Etikettarkiv: dem

Liten språklektion – de eller dem?

Igår hittade jag följande på Facebook, ett av alla dessa skämt om hästkött:

de_dem

 

Jag tänker inte diskutera skämtet i sig, däremot det som de flesta som kommenterat bilden tog upp. Det ska ju så klart inte stå ”dem” här, utan ”de”. (Personligen hade jag föredragit ”man”, men nu står det inte så, så vi går vidare.)

Tydligen får fler och fler allt svårare att skilja på dessa två små ord. Faktum är att jag ibland tvekar själv, trots att jag kan regeln och tycker att jag har en rätt hyfsad språkkänsla. När jag ser dessa ord felaktigt använda så ofta som jag gör, blir jag till sist snurrig och börjar undra om det är jag själv som har fel.

Ett vanligt missförstånd verkar vara att ”dem” är ett finare sätt att skriva ”dom”, för antagligen har man lärt sig i skolan att man inte får skriva ”dom” (det är numera hyfsat vedertaget och anses OK att använda, även om jag personligen tycker att det sänker stilnivån och ger en ”talspråkligare” text).  Tydligen verkar också många välja ”dem” när de är osäkra eftersom det ju ser ut att vara det ”finare” valet. Personligen läser jag hellre en text där man konsekvent använder sig av ”dom” än en med felaktigt använda ”de” och ”dem”. Det är ju också så att eftersom vi aldrig säger ”de” och ”dem” gör att det kan bli knepigt att välja när man sätter sig ner för att skriva.

Så vad är skillnaden då? Hur ska man veta vilket av orden som ska användas?

Tja, den snabba förklaringen är att ”de” är subjekt och ”dem” är objekt.
De är trevliga” – ”Vi gillar dem”.

Sedan kan man ju genast komma med motargumentet att det ju heter ”Vi gillar de här skorna” och då blir det ju trassligt igen,  och det finns också fall där man skulle kunna argumentera för att både ”de” och ”dem” är OK att använda. Men nu ska vi inte krångla till det för mycket.

De flesta av oss har en inbyggd språkkänsla som gör att vi instinktivt märker när det blir fel. Vi vet att det heter ”åt” och inte ”ätade”, vi tycker att det låter konstigt om någon säger ”min hus” eller ”mitt bil”. Om någon berättar att han åt ”en grön äpple” till mellanmål reagerar vi också. Förmodligen hade även personen som satte ihop det lilla skämtet ovan reagerat på dessa fel.

Problemet tror jag som sagt ligger i att vi säger ”dom” och att de andra två orden bara används i skrift.

Det finns ett litet knep som jag brukar tipsa om och som bygger på att vi alla har den språkkänsla jag nämnde nyss. Det är möjligt att du har svårt att skilja på ”de/dem”, men du har knappast svårt att skilja på ”du/dig”, eller hur? Om du då tänker att ”de” och ”du” fyller samma funktion i meningen och att ”dem” och ”dig” också gör det, blir det inte lite lättare då? Titta här:

– ”Du är trevlig” (inte ”Dig är trevlig”)
– ”Jag gillar dig” (inte ”Jag gillar du”)

Samma sak fungerar om man använder ”jag/mig”, ”vi/oss”, ”ni/er”.