Etikettarkiv: arbete

Vad jobbar du med? (Språkfråga)

Språkfundering 1: Jag läste nyss en diskussion om hur en del uttrycker sig när de får frågan om vad de jobbar med. ”Jag är utbildad undersköterska”, till exempel. För mig låter det som om personen är utbildad till det, men inte jobbar med det för tillfället. Andra i diskussionen vill ha det till att man vill skilja sig från folk som gör samma jobb, men utan att vara utbildade.

Hur tänker ni om någon säger sig vara ”utbildad sjuksköterska/lärare/ekonom/annat”?

Personligen tycker jag att det är relevant för mig att säga ”Jag är utbildad lärare”, för det är jag. Men jag jobbar med något annat. När jag jobbade som lärare sade jag just så, ”Jag jobbar som lärare”.

Vilket leder mig in på:

Språkfundering 2: Jag tycker att man allt oftare hör folk säga ”Jag JOBBAR SOM lärare/jurist/präst” eller vad det nu kan vara, snarare än ”Jag ÄR lärare/jurist/präst”. Enligt något jag läste om det skulle det ha att göra med att man vill skilja personen man är från yrket man har, det vill säga ”Jag är inte mitt jobb”. Just på det sättet använder jag det uttrycket. Men är det så alla menar? Eller är det bara ”något man säger”?

”Jag jobbar som…” kan ju även låta som om man jobbar med något man inte är utbildad för.

Hur tänker du? Hur svarar du på frågan ”Vad jobbar du med?” Säger du ”Jag är utbildad [vaddetnuär]” eller ”Jag är [vaddetnuär]” eller ”Jag jobbar som [vaddetnuär]” eller något helt annat?

Lärarnas arbetsbörda ökar mest

Lärarnas arbetsbörda ökar mest | Nyheter | Aftonbladet.

Förvånad? Inte jag i alla fall!

”Jag har lärt mig att hantera det och vågar strunta i vissa saker.” Så säger en lärare som citeras i artikeln ovan. Ja, så måste man göra för att överleva som lärare idag. Men ska det verkligen behöva gå så långt att man måste strunta i de arbetsuppgifter man är ålagd att utföra? 

”Catfights over handbags and tears in the toilets. With her women-only TV company this producer thought she’d kissed goodbye to conflict… | Mail Online”

Catfights over handbags and tears in the toilets. With her women-only TV company this producer thought she’d kissed goodbye to conflict… | Mail Online.

Det här var en intressant artikel med tanke på det här med att många tror att allt blir så bra i en miljö med enbart kvinnor. Nu säger jag inte att det inte kan bli det, men i det här fallet gick det åt skogen.

Med tanke på vad jag var inne på i ett inlägg för ett tag sedan, om hur trött jag blir på det här tjatet om att ”alla kvinnor är systrar” och bör hålla ihop mot männen, så kändes den här artikeln rätt relevant. Jag tror att blandning kan vara nyttigt, men framför allt tror jag på att anställa personer utifrån kompetens och inte utifrån kön. Om jag fick välja mellan att jobba i en miljö enbart bestående av kvinnor och en annan där det var blandat, skulle jag helt klart föredra det senare. Den arbetsplats som beskrivs i artikeln hade jag nog fått krupp på efter en vecka.

”Löneutveckling och arbetstid bakom lärarflykt”

Löneutveckling och arbetstid bakom lärarflykt « Tankar om skolan i media.

Läs länken ovan först!

Ja, det är klart att lönerna måste upp, med tanke på att lärare i Sverige är oerhört underbetalda jämfört med i många andra länder. Men faktum är att arbetsmiljön är lika viktig för att man ska vilja stanna kvar i yrket. Jag skulle känna mig precis lika stressad och jagad om jag hade 30.000 i månaden och dygnet har bara 24 timmar oavsett vad jag har i lön.

Idag läste jag i SvD att nästan var sjätte lärare hoppar av yrket. Jag är inte förvånad. Jag valde att bli lärare för att få undervisa, för att få förmedla kunskaper i det roligaste jag vet, nämligen språk. Istället har jag så mycket administrativa uppgifter att jag inte hinner vara det minsta kreativ, just nu gör jag inte mycket mer än följer läroboken, som visserligen är en av de bättre och roligare som finns att tillgå, men visst skulle jag vilja hitta på andra saker emellanåt. Men tiden och orken finns inte. På grund av allt annat elände jag måste hålla på med.

Det som skulle få mig att stanna kvar som lärare i några år till skulle vara en rejäl löneökning i kombination med en upprensning i arbetsuppgifterna och en lugn och vettig arbetsmiljö i lokaler anpassade för det jag förväntas göra.

Läs mitt tidigare inlägg om lärares arbetstid och -miljö.

Madonnan skriver också om detta idag.

Jobba gratis?

Magdalena Ribbing svarar idag på en fråga från en musiker som tycker att det är jobbigt att folk har så svårt att betala när han (OK, jag vet inte om det är en han eller en hon, så med risk för att trampa på en eller annan öm tå tänker jag fortsätta att skriva han) spelar på t.ex. bröllop. Ofta får han ett tackkort eller en  chokladask. Frågeställaren skriver:

Min uppfattning är att svenskar är väldigt ovana att agera arbetsgivare, och också har ett motstånd mot att betala för en tjänst, mycket hellre betalar man för en sak. Jag undrar hur jag på ett artigt sätt (det är mina kunder!) skall kunna få dessa människor att förstå att det är min inkomst, mitt vatten och bröd, som de försöker förhandla bort.

Det här är nog inte ovanligt, tyvärr. En liten parallell kan jag dra till mitt eget yrke, även om det inte är riktigt samma sak. En kollega till mig, som är lärare i tyska, fick en gång en förfrågan från en elevs föräldrar att översätta ett brev – om det var från eller till tyska minns jag inte, så det låter jag vara osagt. Dock sa de inget om ersättning för det. Min kollega var osäker på om hon skulle ställa upp på detta, då det skulle innebära några timmars arbete. Jag minns ärligt talat inte hur hon sedan valde att göra, då det är några år sedan, men jag minns att jag insisterade på att hon skulle svara med att tala om hur mycket hon tänkte ta betalt för det.

På samma sätt som Magdalena Ribbing skriver i sitt svar till den här musikern, om att folk tycker att en musiker ska ställa upp gratis för att det är så kul att spela, verkar en del tycka att bara för att man kan ett språk (som man lagt ned tid och pengar på att lära sig) ska man tycka att det är så roligt att få uppdrag från omgivningen att man inte ska ta betalt för det.

Jag väntar bara på den dag en förälder till någon av mina elever ber mig ställa upp på något sådant. Jag vill se reaktionen när jag svarar att jag kommer att ta X antal kronor per ord. Det kommer de nog inte att ha väntat sig. Visserligen har jag redan översatt en del och går dessutom en översättarutbildning, men jag tänker inte jobba gratis åt t.ex. en elevs föräldrar bara för att jag tycker att det är så roligt att få använda mina kunskaper. (I min kollegas fall ovan rörde det sig dessutom om föräldrar som mycket väl hade råd att betala fullt pris för en professionell översättare).

Det här kan ju självklart jämföras med till exempel frisörer, snickare eller vilka yrken som helst som folk kan få för sig att förvänta sig gratis bara för att de känner personen som jobbar med det. Har hört frisörer berätta hur både släktingar och grannar förväntar sig gratis klippning.

OK, jag kan tänka mig att man kan vilja ge kompisrabatt, men det ska man i så fall erbjuda själv, jag ska inte förvänta mig kompisrabatt eller gratis tjänster från mina vänner och bekanta.

Lärares arbetstid

Det pratas en hel del i bloggar och tidningar om lärares arbetstid nu. Jag tänker inte göra något längre inlägg i debatten, jag blir så sur, men frågan är vad de tänkt sig att ge som motprestation om tiden utökas.

En tanke som slog mig idag är att med tanke på hur mycket av en lärares arbetstid som går åt till rena kontorsuppgifter (och fler sådana uppgifter blir det allteftersom), så är det märkligt att vår arbetsmiljö inte anpassas efter det. Tittar man in i det typiska lärararbetsrummet ser man en miljö som de flesta kontorsanställda skulle vägra att acceptera. Trångt, dammigt, överbelastat med saker, möbler som är lite slumpmässigt hopsamlade… Man ska vara glad att man har både ett bord och en stol, att begära att dessa ska vara ergonomiskt anpassade kommer inte på fråga. Ofta är man 7-8 personer som delar på en dator och en telefon. Samtidigt förväntas man hålla en ofta ganska intensiv mailkontakt med föräldrar, man ska sköta frånvarorapportering etc. på webben. Vi samlar ofta vårt material i gamla kartonger vi plockat i kopieringsrummet, eller i tidsskriftssamlare som är spruckna och skitiga och har stått där sedan någon gång på 70-talet. Dessutom är dessa rum oftast belägna i samma korridorer där elever springer, skriker och lever rövare, samt knackar på dörren hela tiden för att fråga om den eller den läraren är där. Att få arbeta i lugn och ro är en önskedröm.

Så frågan är ju – om vi nu ska tillbringa ännu  mer tid på skolan än vi redan gör, ska vi fortsätta att göra det i samma undermåliga arbetsrum? Varför inte få välja mellan detta och att göra samma uppgifter hemma vid vår egen dator?

Den motfråga jag skulle vilja ställa till de skolchefer som kräver en förändring av arbetstiden är om de verkligen är beredda att fräscha upp arbetsmiljön och investera i varsin dator och varsin telefon till alla lärare. Jag skulle bli förvånad om svaret blir ja på den frågan.

(Lilla O , Pedagogikpolitik och Johan Kant skriver kloka saker om detta)