Etikettarkiv: språk

Språklärarens ställning pressad – Debatt – UNT.se

Intressant läsning med hög igenkänningsfaktor för mig:

Språklärarens ställning pressad – Debatt – UNT.se

En tidigare kollega hade länkat till detta på Facebook och jag fyllde på med följande (textstorleken i första stycket följde med från Facebook, kan inte göra något åt det):

Sedan tänker jag på alla administrativa smådetaljer, som var för sig kan tyckas överkomliga, men alla tillsammans bidrar till extrajobb som många andra ämneslärare slipper. Jag tänker främst på det faktum att man alltid har grupper bestående av elever från 3-4 klasser, vilket innebär att så fort man ska skicka ut något till föräldrar måste gå via 3-4 mentorer, alternativt skicka ut lika många meddelanden på skolwebb eller motsvarande, där det räcker med ett om man undervisar en helklass. 

Sedan blir det alltid kaos med grupperna vid terminsstart, det går aldrig att få en komplett lista över vilka elever man ska ha innan alla står där i klassrummet och sedan kan man räkna med att det tillkommer minst en varje lektion under de två första veckorna, och ett par andra försvinner. Det gör att man nästan varje läsår börjar med kaos, man får själv springa runt till respektive mentor och be att få åtminstone en siffra på hur många från deras klasser som ska läsa det språk jag undervisar i.

På grund av det tar det längre tid att komma igång och få något vettigt gjort tidigt på terminen än om man direkt får veta att man ska ha 7A, 8B och 9C i t.ex. matte.

Ja, det här är kanske småsaker, men tillsammans med det som räknas upp i artikeln skapar det en arbetssituation som är ganska olik den som andra ämneslärare har.

Det där med fortbildningen är också intressant. Någon sådan har jag aldrig fått. Däremot får jag ständigt frågan om hur ofta jag reser till Frankrike, som om jag förväntas tillbringa all min lediga tid där för att fortbilda mig på egen bekostnad.

Sedan läste jag häromdagen ett förslag att göra språken obligatoriska. Det vore nog inte helt galet, men då får man också göra organisationen kring undervisningen lite smidigare så att man får lärare som orkar och vill jobba med det också.

Vad jobbar du med? (Språkfråga)

Språkfundering 1: Jag läste nyss en diskussion om hur en del uttrycker sig när de får frågan om vad de jobbar med. ”Jag är utbildad undersköterska”, till exempel. För mig låter det som om personen är utbildad till det, men inte jobbar med det för tillfället. Andra i diskussionen vill ha det till att man vill skilja sig från folk som gör samma jobb, men utan att vara utbildade.

Hur tänker ni om någon säger sig vara ”utbildad sjuksköterska/lärare/ekonom/annat”?

Personligen tycker jag att det är relevant för mig att säga ”Jag är utbildad lärare”, för det är jag. Men jag jobbar med något annat. När jag jobbade som lärare sade jag just så, ”Jag jobbar som lärare”.

Vilket leder mig in på:

Språkfundering 2: Jag tycker att man allt oftare hör folk säga ”Jag JOBBAR SOM lärare/jurist/präst” eller vad det nu kan vara, snarare än ”Jag ÄR lärare/jurist/präst”. Enligt något jag läste om det skulle det ha att göra med att man vill skilja personen man är från yrket man har, det vill säga ”Jag är inte mitt jobb”. Just på det sättet använder jag det uttrycket. Men är det så alla menar? Eller är det bara ”något man säger”?

”Jag jobbar som…” kan ju även låta som om man jobbar med något man inte är utbildad för.

Hur tänker du? Hur svarar du på frågan ”Vad jobbar du med?” Säger du ”Jag är utbildad [vaddetnuär]” eller ”Jag är [vaddetnuär]” eller ”Jag jobbar som [vaddetnuär]” eller något helt annat?

In eller ut?

För ett tag sedan kom vi in på en liten språkdiskussion på jobbet. Vi pratade om att man oftast (verkade det som i alla fall) säger att man ska ”gå ut i köket”, enligt uppgift för att köket långt tillbaka låg i en separat byggnad. Enligt google ger en snabb sökning resultatet 1 140 000 träffar på ”in” och bara 593 000 på ”ut”. Det motbevisar ju vår teori.

Jag kom dessutom att tänka på att jag gärna säger att jag går ”ut i badrummet”, har för mig att vi sa så hemma när jag var liten. Eftersom både mamma och pappa troligen läser detta får ni väl dementera om jag har fel. 🙂 De jag pratade med tyckte inte att de hört ”gå ut i badrummet” tidigare.

Google gav mig 794 000 träffar på ”gå in” och 52 100 på ”gå ut”. Det visar ju att ”ut” inte är helt ovanligt i alla fall.

Hur gör du? Kanske finns det helt andra möjligheter också?

Om att lära sig ryska

Jag tänkte häromdagen att det skulle vara bra att kunna lite ryska, speciellt med tanke på det ena av mina två jobb. Jag skulle inte behöva några avancerade kunskaper, jag ska liksom inte prata om varför förra årets Nobelpristagare i fysik fick sitt pris, utan mer kunna tala om vad saker kostar eller var toaletten ligger, samt kunna förstå åtminstone en del av vad folk frågar.

Nu kommer det dock att dröja innan jag på allvar har tid att ta tag i något sådant, så jag bestämde mig för att mjukstarta lite, genom att ladda ner en app till min ipad. Sagt och gjort. Det fanns flera stycken och jag valde en som kändes vettig och som innehöll ordövningar där man skulle para ihop ord och bild. Först fick man höra ordet läsas upp och samtidigt se ordet skrivet och samtidigt en illustration. Sedan kom övningen, där man alltså skulle välja rätt bild bland fyra alternativ när man hörde ordet.

Problemet kom när jag insåg att jag inte är tillräckligt duktig på att läsa kyrilliska bokstäver. På den här absoluta nybörjarnivån kan jag inte memorera ett ord bara genom att se en bild och höra ordet, jag måste koppla ihop det med det skrivna ordet. Det går inte nu. Alltså måste jag börja med att lära mig bokstäverna. Det har jag inte varit så framgångsrik med tidigare. Jag lärde mig läsa på egen hand när jag var fem år, men varje gång jag försökt lära mig ett främmande alfabet har jag slagit huvudet i väggen, jag verkar utveckla dyslexi så fort jag försöker. Det är en sak att lära mig vilket tecken som hör ihop med vilket ljud, det funkar sådär, men när jag sedan ska läsa ihop dessa tecken till ord går det inte längre.

Får se om jag ger mig på det på allvar eller om jag bara leker vidare med appen så länge den är rolig.

Tolkningsfråga

Hur tolkar ni ”kom över på grillat”?.

Länken ovan går till en tråd på familjeliv.se där trådstartaren beskriver ett missförstånd mellan henne och personen som bjöd in henne. Denna hade sagt ”Kom över på grillat”, varpå trådstartaren tolkade det som att hon skulle bli bjuden på mat. Hon ringde även innan hon åkte och frågade om hon skulle ta med sig något. Inte ens då kunde inbjudaren berätta att hon förväntade sig att gästen hade med sig egen mat.

Tydligen är detta ganska vanligt, att man missförstår inbjudarens intentioner, i det här fallet hade jag nog faktiskt också tolkat det som att jag skulle bli bjuden på mat. ”Kom över och grilla” eller ”Kom över på grillkväll” hade jag däremot tolkat som att alla tar med det de vill grilla.

Hur tänker ni?

Kryptiskt budskap på t-shirt

Idag fick jag syn på en kille i orange t-shirt. På t-shirten stod följande:

”I [bild på solglasögon] for girls”

Det här fick mig att börja grubbla lite på vad som menades. ”Sunglasses” är inte ett verb, så alltså måste den där bilden stå för något annat.

Man skulle kunna tolka det som ”Jag spanar på tjejer”, för det kan man ju göra rätt diskret bakom ett par solglasögon. Eller så kan man använda dem för att maskera sig så att man inte ska bli igenkänd av tjejerna. Eller så kanske han helt enkelt menade att han hade ett par tjejglasögon. 

Nu kommer jag att ligga vaken hela natten och grubbla över detta.

 

Den ordlösa generationen

Den ordlösa generationen « Lundagård.

Mycket intressant och viktigt och stämmer dessutom väl överens med det jag skrivit om flera gånger tidigare.

Kanske kommer jag att skriva en längre kommentar till detta, men samtidigt känns det som om jag sagt det hundra gånger redan. Kika under kategorin ”Skola” så får ni se.