Kategoriarkiv: Språk

Dagens språkinsikt

Dagens språkinsikt: Jag skrev just ett inlägg i en diskussionstråd och använde det trevliga uttrycket ”I godan ro”. Då slog det mig att jag någon gång sett det skrivas som ”I grodan ro”. I det fallet tror jag att det var en serie eller sagobok eller något sådant där huvudpersonen var just en groda. Men jag fick ändå lust att googla på det och se om någon faktiskt använder det som om det hette så. Hela 6800 resultat fick jag. En del som faktiskt verkar handla om grodor, men även ”Här sitter man i grodan ro och äter middag”, ”Underbar kväll! i grodan ro i efterstimmet på jobbet”.

Jag tycker att det är lite underhållande med sådana här uttryck som missförstås och blir så vanliga.

Vilka språk talar européerna?

…och är det viktigt att översätta till exempel webbsidor?

Det här är en intressant artikel om just detta – hur många av invånarna i varje EU-land anser sig kunna förstå och göra sig förstådda på fler språk än modersmålet?

Europeans And Their Languages: In Which Countries Does Translation Make Sense? | TermCoord Terminology Coordination Unit.

Hur är det med språkkänslan?

Har du känsla för svenska – Gör vårt test! | Samhälle | svenska.yle.fi.

”Bevingade uttryck eller idiom är bland det svåraste i ett språk att få grepp om”, står det på sidan under länken här ovan. Ja, så kan det vara. Här kan du göra ett test för att se hur bra koll du har!


							

Snälla, rara Expressen!

Idrottsministern avstår invigningen av OS | OS 2014 | Senaste nytt | Expressen – Allt om OS i Sotji 2014.

Att OS går i Ryssland – med de människliga rättigheter som finns där – har upprört många.

Vad får vi veta här? Många är upprörda över att OS äger rum i Ryssland. Men varför? På grund av de ”människliga rättigheter” som finns där. Till att börja med kan man fråga sig vad ”människlig” är för något, jag är inte så insatt i vad som finns i Ryssland, så jag kanske har fel, men om det skulle vara så att det är samma sak som ”mänskliga rättigheter”, då borde man väl snarast uppröras över avsaknaden av sådana?

Dessutom ifrågasätter jag valet av ordet ”finns” här. ”Gäller” hade väl varit bättre?

Historien bakom ett ord

Våren 2005 tittade maken i Teknikmagasinets katalog och hittade en annons för en discokula. Han fastnade på ett ord i beskrivningen. Samma formulering har funnits med i alla kataloger sedan dess. Så här ser det ut i årets:

Värper? Det här hade vi inte sett någon annanstans. Det är ju ett ord som används på samma sätt som ”äger”, ”suger”, ”rockar” och allt vad det är. Men just denna variant verkar inte finnas i något annat sammanhang.

Följande sommar var vi på lajv och på vägen till lajvområdet stannade vi i en matbutik för att handla det vi skulle äta under dagarna i skogen. I butiken fanns ett gäng sådana där godis- och leksaksautomater. I en av dem såldes miniatyrdiscokulor för tio kronor. Eftersom vi skämtat så mycket om det här med ”disco som värper” var jag bara tvungen att köpa en sådan.

Kvällen innan lajvet skulle börja satt vi och pratade med ett gäng kompisar ute på området och av någon anledning berättade vi om detta märkliga ord vi hittat. De hade också väldigt roligt åt detta och jag fick för mig att hänga upp den lilla discokulan i vårt tält och vi var alla överens om att det absolut värpte.

Sedan dess har vi skojat om detta lite då och då. Vi gick till och med in i en butik för att fråga personalen om var ordet kom ifrån. Killen som jobbade där just då hade inte lagt märke till det förut och blev lika road som vi av det.

När det nu dök upp även i årets katalog tog vi bilden här ovan och jag lade in den på Teknikmagasinets Facebooksida och bad dem berätta var detta ”värper” kommer ifrån. Idag fick jag svar:

”Hej! Ordet härstammar från före min tid och jag har försökt forska lite i var det kommer ifrån och vad det kan tänkas betyda. Min research tog mig till både vd och lagerchef men tyvärr så verkade ingen av dem riktigt minnas ursprunget. Det sägs att ordet yttrades av en herre under en båttur för mer än tio år sen, men ingen kan dra sig till minnes vem det egentligen var som gav liv till detta fantastiska uttryck. Dess språkhistoriska ursprung och betydelse verkar därför vara hopplöst förlorat. /Nils”

Tydligen finns det alltså ingen som minns exakt var det kommer ifrån.

Jag plockade nyss fram den lilla discokulan ur en låda med diverse småsaker jag sparat på. Den fungerar fortfarande, så även om vi inte har plats för en sådan tjusig spegelboll som den från Teknikmagasinet kan vi nog ändå få till ett disco som värper.

Vad jobbar du med? (Språkfråga)

Språkfundering 1: Jag läste nyss en diskussion om hur en del uttrycker sig när de får frågan om vad de jobbar med. ”Jag är utbildad undersköterska”, till exempel. För mig låter det som om personen är utbildad till det, men inte jobbar med det för tillfället. Andra i diskussionen vill ha det till att man vill skilja sig från folk som gör samma jobb, men utan att vara utbildade.

Hur tänker ni om någon säger sig vara ”utbildad sjuksköterska/lärare/ekonom/annat”?

Personligen tycker jag att det är relevant för mig att säga ”Jag är utbildad lärare”, för det är jag. Men jag jobbar med något annat. När jag jobbade som lärare sade jag just så, ”Jag jobbar som lärare”.

Vilket leder mig in på:

Språkfundering 2: Jag tycker att man allt oftare hör folk säga ”Jag JOBBAR SOM lärare/jurist/präst” eller vad det nu kan vara, snarare än ”Jag ÄR lärare/jurist/präst”. Enligt något jag läste om det skulle det ha att göra med att man vill skilja personen man är från yrket man har, det vill säga ”Jag är inte mitt jobb”. Just på det sättet använder jag det uttrycket. Men är det så alla menar? Eller är det bara ”något man säger”?

”Jag jobbar som…” kan ju även låta som om man jobbar med något man inte är utbildad för.

Hur tänker du? Hur svarar du på frågan ”Vad jobbar du med?” Säger du ”Jag är utbildad [vaddetnuär]” eller ”Jag är [vaddetnuär]” eller ”Jag jobbar som [vaddetnuär]” eller något helt annat?

In eller ut?

För ett tag sedan kom vi in på en liten språkdiskussion på jobbet. Vi pratade om att man oftast (verkade det som i alla fall) säger att man ska ”gå ut i köket”, enligt uppgift för att köket långt tillbaka låg i en separat byggnad. Enligt google ger en snabb sökning resultatet 1 140 000 träffar på ”in” och bara 593 000 på ”ut”. Det motbevisar ju vår teori.

Jag kom dessutom att tänka på att jag gärna säger att jag går ”ut i badrummet”, har för mig att vi sa så hemma när jag var liten. Eftersom både mamma och pappa troligen läser detta får ni väl dementera om jag har fel. 🙂 De jag pratade med tyckte inte att de hört ”gå ut i badrummet” tidigare.

Google gav mig 794 000 träffar på ”gå in” och 52 100 på ”gå ut”. Det visar ju att ”ut” inte är helt ovanligt i alla fall.

Hur gör du? Kanske finns det helt andra möjligheter också?