Etikettarkiv: reklam

”Men jag blir så trött!” (Del 845)

En länk till en webbutik har cirkulerat på Facebook i ett par veckor. Den dyker upp hos mig så fort någon av mina vänner klickar ”Gilla” eller kommenterar länken ifråga.

Bilden det handlar om ser ut så här:

Det handlar alltså om ett slags underkläder som ska klämma åt så att du ser smalare ut. Det må vara hur det vill med den saken, det är inte det jag tänker prata om här.

Det som stör mig är kommentarerna från folk som sett bilden. Exempel:

”är dtta nån jävla spam eller nåt sånt??? fattar inte varför du, [NAMN] som är så himla smal ska dela ut denna löjliga länken annars…”

”men bevare mig väl – är vi på väg åt det hållet i historien ??:-(”

”Men allvarligt!!! Är det inte bättre att folk lär sej at tycka om sej själva som de är!!!”

Det dåliga språket och överanvändandet av skiljetecken är för övrigt inte mitt fel, allt är korrekt citerat.

Den första personen har inte fattat att hennes vän, som hon tilltalar i kommentaren, inte nödvändigtvis har ”delat ut” länken, utan bara klickat ”gilla”, vilket gör att den kommer upp i nyhetsflödet hos hennes vänner. Att sedan skriva något riktat till henne i bildens kommentarsfält är inte heller så smart.

Sedan har vi det här med  att tycka om sig själv som man är. Många av kommentarerna tar upp just det här. Det roliga är att det tas upp som om denna annons var ett påbud, en order, som om vi alla nu ska tvingas ta på oss sådana här för att se smala ut. Det är en annons, från ett företag som vill sälja, ett företag har liksom intresse av att sälja sina produkter och för att kunna göra detta måste de låta folk se att de har varan till försäljning. Det ska inte ses som en pik till just dig om att du är för tjock. Om man ska ta varenda annons personligt kan man ju knappt gå ut på stan eller titta på reklam på TV eller på nätet. Eller tänk om jag skulle få ett reklamblad från ICA i brevlådan och upptäcka att de har extrapris på hallonsylt den här veckan? Ska jag inte få köpa jordgubbssylt? Får jag inte tycka om det jag vill och göra som jag vill? Det blir liksom lite jobbigt i längden, eller hur? 😉

Och vart tycker kommentarsskrivare nummer två att vi är på väg i historien? Oavsett vilken tidsperiod man tittar på har folk försökt förändra och förbättra sitt utseende, vad man har gjort har skiftat beroende på vilket ideal som för tillfället varit det rådande. Inget nytt i det.

Det här ”Tycka om sig själv som man är”-pratet, det är så uttjatat att jag knappt orkar ta upp det. Här kommer vi återigen in på det jag skrev ovan, det är ingen som tvingar dig att köpa en sådan här, det är ingen som säger att du inte får tycka om dig själv precis som du är. Grattis till dig om du gör det, men jag skulle tro att även du har ett och annat som du skulle vilja ändra på, den som inte har åtminstone någon liten grej som h*n inte är nöjd med ljuger, hävdar jag. Jag kan väl på det hela taget säga att jag gillar mig själv, tycker att det jag ser i spegeln är rätt OK, men det betyder inte att jag inte vill göra det bästa av det jag har. Faktum är att ju nöjdare jag är med det jag har, desto roligare blir det att experimentera med det och se vad jag kan göra av det. Om resultatet blir bra eller dåligt får väl andra avgöra, men sanningen är att under perioder då jag inte varit nöjd med mig själv, då har jag inte gjort ett smack, struntat fullständigt i allt.

Återigen – företag vill sälja. Det är upp till dig och mig och alla andra om vi vill köpa produkterna. Jag tycker att kommentarer på den nivå där exemplen ovan befinner sig bara tyder på obegåvning och naivitet och inget annat. ”Jag blir upprörd å andras vägnar och måste skriva en kommentar om en produkt jag inte är intresserad av att köpa”, eller något sådant.

Slutligen tänker jag också tillägga att jag har en sådan här, som visas på bilden. Om jag ser smalare ut i den eller inte, det får väl andra avgöra, men jag tycker att kläderna sitter bättre, ger ett slätare intryck och jag tycker att jag får bättre hållning.  Sedan kan väl tråktanterna sitta där och fundera över åt vilket håll i historien jag är på väg.

Mystiskt SMS

Fick nyss ett SMS från mystiskt nummer: ”Grattis. Ditt nummer har gjort dig till en iPad-vinnare! Gå till [skum länk] och ange koden XX för att få din gratis iPad-produkt!”

Hmm… Jag har inte deltagit i någon tävling, vad jag kan minnas, och jag tvivlar starkt på att de bara slänger ut en massa priser på slumpvis utvalda mobilnummer. Nej, här klickas inte på någon länk!

Enligt vänner på Facebook laddas en fejk-app ner till telefonen om man klickar på länken. Den ska enligt uppgift sno ens privata information.

Det här är ju ”gammal skåpmat” när det gäller e-post. Jag hade en gång ett yahoo-konto som blev så nerlusat med spam att jag var tvungen att stänga ner det, för till sist ramlade det in över hundra meddelanden om dagen och jag råkade radera privata mail av bara farten för att det var så mycket att jag inte hann med att se vad allt kom ifrån. En del av dessa mail är ju så lurigt skrivna att man mycket väl skulle kunna tro att det kom från en riktig person, ofta har de ett ”Re” i ämnesraden så att det ska se ut som ett svar på något man själv skickat.

Tydligen är det rätt nytt med sådant här i telefonerna, så folk går uppenbarligen på det. Sedan blir en del fortfarande lurade av de här mailen, så det känns viktigt att påpeka, om och om igen, att man inte ska klicka på länkar i meddelanden där man inte känner igen avsändaren. Om meddelandena är på engelska och man dessutom inte brukar få mail på engelska, eller har någon anledning att få sådana, ge 17 i att klicka!

Ogenomtänkt reklam?

Jag hittade den här bilden i en reklamannons på baksidan av Metro imorse:

OK, till att börja med är den en ganska intetsägande klänning – förmodligen kan den bli riktigt snygg med rätt smycken, väska etc. till. MEN – det första jag lade märke till är ju inte klänningen, utan skorna och fötterna. Ett par rätt neutrala sandaler, som tyvärr ger intrycket av att hon har rätt stora fötter.

Och sedan står hon som om hon vore kissnödig och blicken ger mig intryck av en trött och irriterad person som säger: ”Ta den förbannade bilden någon gång så att jag får gå på toa!”

Det är så synd när en annons så totalt missar att leda uppmärksamheten till det den ska sälja, nämligen klänningen. Görs inte sådana här annonser av folk som har lite koll? De har ju ändå kostat på en helsida, det kan ju inte vara gratis.

Det här är andra gången på rätt kort tid som jag hittar märkliga annonser i Metro – för ett par månader sedan skrev jag om den här.

Varför skulle någon vilja köpa den här klänningen tack vare denna annons?