Etikettarkiv: Paris

Catacombes de Paris

Ett intressant inlägg, med väldigt mycket information till bilderna, om ett ställe i Paris som jag inte haft tillfälle att besöka ännu. Det påminner om en kyrka i Rom som jag sett ett par gånger, där man gjort ungefär samma sak med skeletten.

Researching Paris

Honestly, I am completely embarrassed that it has taken me 3+ years to make it to the Catacombs of Paris, deep in the 14th arrondisment. This was not due to a lack of effort – in fact, today marked my third attempt to gain entry, the first two blocked due to poor timing (we almost made it in time) and an electricity outage (now that I have been deep down there, I can only imagine how terrifying that must have been).

After a long wait in line (about an hour, in scattered rainshowers), we finally made it into the tiny vestibule where tickets are bought and one starts their initial descent. Both my visitor and I commented on how stark everything was and moreover, if this was the US there would be eerie organ music and an introduction voiced-over by Morgan Freeman looping the background. To say that…

View original post 467 fler ord

Affärsidé?

Fick just för mig att gå in och titta vad Wikipedia skriver om kyrkan Sainte Chapelle, som jag skrev om i Parisinlägget här nedanför. Det står inte jättemycket, men jag fastnade på den här meningen.

OK, nu ska jag satsa på att bygga mig en tidsmaskin, det lär inte bli billigt, men jag lär tjäna in allting plus gå med rejäl vinst genom att åka tillbaka till 1200-talet och kränga en massa skumma saker och påstå att det är reliker.

”Kristi törnekrona och några andra reliker köptes 1239 från kejsaren av Konstantinopel för den enorma summan 135 000 livre, kapellet kostade endast 40 000 livre.”

viaSainte-Chapelle – Wikipedia.

Bilder från Paris

Jag inspirerades av ett antal blogginlägg jag läst nyligen, med fina resebilder från olika håll i världen. Jag kände för att lägga upp några egna, nu var det ett tag sedan jag var i Paris, bilderna är tagna 2007, men jag har inte delat med mig av dem på bloggen, så jag tänkte att det nog var dags. Det kommer att dyka upp inlägg med bilder från andra resor under de kommande veckorna, bland annat har ni ju ännu inte fått se vad jag hade för mig i Köpenhamn i november. Men nu tar vi Paris först. Det här är bara ett litet urval av alla bilder jag tog under den veckan.

Vi åkte aldrig upp i Eiffeltornet, det var helt enkelt för mycket folk, vi kände inte för att köa bort semestern. Det är dessutom rätt roligt att ta bilder nedifrån också.

Av samma skäl gick vi inte in på Louvren heller, jag slipper gärna trängas, för då blir jag sur, och det vill jag inte vara på semestern. Jag har dessutom sett det tidigare. 🙂

Vi var däremot inne i Sacré-Coeur, men där fick man inte fota…

Utanför satt en mimare, jag brukar ha lite svårt för sådana, men den här var riktigt häftig.

Vi gick förbi Notre Dame ganska många gånger, vid olika tider på dygnet. Extra vackert var det med alla vårblommor:

Några av alla statyer på fasaden. Har man sett Disneyversionen av ”Ringaren i Notre Dame” känner man igen flera av dem, den stora höjdpunkten i den filmen, i alla fall om man frågar mig, är i början, när man får se hur exakt avbildad kyrkan och de här statyerna är.

Vi klättrade upp i tornen och hälsade på gänget som bor där. Här är en av dem.

Och så här ser det ut i nattbelysning!

Och så tar vi lite mer nattbelysning när vi ändå håller på!

Innan jag lärde mig att det går att ställa ner kameran på till exempel ett broräcke hade jag inte kunnat ta den här bilden! 😀

Nu följer riktigt många bilder av en annan kyrka, Sainte Chapelle, som jag inte besökt förrän denna gång. Det är lite krångligt att komma in, eftersom den ligger mitt inne bland en massa myndighetsbyggnader och det är säkerhetskontroll och en massa trassel för att ta sig in, därav att det inte blivit av. Inte ens under det år jag bodde i Paris tog jag mig tid att gå in. Maken orkade inte utan stannade på en bänk utanför. Men jag tänkte att nu skulle det faktiskt bli av, med tanke på allt jag läst om den och alla bilder jag sett. Det rätt få turistattraktioner som faktiskt lever upp till, och till och med överträffar, bilderna i guideböckerna. Den här kyrkan gjorde det. Byggnaden är ganska liten, men väldigt hög. Fönstren går nästan hela vägen upp och är helt otroligt vackra. Jag hade kunnat gå runt där inne hela dagen och bara njuta.

Från utsidan – kyrkan är svår att fota då den ligger väldigt trångt inne bland en massa andra byggnader, det är svårt att få med hela och få bilden snygg.

 

While in Versailles – some thoughts on photography (via The Infinite Shelf – A Book Blog)

Fina bilder från Versailles, som jag hoppas att jag får möjlighet att besöka igen snart. Inlägget handlar om hur man tar egna, unika bilder av något som är så väl dokumenterat. Inte helt lätt, kan tyckas. Men en rolig utmaning, helt klart!

While in Versailles - some thoughts on photography When visiting the famous Versailles on our trip to France a year ago, I was faced with a contradiction I have rarely met in my short photography life : as beautiful and rich in details and history as the place was, I found it almost impossible to photograph. Not because of the crowd – which was, let’s say it, an attraction in itself. You could hardly take a picture without having another tourist standing in the way. If photographs really do captu … Read More

via The Infinite Shelf – A Book Blog

Lost Paris: The Pont Neuf, ‘the Eiffel tower of the Ancien Régime’ | Culture&Stuff

Lost Paris: The Pont Neuf, ‘the Eiffel tower of the Ancien Régime’ | Culture&Stuff.

Hittade en länk som jag ville dela med mig av!

[BOK] Rovfåglarnas tid

Rovfåglarnas tid – Elisabet Nemert

I mars lyssnade jag på en annan bok av Elisabet Nemert, efter ett tips från en vän. Den tyckte jag väldigt mycket om, och jag gillade verkligen uppläsarrösten, så jag bestämde mig för att någon av de övriga böckerna en chans också, och fastnade för den här.

Uppläsarrösten är lika mysig och behaglig att lyssna på denna gång, även om jag störde mig på en del osäkerhet på uttalet av franska person- och platsnamn. Berättelsen är också spännande, även om jag måste erkänna att jag tyckte att den förra boken faktiskt var bättre. Den här utspelar sig dock i en tid som jag tycker är mer spännande, men det gjorde kanske också att mina förväntningar på berättelsen var lite högre.

”När prästdottern Angelica Blake får erbjudandet att följa med till Frankrike som sällskapsdam åt sin barndomsvän, grevedottern Diana, tvekar hon inte. Hon har alltid drömt om ett liv i adelns salonger. Men den verklighet hon möter i revolutionens Frankrike har föga att göra med hennes skira drömmar. Diana blir misshandlad av sin nyblivne make och hans far snärjer sina garn kring Angelica. Samtidigt accelererar skräckväldet under Robespierre och oron sprider sig ända till slottet i Polignac. Angelica dras in i en räcka av händelser som tvingar henne att omvärdera allt som hon dittills värdesatt och när väninnans liv är i fara måste hon agera. Hon förs av ödet till Paris, där även läkaren David Duchamp lever. Deras livsöden snuddar vid varandra ett flertal gånger, men de har en lång väg att vandra innan de är redo att mötas ansikte mot ansikte.” (Adlibris)

Den här David dyker faktiskt upp redan innan Angelica lämnar England, så man behöver inte vara professor för att lista ut att det skulle bli de två på slutet. Det intressanta blev istället att se hur det skulle gå till. Och det blev galet spännande många gånger, många olika personer och händelser vävdes ihop och det blev faktiskt rätt intressanta lösningar på en del saker.

Språket känns många gånger lite hopklistrat av ”stelnade” uttryck, men jag kan ha överseende med rätt mycket om berättelsen är tillräckligt intressant.

Ett problem som jag upplever när det gäller många historiska romaner är författarens vilja att få med precis ALLT. Alla kända personer, platser och händelser ska klämmas in, bara för att man kan, om det så bara är att en person kommer ut genom en dörr som huvudpersonen är på väg in genom. (Självklart är dessutom David den franska kungafamiljens privata läkare, så får de vara med i boken också). Dessutom har Nemert tagit sig lite friheter med historiska fakta på ett par ställen, men sådant kan göras mer eller mindre störande och just det här är inte så farligt. Det är trots allt en roman.

Men lite väl ofta blir det historielektion och föreläsning. Angelica har en medfödd förmåga att se in i framtiden och det är något som är ganska viktigt för hur berättelsen förs framåt. En bit in i berättelsen träffar hon Napoleon och berättar för honom vad som kommer att hända i hans liv. Så blir det en historielektion i form av en vision av en framtida händelse(!) där vi får veta precis allt om Napoleon och alla hans familjemedlemmar. Vi får också veta att han kommer att gifta sig två gånger och att han just lämnat Desirée för Joséphine (eftersom författaren är svensk måste man ju få med Desirée på ett hörn också, så klart!).

Vid ett annat tillfälle promenerar Angelica förbi Notre Dame i Paris och vi får veta massor om kyrkans historia och hur lång tid det tog att bygga den. Det lilla sidospåret stoppade snarare upp berättelsen och var inte viktigt för sammanhanget.

Men nu låter det som om jag sågar den här boken totalt. Det gör jag verkligen inte. Jag gillade den väldigt mycket. Jag hade faktiskt inte tagit mig tid att lyssna klart om jag inte tyckt att den varit OK. Så det så! 🙂

Marie Antoinette’s beauty secrets (via Melanie)

Ännu ett läsvärt inlägg från en av mina favoritbloggar:

Marie Antoinette's beauty secrets At the end of her life, Marie Antoinette’s cosmetics were reduced to a tarnished mirror, a swansdown puff with some powder and a vial of scented water. As she patted the powder onto her already pallid cheeks, she must have reflected with some wonder and sadness about the fact that not too long ago, her toilette had been one of the high points of the court day, attended by dozens of courtiers, all vying for attention and dictated by an arcane and … Read More