Etikettarkiv: kommentarer

”Men jag blir så trött!” (Del 845)

En länk till en webbutik har cirkulerat på Facebook i ett par veckor. Den dyker upp hos mig så fort någon av mina vänner klickar ”Gilla” eller kommenterar länken ifråga.

Bilden det handlar om ser ut så här:

Det handlar alltså om ett slags underkläder som ska klämma åt så att du ser smalare ut. Det må vara hur det vill med den saken, det är inte det jag tänker prata om här.

Det som stör mig är kommentarerna från folk som sett bilden. Exempel:

”är dtta nån jävla spam eller nåt sånt??? fattar inte varför du, [NAMN] som är så himla smal ska dela ut denna löjliga länken annars…”

”men bevare mig väl – är vi på väg åt det hållet i historien ??:-(”

”Men allvarligt!!! Är det inte bättre att folk lär sej at tycka om sej själva som de är!!!”

Det dåliga språket och överanvändandet av skiljetecken är för övrigt inte mitt fel, allt är korrekt citerat.

Den första personen har inte fattat att hennes vän, som hon tilltalar i kommentaren, inte nödvändigtvis har ”delat ut” länken, utan bara klickat ”gilla”, vilket gör att den kommer upp i nyhetsflödet hos hennes vänner. Att sedan skriva något riktat till henne i bildens kommentarsfält är inte heller så smart.

Sedan har vi det här med  att tycka om sig själv som man är. Många av kommentarerna tar upp just det här. Det roliga är att det tas upp som om denna annons var ett påbud, en order, som om vi alla nu ska tvingas ta på oss sådana här för att se smala ut. Det är en annons, från ett företag som vill sälja, ett företag har liksom intresse av att sälja sina produkter och för att kunna göra detta måste de låta folk se att de har varan till försäljning. Det ska inte ses som en pik till just dig om att du är för tjock. Om man ska ta varenda annons personligt kan man ju knappt gå ut på stan eller titta på reklam på TV eller på nätet. Eller tänk om jag skulle få ett reklamblad från ICA i brevlådan och upptäcka att de har extrapris på hallonsylt den här veckan? Ska jag inte få köpa jordgubbssylt? Får jag inte tycka om det jag vill och göra som jag vill? Det blir liksom lite jobbigt i längden, eller hur? 😉

Och vart tycker kommentarsskrivare nummer två att vi är på väg i historien? Oavsett vilken tidsperiod man tittar på har folk försökt förändra och förbättra sitt utseende, vad man har gjort har skiftat beroende på vilket ideal som för tillfället varit det rådande. Inget nytt i det.

Det här ”Tycka om sig själv som man är”-pratet, det är så uttjatat att jag knappt orkar ta upp det. Här kommer vi återigen in på det jag skrev ovan, det är ingen som tvingar dig att köpa en sådan här, det är ingen som säger att du inte får tycka om dig själv precis som du är. Grattis till dig om du gör det, men jag skulle tro att även du har ett och annat som du skulle vilja ändra på, den som inte har åtminstone någon liten grej som h*n inte är nöjd med ljuger, hävdar jag. Jag kan väl på det hela taget säga att jag gillar mig själv, tycker att det jag ser i spegeln är rätt OK, men det betyder inte att jag inte vill göra det bästa av det jag har. Faktum är att ju nöjdare jag är med det jag har, desto roligare blir det att experimentera med det och se vad jag kan göra av det. Om resultatet blir bra eller dåligt får väl andra avgöra, men sanningen är att under perioder då jag inte varit nöjd med mig själv, då har jag inte gjort ett smack, struntat fullständigt i allt.

Återigen – företag vill sälja. Det är upp till dig och mig och alla andra om vi vill köpa produkterna. Jag tycker att kommentarer på den nivå där exemplen ovan befinner sig bara tyder på obegåvning och naivitet och inget annat. ”Jag blir upprörd å andras vägnar och måste skriva en kommentar om en produkt jag inte är intresserad av att köpa”, eller något sådant.

Slutligen tänker jag också tillägga att jag har en sådan här, som visas på bilden. Om jag ser smalare ut i den eller inte, det får väl andra avgöra, men jag tycker att kläderna sitter bättre, ger ett slätare intryck och jag tycker att jag får bättre hållning.  Sedan kan väl tråktanterna sitta där och fundera över åt vilket håll i historien jag är på väg.

Kommentarer

Jag har fått rätt många fler besökare på bloggen de senaste veckorna. Det är så klart kul att folk är intresserade av vad jag tänker, tycker och gör, men faktum är att jag egentligen inte tycker att det är så viktigt att öka antalet besök. Den här bloggen är ju rätt anonym för alla som inte känner mig personligen, jag använder inte ens mitt riktiga namn här. Jag tjänar heller ingenting på den här bloggen, vilket jag gjorde på Metrobloggen, därför var antalet besökare viktigare där. På den tiden skrev jag också fler inlägg som drog besökare, länkade till artiklar i diverse tidningar, etc.

Tittar man på antalet kommentarer är dessa få, jämfört med hur många som tittar in på bloggen. Med tanke på hur sällan jag kommenterar hos andra är det nog rätt normalt och jag sitter inte heller och räknar kommentarer. Jag är dessutom noga med att inte publicera kommentarer som inte har något att göra med det jag skrivit, undantaget om kommentaren är ett svar på något jag skrivit hos någon annan.

Igår diskuterade maken och jag det faktum att folk som skriker efter kommentarer och gnäller över att besökarna inte kommenterar oftast är folk som inte säger så mycket på sin blogg till att börja med. Samma sak med många som betalar för att få en annons på Bloglovin. En sådan ligger uppe i fem eller tio minuter eller något sådant. Det är en länk till bloggen tillsammans med en textrad man själv skriver in. Oftast är det något i stil med ”Följ mig så följer jag dig”. Jag går ibland av nyfikenhet in på dessa bloggar och i nio fall av tio finns inget av intresse där. Igår hamnade jag på en blogg skriven av en tjej som nästan bara hade bilder på sig själv och som skrev ganska lite. Varför ska jag följa henne om jag inte känner henne? Varför ska jag skriva kommentarer i hennes blogg? Vad ska jag kommentera?

Det verkar alltså som om de som skriker högst om uppmärksamhet kring sin blogg är de som har minst att tillföra. De som verkligen har något att säga brukar inte hojta efter uppmärksamhet på det viset.

Jag vet inte riktigt var på skalan jag hamnar. I rätt många fall har jag faktiskt något att säga, i andra fall är det något dåligt skämtinlägg, dagens bild, eller något som bara är intressant för vänner och familj. Tydligen tycker rätt många att det är intressant att titta in och det är så klart kul, och ibland har jag lekt lite med besöksstatistiken genom att be Facebookvännerna gå in och försöka slå rekordet (som är på 341 besökare), men hittills utan att lyckas.

MEN – världen går inte under om jag inte hamnar på WordPress topplistor, inte heller om jag inte får en enda kommentar. Jag får ut något av att skriva på bloggen, lägga upp bilder och länkar, oftast är det någon som läser, jag har mina ”stammisar”, som jag känner till, och som tycker att det är kul att komma hit och läsa, allt annat är bonus för mig.