Etikettarkiv: japan

Fler kort!

Idag ramlade det ner två postcrossingkort till i brevlådan! Ett från Japan och ett från Tyskland! Det här är ju buskul!

[BOK] Den sista konkubinen

Den sista konkubinen – Lesley Downer

När Sachi är 11 år reser en prinsessa genom hennes by. Och innan hon vet riktigt vad som hände befinner sig Sachi i kvinnornas palats i Edo, långt ifrån sina föräldrar och sin hemby. Palatset är fyllt av intriger och maktspel – 3 000 kvinnor och bara en man: shogun. Sachi väljs till den unge shoguns konkubin och blir en av de mäktigaste kvinnorna i Japan. Men tiderna förändras, skepp från Europa anländer till Japan och ett inbördeskrig bryter ut. Sachi tvingas fly för sitt liv och får hjälp av en samuraj, en ung man som väcker känslor till liv, trots att Sachi vet att hon lovat bort sig till en annan.
Lesley Downer har skrivit en gripande, exotisk, spännande och mycket engagerande roman, baserad på historiska händelser. (Adlibris)

Intressant berättelse, även om den var lite långsam emellanåt. Hade svårt att komma in i den, men det gav sig efter ett tag, glad att jag inte gav upp så lätt som jag brukar göra.

Det som framför allt slår mig med den här berättelsen är att jag hela tiden får påminna mig själv om att den utspelar sig på 1800-talet och inte t.ex. 1400-talet. Man påminns om det då och då, t.ex Sachi hittar fotografier i ett hus eller när  moderna vapen nämns. Ju närmare slutet man kommer, desto fler referenser dyker upp.

En intressant inblick i ett land och en tid jag känner till väldigt lite om.

[BOK] En gåtfull vänskap

En gåtfull vänskap – Yoko Ogawa

Den här boken fick jag i present i förra veckan. Jag hade inte hört talas om den tidigare och hade förmodligen inte valt den själv. Det är därför jag verkligen uppskattar att få böcker av andra, man får ofta sådant man inte skulle ha tänkt på att kika på själv.

En ung kvinna börjar arbeta som hemhjälp åt en matematikprofessor, som råkat ut för en bilolycka och drabbats av en hjärnskada. För honom stannade tiden 1975 och nu klarar han bara av att minnas saker 80 minuter åt gången. Varje morgon måste hon på nytt tala om för honom vem hon är. Men allteftersom dagarna går växer en varm och egenartad vänskap fram mellan de båda – och mellan professorn och kvinnans tioårige son. Matematiken blir snart deras gemensamma språk, steg för steg avtäcker professorn dess mysterier för dem. Han får dem att upptäcka en ny, tidigare okänd värld och vad det innebär att fullt ut leva i nuet.  (Adlibris)

Boken innehöll en del långa utläggningar om matteproblem, som jag inte förstod speciellt mycket av, men det gjorde inte så mycket, för jag skummade igenom dessa och koncentrerade mig på själva berättelsen, som jag tyckte väldigt mycket om. Jag tyckte om språket, och framför allt uppskattade jag att den innehöll ett par fotnoter med ”översättarens anmärkning”. Jag tycker att det är något som används alldeles för sällan. Man kan ju naturligtvis välja att smyga in en förklaring i själva texten, om det går att göra på ett sätt som inte stör flytet och bryter av för mycket, men jag tycker om när översättaren istället gjort en fotnot som ger en lite längre förklaring. Då uppmärksammar man det som beskrivs och man lär sig något nytt. Det verkar vara något som användes mer förr, men jag skulle som sagt gärna se att det användes oftare.

Ett par små logiska luckor hittade jag dock. Den här professorn vet inte om att det är inte 1975 längre. Detta försöker man dölja för honom så att han inte ska bli förvirrad. Men han prenumererar på matematiska tidskrifter och dessa bör ju rimligen ha datum och årtal på omslaget? Likaså reagerade jag på att han betalar med mynt när de köper läsk under baseballmatchen. Det står ju årtal även på pengar, eller så gör det inte det i Japan?

Men på det hela taget var det en bok jag verkligen uppskattade och som jag är glad att jag fick så att jag kunde upptäcka den.

De här aporna har jag sett bilder på förut, skulle gärna åka och titta på dem på riktigt, men det ser väldigt kallt ut!

Vackra bilder i alla fall, gå in och titta, tycker jag!

life to reset

“It’s hard to be part of the famous snow monkeys of Jigokudani Park. Just imagine the pressure when people from all over the world including media outlets like CNN or National Geographic annually visits you for a feature story. Obviously, they expect you on your cutest mood and if you are covered in snow, then its just perfect television”.

”Then, there are the tourists- who mostly armed with big cameras trying to capture our every move, I bet they have photo collection showcasing every angle of my red face. There was this guy who decided to point his camera lens directly to my face, I guess he is one of those who is planning to enter the annual photo contest.   I’m a good sport,  so I gave him one big yawn, and his camera shutter doesn’t stop clicking.  Funny actually, given how close his lens is to my face…

View original post 469 fler ord

Japaner blir deprimerade i Paris

Nya åkomman – ”Parissyndromet” | Nyheter | Aftonbladet.

Tydligen blir japanska turister deprimerade av otrevliga fransmän. Speciellt om japanernas första möte med europeer är vid ett besök i Paris.

Jag kan intyga att fransmän inte alltid är de mest tålmodiga, vänliga och artiga personerna och det var mer än en gång under mitt år där som jag ville be dem dra dit pepparn växer, men deprimerad blev jag inte.

Men visst kan jag förstå att det blir en chock för japanerna, om det intryck jag har fått av japaner stämmer, nämligen som artiga, tysta och försynta.