Lätt eller svårt?

”Men guuuuuud… franska är ju svåååårt! Ingenting uttalas ju som det typ stavas, det gör det ju på engelska. Engelska är ju läääätt. Alla svenskar pratar ju bah liksom typ flyyyyytande engelska!”

OK, vi säger väl det då. I fortsättningen ska jag slänga den här på alla som kläcker den kommentaren:

I take it you already know
Of tough and bough and cough and dough?
Others may stumble, but not you
On hiccough, thorough, slough, and through.
Well don’t! And now you wish, perhaps,
To learn of less familiar traps.
Beware of heard, a dreadful word
That looks like beard but sounds like bird.
And dead: it’s said like bed, not bead,
For goodness sake don’t call it deed!
Watch out for meat and great and threat
(They rhyme with suite and straight and debt).
A moth is not a moth as in mother
Nor both as in bother, nor broth as in brother,
And here is not a match for there,
Nor dear and fear, for bear and pear.
And then there’s dose and rose and lose–
Just look them up–and goose and choose
And cork and work and card and ward
And font and front and word and sword
And do and go, then thwart and cart,
Come, come! I’ve hardly made a start.
A dreadful Language? Why man alive!
I learned to talk it when I was five.
And yet to write it, the more I tried,
I hadn’t learned it at fifty-five.

Accenter

Jag fick syn på den här annonsen inne på Facebook för en stund sedan:

Jag undrar hur den som tycker att det stavas ”genré” tycker att ordet ska uttalas. Det fick mig att tänka på ett blogginlägg som jag skrev på min gamla Metroblogg. En del slänger sig med accenter som om de vore strössel, vilket jag kan störa ihjäl mig på:

Vad heter de? (publicerat på min Metroblogg 27 april 2008)

Accenter är roligt. Accenter får namn och ord att se tjusiga och exotiska ut, lite ”utländska”, framför allt lite franska, och det är ju fint, eller nåt… tydligen. Tydligen verkar folk tycka det när de gödslar med accenter i sina barns namn. Det de inte tänker på är att accenter påverkar uttalet av namnen. Ett ”e” som skrivs ”é” ska uttalas, som ett långt e. I alla fall i min värld. Vill man inte att det ska uttalas så skriver man inte dit någon accent. De är inga dekorationer, utan uttalsmarkörer. OK, det finns ord i t.ex. franskan där de också funkar för att skilja två ord åt, som annars skulle se likadana ut (ou/où), men i 98% av fallen är det inte så. Accenten visar hur bokstaven ska uttalas. Undrar då hur föräldrarna till lilla Thérésé tänkte. Jag läste en diskussion på ett forum där en kvinna skrev att hon tänkte ge sitt barn namnet Elise. Det är ju ett fint och sött namn, som kan uttalas antingen med eller utan e på slutet. Hon ville att e:et på slutet skulle uttalas och ville då veta hur det skulle stavas. Hon fick det kloka förslaget ”Elisé” från någon hjälpsam själ. OK, det namnet borde rimligen uttalas som rim på ”café”. Jag tyckte att hon skulle stava det precis som vanligt, för det är så det stavas oavsett uttal. Det är ju ett kort e på slutet.

Under den senaste tiden har jag också sett namn som ”Odétte” och ”Emilié”. Undrar hur de tycker att deras namn uttalas. Jag vill ju spontant uttala det som det stavas, men då skulle de väl bli skogsgalna.

Det är så fascinerande att folk känner ett sådant behov av att krångla till sina barns namn, så att de kommer att behöva gå genom livet och förklara och bokstavera tills de blir galna. Jag tycker att det är tillräckligt tjatigt att säga ”Det ska vara C” varje gång någon ska stava till mitt namn. Hur ska inte den lilla tjej känna som fick tre förnamn – alla helt vanliga, fina, svenska namn, men med ett helt omotiverat ”h” instoppat någonstans i dem. Vem kommer spontant att stava rätt till hennes namn? Hon kommer att få tjata om detta ”h” varje gång någon ska skriva det. Och försök inte få mig att köpa att ”Chewin” ska uttalas som ”Kevin”. Och hur uttalar man ”Philiph”? Eller ”Chassandra”?

Förresten, apropå accenter:

I matbutiken kan man också få se många spännande användningar av accenter. Folk vet att det ska vara en accent någonstans i ordet, så då slänger man dit den där det ser bra ut. Vilket håll den ska vara åt råder det oftast också delade meningar om. I vår ICA-butik kan man ofta köpa billig ”fläskfilè”. Jag ska gå fram till någon i personalen nästa gång och säga att jag letar efter den där ”fläskfilään”. Men de skulle antagligen inte fatta.

Och apostrof och accent är inte samma sak! Många som skriver engelska på datorn tycker att det ser bra ut om man skriver ”don´t”, eller ”can´t”. OK, man ser vad det ska stå, men vad är det för fel på ”don’t” och ”can’t”? Det är dessutom lättare att skriva, eftersom det förra kräver två tangentnedslag och det senare bara en.

Visst, krångla till det hur mycket ni vill, det är ett fritt land, men bli inte sura när folk undrar och stavar eller uttalar fel

Oh my, I said WHAT in French? (via expatriotgames)

Intressant inlägg om språk och många intressanta kommentarer om språkliga missförstånd folk råkat ut för.

Påpekandet att man alltid vinner på att göra sitt bästa och framför allt vara trevlig ligger det en hel del i.

As you can imagine, the language barrier is a biggie, so I would be remiss not to post (first of several) about this particular hairy monster that we must adapt and adjust to as best we can. To sum up the language ‘thing’, the motto is just, ‘be nice’. As a Southerner might say, ”when you don’t know the language from a hill of b … Read More

via expatriotgames

Top 25 grammar and language mistakes

Testar nu WP:s nya funktion med att klicka på en liten knapp och få in en länk direkt i blogginlägget utan att behöva klicka sig in på bloggen. Jag hittade en sida med vanliga fel och missar i engelska, tänkte att det kanske kunde vara kul för mina språkintresserade vänner. Dessutom får jag testa den här nya funktionen! 😀

Top 25 grammar and language mistakes | Articles.