[BOK] Ljusets dotter

Ljusets dotter – Elisbet Nemert

Den här hittade jag som ljudbok på en loppis på Gotland i somras. Samma härliga uppläsare som de två tidigare böckerna jag lyssnat på. Jag är ju som bekant väldigt kräsen när det handlar om uppläsare av ljudböcker, så säger jag att jag är nöjd menar jag det verkligen. Vacker, behaglig röst, mycket trevlig att lyssna på.

Det är sent 1700-tal och Edsbergs slott i Sollentuna utanför Stockholm sjuder av liv. På ladugårdsplanen samlas drängarna och traktens torpare för att tilldelas dagens arbetsuppgifter, fiskare lägger ut sina nät på Edsvikens vatten, i köket styr kokerskan över en rad pigor och från slottets salar hörs glada röster.

I den unga Marias liv är glädjen emellertid en sällsynt gäst. Hennes far, som är förman på Edsberg, styr sin familj med järnhand och tvekar aldrig att låta knytnävarna tala. Hans brutala uppfostringsmetoder har gett Maria en höftskada och hennes haltande gång och bortkomna sätt är ständigt föremål för grymma skämt och trakasserier.

Den enda ljuspunkten i hennes liv är musiken; då Maria sluter ögonlocken och lyssnar till mäktiga kyrkorgeln eller till spelmannens sprittande musik tonar skammen, ensamheten och hjälplösheten för ett ögonblick bort. I hemlighet lär sig Maria att spela fiol och en kväll får hon av en slump möjlighet att visa de danslystna edsbergarna vad hon kan. Föga anar hon att en ny väg nu håller på att öppnas i hennes liv, en väg som ska föra henne till Stockholm och Gustav III:s hov. (Adlibris, Bokus)

Jag tyckte om den här berättelsen, precis som de två tidigare av samma författare. Jag gillar de övernaturliga inslagen, framför allt för att de inte får ta alltför stor plats, de finns där när de fyller en funktion, men dyker inte upp hela tiden bara för att författaren tycker att det är kul.

Jag gillar de historiska miljöerna, speciellt roligt var det att lyssna när jag gick genom Gamla stan och råkade befinna mig på just den gata som för tillfället nämndes. Många av de platser som beskrevs har jag besökt.

Tyvärr blir författaren ibland lite väl ”föreläsande”, berättelsen stoppas upp av en lång utläggning om en byggnad, det känns som om författaren bara måste få med allt hon tagit reda på om stället. Att uppläsaren sedan inte heller klarar av de franska namn som förekommer här och var drar dessutom ner helhetsintrycket en aning. Men jag försöker att inte haka upp mig på det, även om jag tycker att uttal av namn är något man kan ta reda på innan man gör inspelningen.

Se även:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s