Från gravölsstämning till uppror och en strimma av hopp

Minerva

Igår präglades institutet av ömsom gravölsstämning, ömsom upprorsstämning. Alla, inklusive styrelser och anställda, blev tagna på sängen av budgetpropositionens förslag om att säga upp stödet till de tre svenska instituten i Rom, Aten och Istanbul.

När regeringen nu så tvärsäkert kan anse att instituten, med sin mångåriga arkeologiska spjutspetsforskning som bedrivits och bedrivs där (aktuellt nu är till exempel Pompeji-utställningen på Millesgården), med de internationella kontakter och den representation som erbjuds där, med de högkvalitativa kurser för studenter och lärare som ges där, med de tvärvetenskapliga möten som sker där, är onödiga – betraktar då inte också övriga eliten samt kreti och pleti det som en icke-fråga? Glädjande nog inte.

Snabbt bildades opinion. Maria Schottenius på DN, Sanna Rayman på SvD och Martin Aagard på Aftonbladet har skrivit om saken med ord som ”skam” och ”skandal”. Carl Bildt har twittrat och bloggat. ”Talinbanpolitik” kallar han det tillspetsat. Och helt tokig är inte jämförelsen. ”Även…

View original post 59 fler ord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s