Gränslösa arbetsplatser

Hittade just denna artikel via Facebook. Just det här med tydliga gränser och klara beskrivningar av vad som faktiskt ingår i ens arbetsuppgifter är något jag känner igen från tiden som lärare. Allt verkade kunna stoppas in i det som var arbetsuppgifter, arbetstiden kunde ändras och förskjutas hur mycket som helst och allt man fick var ett luddigt löfte om ”komp i juni”.

Jag tror inte att jag någonsin under mina nio år i yrket kände att jag hade koll på vad som faktiskt förväntades av mig, känslan av att det var saker jag missat och som jag borde ta tag i fanns alltid där. Studiedagar ägnades åt uppgifter med otydliga instruktioner och allt man faktiskt fick gjort kändes tveksamt eftersom man inte var säker på att man faktiskt gjorde det som var tänkt, samtidigt som rättningshögarna ropade på en från arbetsrummet och kändes mycket viktigare och mer relevant än att sitta i en alldeles för stor arbetsgrupp och babbla och producera ett papper ingen förstod poängen med.

Det märkliga var ju bara att man aldrig protesterade, man satt snällt i dessa grupper under den avsatta tiden och försökte lösa uppgiften.

Jag kan absolut relatera till det här, fler och fler arbetsuppgifter liksom ”smögs” på en hela tiden, tills det kändes som om man höll på att drunkna.

Boven i dramat är arbetsplatser som saknar tydliga gränser för hur mycket som måste göras och vad som är en acceptabel nivå.

viaLarm från stressforskare: Gränslösa arbetsplatser ger rekordstress – Veckans Affärer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s