligen bara dragit. Jag blev plötsligt orolig att det var jag som skulle ha passat M idag och försökte få honom att tala om ifall han visste något om det. Det var tydligen inte jag som skulle vara barnvakt, så jag fortsatte att ringa taxi. Fick till sist tag i Taxi Kurir igen och började av någon anledning att prata franska med personen som svarade. Hon frågade var jag var och jag svarade ”Disneyland”. Sedan frågade hon om jag behövde en djungel, men det gjorde jag inte, det gick bra med en vanlig taxi.

Här någonstans vaknade jag och minns inte om jag någonsin fick någon taxi.

Otäck dröm

Precis innan jag vaknade imorse drömde jag att jag satt på ett tåg, som gick väldigt långsamt genom ett bostadsområde. Jag satt och tittade ut genom fönstret och såg bland annat ett café där jag just suttit (det var också med i drömmen). Sedan fick jag syn på en massa luftballonger som svävade ovanligt lågt över husen. De låg väldigt tätt intill varandra och det såg ut som om det hänt något allvarligt. En av ballongerna lutade också på ett sätt som jag inte tror att en luftballong skulle kunna göra på riktigt.

Efter en stund såg jag att en man hängde och dinglade från  en av korgarna, han sprattlade desperat och försökte hålla sig fast. Antagligen låg de andra ballongerna så nära för att ha en chans att fånga upp honom om han ramlade. (Ja, helt orimligt, jag vet, men det var en dröm).

Min reaktion på det här, där jag satt i min tågvagn, var väldigt intensiv, inte bara så där känslokallt iakttagande som mina drömmar brukar vara. Jag minns att jag ropade på folk runt omkring, vad nu det skulle ha gjort för skillnad, jag kände paniken som steg allteftersom tiden gick.

Plötsligt tappade mannen taget och föll och jag skrek rakt ut, och vaknade. Jag vet inte om jag gav något ljud ifrån mig på riktigt, för maken var inte i rummet just då, så han kan inte ha hört något.

Hur som helst, jag vaknade nog inte helt på en gång, för på vägen mot helt vaket tillstånd hann jag börja få panik av tanken på att det hade kunnat vara maken som ramlade ner ur luftballongen. I drömmen var det ju en helt okänd människa, men eftersom jag inte var helt vaken hade tankarna fortfarande fritt spelrum och jag hann jobba upp samma känsla av maktlöshet som om det skulle ha hänt på riktigt.

Den enda kopplingen till någon verklighet i det här är nog att jag såg en luftballong från festlokalen där vi var på bröllopsfest igår. Men det var nog faktiskt allt. Suck, jag börjar bli riktigt trött på den här hjärnan nu, undrar om det är för sent att reklamera den efter 35 år?

Nattens äventyr

Inatt åkte jag tunnelbana i Bryssel och försökte förgäves förstå mig på kartan över stationerna. Sedan skulle jag fota ett slott och precis då rev de ner hela fasaden för att stället skulle renoveras (såg mer ut som om de skulle jämna det med marken, faktiskt). Sedan satt jag på tunnelbanan igen bredvid några svenska turister som inte insett att jag var svensk utan satt och pratade skit om mig. När jag skulle gå av sa jag ”Ha en trevlig dag” till dem på svenska. När jag kommit av tåget insåg jag plötsligt att jag hade en tid att passa hemma i Sverige en timme senare och blev jättestressad.

Du sover när du är vaken

Du sover när du är vaken | Inrikes | TT | Senaste nytt | Aftonbladet.

Det här var nästan lite läskigt – inte artikeln i sig, men det faktum att jag häromdagen kom att tänka på att jag ibland får för mig att jag drömmer fast jag är vaken. Och då menar jag inte att sitta och dagdrömma, utan just drömma, som när man sover.

Flera gånger under hösten och vintern när jag varit riktigt trött men vet med säkerhet att jag inte sovit, för jag har varit mitt uppe i någonting, rört mig, hållit på med något, har jag ibland fått samma känsla som när jag vaknar på morgonen och har drömt något, ibland har jag till och med minnesfragment från drömmar och jag vet att det inte är drömmar jag minns från den senaste natten, utan något som jag drömt för bara en liten stund sedan. Detta trots att jag varit vaken och aktiv hela tiden.

Undrar om det finns någon koppling det här som står i artikeln…