Ljudböcker – fusk?

Audio books are not cheating « Live to Write – Write to Live.

Det här inlägget hittade jag imorse bland toppinläggen på WordPress. Jag har hört något om det här förut, att det skulle vara ”fusk” att lyssna på en bok istället för att läsa den. Det är lite märkligt, tycker jag. Jag får ju samma berättelse, oavsett om jag läser eller lyssnar.

Som bloggaren skriver spar man ju också tid, det går att göra något annat samtidigt som man lyssnar. Jag har ofta en ljudbok i ipoden när jag åker tåg, det funkar utmärkt och jag får inte ut mindre av berättelsen för att jag lyssnar.

Vad tycker ni?

Annonser

6 responses to “Ljudböcker – fusk?

  1. Alla sätt att läsa är bra. Jag läser mest e-böcker nu men en bra ljudbok med en bra uppläsare är underbart. Det spelar väl inte nån roll hur man läser. Under en vecka läser jag en pocketbok, flera e-böcker på både läsare och dataskärm. Dessutom lyssnar jag lite på nån ljudbok. Det enda jag undviker är inbunda böcker för att jag tycker de är för tunga att hålla i.

    • Jag tycker ofta att inbundna böcker är snyggare, men jag tycker också att de är otympliga och jag vill kunna stoppa ner boken i väskan när jag går ut utan att släpa på flera kilo extra. Inbundna böcker läser jag hemma och pocketböcker på tåget.

  2. Jag tycker man får ut mest om man lyssnar på en riktigt god uppläsare och samtidigt ser texten! Använder ljudböcker i undervisningen emellanåt – till alla inte bara för elever med lässvårigheter.
    Om lyssna är FUSK så är det väl också fusk att använda stavnings – och grammatikkoll när man skriver på datorn…

  3. Jag skulle aldrig kalla ljudböcker för ”fusk” – det viktiga är väl inte att man _läser_ utan att man tar del av en berättelse. Men utöver möjligheten att pyssla med annat samtidigt kan jag inte riktigt se hur ljudboken i sig är tidsbesparande, då det inte går att lyssna ”snabbare”. Däremot går det alldeles utmärkt att läsa vanlig text i sin egen hastighet så snabbt eller långsamt man kan.

    Skräckexempel från verkligheten: Dagen före tentan insåg en låntagare att ännu en bok skulle läsas in. Frågan om vi hade den som ”talbok” (det specifika formatet för läshinderkategorin av låntagare) dök upp. Jovisst, det kan ordnas, sade kollegan och talade om hur lång speltiden var – närmare sexton timmar. Studenten valde den tryckta boken istället.

    Det går inte att ”skumlyssna”, men ”skumläsa” funkar bra.

  4. Visst går det att ”skumlyssna”, i vår iPhoneapp kan man lyssna i en lite snabbare hastighet! Detsamma gäller ju talböcker i Daisyformat, där kan man också bestämma om man vill lyssna snabbare eller långsammare, allt för att det ska passa den som lyssnar/ läser boken.
    /Maria på Storytel

  5. Jovars, jag är medveten om attt vissa programvaror möjliggör snabbare uppspelning (t.o.m. Windows Media player har tre uppspelningshastigheter), men jag har ännu inte sett något program som spelar upp ljud lika snabbt som jag läser en vanlig text. Inte för att en sådan uppläsning skulle vara särskild njutbar att lyssna på, men ändå. Mest tid sparar jag när jag faktiskt LÄSER.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s