Etikettarkiv: muriel barbery

[BOK] Une gourmandise

Une gourmandise – Muriel Barbery

Nu var det länge sedan jag läste ut någon bok, i april blev det ingen alls och nu har snart hela maj gått. Mitt mål var ju att läsa ut minst två böcker i månaden, men det har redan spruckit.

Hur som helst, den här blev jag nyfiken på efter att jag läste ”Igelkottens elegans” för ett år sedan. Den här boken utspelar sig i samma hus som den andra, och handlar om en av personerna som finns med även i den boken. Den här är mycket kortare och tog inte så lång tid att läsa.

Handlingen (lånat från adlibris, om den svenska översättningen):

Monsieur Pierre Arthens är världens främste matkritiker, gastronomins Påve, de överdådiga festmåltidernas Messias. Han kommer att dö i morgon. Han vet om det men han bryr sig inte: vid dödsrikets port söker han desperat efter en smak som vibrerar i hans hjärta, en smak från barndomen eller ungdomsåren, en originell och underbar anrättning som han anar är mer värd än alla de gästabud han har upplevt i egenskap av fulländad finsmakare. Så han minns. Tyst och ibland hetsigt följer han smakminnets slingringar, dyker ned i barndomens grytor, vandrar längs stränder och i köksträdgårdar, mellan land och hav, aromer och smaker, väldofter, vilt, kött, fisk och sina första likörer Han minns men han hittar inte. Inte än.

Vartannat kapitel är huvudpersonens tankar, och vartannat handlar om någon person i hans närhet (till och med katten får ett kapitel). Alla är inte lika imponerade av honom, kan man väl säga.

Jag blev nyfiken på vad denna fantastiska maträtt skulle vara, som han längtar så efter. Det blev en överraskning, helt klart.

Här kan man läsa en lite längre sammanfattning av handlingen, på engelska.

[BOK] L’élégance du hérisson – Igelkottens elegans

L’élégance du hérisson/Igelkottens elegans – Muriel Barbery

Den här boken hade jag kikat lite på och tänkt att jag kanske skulle läsa någon gång. Sedan fick jag tipset av min lärare på översättarutbildningen att läsa den och samtidigt parallelläsa den svenska översättningen. Så det gjorde jag, därav att båda titlarna och båda omslagsbilderna finns med i inlägget. Det var faktiskt riktigt skoj och gav en dubbelupplevelse, både att läsa berättelsen i sig och göra den språkliga jämförelsen. Och det är inte världens lättaste bok på franska heller, ska jag säga, ibland var det riktigt praktiskt att ha översättningen i närheten.

Nu ska det tydligen bli film också, fick jag reda på när jag googlade lite. Här kan man se lite bilder från filmen, hoppas verkligen att den kommer hit också.

Bokens huvudperson presenterar sig så här: ”Jag heter Renée. Jag är femtiofyra år gammal och portvakt på Rue de Grenelle nummer 7 i en småborgerlig fastighet. Jag är änka, kortväxt, ful och småfet, jag har förhårdnader på fötterna och lider vissa självförpestande morgnar av en kadaverliknande andedräkt. Men framför allt motsvarar jag så på pricken karikatyren av en portvakt att ingen någonsin skulle få för sig att jag är mer beläst än alla husets självgoda rika.”

Romanen handlar även om Paloma, en brådmogen 12-åring som bor i fastigheten. Hon är så besviken på allt och alla att hon har bestämt sig för att begå självmord på sin 13-årsdag. När en av husets lägenheter säljs till en japansk herre i sextioårsåldern, blir han en länk mellan de båda kvinnorna. Paloma ser bakom Renées fasad och de blir vänner. Paloma tycker att Renée har ”en igelkotts elegans: en taggig borg utåt … bedrägligt trög, våldsamt självständig men otroligt elegant”.” (texten lånad här)