Accenter

Jag fick syn på den här annonsen inne på Facebook för en stund sedan:

Jag undrar hur den som tycker att det stavas ”genré” tycker att ordet ska uttalas. Det fick mig att tänka på ett blogginlägg som jag skrev på min gamla Metroblogg. En del slänger sig med accenter som om de vore strössel, vilket jag kan störa ihjäl mig på:

Vad heter de? (publicerat på min Metroblogg 27 april 2008)

Accenter är roligt. Accenter får namn och ord att se tjusiga och exotiska ut, lite ”utländska”, framför allt lite franska, och det är ju fint, eller nåt… tydligen. Tydligen verkar folk tycka det när de gödslar med accenter i sina barns namn. Det de inte tänker på är att accenter påverkar uttalet av namnen. Ett ”e” som skrivs ”é” ska uttalas, som ett långt e. I alla fall i min värld. Vill man inte att det ska uttalas så skriver man inte dit någon accent. De är inga dekorationer, utan uttalsmarkörer. OK, det finns ord i t.ex. franskan där de också funkar för att skilja två ord åt, som annars skulle se likadana ut (ou/où), men i 98% av fallen är det inte så. Accenten visar hur bokstaven ska uttalas. Undrar då hur föräldrarna till lilla Thérésé tänkte. Jag läste en diskussion på ett forum där en kvinna skrev att hon tänkte ge sitt barn namnet Elise. Det är ju ett fint och sött namn, som kan uttalas antingen med eller utan e på slutet. Hon ville att e:et på slutet skulle uttalas och ville då veta hur det skulle stavas. Hon fick det kloka förslaget ”Elisé” från någon hjälpsam själ. OK, det namnet borde rimligen uttalas som rim på ”café”. Jag tyckte att hon skulle stava det precis som vanligt, för det är så det stavas oavsett uttal. Det är ju ett kort e på slutet.

Under den senaste tiden har jag också sett namn som ”Odétte” och ”Emilié”. Undrar hur de tycker att deras namn uttalas. Jag vill ju spontant uttala det som det stavas, men då skulle de väl bli skogsgalna.

Det är så fascinerande att folk känner ett sådant behov av att krångla till sina barns namn, så att de kommer att behöva gå genom livet och förklara och bokstavera tills de blir galna. Jag tycker att det är tillräckligt tjatigt att säga ”Det ska vara C” varje gång någon ska stava till mitt namn. Hur ska inte den lilla tjej känna som fick tre förnamn – alla helt vanliga, fina, svenska namn, men med ett helt omotiverat ”h” instoppat någonstans i dem. Vem kommer spontant att stava rätt till hennes namn? Hon kommer att få tjata om detta ”h” varje gång någon ska skriva det. Och försök inte få mig att köpa att ”Chewin” ska uttalas som ”Kevin”. Och hur uttalar man ”Philiph”? Eller ”Chassandra”?

Förresten, apropå accenter:

I matbutiken kan man också få se många spännande användningar av accenter. Folk vet att det ska vara en accent någonstans i ordet, så då slänger man dit den där det ser bra ut. Vilket håll den ska vara åt råder det oftast också delade meningar om. I vår ICA-butik kan man ofta köpa billig ”fläskfilè”. Jag ska gå fram till någon i personalen nästa gång och säga att jag letar efter den där ”fläskfilään”. Men de skulle antagligen inte fatta.

Och apostrof och accent är inte samma sak! Många som skriver engelska på datorn tycker att det ser bra ut om man skriver ”don´t”, eller ”can´t”. OK, man ser vad det ska stå, men vad är det för fel på ”don’t” och ”can’t”? Det är dessutom lättare att skriva, eftersom det förra kräver två tangentnedslag och det senare bara en.

Visst, krångla till det hur mycket ni vill, det är ett fritt land, men bli inte sura när folk undrar och stavar eller uttalar fel

Ett svar till “Accenter

  1. Det är väl inte bara längden utan även om det är stigande eller fallande ton i vokalens uttal (alltså ´vs `)? Eller är jag helt ute och cyklar nu?

    Och om man nu vill betona att slut-E:et i Elise uttalas borde väl närmast ett trema vara på sin plats (Elisë), det är ju liksom tremats funktion att signallera att en (osäker) vokal skall uttalas distinkt.

    Vad gäller apostrof vs accent, så skall jag helt kort agera djävulens advokat (eftersom jag i huvudsak håller med dig och lite till) på två punkter:
    1) Vissa fonter (särskilt standardfonter för Mac gör INGEN visuell skillnad på accent och apostrof, vilket knappast har underlättat för de människor som använder dessa att lära sig rätt (eller att det ens är en skillnad).
    2) Du skriver ”Det är dessutom lättare att skriva, eftersom det förra kräver två tangentnedslag och det senare bara en.” Detta är inte helt korrekt. Om du skriver ”don´t” räcker det att du trycker D O N accent T för att accenten skall uppenbara sig på apostrofens plats. Om så inte vore fallet så tror jag inte problemet hade varit så utbrett. Människan är trots allt av naturen lat. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s