[BOK] Ru

Ru – Kim Thúy

Fyra bokinlägg på rad, det brukar det inte bli så ofta. Tydligen läser jag jättefort just denna månad. 😀

”Ru” betyder ”vaggvisa” eller ”att vagga” på vietnamesiska, men även ”bäck” på franska. Det är också titeln på Kim Thúys rosade självbiografiska roman som kan beskrivas som en rännil av minnen som slingrande letar sig fram från barndomen i krigets Sydvietnam till livet i exil i Kanada, via flykten i båt över Siambukten, tiden i flyktinglägret i Malaysia, återkomsten till Vietnam som vuxen och moderskapets glädje och vånda. Thúy bekymrar sig inte om kronologi utan följer sin inre logik där slutackordet i varje minnesfragment får bilda upptakt till nästa, vilket skänker berättelsen en egensinnig och spontan rytm, som man som läsare villigt vaggas in i. Allt är skildrat med både humor och allvar och en osviklig blick för vardagens små detaljer, som i efterhand kan visa sig livsavgörande. När den här korta boken är slut har världar vi inte visste fanns öppnat sig.(adlibris)

Hur som helst, den här har jag varit nyfiken på jättelänge. Förlaget Sekwa, vars Facebooksida jag följer, har skrivit jättemycket om den och även om författarens senaste bok. Alltså var förväntningarna på topp. Den är inte heller så tjock, bara ca. 150 sidor, så jag tänkte att är den så bra som alla säger är jag väl klar på ett par timmar eller något.

Alltså blev jag både förvånad och besviken när jag kände att tankarna vandrade åt andra håll hela tiden och läsningen var som att vada i sirap. Språket var vackert och bitvis förmedlade det en riktigt fin stämning, sådant uppskattar jag och tycker är viktigt. Som vanligt blir jag nyfiken på en del uttryck och funderar på hur det är formulerat i originaltexten. Visserligen tycker jag inte att det är något problem att läsa översättningar, vissa skryter ju med att de minsann alltid läser allt i original, men jag tycker inte att jag behöver det. Här hade det kanske varit intressant.

Den här boken känns lite rörig, det är mycket hoppande fram och tillbaka i tiden, små korta glimtar av händelser och minnen, det känns ofta lite otillräckligt, jag skulle vilja stanna kvar i en del situationer och få dem utvecklade. Men det är väl inte tanken med berättelsen, så jag får acceptera det. 🙂

Boken gav mig nästan samma känsla som en del av de romaner jag tvingades läsa på litteraturkurserna när jag läste engelska och franska på universitetet. Sådana där böcker som ska analyseras sönder tills det knappt återstår någonting av dem. Jag läste på samma sätt som jag läste de böckerna, satt och letade febrilt efter det där djupsinniga, som jag ”borde” förstå. Jag har aldrig tyckt om att analysera texter på det viset. Det som författaren inte tycker att h*n kan säga rakt ut, det struntar jag faktiskt i. Jag vet inte om det finns så mycket av det här, det kanske mer är känslan jag får.

Men tyvärr levde den här boken inte upp till förväntningarna, vilket var riktigt tråkigt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s