Nyårslöften

 – eller snarare nyårsmål

Håll i er – det här blir långt. Frågan är om någon kommer att orka läsa, men det är väl mest för mig själv ändå, egentligen.

Fram till för några år sedan vägrade jag bestämt nyårslöften. Man höll det ju bara i upp till en vecka i alla fall. Men sedan började jag tänka på dem som mål istället. Saker jag vill försöka uppnå under året som kommer. Då blev det lite lättare. Jag brukar få ihop en liten lista och så även denna gång.

Många av de lite större och ”tyngre” sakerna på denna lista kom jag fram till under min semestervecka på Gran Canaria i november. Då fick jag tid att bara ägna mig åt mig själv och tänka. Jag behövde komma till en helt ny plats och stänga av omvärlden för att verkligen kunna tänka igenom vad jag vill med olika saker. Dessutom var det varmt och skönt, vilket inte gjorde saken sämre.

De lite mer enkla och vardagliga sakerna behövde jag inte åka utomlands för att komma fram till, men de är viktiga på det stora hela ändå.

 

Ordningen på detta är inte genomtänkt för fem öre, det är skrivet allteftersom jag kommit på det.

Vi börjar med det lite mer vardagliga:

Läsa alla olästa böcker

Under det senaste året har jag köpt betydligt färre böcker än tidigare. Jag inser att jag har så otroligt många olästa böcker i hyllorna. I höstas gjorde jag även en utrensning, böcker som jag kände för att behålla, men inte måste ha i hyllan, fick flytta ner i källaren. Då är det ju bara att gå ner och hämta någon om jag vill, men de tar inte upp plats i lägenheten. Nu ska jag läsa det jag har i hyllorna och inte köpa fler förrän det är gjort. Undantag kan göras om det kommer ut en ny del i någon serie jag håller på med.

Läsa mer

Jag tar mig allt mindre tid att läsa. Det blir på tåget till och från stan, men inte så mycket mer. Nu tänker jag göra något som man brukar föreslå för skolbarn som behöver komma igång att läsa, nämligen att bestämma ett visst antal minuter varje dag då jag ska läsa den bok jag håller på med. Minst tjugo minuter i soffan varje dag med en bok, alltså.

Få ordning på träningen

Jag var riktigt duktig under 2015, fram tills jag kom hem från semestern, ungefär. Sedan havererade det. Nu är det minst två pass i veckan som gäller, helst på morgonen, det är då jag är som mest effektiv och så slipper jag bryta sönder dagen för att få tid med träningen. I år ska jag nå min målvikt med lite marginal. Förra året lyckades jag nå dit, gick upp lite igen under december, men nu ska jag tillbaka och sedan ner ett par kilo till, så att jag får den där marginalen.

Bli bättre på att planera inköp, både av mat och annat

Jag är less på att köpa hem mat som inte blir uppäten och som får slängas. Bättre planering, göra av med sådant som finns hemma innan man köper hem något nytt. Det sista gäller även andra saker till hemmet, inte köpa ”tre för två” bara för att det är billigt, utan man köper en ny tvål när den gamla är slut. Allt för att slippa överfulla skåp med de där sakerna som var så billiga.

Använda färre plastpåsar

För ett tag sedan såg jag en dokumentär om alla plastpåsar som hamnar i havet och sedan i magen på delfiner och andra djur. Jag funderade över hur många plastpåsar vi drar hem varje vecka från matbutiker och andra ställen. Nu har jag redan börjat ha med en tygkasse i väskan och planen är att släpa hem betydligt färre påsar under 2016. Visst kommer det att hända att jag glömmer tygkassen eller inte har med den för att jag inte planerat att handla och då blir det ju som det blir, men för varje gång jag kommer ihåg den sparar jag ett par kronor, dessutom.

Fota mer!

Det har blivit så otroligt mycket färre bilder de senaste åren. Antalet foton från årets Medeltidsvecka var sorgligt lågt. OK, nu är det mycket som är lika år från år, det mesta har jag redan bilder på, men jag vill hitta tillbaka till glädjen med att ta bilder.

Inga hobbies som genererar prylar

Jag har mer eller mindre lagt av med pärlplattorna. Jag har i princip slutat att sy. Vi behöver helt enkelt inte fler prylar i vårt överfulla hem. Pärlorna står i källaren, kanske kommer jag att ta fram dem igen någon gång, eller så gör jag mig av med dem. Jag vill inte ta några förhastade beslut, så just nu är de undanplockade. Jag har ett syprojekt under våren, om jag orkar, men jag får inte köpa tyg bara för att köpa tyg, jag måste veta vad det ska bli och kunna säga ett datum då det ska vara klart.

Denna vecka har jag provat på en annan grej som visserligen kommer att generera saker, men det är inget som riskerar att gå överstyr i alla fall.

Baka får jag göra, det är ju sådant som bara tar plats tills man äter upp det. Att baka är dessutom lite terapi för mig, det har en lugnande effekt.

 

Nu till de lite tyngre sakerna, som ligger på det mer personliga planet. (Tycker man att det är jobbigt när det blir personligt ska man alltså sluta läsa här, inte gnälla om man väljer att fortsätta!)

Bli socialare!

Av olika skäl har mitt och makens sociala liv blivit lite mer begränsat än vi skulle önska. Detta vill vi båda ändra på under året som kommer.

Mer tid för mig själv!

Detta kan låta konstigt med tanke på ovanstående, men för att orka vara så social som jag vill vara behöver jag ha tid för återhämtning. Ibland måste jag få stänga in mig, gå en promenad, åka på utflykt eller något annat helt ensam. Om jag säger att jag inte vill ha någon med mig betyder det inte att jag är ledsen, mår dåligt, är sur eller inte tycker om dig. Om jag får göra det jag behöver göra på egen hand kommer jag att ha mycket mer energi att lägga på att umgås med dig sedan. Det här behovet av egentid har blivit större på senare tid. Det var ingen slump att det var just i höstas som jag drog iväg utomlands alldeles själv.

Bli mer rädd om mig själv

Jag har en tendens att ta på mig skuld och ansvar för väldigt mycket som inte är min sak att ta på mig. Det tär på mig, stjäl all energi jag behöver till mig själv och till de personer som är viktiga för mig. Jag måste hålla ihop både för min egen skull och för deras och då finns det inte plats över till att fundera över saker som inte är mitt ansvar. Jag behöver helt enkelt bli lite mer rädd om mig själv och inte försöka lista ut saker, utan vänta tills folk talar om hur det faktiskt är.

Jag blir vansinnig på folk som förväntar sig att man ska tjata på dem, eller som tycker att jag ”ska fatta”. Jag är ganska trög av mig på den fronten, jag förväntar mig att det du säger är det du menar. Ändå har jag en tendens att försöka ligga steget före hela tiden och förutse saker istället för att ta allt lite mer som det kommer. Eftersom jag egentligen inte har någon talang för det är det rätt slitigt.

Så detta gäller från och med nu:

Frågar jag om du vill ha hjälp med något och du säger ja, då hjälper jag till om det är något jag kan göra, annars hade jag inte frågat. Säger du nej, då räknar jag med att du inte vill eller behöver ha hjälp. Jag tänker inte förutsätta att du egentligen menar ja. Går du runt och surar men vägrar tala om vad det är, då tänker jag inte gräva i det. Vill du att jag ska veta vad det är som är fel får du säga det. Så enkelt är det.  I likhet med de flesta andra är jag inte tankeläsare. Vill du att jag ska fatta något, säg det rakt ut. Jag tänker inte heller gå och försöka lista ut ifall du behöver hjälp eller inte, jag räknar med att du talar om det för mig. Om jag då säger nej är det för att det är något jag faktiskt inte kan hjälpa till med, om jag bara kan gör jag det gärna och då talar jag om det.

Jag inser till min fasa att jag fyller 40 om lite mer än ett år. Jag har ägnat alldeles för mycket tid av mitt liv åt att gå och fundera över vad andra egentligen tycker och försökt läsa mellan raderna i det de säger och gör, när jag egentligen inte borde göra något annat än att lyssna på det de faktiskt säger. Säger de att allt är bra, då utgår jag från att det stämmer och att de skulle tala om ifall så inte är fallet. Livet är för kort för att gå och fundera över vad andra kanske tycker när de inte sagt det.

Bli bättre på att sätta gränser

Precis som jag tänker förvänta mig att folk säger vad de tycker och vill till mig tänker jag säga vad jag tycker och vill till dem. När jag säger nej så är det nej. Detta för att jag ska orka säga ja när det är ja. Typ. Jag tänker inte heller uppmuntra beteenden jag inte tycker om. Jag vill inte ha en massa drama i mitt liv, sådant får de syssla med på teatern, de har det som jobb och får betalt för det. Under semesterveckan ploppade tanken att ”inte vattna det jag inte vill ska växa” upp i huvudet på mig. Det får bli någon sorts motto för året. På samma sätt kan jag ju faktiskt vattna det jag vill ska växa.

Puss och kram!