Etikettarkiv: Isfolket

[BOK] Sagan om Isfolket

Sagan om Isfolket – Margit Sandemo

OK, det borde väl stå [BÖCKER] och inte [BOK] i rubriken, serien har ju faktiskt 47 delar. Men jag vill vara konsekvent, så det får vara.

Det här var nog femte genomläsningen av den här serien, som ”alla” verkar ha börjat läsa när de var i tonåren. Jag tror att jag började när jag var 25, efter att en massa vänner tjatat på mig att jag borde läsa dem.

Den här serien har fått väldigt mycket dålig kritik på grund av… ja, på grund av allt egentligen. Dåligt språk, logiska luckor, Harlequinnivå på berättelsen, ”tantsnusk”, etc… Och ni vet ju hur jag är när det gäller dåligt språk, jag läser inte ut boken om det inte finns något annat som får mig att vilja veta hur den slutar.  Mitt senaste försök att läsa en Harlequinbok slutade med att jag bokstavligen slängde boken i väggen efter tio sidor. Tantsnusk brukar jag inte heller ha så mycket tålamod med.

Ändå har jag läst hela serien fem gånger, plus att jag tagit mig igenom en hel del av Sandemos övriga produktion, vilket ju är en hel del. (Jag funderar nu på att fortsätta med ”Häxmästaren” och ”Ljusets rike” bara för att ta mig igenom alla tre, de hänger ju på sätt och vis ihop.)

Så vad är det då som gör att jag inte kan släppa böckerna när jag väl sätter igång, trots allt det här som jag nämnt ovan?

Tja, det är en massa övernaturligt i den, sådant är alltid kul om man gillar fantasy, vilket jag ju gör. Även om språket faktiskt bitvis är riktigt kasst, är det något med berättelsen som liksom ”kryper under skinnet” och biter sig fast. Många av de situationer som uppstår kan man känna igen sig i och någon sa en gång till mig att i princip alla hittar en karaktär de kan identifiera sig med. Det tog ett tag innan jag hittade min, Tova kommer inte in förrän i de senare delarna.

Sedan är det kul att kunna följa med en släkt från 1500-talet fram till 1900-talet. Det dyker också upp flera verkliga, historiska platser och personer som vävs in i berättelsen på ett kreativt sätt.

”Tantsnusket” är faktiskt rätt oskyldigt. Jag har läst betydligt värre sådant i böcker som klassats som ”fin” litteratur. Det här är ingenting i jämförelse.

Jag brukar normalt ta mig igenom serien på ett par månader, men under hösten har jag haft så galet mycket annat att göra med jobb och studier att det tagit mig lite längre tid. Jag började i juli och blev klar igår. Nu dröjer det nog ett tag innan jag tar den en gång till.

Så visst, jag kan förstå att många sågar böckerna och jag förstår varför, men jag tycker att de har något speciellt som sitter kvar och inte riktigt vill släppa taget.

Jag tror att det som gör att jag kan acceptera alla brister är att Sandemo aldrig utgett sig för att vara någon superförfattare. Hon vill berätta historier, helt enkelt, och det är det hon gör. Då blir förväntningarna därefter och åtminstone jag blir nöjd och glad.

(Som en följd av att jag började läsa böckerna hamnade jag på det här forumet, som gett mig en drös nya, trevliga bekanta.)

Dagens bild, 30 juli

Har börjat läsa om Isfolket för sisådär fjärde eller femte gången. Vi får väl se hur lång tid det tar att ta mig igenom alla 47 delarna den här gången.