Etikettarkiv: norge

[BOK] Gengångare

Gengångare – Jo Nesbø

Harry Hole kommer tillbaka från Hongkong efter tre år. Han återvänder med ett enda ärende: att undersöka ett i praktiken uppklarat mord i narkotikamiljö eftersom han vägrar tro att polisen gripit rätt gärningsman. Han får snart träffa den misstänkte mördaren. Det är en pojke på arton år som han inte har sett på länge och knappt känner igen Oleg, sonen till Harrys stora kärlek Rakel. I Oslo har polisen samordnat en stor insats mot narkotikaförsäljningen på gatorna och lyckats minska heroinet kraftigt. Men i dess ställe har fiolin dykt upp, en drog som ger färre dödsfall men är desto mer beroendeframkallande.

Det som från början såg ut som ett vanligt drogrelaterat mord växer till en omfattning som Harry inte kunnat förutse. Ett välorganiserat, våldsamt och väldigt farligt nätverk styr Oslo med järnhand. Ingen vill komma i deras väg och ingen vill avslöja något om dem eftersom det är med livet som insats. Men alla spår pekar i en riktning till mycket högt uppsatta personer i staden (adlibris).

Jag har läst den här serien i lite galen ordning, eftersom den jag först fick tag i var en av de senare. Men jag har läst dem i så rätt ordning som möjligt efter det. Den här senaste var dock lite svårare än de andra att ta sig igenom, trots att jag är lite svag för Harry 😉

Den här berättelsen var tyngre och mörkare än de tidigare, vilket väl antytts i det jag läst om den också. Men det gjorde att det tog längre tid för mig att komma igenom den och jag blev inte fast i den på samma sätt som med de tidigare. Jag fick anstränga mig för att inte röra ihop alla personer, bland annat. Trots detta kände jag igen känslan och stämningen i de tidigare böckerna och har stora förhoppningar på fortsättningen, Polis, som nyss kommit ut.

Noblesse & Royautés » Portrait : Harald de Norvège

Noblesse & Royautés » Portrait : Harald de Norvège.

För er som kan franska – ett intressant inlägg om kung Harald av Norge på en blogg som jag följer.

[BOK] Pansarhjärta

Pansarhjärta – Jo Nesbø

Nu har jag läst alla böckerna i den här serien och jag har som bekant ett rätt dåligt detaljminne, så jag kommer inte riktigt ihåg vad alla de andra handlat om, plus att jag inte läst dem i rätt ordning, tyvärr.

Den här beskrivs som mycket ”mörkare” än de andra och det kanske stämmer. Men det som är intressantast är att åtminstone jag blir väldigt fascinerad av huvudpersonen Harry, som lyckas lösa alla konstiga fall trots sina problem av olika slag. Nu har Nesbø skrivit en annan bok, som är helt fristående från den här serien, men jag hoppas att det inte innebär att han är klar med Harry.

Ni som har koll på mig och det jag läser vet att mitt krav på en bra deckare är att jag, när jag läst klart, ska känna att jag hade en chans att lista ut vem mördaren var från början, även om jag inte lyckas. Det är när slutet kommer som en total överraskning som det känns meningslöst. Här tyckte jag att det hade dykt upp en hel del hintar, så det var precis som jag ville ha det.

”Två kvinnor hittas mördade i Oslo, bägge har drunk­nat i sitt eget blod. Mysteriet som polisen står inför är att sticksåren i ansiktet på de döda har tillfogats från insidan av munnen.

Kaja Solness vid Oslopolisen skickas till Hongkong för att leta upp den man som är Norges enda specialist på seriemord. Den alkoholiserade polismannen har gömt sig någonstans i miljonstaden, på flykt från demonerna i ett tidigare mordfall, minnena av kvinnan han älskar och den kinesiska maffian. Hans namn är Harry Hole.

Högst motvilligt och tvärtemot ledningens uttryck­liga order drar Harry igång en egen utredning tillsammans med Kaja. De hittar snart ett tydligt samband: ett flertal personer, däribland de mördade kvinnorna, befann sig för en tid sedan på fjälltur och övernattade i samma stuga. Och en efter en mister de livet.” (Adlibris)

[BOK] Det som aldrig sker

Det som aldrig sker – Anne Holt

Som jag skrev i förra inlägget lyssnade jag just klart på uppföljaren till den bok jag skrev om där. Den här var nästan mer spännande, det var en hel del detaljer att hålla ordning på och hur det hela hängde ihop var riktigt knepigt att lista ut. Slutet var dock rätt oväntat och kanske lite för ”tvärt” för min smak.

”När TV-stjärnan Fiona Helle hittas mördad börjar man genast söka efter mördaren i kretsen av hennes närmaste. Sättet hon bragts om livet på, brutalt och starkt symboliskt, tyder på att gärningsmannen kände henne väl.

Men så inträffar flera mord på kända människor och alla följer samma mönster; våldsamma, välplanerade och tydliga budskap till eftervärlden.

I jakten på mördaren tvingas kriminalkommissarie Yngve Stubø ta hjälp av sin hustru Inger Johanne Vik, psykolog och jurist med ett förflutet inom amerikanska FBI. Inger Johanne har just fött deras gemensamma barn och tvekar inför uppgiften. Men då upptäcker hon något som får henne att inse att hon inte kan släppa fallen:

Morden följer ett djävulskt mönster. De är ett eko från en tid hon gjort allt för att glömma.

Och plötsligt förstår hon vad mördaren vill säga.” (adlibris)

[BOK] Det som tillhör mig

Det som tillhör mig – Anne Holt

Den här lyssnade jag på för ett bra tag sedan och insåg när jag lyssnade på uppföljaren i förra veckan, att jag aldrig bloggade om den. Författaren var ny för mig. Jag gillade den, även om det tog ett tag att komma in i den och framför allt att vänja sig vid uppläsaren, jag är rätt känslig för uppläsarröster, som ni vet vid det här laget. Torsten Wahlund är OK, men det tog som sagt ett tag att vänja sig. Tyvärr fixar han inte alltid det engelska uttalet, det förekommer en del repliker på engelska då en av huvudpersonerna vid ett tillfälle reser till USA.

”I ett kalt källarrum någonstans i Norge sitter nioåriga Emilie inlåst. Hon vet inte var hon är eller vad hon gör där. Inte heller vem mannen är som kommer med mat och vatten.

Men instinktivt vet hon att hon måste vara snäll mot mannen. Annars kan det gå för henne som för Kim, pojken som var här men som försvann och aldrig kom tillbaka.

Under tiden sprider sig skräcken i hela Norge. Allt tyder på att kidnapparen noga valt ut sina offer. Men varför just Emilie och Kim? Två barn från olika delar av Oslo, från familjer som aldrig förut hört talas om varandra.

Yngvar Stubø, kommissarie vid norska rikskrim, står lika maktlös som alla andra. Men han beslutar sig för att pröva en annorlunda väg. Han söker upp Inger Johanne Vik, psykolog och jurist med ett förflutet inom amerikanska FBI.

Inger Johanne vill först inte hjälpa honom. Men när man hittar ett barnlik ändrar hon sig. Det är femårige Kim. Vid kroppen har mördaren lämnat ett meddelande: Du fick som du förtjänar.

Och i det kvava källarrummet har Emilie fått sällskap av ännu ett barn…” (adlibris)

Enligt någon recensent skulle den här Inger Johanne vara en intetsägande karaktär, vilket jag inte riktigt tycker stämmer, jag gillar både henne och dottern, som har någon sorts förståndshandikapp, men beskrivs som urcharmig och rolig.

Nu har jag precis lyssnat klart på uppföljaren, och kommer väl att ta mig an de två ytterligare delarna så småningom.

Min man tycker…

…att jag är nördig. Nu är jag inte det, har lite problem med det ordet, men jag tycker att det är rätt självklart att komma ihåg sådana här saker.

Jag fick syn på de nya officiella bilderna på norska kungafamiljen, och tänkte att den klänningen som kronprinsessan har på sig hade hon även på bröllopet i Stockholm i somras. Men jag hade inte helt rätt, hon hade den inte på själva bröllopsdagen (för då hade hon en blå, men kvällen innan, i konserthuset, hade hon den här rosa).