Etikettarkiv: Sliema

Malta dag 4

Skrivet 3 mars

Den här morgonen hade vi funderingar på att åka till Gozo med samma sorts sightseeingbuss som vi åkte med i förrgår. Det kommer vi istället att göra imorgon, eftersom vi borde ha varit uppe lite tidigare för att hinna med ordentligt.

Istället promenerade vi ned till den dagliga gatumarknaden på Merchants’ Street, där vi handlade ett par fina dukar till vardagsrummet och jag hittade några riktigt praktiska små tygkassar, som ligger inrullade i en påse, som i sin tur ser ut som små rosor som man kan ha som väskdekorationer. Alltså har man alltid med sig en extra kasse! Vansinnigt smart, tyckte jag, och köpte två stycken.

Sedan gick vi för att titta på en liten kyrka som jag upptäckte igår kväll medan vi promenerade runt och väntade på att restaurangen där vi bestämt oss för att äta middag skulle öppna. Kyrkan låg på en liten tvärgata och jag hade nog inte tänkt på att den fanns om det inte varit för att porten var öppen och det var gudstjänst. Jag kikade in lite försiktigt genom innerdörrarna, men ville inte gå in och störa. Jag har ju inte så förtvivlat mycket på en gudstjänst att göra, och speciellt inte om den är på maltesiska. Hur som helst, jag kunde i alla fall se att taket hade väldigt häftiga dekorationer och en spännande färgsättning i vitt och ljusblått. Det ville jag titta närmare på, och idag kunde vi komma in och titta. Lite extra roligt att se en kyrka som inte är en av de stora som guideböckerna skriver om. Vi gick runt en bra stund och fotade bland annat en vansinnigt vacker Mariastaty.

Alltså, jag måste erkänna en sak, mina vänner. Jag gillar katolskt kitsch! Nej, jag tänker inte dekorera mitt hem med det, men jag kan uppskatta det, för även om vi skrattar lite åt allt blingbling och tycker att det är överdrivet, så finns det ändå en sorts värme i det, som jag tycker saknas i våra kyrkor hemma i Sverige. Jag gillar det här med de elektriska ljusen man kan tända framför statyerna, man lägger i ett mynt och trycker på en lysknapp istället för att tända ett stearinljus. Det känns modernt och levande på något sätt.

Jag tror faktiskt att jag skulle bli katolik om jag kände något som helst behov av kristendom. Eftersom jag inte gör det tänker jag nöja mig med att fortsätta njuta av kyrkorna som de häftiga lokaler de är.

Efter kyrkobesöket traskade vi tillbaka till hotellet för att lämna våra inköp och sedan tog vi färjan över till Sliema för att äta lunch och sedan hoppa på en hamnkryssning som ingick i biljetten för den busstur vi åkte i förrgår. Vi passade också på att boka Gozoturen för imorgon. Samtidigt bad vi bokningskillen om tips på lunchrestaurang och han tog fram en reklamlapp för en restaurang tvärs över gatan, skrev något på den och sa att om vi gick till det stället och lämnade lappen skulle vi få tio procent rabatt. När vi beställde och lämnade fram lappen sa servitrisen ”Aha, ni har pratat med Gregory”, och så fick vi vår rabatt.

Efter lunchen tog vi en kort promenad innan båten skulle gå, och satte oss och åt glass på en bänk. Det här var den varmaste dagen hittills, det var femton grader när vi kom ut från hotellet på morgonen och sedan blev det varmare och varmare. Snacka om att jag behövde det här efter att ha varit nedfrusen och eländig i flera månader. Det är rena terapin för mig att kunna gå runt i tunn jacka, inte behöva akta mig för isfläckar, kunna sitta ute och äta.

Båtturen var trevlig och intressant, även om det var lite väl höga vågor när var som allra längst ute, utanför vågbrytarna. Jag är inte världens modigaste, så lite läskigt var det. Bland annat åkte vi förbi ett tyskt krigsfartyg som låg inne i Grand Harbour. Guiden berättade att det även fanns ett par engelska i närheten. De är här för att plocka hem folk från Libyen, och går i skytteltrafik mellan länderna. När vi sedan var på väg ut ur Grand Harbour kom HMS York in, förmodligen fullastad med folk som fått lämna Libyen och sedan skulle slussas vidare till sina respektive hemländer. Från att bara ha varit på semester från precis allt ramlade vi rakt in i verkligheten i resten av världen en liten stund.

Belägringsklockan, som man kan se på lite närmare håll på bilderna från dag 1

Ett tyskt krigsfartyg som tillsammans med ett par engelska hämtar folk i Libyen och tar med sig dem till Malta för att de därifrån ska kunna ta sig till sina respektive hemländer. Guiden på vår båt berättade att ett av de engelska var på väg in, och vi fick se den precis när vi lämnade hamnen på vägen tillbaka till Sliema.

Det lilla utsiktstornet i Senglea. Det finns med på hur många bilder som helst, och på framsidan av nästan varenda guidebok om Malta.

Tvätt på balkongerna

Här kommer HMS York med en massa folk som inte ville vara kvar i Libyen

När vi kommit iland igen var jag lite skakis efter resan på de höga vågorna och Olle ville ha kaffe, så vi letade upp närmsta café, som var samma där vi ätit glass ett par timmar tidigare. Nu blev det kaffe och varsin tårtbit, jag blev lycklig över en underbar blandning av choklad och apelsin i min. Olle tog en med choklad och kaffe. Alla dessa kalorier, som man visserligen får unna sig när man är på semester, gjorde vi av med (i alla fall några stycken) på den långpromenad vi sedan tog från Sliema tillbaka till Valletta via en spelbutik som Olle ville besöka. Den turen gjorde att vi kom bort från turistkvarteren en stund och promenerade genom vanliga bostadsområden.

Fasaden på en kyrka, som tyvärr inte var öppen.

På en liten tvärgata gick vi förbi en bilverkstad, och utanför den satt en ljusbrun hund. Jag hälsade på henne och ägaren kom fram och berättade att hunden var hela 16 år gammal, vilket märktes, för hon var rätt stel i benen och man såg att ögonen inte var vad de hade varit. Hon var dock gosig och social och jag pratade med henne och ägaren en stund. Han berättade att det var hans mammas hund, som han tagit hand om när mamman gått bort. Hunden var otroligt fin och välskött, så hon hade nog alla förutsättningar för att bli så gammal. Hon tyckte visst att det var trevligt att umgås med mig också, för hon satt tätt, tätt intill mig på trottoaren och lät sig klappas.

Vi hittade så småningom fram till butiken, Olle pratade lite spel med killen som jobbade där, och med ett par av kunderna, och sedan traskade vi vidare tillbaka till Valletta, en promenad på ca 45 minuter.

I en souvenirbutik innanför stadsporten hittade jag en kokbok med maltesiska recept, så nu blir det roliga experiment hemma i köket. Dock hoppar vi över kaningrytan.

Och det bästa av allt – jag tror att jag blivit lite solbränd idag!

Malta, dag 2

Skrivet 1 mars

Den här dagen tog en lite oväntad och mycket lyckad vändning. Vi hade tänkt att ta lokalbussen för att åka och titta på Tarxien-templet, och sedan promenera till grannstaden för att besöka en butik som Olle ville kika på. Istället tipsade hotellreceptionisten om sightseeingbussarna, som har ett sådant där ”Hop on – hop off”-system. Man kliver på och sedan går man av på vilka stopp man vill, tittar på det som finns att se där, och sedan går nästa buss om en timme. De här sevärdheterna är oftast inte så stora, så en timme räcker gott.

Vi hade fantastisk tur med vädret, sol hela dagen, även om det mulnade lite framåt eftermiddagen.

Vårt första stopp blev alltså Paola, där Tarxien ligger. Från bussen tog vi en liten omväg, så vårt besök i templet blev kortare än det var tänkt. Men det är som sagt inte superstort, så vi hann med. Ändå ska det vara det största av alla templen på ön. (I Paola ligger även Hypogeum, som är ett underjordiskt tempel i tre våningar. Tyvärr hade vi inte möjlighet att se det då de bara släpper in 80 besökare per dag och det var fullbokat fram till 13 mars. Det får jag komma ihåg till nästa besök och försöka få en biljett, för det låter galet spännande.)

Kopia av staty som hittats i Tarxien. Intressant att notera är att kopian är helare än originalet, som saknar nästan hela ena benet. Överdelen har aldrig hittats.

 

På vägen tillbaka till bussen tittade vi in i en djuraffär och hälsade på maltesiska marsvin och kaniner. En bit ned på samma gata stod en gammal dam i ett fönster och stoppade oss för att hon ville småprata lite. Hon frågade varifrån vi kom och berättade att hon varit lärare i över 40 år, och blev jätteglad när jag berättade att jag också var lärare. Hon berättade hur mycket hon älskat sitt arbete hela tiden, och jag undrade hur många svenska lärare som skulle kunna säga samma sak efter lika många år. Men här kan jag tänka mig att yrket både har lite mer status och att det är lite mer ordning och reda i skolorna, så här kanske man skulle trivas i 40 år.

Tyvärr hade vi lite bråttom till bussen och hann inte stanna och prata så länge med den rara damen, utan gick vidare och hoppade på bussen och åkte till Marsaxlokk. Det är en trevlig liten by med en fantastiskt vacker hamn, som jag minns från mitt förra besök på Malta. Här åt vi lunch på en mysig liten restaurang med utsikt över hamnen.

När vi ätit promenerade vi en bit ned längs gatan och jag hälsade på en kelsjuk liten katt, som knappt ville låta mig gå.

Vi hann också med att titta lite på marknaden nere vid hamnen. Jag hittade en helt gudomlig duk med handgjorda spetsar och broderier, som skulle passat perfekt på vårt köksbord. Jag köpte den dock inte, jag vill vara lite sparsam med pengarna i alla fall, även om den faktiskt inte var speciellt dyr. Jag får väl drömma om att duka med den tillsammans med kaffekopparna jag inte köpte i Egypten för två år sedan.

Det blev också några bilder av kyrkan med sin mycket vackra Mariastaty på taket.

Sedan kom bussen och körde oss vidare till Għar Dalam-grottan. (Alla de ställen vi besökte idag var sådana som jag bara hoppats att vi skulle hinna med, men som jag trodde skulle bli lite svåra att komma till på egen hand om man inte skulle göra separata turer till allting). Den grottan var en av mina favoriter vid det förra besöket. I anslutning till grottan ligger ett museum, som utökats sedan första besöket och som innehåller enorma mängder fynd av ben och tänder från olika djur, alla upphittade i grottan. Man har också hittat ett par människotänder vid ett tillfälle. Mest intressant av allt är egentligen fynden av dvärgelefanterna, som dog ut för att de isolerades här när havsnivån steg och ön skildes från fastlandet. Dock har Malta aldrig haft landförbindelse med Afrika, om jag förstod saken rätt, däremot med det som idag är Sicilien. Alltså måste elefanterna ha kommit norrifrån. Det var lite otippat.

Besöket i grottan blev mycket lyckat, eftersom vi hade den alldeles för oss själva. När jag var här förra gången var det sommar och det kryllade av turister. Nu fick jag njuta av lugn och ro inne i grottan. Tyvärr kom man inte lika långt in som tidigare, eftersom de upptäckt sprickor i taket i de innersta delarna och spärrat av. Men det kompenserades av att vi var ensamma. Vid ingången surrade det av bin som beskrevs som ”harmless” enligt en skylt. Men väsnades gjorde de, så att det hördes långt in i grottan.

Förra gången jag var här kom man ännu längre in.

Här droppar det ned...

...på denna!

Ingången till grottan

Nästa stopp blev templen nere på sydkusten, Hagar Qim och Mnajdra. Det första visade sig tyvärr vara stängt, på grund av att en storm orsakat skador som de behövde utreda. Mnajdra hade varit stängt fram till 20 februari, men sedan ansetts tillräckligt säkert att öppna igen, så dit kom vi. Det ligger ca 500 meter ifrån Hagar Qim, precis nere vid havet.

Det som överraskade mig nu var att de dels byggt ett museum i anslutning till templen, vilket var mycket bra, med tydliga modeller och mycket information. Men den största överraskningen var de stora skyddstaken som byggts över templen. De slits ju mycket av väder och vind och behöver skyddas. Jag var där 2001 och tydligen hade beslutet om de här taken kommit bara något år senare. Taken är byggda som stora ”tält” som är tänkta att kunna avlägsnas, vilket ju på sitt sätt är bra. Även om jag förstod syftet med dem och stödjer det helt och hållet, förtog de tyvärr en del av stämningen i de här templen, som jag verkligen älskar. Men samtidigt ska vi vara glada att vi får besöka dem samtidigt som de kan bevaras. Sådana här saker ska inte tillåtas slitas ned bara för att vi vill ha häftiga upplevelser. Man får ju fortfarande komma in i dem, även om det var fler avspärrningar nu, man kom inte riktigt hela vägen in. Men samma sak där, hellre det än att folk springer och ristar in sina namn på stenarna och beter sig. (Det där har jag aldrig fattat, varför gör folk sådant, överallt? För vem är det intressant att jag ristar in ”Gealach var här 1 mars 2011”? Inte kan det vara intressant för mig, jag kan inte räkna med att jag kommer tillbaka och ser det om tjugo år, inte heller vet någon annan vem jag är och kan tycka att det är häftigt att jag var där idag).

De här figurerna har man hittat ganska många av, och de har oftast antagits vara kvinnor. Men kan vi vara så säkra på det, egentligen?

Många frågor, inte så många svar. Spännande, tycker jag!

Modell av Hagar Qim, som vi inte fick se.

Modell av Mjadra. De röda strecken visar solstrålarna vissa dagar på året.

Den lilla ön Filfla - man ser den väldigt bra från båda templen. Den går inte att besöka om man inte är fågel eller bergsbestigare.

Inne i Mnajdra

 

Liten inristad bild av ett tempel på en av väggarna. Ger en liten aning om hur byggnaderna kan ha sett ut med tak.

Tälttaken förtar kanske en del av stämningen, men vi ska nog vara glada att de finns där!

Vid utgången satt den här söta tjejen.

Efter besöket tog vi en fika i den trevliga cafeterian som ligger i samma byggnad som museet. Jag köpte en bok i museishoppen, ”Islands of Dream – The Temples of Malta, Hidden Mysteries Revealed”, som verkade lite spännande, och möjligen lite skum. Risken är att den är lite väl flummig, kanske, men vi får se. Jag är beredd att ta den med en nypa salt, men spännande verkar det.

Efter templen var det dags att hoppa på den sista bussen tillbaka till slutstationen i Sliema, där vi tog färjan över till Valletta och däckade på hotellet, sedan orkade vi inte fatta beslut om middag utan hamnade på Burger King, varefter vi gick tillbaka till hotellet och jag satte mig för att skriva detta.

Valletta sett från Sliema

 

Färjan mellan Valletta och Sliema