Etikettarkiv: Mnajdra

Summer Solstice at the Mnajdra Temples (via Heritage Malta)

Det här vore verkligen kul att få vara med om. Tyvärr är jag en bit från Malta…

Summer Solstice at the Mnajdra Temples To mark summer solstice, Heritage Malta will once again be organizing a guided tour of the Mnajdra Temples on Tuesday the 21st of June. Sunrise on the first day of each season underlines the relationship between the temples and celestial bodies. Although it is not known for certain whether these orientations were intentional, they are so systematic tha … Read More

via Heritage Malta

[BOK] People of the Temples

People of the Temples – Linda C. Eneix

”Great Mother Goddess is still in charge, but the world is changing. What will happen to a tiny island of pilgrimage and the people who keep the megalithic shrines to Mother Earth?” (Läs mer här)

Den här boken hittade jag i en liten souvenirbutik i närheten av Ggantija-templet på Gozo. Boken såg lite amatörmässig ut, men jag tyckte den verkade tillräckligt intressant för att jag skulle ge den en chans, och det är jag väldigt glad att jag gjorde. Författaren har lekt runt lite med det lilla vi vet om de gamla maltesiska templen och gissat en hel del utöver det. Resultatet blir en ganska intressant och trevlig berättelse om en tänkbar verklighet.

De här templen anses vara världens äldsta fortfarande existerande byggnadsverk och liknar ingenting man funnit någon annanstans. Titta gärna på de bilder jag tog i Tarxien och Mnajdra i februari. De övergavs helt plötsligt och ingen vet vad som hände med det folk som byggde dem. I den här boken ger författaren sin tolkning av händelserna.

I en sådan här berättelse är det lätt att man går vilse i önsketänkande och föreställningar om en fredlig, snäll och vänlig kultur och helst också kvinnodominerad. Visst finns det många teorier om gudinnedyrkande forntidskulturer i olika delar av världen, och visst kan de mycket väl stämma, men ofta tycker jag att det blir för mycket önsketänkande. I den här boken plockar författaren upp teorier som bygger på de kvinnoskulpturer som hittats på Malta, men skildrar en relativt jämställd kultur.

Det finns en del märkligheter som jag inte riktigt ”köper”, men på det hela taget tyckte jag mycket om den här boken, och den har ett par riktigt mysiga och roliga karaktärer som det var lite tråkigt att lämna efter att boken var utläst.

Malta, dag 2

Skrivet 1 mars

Den här dagen tog en lite oväntad och mycket lyckad vändning. Vi hade tänkt att ta lokalbussen för att åka och titta på Tarxien-templet, och sedan promenera till grannstaden för att besöka en butik som Olle ville kika på. Istället tipsade hotellreceptionisten om sightseeingbussarna, som har ett sådant där ”Hop on – hop off”-system. Man kliver på och sedan går man av på vilka stopp man vill, tittar på det som finns att se där, och sedan går nästa buss om en timme. De här sevärdheterna är oftast inte så stora, så en timme räcker gott.

Vi hade fantastisk tur med vädret, sol hela dagen, även om det mulnade lite framåt eftermiddagen.

Vårt första stopp blev alltså Paola, där Tarxien ligger. Från bussen tog vi en liten omväg, så vårt besök i templet blev kortare än det var tänkt. Men det är som sagt inte superstort, så vi hann med. Ändå ska det vara det största av alla templen på ön. (I Paola ligger även Hypogeum, som är ett underjordiskt tempel i tre våningar. Tyvärr hade vi inte möjlighet att se det då de bara släpper in 80 besökare per dag och det var fullbokat fram till 13 mars. Det får jag komma ihåg till nästa besök och försöka få en biljett, för det låter galet spännande.)

Kopia av staty som hittats i Tarxien. Intressant att notera är att kopian är helare än originalet, som saknar nästan hela ena benet. Överdelen har aldrig hittats.

 

På vägen tillbaka till bussen tittade vi in i en djuraffär och hälsade på maltesiska marsvin och kaniner. En bit ned på samma gata stod en gammal dam i ett fönster och stoppade oss för att hon ville småprata lite. Hon frågade varifrån vi kom och berättade att hon varit lärare i över 40 år, och blev jätteglad när jag berättade att jag också var lärare. Hon berättade hur mycket hon älskat sitt arbete hela tiden, och jag undrade hur många svenska lärare som skulle kunna säga samma sak efter lika många år. Men här kan jag tänka mig att yrket både har lite mer status och att det är lite mer ordning och reda i skolorna, så här kanske man skulle trivas i 40 år.

Tyvärr hade vi lite bråttom till bussen och hann inte stanna och prata så länge med den rara damen, utan gick vidare och hoppade på bussen och åkte till Marsaxlokk. Det är en trevlig liten by med en fantastiskt vacker hamn, som jag minns från mitt förra besök på Malta. Här åt vi lunch på en mysig liten restaurang med utsikt över hamnen.

När vi ätit promenerade vi en bit ned längs gatan och jag hälsade på en kelsjuk liten katt, som knappt ville låta mig gå.

Vi hann också med att titta lite på marknaden nere vid hamnen. Jag hittade en helt gudomlig duk med handgjorda spetsar och broderier, som skulle passat perfekt på vårt köksbord. Jag köpte den dock inte, jag vill vara lite sparsam med pengarna i alla fall, även om den faktiskt inte var speciellt dyr. Jag får väl drömma om att duka med den tillsammans med kaffekopparna jag inte köpte i Egypten för två år sedan.

Det blev också några bilder av kyrkan med sin mycket vackra Mariastaty på taket.

Sedan kom bussen och körde oss vidare till Għar Dalam-grottan. (Alla de ställen vi besökte idag var sådana som jag bara hoppats att vi skulle hinna med, men som jag trodde skulle bli lite svåra att komma till på egen hand om man inte skulle göra separata turer till allting). Den grottan var en av mina favoriter vid det förra besöket. I anslutning till grottan ligger ett museum, som utökats sedan första besöket och som innehåller enorma mängder fynd av ben och tänder från olika djur, alla upphittade i grottan. Man har också hittat ett par människotänder vid ett tillfälle. Mest intressant av allt är egentligen fynden av dvärgelefanterna, som dog ut för att de isolerades här när havsnivån steg och ön skildes från fastlandet. Dock har Malta aldrig haft landförbindelse med Afrika, om jag förstod saken rätt, däremot med det som idag är Sicilien. Alltså måste elefanterna ha kommit norrifrån. Det var lite otippat.

Besöket i grottan blev mycket lyckat, eftersom vi hade den alldeles för oss själva. När jag var här förra gången var det sommar och det kryllade av turister. Nu fick jag njuta av lugn och ro inne i grottan. Tyvärr kom man inte lika långt in som tidigare, eftersom de upptäckt sprickor i taket i de innersta delarna och spärrat av. Men det kompenserades av att vi var ensamma. Vid ingången surrade det av bin som beskrevs som ”harmless” enligt en skylt. Men väsnades gjorde de, så att det hördes långt in i grottan.

Förra gången jag var här kom man ännu längre in.

Här droppar det ned...

...på denna!

Ingången till grottan

Nästa stopp blev templen nere på sydkusten, Hagar Qim och Mnajdra. Det första visade sig tyvärr vara stängt, på grund av att en storm orsakat skador som de behövde utreda. Mnajdra hade varit stängt fram till 20 februari, men sedan ansetts tillräckligt säkert att öppna igen, så dit kom vi. Det ligger ca 500 meter ifrån Hagar Qim, precis nere vid havet.

Det som överraskade mig nu var att de dels byggt ett museum i anslutning till templen, vilket var mycket bra, med tydliga modeller och mycket information. Men den största överraskningen var de stora skyddstaken som byggts över templen. De slits ju mycket av väder och vind och behöver skyddas. Jag var där 2001 och tydligen hade beslutet om de här taken kommit bara något år senare. Taken är byggda som stora ”tält” som är tänkta att kunna avlägsnas, vilket ju på sitt sätt är bra. Även om jag förstod syftet med dem och stödjer det helt och hållet, förtog de tyvärr en del av stämningen i de här templen, som jag verkligen älskar. Men samtidigt ska vi vara glada att vi får besöka dem samtidigt som de kan bevaras. Sådana här saker ska inte tillåtas slitas ned bara för att vi vill ha häftiga upplevelser. Man får ju fortfarande komma in i dem, även om det var fler avspärrningar nu, man kom inte riktigt hela vägen in. Men samma sak där, hellre det än att folk springer och ristar in sina namn på stenarna och beter sig. (Det där har jag aldrig fattat, varför gör folk sådant, överallt? För vem är det intressant att jag ristar in ”Gealach var här 1 mars 2011”? Inte kan det vara intressant för mig, jag kan inte räkna med att jag kommer tillbaka och ser det om tjugo år, inte heller vet någon annan vem jag är och kan tycka att det är häftigt att jag var där idag).

De här figurerna har man hittat ganska många av, och de har oftast antagits vara kvinnor. Men kan vi vara så säkra på det, egentligen?

Många frågor, inte så många svar. Spännande, tycker jag!

Modell av Hagar Qim, som vi inte fick se.

Modell av Mjadra. De röda strecken visar solstrålarna vissa dagar på året.

Den lilla ön Filfla - man ser den väldigt bra från båda templen. Den går inte att besöka om man inte är fågel eller bergsbestigare.

Inne i Mnajdra

 

Liten inristad bild av ett tempel på en av väggarna. Ger en liten aning om hur byggnaderna kan ha sett ut med tak.

Tälttaken förtar kanske en del av stämningen, men vi ska nog vara glada att de finns där!

Vid utgången satt den här söta tjejen.

Efter besöket tog vi en fika i den trevliga cafeterian som ligger i samma byggnad som museet. Jag köpte en bok i museishoppen, ”Islands of Dream – The Temples of Malta, Hidden Mysteries Revealed”, som verkade lite spännande, och möjligen lite skum. Risken är att den är lite väl flummig, kanske, men vi får se. Jag är beredd att ta den med en nypa salt, men spännande verkar det.

Efter templen var det dags att hoppa på den sista bussen tillbaka till slutstationen i Sliema, där vi tog färjan över till Valletta och däckade på hotellet, sedan orkade vi inte fatta beslut om middag utan hamnade på Burger King, varefter vi gick tillbaka till hotellet och jag satte mig för att skriva detta.

Valletta sett från Sliema

 

Färjan mellan Valletta och Sliema